Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA

3
883

Jag publicerade nyligen en artikel som kritiserade ett program i Sveriges Radios “Konflikt.” Konflikt skapar konflikt om Kina och kalla kriget och problem i KD!

Kommer då ihåg en artikel som jag publicerade på Jinge för några år sedan. Är den fortfarande aktuell. Ja, jag tycker det. Vad tycker Du?

Lördagen 3/3 2013 var det radioprogram om Ryssland med en del tveksamma påståenden. Jag kastade iväg ett mail genast efter programmets slut kl 10 till programledaren Ivar Ekman. Han har tidigare varit redaktionschef på magasinet Filter och Skandinavien-korrespondent för International Herald Tribune. Han har en masterexamen i internationell politik från Columbia-universitetet i New York.

I. Mitt första mail. Med enstaka förklarande tillägg.
Hej!

Har just lyssnat på programmet om Putin som betraktas som auktoritär. Men den ger ingen karakteristik av vad man menar med “auktoritär” och visar inte att Putin är auktoritär.
Och Du använder den nedsättande benämningen “regim” för Rysslands regering, men inte för USA:s.

Programmet har låg kvalitet tyvärr.

Hälsningar

Anders Romelsjö, professor emeritus

Putin från presskonferens 2016.

II. Svarsmail från Ivar Ekman kl 11.49

“Hej Anders

Tack för att du lyssnar och för att du hör av dig! Vi gick inte in på definitionen av “auktoritär” (normalt ett samlingsord för icke-demokratisk; se Juan Linz tre kännetecken och följ forskningsspåret därifrån) och var Ryssland sorteras in i den gruppen, eftersom det är så vedertaget att Rysslands “regim” sorteras som ett auktoritärt styrelseskick.

Ofta brukar ordet “hybrid” användas för Ryssland, precis som med Kina — det är inte en lika hård diktatur som, säg Uzbekistan, men den politiska pluralismen är hårt begränsad, och det politiska deltagandet likaså — se Navalnyj.

Vad gäller ordet “regim” brukar det, på samma sätt, användas när det handlar om en icke-demokratisk stat — Ryssland är det inte, USA är däremot en demokrati (än så länge).
Det är så vedertaget att Ryssland inte är demokratiskt att jag faktiskt undrar: har du en annan åsikt?

Det vore intressant att veta hur du underbygger den synen.

Med vänliga hälsningar
Ivar Ekman

III. Svarsmail från mig till Ivar Ekman samma dag.
“I all korthet (upptagen). Det är inte alls vedertaget att Ryssland inte är en demokrati och att USA är det.

Då det gäller demokrati finns uppenbarligen yttrandefrihet, demonstrationsfrihet (Navatnys val av ej beviljade marschvägar skulle stoppas i USA och i Sverige) och man har väl 7 kandidater till presidentvalet.

Expresident Jimmy Carter.

USA är inte länge en demokrati menar ex-president Carter offentligt. Man bör se olika domäner inom t.ex. “demokrati” på en kontinuerlig skala. Så mycket är klart att demokratin i USA försämrats, vilket också DN skrev inför valet år 2012.
Möjligheten till närmast obegränsat ekonomiskt stöd till kandidater innebär dels att bara en liten andel med stora ekonomiska tillgångar kan komma ifråga och dels bäddare det för en slags korruption, ett beroende av bidragsgivarna:

Bara en artikel om detta samt ett par om korruption i USA och Ryssland. Här finns ämnen att behandla även om de inte är “PK” just nu

Ber Dig läsa bl.a. denna artikel Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång ganska demkratiska valsystem

Korruption i USA:s politiska ledning

USA: Ekonomisk manipulation och korruption

Korruptionen i Ryssland och i andra länder

Hälsningar

Anders Romelsjö

IV. Då detta skrivs har jag inte fått nytt svar av Ivar Ekman. Ger litet utdrag från artiklarna.
Något om demokratin i Ryssland och Sverige.
Att demokratin i Ryssland har sina brister är väl klart. En svensk Rysslandsexpert har mailat mig följande korta kommentar “Pluralismen i ryska radio, TV, press är större än hos oss. Valdeltagandet är nästan lika stort. Människors upplevelse av delaktighet är ungefär lika låg. Begränsningarna i valsystemet är nästan lika hårda.
I båda fallen går partierna på statsbidrag.”

Demokratiutredningen om Sverige.
“Det minskade antalet förtroendevalda har förvandlat de folkvalda till producenter av tjänster i stället för företrädare för folkviljan.När vi i Demokratiutredningen undersökte, visade det sig att endast 15 procent av svenskarna ansåg att de kunde påverka politiska beslut mellan valen.”… “Sverige torde också vara den demokrati där människor mest sällan går till val — eftersom vi har lokala och nationella val på samma dag.” Olle Wästberg: Demokratin behöver mer av folkvilja

V.

