I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
________________________________________________
Slutspel – av Mr Fish https://i0.wp.com/scheerpost.com/wp-content/uploads/2022/09/Endgame-scaled.jpg?resize=1024%2C826&ssl=1
Detta är inte precis den första artikeln här som diskuterar demokratin i USA. Den intresserade kan finna länkar till andra artiklar längst ned.
Chris Hedges: Låt oss sluta låtsas att Amerika är en fungerande demokrati
Chris Hedges är en Pulitzerprisbelönt journalist, som var utrikeskorrespondent i femton år för New York Times, där han var chef för tidningens byrå för Mellanöstern och Balkanbyrå. Han har tidigare arbetat utomlands för The Dallas Morning News, The Christian Science Monitor och NPR. Han är värd för programmet The Chris Hedges Report.
Artikeln publicerades 5 september.
________________________________________________________________________
En fungerande demokrati skulle lätt kunna avfärda Donald Trump och hans dubbelgångare. En misslyckad demokrati och en bankrutt liberalism säkerställer deras uppgång.
Det finns en ödesdigert bristande koppling mellan ett politiskt system som lovar demokratisk jämlikhet och frihet samtidigt som det genomför socioekonomiska orättvisor som resulterar i groteska inkomstskillnader och politisk stagnation.
Denna bristande koppling har under decennier varit på väg att uppstå och har utplånat den amerikanska demokratin. Det stadiga avskaffandet av ekonomisk och politisk makt ignorerades av en hyperventilerande press, som dundrade mot barbarerna vid porten – Osama bin Laden, Saddam Hussein, talibanerna, ISIS, Vladimir Putin – samtidigt som den ignorerade barbarerna mitt ibland oss. Den långsamma kuppen är över. Företagen och miljardärklassen har vunnit. Det finns inga institutioner, inklusive pressen, ett valsystem som inte är mycket mer än legaliserade mutor, det imperialistiska presidentämbetet, domstolarna eller straffsystemet, som kan definieras som demokratiska. Det är bara fiktionen av demokrati som återstår.
Den politiska filosofen Sheldon Wolin kallar i Democracy Incorporated: Managed Democracy and the Specter of Inverted Totalitarianism vårt system för ”inverterad totalitarism”. De demokratiska institutionernas fasad och statsmaktens retorik, symboler och ikonografi har inte förändrats. Konstitutionen är fortfarande ett heligt dokument. USA fortsätter att framställa sig självt som en förkämpe för möjligheter, frihet, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter, även om halva landet kämpar på existensminimum, militariserad polis skjuter och fängslar de fattiga ostraffat, och statens främsta uppgift är krig.
Detta kollektiva självbedrägeri döljer vad vi har blivit – en nation där medborgarna har berövats ekonomisk och politisk makt och där den brutala militarism, som vi praktiserar utomlands, också praktiseras hemma.
I klassiska totalitära regimer, som Nazityskland eller Stalins Sovjetunionen, var ekonomin underordnad politiken. Men under inverterad totalitarism är det tvärtom. Till skillnad från fascism och statssocialism finns det inget försök att ta itu med de fattigas behov. Ju fattigare och mer sårbar du är, desto mer utnyttjas du, och du kastas in i ett helvete av skuldpengar som det inte finns någon utväg från. Sociala tjänster, från utbildning till hälsovård, är anemiska, obefintliga eller privatiserade för att ta bort de fattiga. Lönerna har ytterligare drabbats av en inflation på 8,5 procent och har sjunkit kraftigt sedan 1979. Jobben erbjuder ofta inga förmåner eller säkerhet.
Du kan se en intervju som jag gjorde 2014 med Sheldon Wolin här.
I min bok America: The Farewell Tour undersökte jag de sociala indikatorerna på en nation i allvarliga problem.
- Den förväntade livslängden i USA sjönk 2021, för andra året i rad.
- Det har skett över 300 masskjutningar i år. Nästan en miljon människor har dött av överdoser sedan 1999.
- Det sker i genomsnitt 132 självmord varje dag.
- Nästan 42 procent av landet klassificeras som överviktiga, varav en av 11 vuxna anses vara allvarligt överviktig.
