Finns skillnader mellan USA och Europa i synen på demokrati? USA:s toppmöte för demokrati

9
1180

Bild: Shutterstock

Globalpolitics.se har redan kommenterat det USA-styrda toppmötet. Magdalena Anderssons tal på Bidens ”Democray Summit” – från en talskrivare

Rolf Nilsson har letat upp och översatt denna. Det finns inga ”gemensamma värderingar” mellan européer och USA av Thierry Meyssan, Voltaire network | Paris (Frankrike) | den 14 december 2021.

Thierry Meyssan är politisk konsult, ordförande och grundare av Réseau Voltaire (Voltaire Network). Senaste arbetet på engelska – Before Our Very Eyes, Fake Wars and Big Lies: Från 9/11 till Donald Trump, Progressive Press, 2019.

Jag finner artikeln intressant, men inte helt lättillgänglig. Läses med eftertanke (av mig i alla fall). Se andra artiklar under ”Relaterat”.

_______________________________________________________________

Det virtuella toppmötet för demokrati som organiserades från Washington är ett gigantiskt qui-pro-quo (hjälper du mig så hjälper jag dig, ö.a.). Många kommentatorer har noterat att det inte syftar till att främja en politisk regim, utan att ideologiskt konsolidera den militära alliansen bakom USA; en utveckling som förbereder nya krig. Thierry Meyssan visar att Washington, långt ifrån hycklande, tvärtom är väldigt tydligt i sitt mål. Det är dess partners som bär skulden, genom att låtsas ignorera att orden han använder inte har samma betydelse för dem.


Frihetsgudinnan skapades av skulptören Auguste Bartholdi, arkitekten Eugène Viollet-le-Duc och ingenjören Gustave Eiffel. Det var en gåva från fransmännen till det amerikanska folket inför hundraårsjubileet av deras självständighet. Men fransmännen och amerikanerna har inte alls samma uppfattning om frihet.

________________________________________________________

USA:s toppmöte för demokrati

USA:s president, Joe Biden, har organiserat ett virtuellt toppmöte för demokrati den 9 och 10 december 2021 [1]. Det är tydligt att hans mål inte bara var att förbättra demokratier, utan också och framför allt att dela världen i två: å ena sidan ”demokratier” som måste stödjas, och å andra sidan ”auktoritära regimer” som måste bekämpas. Ryssland och Kina var de första som blev måltavlor, och de utmanade omedelbart Washingtons hyckleri och förklarade sin filosofi om demokrati [2].

Vi skulle vilja undersöka trovärdigheten hos USA:s anspråk på att vara ”demokratins ledstjärna”, eller i bibliska termer, ”ljuset som lyser på kullen”, ur ett västerländskt perspektiv, snarare än att sammanfatta den ryska och kinesiska kritiken. Den ryska uppfattningen om demokrati är exakt densamma som i andra kontinental-europeiska stater. Kinas är väldigt annorlunda. Vi kommer inte att ta itu med det här.

Vår poäng är att visa att det, trots Natos propaganda, inte finns några ”gemensamma värderingar” mellan USA och kontinentala Europa. De är två fundamentalt olika kulturer, även om EU-eliterna inte längre är kulturellt europeiska, utan till stor del ”amerikaniserade”.

USA organiserade ett demokratitoppmöte, inte för alla stater, utan bara för sina lydiga allierade.

Synpunkter på formalia

För det första, om syftet med toppmötet var att ”förbättra nuvarande demokratier”, skulle det inte ha haft en ordförande från Vita huset, utan från FN. Alla nationer kunde ha deltagit, inklusive de som uppenbarligen inte är demokratier, men som försöker bli.

För det andra, om USA var ”demokratins ledstjärna”, skulle USA inte vara ordförande för detta toppmöte och dela ut bra och dåliga poäng, utan skulle delta på lika villkor med de andra gästerna.

Istället, i själva formen, manifesterar detta toppmöte ’amerikansk exceptionalism’ [3], dvs. den religiösa övertygelsen att USA är en helt egen makt, ’lik ingen annan’, ’välsignad av Gud för att upplysa världen’.

Enorma missuppfattningar

The Rights of Man, ett svar på Edmund Burkes attacker mot den franska revolutionen, av Thomas Paine, kongressens utrikesminister under det amerikanska INBÖRDESkriget (1776)

I början av toppmötet erkände president Biden att inget land är verkligt demokratiskt; att det är ett ideal som alla strävar mot. Han sa, att i praktiken kunde alla se motgångar (som attacken mot Capitolium den 6 januari 2021) som troligen berodde på att en ny generation tagit plats. Och att det därför var nödvändigt att helhjärtat återgå till arbetet och att lösa dessa ’demokratiska bakslag’. Men detta fina tal tillåter framför alla att ge intryck av enighet och undvika att förtydliga debatten.