Men hur är det i USA?

Ja, Jimmíe Carter har upprepade gånger påstått att USA inte längre är en demokrati, t.ex. i Oprah Winfreys program“Former President Jimmy Carter thinks the United States is no longer a democracy, calling the nation an “oligarchy” during an interview with Oprah Winfrey.”
http://mic.com/articles/125813/jimmy-carter-tells-oprah-america-is-no-longer-a-democracy-now-an-oligarchy#.q6Rpqab8q

Jag har i tidigare blogginlägg påvisat att demokratin under senare år minskat på olika områden i USA, enligt bedömningar av jurister i USA. I debatt har jag replierat på bedömning av statsvetare och andra att det finns grader av demokrati och mellanformer mellan diktatur och demokratin. En dikotom uppdelning av demokrati och diktatur är inte möjlig menar dessa forskare.

I boken ”Dollarocracy – how the money and media election complex is destroying America” ges en ingående och skrämmande analys som påvisar hur valsystemet i USA alltmer fjärmat sig från att vara demokratiskt. Den är skriven av Robert E McChesney, Gutgsell Enodwed professor vid och John Nichols som är journalist vid tidningen Nation.

I inledningskapitlet får vi veta att valet 2012 kostade 10 000 000 000 dollar, dvs. motsvarande 65 miljarder svenska kronor, efter en kraftig ökning sedan 2008. Har detta stöd hos väljarna? Enligt en opinionsundersökning av Rasmussens Reports group av ett slumpvis urval i USA 2012 tror 59 % av de svarande att valen i USA är riggade för att ge resultat som är bortom väljarnas kontroll. Enligt en annan opinionsundersökning året innan menade 45 % att det var bättre att välja medlemmar till USA:s kongress genom lottning bland telefonnummer i telefonkatalogen än i valen. DN skriver ändå idag att särskild beslut behövas i kongressen om USA inte ska gå i bankrutt formellt. Pengar finns – men hur används de? Vi minns att Obama fick motsvarande 100 miljoner kronor i kampanjstöd från Wall Street 2008, varav 7 miljoner från Guldman Sachs.

Låt mig beröra några av bristerna med valsystemet i USA från en tidigare bloggartikel. Inga uppgifter finns om någon fundamental ändring av vad som skrivs nedan. http://jinge.se/allmant/dollarocracy-hur-pengar-har-forstort-usas-en-gang-ganska-demokratiska-valsystem.htm Jag kan tillägga att jag bott ett år i USA och besöker släktingar och samarbetspartner i USA vart eller vartannat år samt har övervägande positiva erfarenheter i kontakten med olika människor i USA.

1. Svårigheter att få rösta. I USA måste man registrera sig före en tidpunkt före valet. Dagens Nyheter skriver 25/9 2012 att “Nya vallagar gör det svårare för minoriteter att rösta” och “Vid valet 2008 missade 6 miljoner amerikaner sista datum för registrering och kunde ej rösta.” Vid valet 2008 var bara 71 % (146 miljoner invånare) av alla röstberättigade registrerade enligt USA:s SCB. Genom de nya vallagarna med skärpta krav på foto-id (som 11 % saknar, 25 % bland svarta), ökade svårigheter för röstregistrering och poströstning ökar svårigheterna, vilket särskilt drabbar de med mindre resurser, en grupp som anses främst vilja rösta på demokraterna. Vidare saknar de miljontals medborgare i USA som är dömda till fängelse rösträtt.

2. Lågt valdeltagande. Vid president- och kongressval röstar sedan decennier endast 50-60 % av de röstberättigade. Vid presidentvalet 2008 röstade knappt 130 miljoner, vilket var knappt 62 % av alla röstberättigade (Wikipedia), den högsta siffran sedan 1968. Obama fick knappt 53 % av rösterna, vilket innebär att knappt 33 % av de röstberättigade aktivt röstade för Obama. Då GW Bush vann över Al Gore år 2000 hade den senare fler röster, valdeltagande var lägre, varför den valde presidenten bara fick drygt 25 % av de röstberättigades röster. Vad säger det om legitimiteten?

3. Elektorsystemet, som gynnar delstater med mindre befolkning. Detta kan innebära att den kandidat som får flest röster inte vinner. Vid valet 2000 fick Al Gore 48,4 % av rösterna medan GW Bush fick 47,9 %. Elektorsystemet anses också medföra att valdeltagandet lätt sjunker i delstater som anses säkra för ena parten, varför de som sympatiserar med motståndaren kanske avstår.