Dessa förtvivlans sjukdomar har sina rötter i bristen på överensstämmelse mellan ett samhälles förväntningar på en bättre framtid och verkligheten i ett system som inte ger sina medborgare en meningsfull plats. Förlusten av en hållbar inkomst och social stagnation orsakar mer än bara ekonomiska bekymmer. Som Émile Durkheim påpekar i The Division of Labor in Society, bryter det de sociala band som ger oss mening. En nedgång i status och makt, en oförmåga att avancera, brist på utbildning och adekvat hälsovård och en förlust av hopp leder till förlamande former av förnedring. Denna förödmjukelse ger näring åt ensamhet, frustration, ilska och känslor av värdelöshet.
Émile Durkheim
I Hitler and the Germans avfärdar den politiske filosofen Eric Voegelin idén att Hitler – begåvad i talekonst och politisk opportunism, men dåligt utbildad och vulgär – hypnotiserade och förförde det tyska folket. Tyskarna, skriver han, stödde Hitler och de ”groteska, marginella figurer” som omgav honom, eftersom han förkroppsligade patologierna hos ett sjukt samhälle, ett samhälle som drabbats av ekonomisk kollaps och hopplöshet. Voegelin definierar dumhet som en ”verklighetsförlust”. Förlusten av verkligheten innebär att en ”dum” person inte kan ”rätt orientera sitt handlande i den värld som han lever i”. Demagogen, som alltid är en idiot, är inte ett missfoster eller en social mutation. Demagogen uttrycker samhällets tidsanda.
Den accelererande avindustrialiseringen på 1970-talet skapade, som jag skriver i America, The Farewell Tour, en kris som tvingade de styrande eliterna att utforma ett nytt politiskt paradigm, som Stuart Hall förklarar i Policing the Crisis. Detta paradigm, som trumpetades ut av en foglig media, flyttade fokus från det gemensamma bästa till ras, brottslighet och lag och ordning. Det talade om för dem som genomgick djupgående ekonomiska och politiska förändringar att deras lidande inte berodde på en otyglad militarism och företags girighet utan på ett hot mot den nationella integriteten. Det gamla samförstånd som stödde New Deal-programmen och välfärdsstaten, attackerades för att vara ett sätt att möjliggöra kriminella svarta ungdomar, ”välfärdsdrottningar” och andra påstådda sociala parasiter.
Detta öppnade dörren för en falsk populism, som inleddes av Ronald Reagan och Margaret Thatcher, som påstods förespråka familjevärden, traditionell moral, individuell självständighet, lag och ordning, kristen tro och en återgång till ett mytiskt förflutet, åtminstone för vita amerikaner. Det demokratiska partiet, särskilt under Bill Clinton, rörde sig stadigt åt höger, tills det i stort sett inte gick att skilja från det etablerade republikanska partiet som det nu är allierat med. Donald Trump, och de 74 miljoner människor som röstade på honom 2020, var resultatet.
Det kommer inte att hjälpa, som Biden gjorde i torsdags i Philadelphia, att demonisera Trump och hans anhängare på samma sätt som de demoniserar Biden och demokraterna. Biden, som höjde knutna nävar, upplyst av stygiska (relaterar till floden Styx i den grekiska mytologin, ö.a.) röda lampor och flankerad av två amerikanska marinkårssoldater i uniform, meddelade från sin danteska scenuppsättning att ”Donald Trump och MAGA-republikanerna representerar en extremism som hotar själva grundvalen för vår republik”.
Red: MAGA= Make America Great Again.
Donald Trump kallade talet det mest ”ondskefulla, hatiska och splittrande tal som någonsin hållits av en amerikansk president” och attackerade Biden som ”en statsfiende”.
Bidens frontalangrepp vidgar klyftan. Det befäster ett system där väljarna inte röstar för det de vill ha, eftersom ingen sida levererar något av substans, utan mot det de föraktar. Biden tog inte upp vår socioekonomiska kris eller erbjöd lösningar. Det var politisk teater.
Antipolitik maskeras som politik. Så fort en penning-indränkt valcykel tar slut börjar nästa, vilket vidmakthåller det som Wolin kallar ”politik utan politik”. Dessa val tillåter inte medborgarna att delta i makten. Allmänheten tillåts uttrycka sina åsikter på färdig-utformade frågor, som publicister, opinionsundersökare, politiska konsulter och annonsörer sedan återger till dem. Få val, inklusive endast 14 procent av kongressdistrikten, anses erbjuda konkurrens. Politikerna bedriver inte kampanjer på väsentliga frågor, utan på skickligt skapade politiska personligheter och känslomässigt laddade kulturkrig.