Alla är överens om att en utmärkt definition av demokrati gavs av president Abraham Lincoln: ”Government of the people, by the people and for the people”. Men Lincoln ville aldrig erkänna ”folklig suveränitet”. Detta ideal har aldrig försökts i USA. Lincolns politiska agerande bestod först av att främja den enda federala presidentens privilegium att fastställa tullar (vilket var orsaken till inbördeskriget), och sedan av att avskaffa slaveriet (vilket var medlet att vinna detta krig). Det är därför, som i amerikansk kultur idag, ordet ”demokrati” förstås som enbart ”politisk jämlikhet”.

På samma sätt syftar termen ”medborgerliga rättigheter” inte alls på ”medborgarrätt”, utan till frånvaron av rasdiskriminering, när det gäller att få tillgång till dessa rättigheter. I förlängningen tillämpas idag begreppet på diskriminering av alla minoriteter.

Detta missförstånd har en lång historia. Journalisten Thomas Paine, vars pamflett Common Sense (1776) utlöste det amerikanska revolutionskriget, var entusiastisk över den franska revolutionen. Han skrev en upprörd broschyr för att förklara skillnaden mellan Förenta staternas, Storbritanniens och Frankrikes oförenliga åsikter om människors rättigheter (1792). Det var det mest allmänt lästa verket i Frankrike under revolutionen. Det gav honom franskt hedersmedborgarskap och val till konventet. Anglo-saxarna menar med uttrycket ”mänskliga rättigheter” människors rätt att inte lida under statens skäl och i förlängningen av någon form av statligt våld. Tvärtom antog Frankrike Deklarationen om människors och medborgares rättigheter; ett program som gör varje medborgare till en aktör i det nationella politiska livet och därför skyddar honom eller henne från maktmissbruk.

Vi pratar alla, inte bara om samma sak när vi talar om ’demokrati’, utan också när vi talar om ’mänskliga rättigheter’.

USA har visserligen en överlägsenhet i sin definition av yttrandefrihet. För dem måste denna frihet vara total, så att alla idéer kan komma till uttryck och debatten kan välja den bästa. Däremot erkänner inte latinska länder denna frihet för de besegrades idéer. Således kriminaliserar de uttrycket av nazistisk rasism. I förlängningen har de sedan 1990 också förbjudit uttryck för alla nazistiska idéer som ledde till fällande domar vid Nürnbergrättegångarna. Det ena leder till det andra, de förbjuder nu massmord på fiender med hjälp av gaskammare, som SS Einsatzgruppen, såväl som att ifrågasätta att denna procedur också användes i vissa koncentrationsläger.

Religionsfrihet är också en stridsfråga. USA ser det som något absolut, som inte erkänner rätten att vägra någon religion. Däremot talar européer om samvetsfrihet, vilket inkluderar alla andra former av andlighet, inklusive ateism. Denna skillnad har enorma praktiska konsekvenser, med vissa icke-kontinentala europeiska länder, vilka bara beviljar individuella rättigheter genom medlemskap i en trosgemenskap. USA, grundat av en puritansk sekt, har blivit ett sekteristiskt paradis. Det är faktiskt inte möjligt för en anhängare att vända sig mot sin kyrka om den missbrukar eller manipulerar honom eller henne, medan det i Europa är ett lagligt sätt att bekämpa auktoritetsmissbruk som begås i ett religiöst sammanhang.

Observera att det finns en konsekvens av skillnaden i människorätts-tänkande. I USA, med tanke på erfarenheterna från kung George III:s brittiska diktatur och den amerikanska konstitutionen, som organiserar en monarki utan kung eller adel, måste folket upprätthålla en väpnad styrka för att skydda sig mot eventuellt maktmissbruk. Det är därför handeln med vapen är fri i landet, samtidigt som den är upprorisk på den europeiska kontinenten.

 

EN ANMÄRKNING OM ÄMNET

Låt oss komma till pudelns kärna. Samtidigt som USA erkänner att de är ofullkomliga, hävdar de att de är ”demokratins ledstjärna”. Men är det en demokrati?

Om vi ​​tar detta ord i dess amerikanska betydelse av ”politisk jämlikhet”, måste vi erkänna att så inte alls är fallet. Det finns enorma politiska skillnader, särskilt mellan vita och svarta, som ständigt rapporteras om i pressen. President Biden har en enorm uppgift framför sig. Vi har redan förklarat att hans inställning till denna fråga, långt ifrån att lösa den, faktiskt gör den värre [4].