4. En stark ekonomi behövs hos presidentkandidaterna, med ekonomiskt stöd från näringslivet i praktiken. Obama fick 14,9 miljoner USD (100 000 000 kronor) från Wall Street inför valet 2008, varav 1 miljon från Goldman Sachs. Enligt morgonekot 25/9 beräknas valkampanjen totalt kosta 10 000 miljoner USD – ungefär 65 000 000 000 kr i dagens penningvärde. Detta ger lätt ett beroende, och inte för inte kommer många av GW Bush och Obamas män från näringslivet.

5. Smutskastning av motståndaren i annonser och reklam dominerar. Vid presidentvalet 2008 användes 2 800 miljoner dollar till TV-reklam, medan beloppet i år beräknas bli 5 000 miljoner dollar.
År 1972 spenderades 37 miljoner USD totalt på politisk reklam i TV, vilket var fyra gånger mer än 1960. Dessa 37 miljoner USD 1972 motsvarar 200 miljoner år 2012. I årets presidentval spenderar man alltså 25 gånger mer på TV-reklam än 1972. Forskning visar att andelen negativa politiska TV-inslag, inkl. de med smutskastning, ökat från 50 % år 2000 till 60 % år 2008. Och andelen var större vid kongressvalen 2010 (“unpreccedent”) och är mer framträdande detta presidentval.

6. Smutskastningen har effekt. Ett känt exempel är från presidentvalskampanjen 1988. Då ledde den demokratiske kandidaten Dukakis över G Bush den äldre med 17 %. Bush kampanjgäng kom på att Dukakis gett permission till en färgad fånge, som under permissionen våldtog en vit kvinna. De kunde blåsa upp detta till, liksom en nedsmutsning av hamnen i Boston till orimliga proportioner. Sonen GW Bush inför valet år 2004. Under sommaren ledde demokraten John Kerry, och hans insatser i Vietnam som dekorerad soldat i framträdanden med hans “band of Vietnam brothers” kontrasterade mot Bush som undvikit att ta värvning. Då framträdde en oberoende grupp “Swift Boart Veterans for Truth” som i en serie TV-annonser med framgång förde fram budskapet att Kerry egentligen varit en fegis och förått sin soldatkompisar i Vietnam.

7. Politiska budskap har fått minskad sändningstid av TV-bolagen.1952 fick kandidaterna 60 minuter på sig att presentera sitt budskap, 1972 20 minuter medan tiden var nere i 5 minuter år 1988. Att man har 3 timslånga debatter på TV mellan presidentkandidaterna i år är förstås bra. De motverkas dock av massmediareklamen.

8. TV-bolagen skär guld med täljknivar genom den kraftig ökning av betalda politiska TV-inslag. I början av 1990-talet svarade dessa för 2 % av vinsten medan de beräknas svara för 20 % 2012. Och här behövs knappast några säljinsatser av TV-bolagen och de får betalt i förväg.

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen en kraftig ökad kommersialisering av politiken där presidentkandidaterna blivit en handelsvara som ska säljas in, och som då också blivit mycket beroende av rika och av storbolag. Den ökade smutskastningen, de fula tricken och den minskade tiden för seriös debatt har inneburit att demokratin kraftigt urholkats, hur än den definieras. Om detta påverkar valdeltagandet i USA vet jag inte, men folk är där kanske lika trötta på politisk TV-reklam som på annan TV-reklam – ett sundhetstecken.Erfarenheterna från Bernie Sanders visar på den möjliga framgången för ett socialistiskt parti som vill ha progressiv skatt, stark allmän hälso- och sjukvård, bra socialförsäkringar och möjligen reduktion av de enorma militärutgifterna. Men också på etablissemangets förmåga att suga upp kritiker

VI. Något om korruptionen i Ryssland. Utdrag ur artikeln 13/6 2017 Korruptionen i Ryssland – och i andra länder.
I går var det protester i ett trettiotal städer mot korruptionen i Ryssland, som är ett verkligt problem, som regeringen säger sig arbetat för att få bort – som alla regeringar säger om korruption. Demonstrationsfrihet finns alltså i Ryssland. I Sverige har detta uppmärksammats mycket i media, och särskilt att många hundra demonstranter gripits. De allra flesta släpps dock direkt enligt radions Rysslandskritiska reporter Maria Persson-Lövgren. Och demonstrationsförsök på väg utan tillstånd stoppas i Sverige, USA och nog de allra flesta länderna.”… “Ryska Ekokrim, under inrikesdepartementet, uppger att den genomsnittliga mutan i Ryssland var 208.000 rubel (Ungefär 30.000 SEK) 2014. I mars 2017 uppgav chefen för korruptionsbekämpande generallöjtnant Andreij Kurnosenko genomsnittsbeloppet ökat med 75% på ett år til 328.000 rubel. Enligt Rosstat, Rysslands statistisk-kontor, utgör «skuggekonomin» 21,2% av landets ekonomi, och detta inkluderar korruptionen”.