Militaristerna, som har skapat en stat i staten och som kastar oss in i det ena militära debaclet efteDomstolarnar det andra, vilket förbrukar hälften av statsbudgetens utgifter, är allsmäktiga. Företagen och miljardärerna, som iscensatte en virtuell skattebojkott och som har skurit ner reglering och tillsyn, är allsmäktiga. Industrimännen som skrev handelsavtal för att dra nytta av arbetslöshet och undersysselsättning bland amerikanska arbetstagare och av arbete i sweatshops utomlands är allsmäktiga. De försäkrings- och läkemedelsindustrier som styr hälso- och sjukvårdssystemet, vars främsta intresse är vinst och inte hälsa och som är ansvariga för 16 procent av de rapporterade dödsfallen i världen på grund av COVID-19, trots att vi utgör mindre än 5 procent av världens befolkning, är allsmäktiga. De underrättelsetjänster som genomför en omfattande övervakning av allmänheten är allsmäktiga. som omtolkar lagar för att ta bort deras ursprungliga innebörd för att säkerställa företagens kontroll och ursäkta företagens brott är allsmäktiga. Domstolarna gav oss till exempel Citizens United, som tillåter obegränsad företagsfinansiering av val genom att hävda att det upprätthåller rätten att göra framställningar till regeringen och är en form av yttrandefrihet.
Politik är ett skådespel, en smaklös karnevalshandling där den härskande klassens ständiga manövrerande för makt dominerar nyhetscyklerna, som om politiken vore en utslagstävling för Superbowl. Den verkliga verksamheten med att styra är dold, den utförs av företagslobbyister, som skriver lagstiftningen, banker som plundrar statskassan, krigsindustrin och en oligarki som bestämmer vem som blir vald och vem som inte blir det. Det är omöjligt att rösta mot Goldman Sachs, fossilbränsleindustrins eller Raytheons intressen, oavsett vilket parti som sitter vid makten.
I det ögonblick som någon del av befolkningen, vänster eller höger, vägrar att delta i denna illusion, liknar den omvända totalitarismens ansikte den klassiska totalitarismens ansikte, vilket Julian Assange upplever.
Våra företagsherrar och militarister föredrar George W. Bushs, Barack Obamas och Joe Bidens korrekthet. Men de arbetade nära Donald Trump och är villiga att göra det igen. Vad de inte kommer att tillåta är reformatorer som Bernie Sanders, som skulle kunna utmana, om än ljummet, deras obscena ackumulering av rikedomar och makt. Denna oförmåga att reformera, att återupprätta det demokratiska deltagandet och ta itu med den sociala ojämlikheten, innebär republikens oundvikliga död. Biden och demokraterna protesterar mot det kultiska republikanska partiet och dess hot mot demokratin, men också de utgör själva problemet.
Några andra artiklar om USA och demokrati.
Demokratin fungerar dåligt i USA – första vetenskapliga studien
Historien om Joe och Hunter Biden, censureras av USA-pressen – även av The Intercept.
Biden och Trump – Är problemet Coronapandemin, klimatet eller vad?
Vad står Bidens “flexibilitet” för?
Är Joe Biden ett bra alternativ till Donald Trump? Stödde Jugoslaviens förstörelse, motarbetade visselblåsare
Åtta sätt som gör USA:s valsystem odemokratiskt.
I USA gäller inte en grund för demokrati: En person- en röst!? Va!
USA:s odemokratiska val.
Jimmy Carter säger till Oprah Winfrey att USA inte längre är en demokrati
Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång ganska demkratiska valsystem
Korruption i USA:s politiska ledning
USA: Ekonomisk manipulation och korruption
Chris Hedges är nog en konstruktiv tänkare men liksom andra anglosaxer har han inte uppfattat verkligheten bakom nazismen som var ett brittiskt geopolitiskt projekt där målet är att pådyvla en rival en irrationell kult som kan driva in dess befolkning i fanatism i stället för att bygga nationen i befolkningens intresse.
För britterna var det av stor vikt att behålla kontrollen över finansmakten vilket tillfredsställande förklarar skeendena även om anglosaxerna har missförstått det eftersom det är bekvämare för dom.
I motsats till de uppgifter han citerar Durkheim om var det den brittiska liberalismen som var det sjuka, vilket Bismarck pekade ut men Prinsen av Wales lyckades få bort Bismarck.
Denne hade den viktiga insikten att det gällde för Tyskland som britternas rival att inte framstå som den starkaste rivalen.
Det fungerade.
Palmerston skickade inte flottan att motarbeta Bismarck i kriget mot Danmark.
Den tillbakablicken har inget dírekt med USAs obefintliga demokrati att göra men det har att göra med anglosaxernas okunnighet att göra.