Om vi ​​antar att ”demokrati” betyder ”folklig suveränitet” överallt annars, då måste vi erkänna att den amerikanska konstitutionen inte alls är demokratisk; att USA aldrig har varit en demokrati. Konstitutionen ger suveränitet till statliga guvernörer och till dem ensamma. Val med allmän rösträtt kan förekomma på delstatsnivå, men, när USA:s högsta domstol vägrade att räkna om valsedlarna i Florida, med motiveringen att den inte brydde sig om att fastställa Florida-väljarnas vilja, eftersom guvernören i den staten (bror till den påstådda vinnaren) hade beslutat.

Låt oss också komma ihåg att politiska partier i USA inte är medborgares sammanslutningar, som i Ryssland, utan är institutioner i delstaterna liksom det enda partiet i Sovjetunionen var. Primärvalen, som tillåter valet av ett partis kandidat, organiseras alltså inte av de politiska partierna själva, utan av de federala stater som finansierar dem.

Med tanke på att USA inte är en ”demokrati” i vedertagen bemärkelse, utan en oligarki, att man bara kämpar för ”medborgerliga rättigheter”, är det naturligt att man utomlands kämpar mot ”folklig suveränitet” genom statskupper, ”färg”-revolutioner och krig. Genom att göra det är deras värderingar diametralt motsatta kontinentaleuropéernas, inklusive Rysslands.

Det amerikanska tänkandet har dock en positiv konsekvens. Att kämpa för medborgerliga rättigheter innebär att kämpa mot vissa former av korruption. Washington anser att det är helt normalt att i hemlighet betala ut löner till utländska politiker och finansiera deras valkampanjer. Utrikesdepartementet upprättar med gott samvete listor över personligheter att stödja och förstår inte att dessa ledare anses vara korrupta i sina länder. Däremot bekämpar USA kleptokrati, det vill säga utländska ledares stöld av offentliga tillgångar (inte amerikanska ledare, som är befriade från sina brott på grund av ’amerikansk exceptionalism’). Därigenom hjälper de ibland ”demokratin” i kontinentaleuropeisk mening.

1] “Remarks By Joe Biden At The Summit For Democracy Opening Session”, by Joseph R. Biden Jr., Voltaire Network, 9 December 2021.

[2] “Russian Foreign Ministry Statement on the planned US «summit for democracy»”, Voltaire Network, 30 November 2021.

[3] “The UNO destroyed by US « exceptionalism »”, by Thierry Meyssan, Translation Pete Kimberley, Voltaire Network, 2 April 2019. For more information, read the proceedings of the conference organised by the Carr Center for Human Rights Policy: American Exceptionalism and Human Rights, Michael Ignatieff, Princeton University Press (2005).

[4] “Joe Biden reinvents racism”, by Thierry Meyssan, Voltaire Network, 11 May 2021.

 

Thierry Meyssan

Political consultant, President-founder of the Réseau Voltaire (Voltaire Network).

Latest work in English – Before Our Very Eyes, Fake Wars and Big Lies: From 9/11 to Donald Trump, Progressive Press, 2019.

Relaterat
Notiser om riksdagspolitik och av betoningen av demokrati i Magdalena Anderssons regeringförklaring
Demokratin fungerar dåligt i USA – första vetenskapliga studien.
Historien om Joe och Hunter Biden, censureras av USA-pressen – även av The Intercept.
Biden och Trump – Är problemet Coronapandemin, klimatet eller vad?
Vad står Bidens “flexibilitet” för?
Är Joe Biden ett bra alternativ till Donald Trump? Stödde Jugoslaviens förstörelse, motarbetade visselblåsare
Åtta sätt som gör USA:s valsystem odemokratiskt.
I USA gäller inte en grund för demokrati: En person- en röst!? Va!
USA:s odemokratiska val.
Jimmy Carter säger till Oprah Winfrey att USA inte längre är en demokrati
Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång ganska demkratiska valsystem
Korruption i USA:s politiska ledning
USA: Ekonomisk manipulation och korruption

Föregående artikelRyssland uppger sig ha bevis för att WADA:s huvudvittne Rodchenkov ändrade dopingdata i laboratoriet i Moskva.
Nästa artikelDebatt i DN med redaktören om Wagner, Putin, Ukraina
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

