Planerar USA en ny ”färgrevolution” i Vitryssland/Belarus?

21
3718
Lukashenko och Putin. Bild TASS.

Ingen mindre än Moon of Alabama.reser titelfrågan 16 juni. Artikeln har vänligen översatts av Björn Nilsson på Söder, vilken driver den intressanta bloggen ”Björnbrum”.

Artikeln som också publicerats i Russia Insider inleds med följande reflektion ”USA_stödda försök att störta en utländsk regering genom att framkalla/stödja civila protester/oordning har vanligen fått namn efter en färg eller en blomma. Således hade vi en ”rosrevolution” i Georgien, en ”grön rörelse” i Iran och en ”orange revolution” i Ukraina. Men nu verkar CIA och dess sortiment av stödjande organisationer ha slut på sitt färgval. Hur kan man annars förklara att deras senaste försök i Vitryssland kallas för en ”toffelrevolution”?

CNN rapporterar 4 dagar efter publiceringen av artikeln att två av de andra ledande presidentkandidaterna, Sergei Tikhanovskiy och Viktor Babaryko, har fänslagts. Dessa nämns i artikeln nedan.

* Egen kommentar: Jag tycker absolut att artikeln är intressant att läsa, fast beläggen för färgrevolution är nog ganska magra i nuläget.
Men frågan är berättigad då USA är världsledande i olagliga statskupper i demokratier och andra stater.


Står en ny färgrevolution på USA:s program i Belarus?

Landet med knappt 10 miljoner invånare har en intressant geografisk position inkämd mellan Nato-anpassade länder och Ryssland.
Sedan 1994 styrs det av president Alexander Lukashenko. Landet har en väl utvecklad industri som främst exporterar tunga maskiner. Stora delar av ekonomin är fortfarande statligt ägda och stöder de lokala företagen i städer och kommuner. Landet undvek därmed den ekonomiska katastrofen som hände i Ryssland under Boris Jeltsin men missade också den ekonomiska utvecklingen som hände i Ryssland efter att president Vladimir Putin tog över.

Sedan 1995 har Ryssland och Vitryssland avtal om att bilda en unionsstat : Unionstaten ger medborgare i Ryssland och Vitryssland rätt att arbeta och permanent bosätta sig i något av länderna utan formella invandringsförfaranden som annars är obligatoriska för utlänningar. De behåller sina nationella pass och andra legitimationshandlingar.

Fördraget, som undertecknades 1999, innehåller också ett gemensamt försvar och ekonomisk integration samt ett unionsparlament och andra institutioner. Det syftar i huvudsak till att integrera Vitryssland (och andra före detta delstater i Sovjetunionen) med Ryssland. Men inom en fullskalig unionsstat skulle Lukashenkos personliga roll till stor del minskas.

Ryssland har subventionerat priset på naturgas och råolja som det levererar till Vitryssland. Oljan används endast delvis i själva landet. Vitryssland förfinar oljan och säljer vidare för hårdvaluta till Väst . Den subventionerade oljan var tills nyligen den ”integrationshyra” som Ryssland betalade för att ha nära band till Vitryssland.

I slutet av 2019 träffades Lukashenko och Putin för ett toppmöte i Sochi. Putin pressade igen för mer framsteg mot att bilda unionstaten medan Lukashenko fortsatte att streta emot. Som en följd av detta sänkte Ryssland ”integrationshyran” genom att kräva högre priser på sin olja.

Tillbaka från Sochi och inför en minskande ekonomi ändrade Lukashenko sin framtoning. Han granskade öppet USA och andra västra länder och betonade plötsligt den vitryska suveräniteten. Han köpte till och med amerikansk skifferolja : Lukashenko har länge balanserat att hålla Ryssland nära men inte för nära. Han sätter sällan upp några hunder för den ryska politiken. Men Lukashenko har också motstått Kremls uppmaning att de två länderna ska bilda en gemensam stat – något de gick med på 1999.

Så när de i december inte lyckades komma överens om ett nytt pris för olja som Moskva säljer till Minsk, sänkte Ryssland tillfälligt utbudet. Lukashenko lovade sedan att diversifiera Vitrysslands oljeleverantörer. Han levererade genom att köpa olja från Azerbajdzjan, Norge och Saudiarabien under de senaste fem månaderna och utnyttjade det coronavirus-inducerade raset för oljepriset.