Okunnighet om det mesta.
Inklusive att speciellt amerikanerna inte ens kan enas om vilka av deras tidiga företrädare som var nationsbyggare och vilka som var förrädare.
En annan faktor är den puritanska religionen som i en del fall verkligen kan ha en del positiva konsekvenser för deras moral men som samtidigt begränsar pragmatiska lösningar av samhällsproblemen.
Vet inte hur utbrett det är men i en del fall har dom en i mina ögon chockerande sympati för det viktorianska Englands samhällsskick som förebild för libertarianismen.
Intressant. Jag håller med om att det inte går att förneka att religionen har betydelse trots att många ”till vänster” negligerar faktumet.
Jag tror också att den liberala demokratin och kanske libertarianismen, som jag vet mindre om, är en modernare ersättning till dåtidens protestantiskt kristna Lutheranska och kristna reformistiska samhällen som då regerade Västeuropa och även förflyttades till den ”Nya Världen” på andra sidan Atlanten och senare USA.
Ryssland och övriga Asien saknar den här utvecklingen överhuvudtaget och har sin historia ur under helt andra omständigheter.
Tveksamt och Öst och Väst går att integrera. Det är olika system och olika historia.
Problemet är Väst med sin (från den protestantiska kristendomen) missionerande liberala demokrati som de vill ska regera världen.
Västvärlden och anglosaxarna har visat sig vara imperialistiska och gör därför Jesus till en världserövrare.
Något som jag tror inte alls existerar inom den ortodoxa kyrkan med östlig inriktning.
Religion ser jag som något bra så länge den inte används som drog för missbruk.
Jag vet inte, men det kanske var så de ryska kommunisterna menade när de påstod att ”religion var som opium för folket”?
Ursäkta, jag menade Reformerta Kyrkan men skrev felaktigt ”kristna reformistiska samhällen”.
Reformerta kyrkan är oftast det vi kallar ”frikyrkan” och där man i första hand finner de ”högerkristna”.
USA är en mosaik av ”frikyrkor”. Någon ”statskyrka” har aldrig funnits i USA.
Sverige har gått USA:s väg och avskaffat statskyrkan som vi hade tidigare när jag var liten.
Ryssland går precis motsatt väg och där ortodoxa kyrkan nu prioriteras och återuppbyggs av ryska staten.
Det gynnar både den ryska traditionen och att det bidrar till att den ryska kulturen upprätthålls samt att det ryska samhället hålles samman och solidariskt.
Jag tror absolut på den idén.
Det är splittringen och söndringen som är det farliga, ty med den ökar risken för angrepp och invasion.
Något som landet Ukraina nu bittert erfarit.
Först från Väst och sedan som svar från Öst.
En fullständigt omskakande katastrof som egentligen är helt onödig som saken kunde gjorts upp under fredliga omständigheter.
Tyvärr gör den missionerande liberala demokratin sådant omöjligt.
Det bästa Östländer kan göra är att hålla den imperialistiska Satan på avstånd.
Samarbeten och bilaterala avtal mellan länder i Öst måste vara den bästa vägen.
En fungerande demokrati är ett samhällssystem där de som påverkas av ett beslut även kan styra beslutet. Både Sverige och USA är diktaturer.
https://oneworld.press/?module=articles&action=view&id=3275
Av Andrew Korybko Amerikansk politisk analytiker.
Polen hypar upp det tyska hotet mot Centraleuropa för att befästa sitt regionala inflytande
18 SEPTEMBER 2022Genom att dra ner Tyskland och på så sätt försvaga dess inflytande över Central- och Östeuropa samtidigt som Polens uppgång som stormakt över samma strategiska område, hoppas USA kunna spela sina Euroliberal- och EuroRealist-block mot varandra för att ständigt splittra och härska EU.
En omisskännlig trend håller på att växa fram i Central- och Östeuropa (CEE) där den blivande ledaren Polen hyssar upp det tyska hotet där för att befästa sitt regionala inflytande över staterna i ” Three Seas Initiative ” (3SI).
Nya exempel på detta inkluderar den grå kardinal Jaroslaw Kaczynski som i slutet av december anklagade sina grannar för att ha planerat att skapa ett ” fjärde riket ”. Han gick sedan så långt i början av juni som att antyda att förbundskansler Olaf Scholz planer på att Tyskland skulle ha den största armén i Europa faktiskt kunde vara en del av ett upplägg för att ta över polskt territorium istället för att påstås försvara kontinenten från Ryssland.