9 KOMMENTARER

  1. Jag gillade inte det där”demokrati mötet” Det var helt hållet pr-skit. Såg hur många av våra kåta medier bara slängde sej över detta. Det var pr-skit som övriga västvärlden svalde tvärsigenom. Biden var och är fortfarande mycket pressad på hemmaplan över alla sina misslyckanden. Gränsen har helt kollapsat,från länder som dom Usa själva förstört. Det är ironiskt där måste jag säga. Folk flyr länder som Usa själva förstört och attackerat ekonomiskt. Covid krisen samma sak där,trots dom massiva utrullningen av vaccinerna från början av året så har långt långt många fler dött detta året under Biden,än det gjorde förra året med Trump. Afghanistan kollapsen känner alla till, det skulle ta uppåt 6mån sa alla, Usa experterna och övriga Nato länderna experterna, även här Sverige men det tog inte ens ett dygn och regeringen med dess korrupta president flydde samma dag. Höga energi priser har det också varit mycket bråk om. Landet Usa kunde inte bli,vara mer polariserad som det varit detta året på alla fronter. Ja men det är mycket iallafall som är fel i landet,sen har det också ställts många frågor om Bidens hälsa. Med rätta så många gånger som han jämt gjort bort sej,mumlar och glömmer bort vad han ska säga,talar osammanhängande och är på allvar helt snurrig på dom viktiga presskonferensen. Hans populära-siffror har bara blivit värre för varje månad och han ligger bedrövligt lågt sedan hösten. Hans parhäst Kamala Harris är bara värre till och med,och även ogillad inom egna partiet. Att hålla detta”demokrati möte”och prata om fria ordet och demokratin från denna pajas SAMTIDIGT som Assange sitter inlåst och man begär honom fortfarande utlämnad till Usa,för att aldrig få bli fri igen helt oskyldig. Man har även Guantanamo kåken fortsatt öppet UTANFÖR egna landet. Vilket hyckleri på högsta nivån av denna pajas att hålla detta så kallade demokrati möte. Usa förtjänar ingenstans att hålla detta möte,men övriga Europa tillåter detta som vanligt och man älskar att gå i Washingtons hundkoppel. Medierna som vanligt också skyddar detta,utan några som helst ifrågasättande och Usa gör bara ALLT rätt,dom kan aldrig göra fel,vare sej det är olagliga kupper mot andra länder, krigsbrott över hela världen,strypa sönder länder ekonomiskt,där knähundarna EU jämt hakar på utan frågor. Ja listan är för lång. Men denna pajas förtjänade inte att hålla detta mötet,det var helt fel och det var helt hållet pr-skit som vi övriga västvärlden svalde tvärsigenom,vad annars när man är Washington knähundar på alla sätt. Slutsatsen är att detta var mer än BEDRÖVLIGT

  2. Vilka grundläggande krav måste man ställa på en stat som skall kunna kallas demokratisk? Redan denna fråga delar upp alla som kallar sig demokrater i olika grupper. Definitionen som min generation svenskar fick lära sig i skolan utgår ifrån vad vi lärde oss om ”de gamla grekerna”. Demokrati gällde för fria män, alltså inte kvinnor. I Europa fastslogs dessutom att kvinnorna hade en själ först vid kyrkomötet i Nicea 325. Sedan fick vi lära oss att det pågick olika demokratiska utvecklingsreformer med olika fart i olika länder i Väst fram till det vi har idag i Sverige, Storbritannien, Indien och USA bl.a.
    Men jag kan inte erinra mig, att vi lärde oss något om att en demokratisk stat skulle vara ansvarig för att invånarna skulle kunna få grundläggande trygghet i form av mat för dagen, tak över huvudet, tillgång till sjukvård och utbildning samt en tryggad ålderdom. Inte heller lärde jag mig det som jag idag anser vara självklart, att ett land som är demokratiskt inte kan föra krig mot ett annat land, utom vid försvar av det egna landet.
    Det var mest tal om rösträtt och olika former av yttrandefrihet. Och framför allt var det inte frågan om lika möjligheter att påverka statens/landets ekonomi. I Väst har vi fått lära oss att demokrati är som det är i ett antal kapitalistiska stater det vill säga borgerlig demokrati, en demokrati som utgår ifrån att ägandet är privat.
    Uppenbarligen ser vi nu hur dessa borgerliga demokratier inte längre förmår förse sina medborgare ens med det som de själva anser vara viktigt: yttrandefrihet och informationsfrihet. De borgerliga staterna jagar allt intensivare framför allt de som sätter ljus på hur dessa stater bryter mot egna värderingar och lagar och förordningar som jordens länder kommit överens om i form av FN-stadgan.
    USA:s president liksom ledningen för Eu och Nato har uppenbarligen mer och mer börjat se att begreppet demokrati vållar dem bekymmer. Därför önskar de lösa dessa bekymmer, under USA:s ledning i form av demokratitoppmöten där de själva bestämmer vad som skall vara demokrati. Samtidigt tror de sig då kunna utpeka de länder som är ett hot mot det de kallar den fria välden.
    Till min stora glädje ser jag att den självutnämnda ”fria världen” får ständigt ökande problem med sin maktutövning jorden över. Dessa ”de fria” har dessutom skilda ekonomiska intressen och kommer oundvikligen att alltmer splittras. Mellan USA-Eu, inom Eu och inom Nato. De senaste mer viktiga händelser som pekar på det är Brexit, att inte Ungern blev inbjudet till demokratitoppmötet, de ständiga motsättningarna kring Northsteam 2 samt de allt vanligare folkliga demonstrationer som förekommer i t.ex. Europa och Australien.