Pompeo besökte Minsk i början av februari, då han först erbjöd sig att sälja amerikansk frackingolja ”till ett konkurrenskraftigt pris.” Det var första resan till Vitryssland för en utrikesminister från USA sedan Lukashenko tog makten. Sedan i april återupprättade de två länderna diplomatiska förbindelser formellt när Julie Fisher, en ledande tjänsteman vid utrikesdepartementet för Europa, utsågs till ambassadör i Vitryssland – en position som hade varit ledig i mer än ett decennium.

Lukashenkos köp av olja fungerade till en viss grad. I maj gick Ryssland igen med att leverera olja till Vitryssland, men bara hälften av tidigare år.

Men strävan att komma närmare ”väst” har också ett pris. En amerikansk ambassadör i stan innebär att regimändring kan komma upp på dagordningen. Den plötsliga uppmärksamhet som Vitryssland nu får från USA-anpassade organisationer är ett säkert tecken på att något pågår.

Den 9 augusti kommer Vitryssland att hålla presidentval. Lukashenko kommer att göra sitt bästa för att vinna igen.

Färgrevolutioner startas vanligtvis vid kontroversiella val. Resultaten ifrågasätts offentligt redan före valet. När resultaten äntligen kommer kommer västliga media att hävda att de avviker från förväntningarna som de skapat och därför måste ha varit förfalskade. Folk kommer att pressas ut på gatorna för att protestera. För att öka kaoset kan några skarpskyttar skjuta mot polisen och mot demonstranter, vilket skedde i Ukraina. Upproret avslutas när det stoppats eller när USA:s favoritkandidat sätts på plats.

Förra året finansierade USA:s National Endowment for Democracy minst 34 projekt och organisationer i Vitryssland. USA gör inte det av välgörenhet. USA verkar ha minst två kandidater i loppet. Den första är Navalny. Under de tidiga stadierna av den nuvarande valkampanjen har tusentals stått i kö i städer för att underteckna framställningar som stöder kandidaterna till Lukashenkos viktigaste rivaler. Kandidater måste samla in 100 000 underskrifter i början av juli för att vara berättigade till omröstningen.

Vissa anti-Lukashenko-demonstranter har börjat vifta med varumärkes-tofflor som svar på den populära YouTube-bloggaren och presidenkandidaten Syarhey Tsikhanouskis uppmaning att krossa Vitrysslands president ”som en kackerlacka”. Detta har lett till att prata om en ”toffelrevolution” i linje med de utlandsstödda proteströrelser som har lyckats störta auktoritära regimer på andra håll i före detta Sovjetunionen.

Två kandidater kan förmodligen tas på allvar: Viktor Babariko är den tidigare chefen för Belgazprombank, medan Valery Tsepkalo är en tidigare senior tjänsteman i Lukashenkos administration, vilken tjänstgjorde som vitrysk ambassadör i USA innan han nyligen blev chef för Vitrysslands högteknologipark, en av de största IT-anläggningarna i centrala och östra Europa. Babariko och Tsepkalo har den nödvändiga erfarenheten och meriteringen för att tas på allvar com alternativ till nuvarande politiska status quo.

Babariko, som tidigare chef för en Gazprom-bank, antas vara Rysslands favoritkandidat medan Tsepkalo troligtvis är den som USA skulle vilja se på sitt kontor. Båda har ganska likartade neoliberala program som talar för privatisering och en mer öppen ekonomi.

Lukashenko kan vidta åtgärder för att ta bort kandidater som kan äventyra hans ställning. Polisen säger att de hittade 900 000 dollar i ett hus som ägs av ’videobloggaren’ Tsikhanouski. Han anklagas också för att ha angripit polisen vid ett osanktionerat rally. Förra veckan genomfördes en undersökning på Babarikos före detta bank på anklagelser om ett skattefiffelsystem. Tsepkalo sparkades som chef för Vitrysslands högteknologipark efter att han använt den för att berika sig själv. Det finns flera uppenbara fall av bedrägerier som kan tas upp mot honom.

Vitrysslands ekonomi kommer troligen att krympa i år. Lukashenkos svar på Covid-19-epidemin har varit lika dåligt som Trumps. De statliga inkomsterna från raffinering och försäljning av produkter från subventionerad rysk olja är nu låga. Det finns skäl att rösta bort honom. Men det finns också skäl för att vilja att han ska stanna.

BNP per person i Vitryssland är cirka 20 000 dollar efter hänsyn till köpkraft (PPP, Purchase Power Parity). Det är dubbelt så mycket som i grannen Ukraina och cirka 30% lägre än i Ryssland. Inkomstskillnaderna är inte stora i Vitryssland och social trygghet och välfärd fungerar i stor utsträckning. Lukashenko kan mycket väl vinna legitimt.
En färgrevolution, som den nu är under förberedelse, skulle förmodligen förstöra landet.