VII.

Stor risk för korruption i USA:s ledning.

USA: Ekonomisk manipulation och korruption Ett utdrag från denna bloggartikeln och skriften “USA som världspolis.” Det finns stor risk för korruption i USA:s ledning, främst från ekonomiska intressen.

Särskilt framträdande har inflytande från finanssektorns män (det är så gott som enbart män) varit i USA:s finansdepartement. Robert Rubin, finansminister under president Bill Clinton var ordförande i den stora investmentbanken Goldman Sachs (som stödde Obamas presidentkampanj med 1 miljon dollar 2008), liksom den siste finansministern Henry Paulson hos president George W Bush. Rubins främsta insats under Clinton var avskaffandet av Glass-Stegall-lagen, och att avreglera finansmarknaden genom införandet av Gramm-Leach-Billey -lagen 1999. Han avgick 1999 och blev genast senior rådgivare hos den stora banken Citigroup, som fick stora fördelar av den avreglering som genomfördes under Rubins tid som finansminister. Själv fick Rubin fick motsvarande 126 miljoner dollar i kontanter och aktier under den kommande tioårsperioden.

Han efterträddes som finansminister av sin medarbetare ekonomiprofessorn Lawrence Summers, som blev chefsrådgivare åt president Obama i ekonomiska frågor, och som 2008 fick ersättning på 5,2 miljoner dollar som en av cheferna för en hedgefond, och närmare 3 miljoner som talare för storbanker. Den nuvarande finansministern Timothy Geithner är en tidigare medarbetare till Rubin och Summers. Bland ansvariga i Obamas administration för ekonomifrågor finns tidigare toppchefer i de stora bankerna och investmentbankerna. Förre chefekonomen i IMF Simon Johnson skrev i en artikel 2009 att “Elitintressena inom näringslivet – finansintressen i USA spelade en viktig roll för att skapa krisen genom sitt omättliga risktagande (”ever larger gambles”), med regeringens underförstådda stöd, fram till den ofrånkomliga kollapsen. Ännu mer oroande är att samma intressen idag kan utnyttja sitt inflytande för att förhindra genomförandet av reformer som ökar sannolikheten för att man ska kunna häva recessionen och undvika en djupdykning. Regeringen förefaller hjälplös, eller ovillig, att ingripa mot dem”. (de Vylder 2009:56).
Till bilden hör att den kanske främste representanten för demokraterna, Chuck Schumer, i den kommitté med representanter från demokraterna och representanthuset som tillsatts för att komma med förslag om ny lagstiftning för finansmarknaden är en känd försvarare av finansvärldens intressen. Han fick själv 1,65 miljoner dollar (mer än 10 miljoner kronor) i ersättning från finansmarknaden år 2009. Nitton av 22 medlemmar i denna ”Senate Banking Committee erhöll ersättning från Wall Street 2009 – snacka om oberoende. Man har anledning att notera att Wall Street stödde Obamas valkampanj med 14,9 miljoner dollar, en bra bit över 100 miljoner kronor år 2008. Allt detta bidrar till att förklara att det endast fattats beslut om högst begränsade regleringar och inte om tydligt ökad demokratisk kontroll över finansvärlden från Obama och hans administration.

I denna bloggartikel USA: Ekonomisk manipulation och korruption finns också uppgifter om korruptionen i EU och i Sverige.

Sammanfattningsvis: Ryssland är liksom Sverige och USA en demokrati med brister.

Återkommer i denna fråga längre fram.

* Ett par andra andra artiklar om tveksam rapportering av Konflikt.
“Konflikt” om konflikt och PK
Missledande om Jemen i “Konflikt”

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

3 KOMMENTARER

  1. Forskaren Gordon Hahn har en intressant artikeln, i vilket, utifrån olika index, jämför Ryssland med tio (?) fd sovjet stater, bland annat med Ukraina (som av förklarliga skäl har bättre index)
    “…that the real reason for deteriorating US-Russian and overall West-Russian relations since the end of the Cold War are the result of NATO and EU expansion and not the ‘values gap’ between President Vladimir Putin’s Russia and the West as invoked by Washington.”

    Any differences between the post-Soviet states, excluding the Baltic states of Estonia, Latvia and Lithuania, are matters of degree rather than kind. In other words, the depth of such differences across a umber of indicators fail to meet the threshold of a major, overall qualitative difference in regime type — all of them being softly or medium-range authoritarian.
    https://gordonhahn.com/2018/09/10/report-complete-what-is-post-sovietness-or-kakaya-raznitsa-in-post-sovietistan/

  2. Finns inte många länder som uppfyller kriterierna för demokrati. Snart är det väl bara Schweitz kvar i hela världen!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here