Den polske centralbankschefen Adam Glapinski hävdade sedan uttryckligen i mitten av augusti att Tyskland siktar på ”återhämtning i någon form av sina tidigare landområden, som nu ligger inom Polens gränser”. Några dagar senare publicerade utrikesminister Zbigniew Rau en lång artikel som påstod att Tyskland numera för en nyimperialistisk politik gentemot CEE. I mitten av september, strax efter att det polska parlamentet (Sejm) antagit en resolution som krävde skadestånd från Tyskland för andra världskriget, vred den statliga TV-sändaren Telewizja Polska Scholz ord för att hävda att han ville revidera deras gräns.
Visserligen verkar Tyskland verkligen vara på väg att slutföra en hundralång komplott för att ta kontroll över Europa, men den här gången utan att avlossa ett skott till skillnad från de två senaste välkända misslyckade försöken. Kaczynski och justitieminister Zbigniew Ziobro påstod båda i början av september att den tidigare premiärministern och oppositionsledaren Donald Tusk verkligen är en tysk hybridkrigsagent som Berlin vill ha ”tillbaka till makten i Polen i spetsen för en kolonial administration” som skulle ”underordna Polen inte bara till EU, som har blivit ett verktyg för Tyskland, men för tyskarna i sig.”
Jag håller med om denna bedömning och har ökat medvetenheten om den under de senaste två åren:
* 12 maj 2020: ” Tyskland vill ersätta den patriotiska polska regeringen med eurofila marionetter ”
* 14 juli 2020: ” Polens framtid förblir ljus, men glöden dämpas ”
* 26 juli 2021: ” Det amerikansk-tyska hybridkriget mot Polen intensifieras ”
* 29 juli 2021: ” Västlandet pressar Polen och Ryssland på grund av deras konservativt-nationalistiska värderingar ”
Sedan i år har dock det styrande partiet bevisat att det inte alls var riktigt nationalistiskt:
* 23 april 2022: ” Polens ukrainisering sätter den sista spiken i PiS Faux Nationalist Project ”
Ändå fortsatte Tyskland att manipulera Polen för att få Warszawa att göra sitt bud i Ukraina:
* 26 maj 2022: ” Polen har precis spelats av Tyskland ”
* 1 juni 2022: ” Var uppmärksam på Medvedevs varning om den polsk-preussiska alliansen i Ukraina ”
* 2 juni 2022: ” Polen insåg plötsligt att det inte på obestämd tid kan finansiera Ukraina och dess flyktingar ”
* 16 juli 2022: ” Tyskt tryck på Polen att anta euron är Berlins senaste hegemoniska maktspel ”
Av en slump har emellertid störningen av Nord Stream I främjat polska intressen mot Tyskland:
* 3 september 2022: ” Nord Stream I Disruption: Europas panik efter att Polen äntligen fick vad det ville ha ”
Efter denna oväntade strategiska förändring kände Polen sig tillräckligt säker på att öppet utmana Tyskland:
* 12 september 2022: ” Den polske premiärministern antydde för tysk media att Warszawa utmanar Berlin för inflytande ”
USA anses nu stödja Polen framför Tyskland i deras hybridkrig mot varandra.
För att förenkla de nästan dussintals analyserna ovan från de senaste två åren, stödde USA först Tyskland framför Polen av ideologiska skäl men bytte sedan sida efter att ha provocerat fram den senaste fasen av den ukrainska konflikten i februari. Amerika insåg starkt att det kunde lura Tyskland att begå ekonomiskt självmord genom att ansluta sig till de antiryska sanktionerna, vilket skulle göra det möjligt för den vikande unipolära hegemonen att på ett omfattande sätt återhämta sig över kontinenten efter att ha slagit ut blockets de facto ledare och förlamat dollarns eurokonkurrent.
Dessutom ville USA se till att Västeuropa inte skulle ha någon kvarvarande sken av strategisk autonomi som skulle göra det möjligt för landet att självständigt utforska en politisk lösning på den ukrainska konflikten som sedan skulle kunna lägga den slutliga grunden för ett närmande till Ryssland på lång sikt . Genom att dra ner Tyskland och på så sätt försvaga dess inflytande över CEE samtidigt som Polens framväxt som stormakt över samma strategiska område, hoppas USA kunna spela sina Euroliberala och EuroRealistiska block mot varandra för att ständigt splittra och styra EU.