Om Vitryssland skulle falla i handen av en ”västerländsk” sponsrad kandidat skulle dess framtid bli dyster. De statligt ägda industrierna skulle privatiseras för små belopp och mycket av det sociala välfärdssystemet, som fortfarande fungerar bra för de flesta, skulle demonteras. De ekonomiska förbindelserna med Ryssland skulle drabbas. I slutändan skulle Vitryssland antagligen hamna i sämre läge än till och med Ukraina.

Landets långsiktiga framtid ligger hos Ryssland som har resurser och intressen för att hantera det väl. Båda ländernas ekonomier är redan mycket integrerade. Deras folk talar samma språk. De har en gemensam historia och samma religion. Ryssland har stort intresse för att hålla Vitryssland inom sitt område. Det är svårt att förutsäga hur det kommer att reagera om en USA-stödd färgrevolution sker. (Slut på artikeln)


Några USA-stödda statskupper mot demokratiskt valda regeringar.

Utdrag ur ”USA som världspolis”. Beställ – endast 130 kr inklusive porto


Det finns inget land som stött så många militärkupper mot även demokratiska regeringar som USA. Utrikespolitiskt är USA inte för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra.

– 1953 Mossadeq i Iran 1953
– 1954 Arbenz i Guatemala

– 1960 USA-stödda mordet på premiärminister Lumumba i Kongo inleder kaoset
– 1965 Sukarno i Indonesien
– 1973 Allende i Chile
– 1970 Sihanouk i Kambodja
– 1983 USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada
– 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela
– 2014 I Haiti kidnappas valde presidenten Aristide och skickas till Afrika i en USA-stödd statskupp – 2009 Zelaya i Honduras
– 2014 Stödet till statskuppen i Ukraina i februari

-2018-2019: Statskuppsförsök i Venezuela.

-2019 Stödet till statskuppen i Bolivia

 

Föregående artikelIran: Shahens utrikesminister: ”Stolt över Irans väpnade styrkor”
Nästa artikelVad säger FN om mord på presidenter och folkrättsvidriga krig?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

21 KOMMENTARER

  1. Belarus som Vitryssland heter numer uppger 351 döda i Covid 19 enligt SVT:s statistik
    Men samtidigt har landet ungefär lika många konstaterade Covid 19 fall som Sverige uppåt 60.000 någonting.
    Länderna är lika stora befolkningsmässigt.
    Dock uppger Belarus endast 351 döda i Covid 19 mot nu över 5000 dödsfall i Sverige.
    Länderna mellan har också liknande inställningar till Corona epidemin.
    Begränsade nedstängningar eller inga nedstängningar alls.
    Det stora landet Brasilien i Latinamerika har hårdnackat hållit en liberal attityd mot Coronasmittan vilket resulterat i många döda dock bara hälften jämfört Sverige per invånare.
    Som jag uppfattat är Belarus en diktatur och då kommer genast frågan kan man lita på de dödsiffror i Covid-19 som regimen där uppgivit?
    För mig låter de uppgifterna i en jämförelse helt orimliga.

      • Det jag menar med ”diktatur” är det slutna systemet.
        Det är min fasta övertygelse att det är lättare att ”fuska” med statistik om dödsfall i Covid-19 i Belarus och t.ex. Kina än vad det är att fuska med motsvarande statistik i Sverige och för all del USA och andra västländer.
        Det typiska, åtminstone hittills, för det vi uppfattar för ”demokratiska” länder är ändå transparensen.
        Tyvärr är utvecklingen den motsatta då alltmer mörkas och hemlighålls när politiken inte längre riktigt tål folkets insyn.
        Orsaken tror jag är att solidariteten offras för den förda politikens visioner.
        Vilken av västvärldens länder har idag en enad befolkning som det var för några decennier sedan?
        Ta till exempel The American Dream. Vart tog den vägen i dagens splittrade USA med upplopp och kravaller?

    • Varför det? Är inte siffrorna i paritet med Norges? Ukrainarna åker väl lite skidor i norra Italien. Var finns egentligen faktabakgrunden till alla förmodanden hit och dit?

        • Färgrevolutioner? Här något om statskuppen i Ukraina och Folkrepublikerna Donetsk och Lugansk.
          Folkrepubliken Donetsk är en självutropad stat i östra Ukraina. Den delar gräns med Ukraina, Ryska federationen och den likaledes självutropade Folkrepubliken Lugansk. Folkrepubliken utropades den 7 april 2014 av ett antal aktivister som då ockuperade både den regionala centrala administrationsbyggnaden i Donetsk oblast och stadshuset i Donetsk. Ockupationerna av statliga administrationsbyggnader spred sig därefter till andra städer i regionen.
          Den 15 april förannonserade interimsregeringen i Kiev en militär motoffensiv för att stävja de proryska militanterna. Den 17 april skedde en militär nedtrappning, i och med att Ryssland, USA och EU kom överens om en plan för att reda ut krisen i UkrainaRepresentanter för Folkrepubliken Donetsk vägrade dock att gå med på avtalet, och man svor att fortsätta sina ockupationer fram till dess att man kommit kommit överens om en folkomröstning – eller att interimsregeringen i Kiev avgått.Den självutnämnda statens ledarorganisation utgörs av en politisk gruppering som sedan 2007 varit förbjuden att verka i Ukraina. Sedan 16 maj 2014 har Ukraina klassificerat folkrepubliken i sin helhet som en terroristorganisation.

          Den 11 maj hölls ensidigt utlysta folkomröstningar i Donetsk och Luhansk oblast, där separatistledarna förklarade att man med stor majoritet gett sitt stöd för de båda folkrepublikerna.[31] Den 24 maj undertecknade de båda separatistiska folkrepublikerna ett avtal som bekräftade deras inlemmande i en konfederation med namnet Federala staten Nya Ryssland.[12]

          Folkrepubliken Lugansk är en självutropad stat i östra Ukraina. Den gränsar till Ryska federationen, (likaledes självutropade) Folkrepubliken Donetsk och Ukraina. Efter att Euromajdan februari 2014 ledde till att Ukrainas president Viktor Janukovytj avsattes från sin post och ställdes inför riksrätt, tilltog de proryska protesterna i Ukraina. Det ledde 27 april till utropandet av Folkrepubliken Lugansk. Republikens myndigheter arrangerade 11 maj – tillsammans med motsvarande myndigheter i grannrepubliken Donetsk – en folkomröstning för att söka legitimt stöd för sin proklamation. Därefter förklarade man republiken självständig den 12 maj 2014. Tolv dagar senare, den 24 maj, slöt man ett unionsavtal med Folkrepubliken Donetsk för att därmed bilda den Federala staten Nya Ryssland.
          Folkrepublikernas styrelseskick och politiska mål offentliggjordes i Donetsk den 23 maj 2014 och publicerad på Internet samma dag.

          Ekonomi: Marken och det som finns under marken, vattnet, floran och faunan, liksom även större industriella och finansiella tillgångar skapade av ”folkets ansträngningar”, allt detta tillhör det allmänna och kan inte vara i privat ägo. Större fastigheter, industriella och finansiella tillgångar kommer att vara statsägda. Var och en kommer att avlönas efter ”nyttan av vars och ens bidrag till samhället”.
          Den högsta lagstiftande myndigheten: ”Folkets råd” är sammansatt på grundval av nomineringar från folkrepresentanternas råd eller arbetsplatsråd. Representanterna kommer att få bära ansvar inför ledaren av Folkets råd, vald bland sina medlemmar.
          Den exekutiva grenen är ministerrådet: som sätts samman av dess ordförande och godkänns av Folkets råd. De officiella statsspråken är ryska och ukrainska, och andra språk kan användas som kommunikationsmedel.
          Militärmakt: Väpnade styrkor består av Folkets självförsvarsstyrkor och Folkmilisen, vilka båda två är frivilliga och avlönade. Folkets råd förbehåller sig rätten att, om ”läget så skulle kräva”, begära mobilisering av reservister. Alla officerare måste svära trohetsed mot republikernas folk, och ett brott mot denna ed kommer att leda till ett ”utomordentligt straff”.
          Religion: Allt andligt och religiöst lärande kommer att vara den ryska ortodoxa kyrkans ansvar. Staten tillåter religionsfrihet, utom i fall där denna skulle ”förstöra samhällets grundvalar och den sociala harmonin”.

  2. I segerparaden den 9 maj 2015 (70-årsdagen) deltog en orkester från det amerikanska flygvapnet. Jag vet, för jag var där och firade segerdagen med vitryska vänner. Fick också möjlighet att prata lite med amerikanerna.
    Man kan utgå från att deras närvaro godkändes på högsta nivå.
    Lukasjenko är ingen lätt motståndare för Putin. Lukasjenko hade redan varit president i sex år när Putin själv blev president, och är en skickligare politiker än Putin.