Medan Tyskland är missnöjt med detta eftersom det strävar efter full kontinental hegemoni precis som Kaczynski och hans tjänstemän korrekt har bedömt, är Polen mer än nöjda med att ha en jämförelsevis större del av den europeiska kakan även om detta innebär att för alltid underordna sig USA. I jakten på dessa amerikansk-tillåtna stormaktsambitioner hypar den medvetet upp det tyska hotet mot CEE för att befästa sitt inflytande där på den grunden efter att redan ha lyckats göra imponerande intåg på antirysk basis , och därmed ironiskt nog avslöja sitt eget jag -intresserade dela-och-härska-planer.
Att: Arbetsklass
”.. de ryska kommunisterna menade när de påstod att ”religion var som opium för folket”?”
Det hör inte ihop med den forum men jag vill kommentera ändå. När boljsheviker kom till makten 1917 den första sovnarkom (folkstyre kommitté) hade 22 medlemmar varav 1 lättare, övriga – judar, ryssar finns ej. Kommissariat leds av Trotskij (född Bronshtein) med Sverdlov (född Solomon Moishevich) samt Lunacharskij (född Mandelshtam) vid sin sidan. Ingen av dessa var kristen. När Lenin (Blank på mors linje) sade att religon var opium för folket och därmed – menade han att Guds tro måste utplånas och i och med det samhälle med hög moral ska förstöras och ersättas med vad? Ja, kaos vilket ska göra möjligt alla de fruktansvärda brott som dem s.k. ”ryska bolsjeviker” begått i Ryssland. Dostojevskij formulerade detta kort och koncist ”När Gud inte finns – allt är tillåten”. …och det hela började med ett helt vidrig och sadistiskt mord på den siste ryska tsaren Nikolaj II och hela hans familj. …
Varken Lenin eller Marx var först med detta.
”Under 1800-talet ökade religionskritiken, och flera radikala tänkare började inse att religionen spelade de konservativa politiska krafterna i händerna. När den unge Karl Marx 1844 talade om religionen som ”das Opium des Volks”, samlade han i en kärnfull formulering upp många fraser som var i svang. Religion sågs som en tröst i en dyster värld.
– Men det var faktiskt Immanuel Kant som nästan ett halvsekel tidigare började tala i dessa termer, berättar Sven-Eric Liedman, pensionerad professor i idéhistoria vid Göteborgs universitet.
Mindre känt är att historikern och författaren Erik Gustaf Geijer redan i november 1839 – fem år före Karl Marx – skrev om religion som ett ”opiat, som ingives hopen såsom bedövningsmedel”.Forskning och framsteg
Som den store F.M. Dostojevskij: ”Att vara rysk betyder först och främst att vara ortodox! Att vara ortodox betyder att vara monarkist.”
Så vad gör man om man vill förinta Rysslans?!
Francis Bacon: ”Ateism är ett tunt lager av is som en person kan gå på, och hela nationen kommer att falla i avgrunden.”
”Som den store F.M. Dostojevskij: ”Att vara rysk betyder först och främst att vara ortodox! Att vara ortodox betyder att vara monarkist.”
Högst intressanta ord.
Mycket av det här tror jag är Ryssland även om Sovjetunionen inte på något sätt var en monarki om man undantar båda faktiskt är behäftade med centralmakter.
För Rysslands del alltid Kreml.
De som tror blint på demokratier, som exempelvis Johan de Naucler kan då aldrig acceptera Ryssland som det är.
Det enda Ryssland de förmodligen kan acceptera är ett Ryssland som är avrussifierat och förintat.
Men det kommer förmodligen aldrig att hända, var god se nedan:
https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/putin-storsatsar-pa-kriget
För mig är dock inte Ryssland krig. För mig är det istället demokratin och Västvärlden som är krig.
Det Ryssland som jag gillar har jag tittat på i går kväll och tidigare idag
https://www.youtube.com/watch?v=VUy_j1g65d8
https://www.youtube.com/watch?v=pu6xfK1mHis
Det var det här ovan som Adolf Hitler med sitt ”Tredje Rike” ville förpassa till historiens sophög och ersätta med ökat ”lebensraum” för sitt tyska folk.
Dessbättre gick det inte särskilt bra för Adolf Hitler.
Vare sig ryska folket eller belarusierna har glömt det här övergreppet.
Värre är det med ukrainarna vilka då som nu agerade svekfullt mot sitt ursprung och sin tillhörighet.
Frågan är vad Västvärlden och demokratin vill med Ryssland idag?
Är det detsamma som Adolf Hitler ville då på 1930-talet?