    Jag märkte en klar attitydförändring bland vitryska vänner efter Rysslands annektering av Krim och kriget i östra Ukraina. Vad som kan hända i Ukraina kan även hända i Vitryssland. Den svaga vitryska nationalkänslan stärktes. Jag märkte det särskilt när jag och min fru hade ett privat samtal med en mycket högt uppsatt person i det vitryska samhället, utnämnd direkt av presidenten. Samtalet fördes utan tolk eftersom min fru har ryska som modersmål, och fördes långa stunder enbart på ryska.

  3. Det här har de ju försökt med tidigare. Den s.k. blå revolutionen. Blev ett totalt fiasko.

  4. Symbolen för denna ”färgrevolution” är en toffla, vilket osökt leder tankarna till den örfil som George W. Bush fick i Baghdad. Dags att toffel örfila det pompösa ansiktet eller ännu bättre en toffelstryk på sin feta rumpa. Det är Belarus mänskliga rättighet att ge en ordentlig örfil åt sionist-nollan Pompeo …

  5. Alla deltagare i maktkampen mellan Ryssland och Belarus har fostrats i kommunistpartiet från koltåldern. Man får välja vilken kommunist man vill. Förmodligen lockar USA med moroten medan Ryssland hotar med påken. Då kan man fundera över hur man själv hade valt.

  6. Jag har rest i Vitryssland med människor som levde i såväl Sovjet-Ukraina och Sovjet-Ryssland. De säger alla att Vitryssland påminner dem om Sovjetunionen, medan deras nya hemländer, dagens Ryssland och Ukraina, inte gör det.
    En av mina gamla ryska vänner, som tyckte mycket bättre om det Sovjetunionen han växte upp i än det Ryssland han nu bor i, tyckte mycket om att komma till Vitryssland. Han kände sig hemma.

    Men även Vitryssland förändras. Den rigorösa kontrollen av besökare har luckrats upp. Tidigare krävdes visum för exakt den tid man skulle vistas i landet, ett visum som noggrant skulle registreras av varje hotell man bodde på. Vitryska KGB (som det fortfarande heter) hade stenkoll på varje hotell jag övernattat på. Jag har tackat nej till spontana erbjudanden om privata övernattningar för att inte ställa till problem för vare sig min värd eller mig själv.

    Sedan ett par år behövs inget visum om man reser in via flyg till Minsk, en enorm skillnad mot hur det var tidigare. Naturligtvis något som naturligtvis väckt stor irritation i Ryssland, gränsen mellan Vitryssland och Ryssland är som gränsen mellan Sverige och Norge (när Corona inte råder). Och till Ryssland krävs visum annat än i vissa undantagsfall.

  7. USA planerar alltid krig och skiften vid makten oavsett vilket land det är frågan om, oavsett om det gäller inbillade fiender eller vasaller! Tyvärr begriper en del inte detta utan tror att USA är en ”god” kraft i världen när det i verkligheten är en otäck gangsterstat styrd av kriminella krigsförbrytare.

  8. Välinformerade Stefan Lindgren rapporterar i Ryska Posten nr 27 ”Samtidigt tycks ”fnurran” med Ryssland som uppstod
    när 33 ryska medborgare greps i Minsk en vecka före valet nu vara löst.

    Aleksandr Lukasjenko förklarade i sitt tal till nationen 4 augusti:
    ”Alla vet vårt svar: Vitryssland är inte vän med någon mot någon annan! Vi är för en konsekvent, förutsägbar utrikespolitik i alla riktningar! Ryssland har alltid varit, och kommer också
    att vara vår närmaste allierade, oavsett vem som styr i Vitryssland eller i Ryssland! Detta är en oöverstiglig faktor, djupt förankrad i åra folk! Även om de broderliga relationerna
    med oss har ändrats till ’partner’-relationer, ändras inte detta. Vi kommer att bygga strategiska partnerskapsrelationer med Väst, med Kina, och med USA, med våra grannar såväl som med mer avlägsna länder.
    Vi kommer att fortsätta att lösa internationella problem uteslutande med fredliga medel och, om det blir aktuellt kommer vi att sträcka ut en hjälpande hand till andra stater.”

  9. Huvudkontoret för Svetlana Tikhanovskaya, som kom på andra plats med tio procent av rösterna, sa att enligt deras uppgifter hade de 70 procent, och den polska premiärministern Mateusz Morawiecki föreslog att man skulle hålla ett nödtoppmöte för Europeiska unionen tillägnad situationen i Vitryssland : Sådana uttalanden var inte oväntade – även före valet var det tydligt att den radikala oppositionen inte skulle erkänna omröstningsresultaten och skulle förklara förfalskning, och Väst skulle återigen fördöma ”Europas sista diktator.”Lukashenka har en opposition i Vitryssland – liksom Vladimir Putin i Ryssland. Om du frågar Navalnys anhängare hur många som stöder Putin, är svaret nästan detsamma som Tikhanovskayas supportrar ger: tre procent. Det var enligt deras åsikt Lukashenkas betyg – därför orsakade hans 80 procent högt förargelse. 78 procent kunde inte stödja Putins ändringar av konstitutionen heller – varje ”normal person” förstår detta!

    Radikala oppositionsledare lever i sin egen imaginära värld, där bara deras åsikter och åsikter är viktiga. Det är meningslöst att övertyga dem om att Lukashenka har massivt stöd från väljarna – de vill att han ska lämna, och allt annat spelar ingen roll. Vi är folket, säger demonstranter. Okej – och vem är då resten? Det är just på grund av denna inställning till majoritetens åsikt som förresten, i många avseenden, visade sig så stor andel röster för Lukashenka – den tysta majoriteten såg att de inte tog hänsyn till honom alls, de ignorerade honom, insåg att minoriteten var redo att ordna en maktbyte i Vitryssland på något sätt … Och sedan gick denna majoritet aktivt till valen – för att säga sitt. Och för att inte låta ”Maidan” ordnas i Vitryssland – även om det är uppenbart att Lukashenko inte skulle ha tillåtit något liknande det ukrainska scenariot ändå. Ja, det fanns inga så allvarliga skäl för ”Maidan” som i Ukraina, men likväl, ansträngningarna att svänga situationen den här gången var ganska allvarliga.

    Oro som började natten efter valet i Minsk och andra städer borde ha slutat i blod – men det spilldes inte ut, och nu kommer insatsen att fortsätta protesterna och ett försök att organisera en strejk. Men Lukashenka vill inte och kommer inte att utgjuta blod – bara hans fiender behöver offer, i hopp om att offerblodet ska lansera Maidan-scenariot. För honom finns det västerländskt (särskilt polskt) stöd, ett visst antal anhängare – men det finns ingen huvudsak: det finns ingen splittring varken i samhället eller med makten.
    Lukashenkas auktoritära makt byggs mer än fast – och det vitryska samhället i sig är inte uppdelat (som det ukrainska) och vill inte ha några omvälvningar. Tio procent för Tikhanovskaya och 4,6 procent mot alla – det är hela protestpotentialen. Dessutom kommer de som är emot alla helt klart inte att stödja Tikhanovskaya, det vill säga massiva olydnadshandlingar. Och tio procent av dem som röstade för Tikhanovskaya distribueras också i ett ojämnt lager – det är uppenbart att i Minsk är andelen mycket högre. Men även bland dem finns det mycket få direktradikaler – det vill säga de som är redo att spela ”Maidan”. Erfarenheten av grannländerna i Ukraina har lärt även de oppositionssinnade vitryssarna mycket. Närvaron av en liten oppositionell minoritet utgör faktiskt inget hot mot varken Lukashenkas makt eller republikens stabilitet – bara försök att presentera denna minoritet som majoritet är farliga.
    Det vill säga att spela ”Maidan” – ett upproriskt folk mot en diktator-usurper.

    Det faktum att det varken finns en diktator i Vitryssland (Lukashenko är en storleksordning mer populär än någon av hans motståndare), eller ett upproriskt folk, spelar ingen roll för regissörerna – de behöver bara rätt atmosfär (i media och bloggosfären), rätt bild och rätt presentation. I Vitryssland fungerar det inte på inhemsk nivå? Men det finns fortfarande en extern – du kan ordna det starkaste yttre trycket, försöka driva landet och dess myndigheter i ett hörn, hitta sig själva där de kaotiskt kommer att slå tillbaka och göra många misstag. Liknande scenarier har funnits i olika färgvarv.

    Men Ryssland, trots alla konsekvenserna av unionens kollaps, är ett starkt, potentiellt självförsörjande och innehar ett enormt historiskt minne. Vitryssland är bara ett fragment av det historiska Ryssland som av misstag blev oberoende. Men vem föll i de starka händerna på Lukashenko – som, även i det svåraste för Ryssland (och enheten efter det sovjetiska rymden), inte glömde vårt samhälle och brödraskap. Naturligtvis, i Vitryssland, som i alla delar av Sovjetunionen, försökte våra geopolitiska motståndare arbeta för att utbilda en västerorienterad elit, för att förvandla den tillfälliga kollaps av det historiska Ryssland till en permanent, fast cementerad. Lukashenko uppmuntrade inte Russophobia – men i ett litet och tvingat att vara självständigt land uppstod oundvikligen både historiska myter (motiverar oberoende) och centrifugala känslor. Vi är inte Ryssland.

    För all sådan marginalitet kan deras potentiella fara inte underskattas. Dessutom är de farliga både för den ryska enhetens framtid och för den oberoende (under en viss historisk period) vitryska staten. Om de pro-västra styrkorna på något sätt i framtiden kunde komma till makten i Vitryssland skulle det vara en katastrof för vitryssarna själva. Det lilla landet skulle inte bara förvandlas till en geopolitisk bilaga av västern – det skulle bli en satellit i Polen och del av en kordon mot Ryssland. Det vill säga de skulle försöka göra samma sak med henne som de nu försöker göra med Ukraina…. Till och med den teoretiska möjligheten till ett sådant scenario bör uteslutas – Ryssland har fortfarande en lång och ansträngd kamp för att dra tillbaka Ukraina från västerländskt inflytande för att återvända till det ryska folks gemensamma historiska väg.

    Det är orättvist att anklaga Lukashenka för att han inte vill ha fullständig enande med Ryssland till en stat: hans historiska funktion var i en annan – genom att bevara två Ryssland, Bolshaya och Belaya, tillsammans, sida vid sida, för att upprätthålla riktigt broderliga relationer. Det är oärligt och fel att förklara detta med att ”Vitryssland helt enkelt inte hade någonstans att åka från Moskva” – det fanns gott om dem som ville ta bort något fragment av Sovjetunionen från Ryssland.
    Lukashenkos personliga val sammanföll med det vitryska folkets önskan – men detta minskar inte hans meriter för vår gemensamma ryska historia. Klagomål om det faktum att Ryssland inte förberedde några andra ”pro-ryska styrkor” i Vitryssland och nu är dömt att stödja ”förrädaren Lukashenko, av vilken hans eget folk är trött”, är från den onda. Ingen kollaps av Lukashenka eller hans avresa till väst kommer någonsin att hända – bara trånga människor eller medvetna provokatörer kan övertyga den ryska opinionen om detta. Men varken den ena eller den andra avgör Rysslands politik gentemot Vitrysslands brorska.
    Den huvudsakliga lektionen i dessa val för Lukashenka själv bör vara förståelsen att det är mycket viktigt att inte ge efter för provokationer, inte bara på gatorna i Minsk, utan också mot Vitryssland-Rysslands förbindelser. Broderligt inte i ord – utan i gärningar.
    https://ria.ru/20200810/1575600237.html

    • Globalisterna älskar dysfunktionella länder och kan de skapa ett till i Europa desto bättre för deras agenda! Ett nytt Ukraina vore mumma i globalisternas ögon och ett Vitryssland i kaos är ett mål. Listan på länder som är på god väg mot kaos är Tyskland, Sverige, GB, Belgien, Frankrike, Italien där har globalisterna kommit långt med sina planer att destabilisera länderna med migranter från Mellanöstern och Afrika!

  10. Märkligt vad svenska medier är till sig i brallorna över att det är protester i Minsk från dåliga förlorare i valet! De anser på fullt allvar att det skulle vara demokratiskt om den som fick flest röster dvs Lukasjenko avlägsnades från sin post och kandidaten med mycket färre röster ska installeras som president! Tja, det är väl det som anses vara globalisternas melodi när det gäller ”demokrati” en ledare utan eget mandat som är lätt att manipulera! Nu är väl ingen så naiv så att man tror att Lukasjenko inte manipulerade valet men han hade ändå vunnit valet även utan fusk så man undrar ju varför han håller på med fifflet? Kanske litar han inte riktigt på folket enligt känt sovjetiskt mönster eller så har han fått det här med den populära landsfadern på hjärnan och gärna vill förmedla denna bild till utlandet, ungefär som Löfvens skönmålning av ”Sverigebilden” utomlands av det krackelerande Sverige.

  11. Av Caitlin Johnstone , en oberoende journalist baserad i Melbourne, Australien.ttps://www.rt.com/op-ed/498029-caitlin-johnstone-imperialists-belarus-protests/

    De västerländska etableringsberättelserna följer alltid samma mönster. Precis som de fixerade på Hong Kong-protester, medan de ignorerar de i USA-anpassade Frankrike eller Israel, jublar de nu på protester i Vitryssland. För två månader sedan publicerade Moon of Alabama en artikel med titeln ”Vitryssland – En amerikansk sponsrad färgrevolution är på gång”.
    Färgrevolutioner startas vanligtvis under kontroversiella val. Resultaten sätts offentligt i tvivel redan innan valet börjar. När resultaten räknats kommer västerländska medier att hävda att de avviker från förväntningarna det skapade och därför måste ha varit förfalskade. Folk kommer att pressas ut på gatorna för att protestera. För att öka kaoset kan vissa skarpskyttar arbeta för att skjuta mot polisen och mot demonstranter som om det gjordes i Ukraina. Upproret avslutas när USA:s favoritkandidat sätts på plats.
    Förra året finansierade USA:s nationella kapital för demokrati minst 34 projekt och organisationer i Vitryssland. USA gör inte det av välgörenhet.
    Alla de vanliga imperialistiska förvaltningsoperationerna var på plats i anledningen till landets val den här månaden, och nu ser vi CIA-utskärningar som Radio Free Europe / Radio Liberty och National Endowment for Democracy jublande över protesterna och fördömer Vitryska regeringen synkroniseras med det amerikanska utrikesdepartementet . ”Vi stöder demonstranterna och fördömer den brutala regeringsnedbrytningen mot dem”, sade regeringen utan någon självmedvetenhet överhuvudtaget . Så det hela utvecklas enligt samma gamla mönster.

    Läs den här Rättvisa och noggrannhet i rapportering bit från förra året som dokumenterar det faktum att massmedia täckning fixerade unikt på protesterna anti-Peking Hong Kong och bortse från protesterna mot US-inriktade regeringar som Frankrike, Israel, Chile och Haiti. Eller den här från 2002 om hur Washington Post-redaktionen ständigt skrek om behovet av regimbyte i Irak eftersom Saddam kanske hade kemiska vapen, men nöjde sig med en kort och mild finger-vaggning under Reagan-administrationen när han faktiskt använde kemiska vapen.
    Om Saudiarabien svängde sin lojalitet från USA till Kina skulle vi omedelbart börja se dagliga täckningar av grymheterna i Jemen som vi borde ha sett denna hela tiden.
    Om Israel svängde från Washington till Moskva skulle vi omedelbart bli mättade i nyheter om palestiniernas svårigheter och protesterna mot Netanyahus korruption.
    Om Australien började insistera på sin egen suveränitet, skulle världen plötsligt uppmanas dagligen att bry sig mycket mer om ursprungliga rättigheter och flyktingarna i offshore-interneringscentra.

    • Varför kan inte gubbdjäveln skriva på svenska så även en etnisk svensk vanlig arbetare utan högre utbildning kan läsa?
      Eller var blogginlägget endast avsett för vänsterintellektuella med akademisk utbildning?
      Jag läser också s.k. ”sverigevänlig” media. Idag även kallad ”alternativmedia” trots att samma benämning för några decennier sedan var vänsterintellektuell och vänsterradikal. Men som idag istället allmänt betraktas konservativ och höger. Tvärtom perspektivet alltså.
      I sverigevänlig alternativmedia är språket så gott som uteslutande svenska. Sällan jag sett någon länka text på annat språk även det så idag allmänt mer förekommande engelska språket förmodligen för vi ska identifieras med västerlandet och USA + England.
      Man kan tycka vad man vill men läsa sverigevänlig media ger absolut en nationell hemkänsla.
      Samt en känsla av strävan till både trygghet och tradition i en tid man inte längre törs ta en välbehövlig promenad en varm och sen sommarkväll och för övrigt ser sig omkring efter misstänkta hot uppskrämd av alla otäckheter man läser om på SVT och tidningars nyheter. Även om de försöker förminska och gömma undan.
      Vänsterns både misslyckande och undfallande mot brottslighet och kriminalitet kommer bli dess fall. Så tror jag.
      Helt enkelt därför normala människor inte vill ha det så.
      Undflyende och bortförklaringar kanske håller en tid men aldrig i längden.
      Vad betyder ett forskningsresultat mot det man själv upplever?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here