  3. Tack för intressant artikel i detta aktuella ämne. Det är alltid aktuellt sedan år 1945 nämligen. Det pågår ännu och alltid, tyvärr.

    Jag kan nämna några kommentarer som tillägg:

    Den stora skillnaden mellan den franska och den amerikanska revolutionen var att den amerikanska byggde på att INKLUDERA främst lutheransk kristendom, medan den franska UTESLÖT och bekämpade kristendomen. Åren från 1793 döptes och gifte sig i princip inga människor i Frankrike kyrkligt; den katolska kyrkan sågs som en fientlig makt knuten till den rojalistiska diktaturen och bekämpades hårt, allt i frihetens namn. Statistiskt giljotinerades som strängast utdömda straff för t.ex. högförräderi på en adelsman tio stycken katolska präster på 1790-talet.

    I modern tid samlar bara de amerikanska Förenta staterna ”demokratier” när och där det passar geopolitiskt för dagen och anpassat för att skapa osämja och bygga upp skillnader. Vi ser till exempel självklart inte dessa konferenser för Nära- och Mellersta östern och de arabiska ”partners och allierade” vid Persiska viken som drivs som familjära kungahus bekämpas i vare sig ord, tanke, text eller, ja, ni gissar det självklart korrekt, militärt; de omhuldas decennium efter decennium så att den absoluta diktaturen uppehålles: där är demokratin ett avgjort fullt hot MOT den amerikanska geopolitiska positionen.

    Där Amerika gått i krig i t.ex. Asien och etablerat högvåldsamma diktatoriska efterkrigs- eller efterkuppmakter som i Sydkorea, Sydvietnam, ön Taiwan, Indonesien, Chile eller Thailand så riktas aldrig någonsin kritik mot demokratins nedslaktande och död. Tvärtom: de har istället segrat och uppnåt ”Frihet”, utan demokrati i europeisk bemärkelse.

    Tyvärr går det inte att lita på amerikanska kampanjer och konferenser kring frihet och demokrati: de berör vissa länder ibland, andra inte överhuvudtaget och för en tredje olycklig kategori i Latinamerika och Asien så är avgjort demokratiska strävanden hot mot Washington.

    Inget land i världshistorien har lagt sig i och stört liksom förstört så många demokratiska val, partier och existerande demokratiska stater som de amerikanska Förenta staterna själva.

    Vi har att göra med en demokratidödare som själva fick sina första allmänna och jämlika val för alla vuxna av olika raser, hudfärg och kön först år 1968. Nej, jag skrev inte 1868, Ni läste rätt: 1968.

    Demokrati för etablissemangen i Washington handlar alltid om geopolitik och förmågan att militärt avancera, liksom skapa nya våldsmarknader som måste få ”stöd” och köpa, naturligtvis, amerikansk militär materiel. Så mycket som möjligt dessutom.

    Vilka amerikanska demokratiprojekt har lyckats på senare år? Somalia? Irak? Libyen? Ukraina? Afghanistan torde vara den främsta kandidaten: hur många länder som helst drogs in i detta amerikanska omskolningsprojekt. Allt är borta: grus, ruiner, förspillda liv, misär, kris, migration och nationer och kulturer slagna i katastrofens bojor.

    Våldsetablissemangen söker därefter sig till nya experimentländer: Vitryssland, Moldavien, Syrien.

    När skall detta amerikanska demokratiska demokratidödande och nationskrossande få ett slut?

  4. Ord som demokrati, frihet, yttrandefrihet och religionsfrihet kan vid användning i offentligheten inte knytas till några fasta definitioner. Artikeln ger heller ingen vägledning. Dock vore det mycket önskvärt att fördjupa sig på området för att kunna få en vidare förståelse vad orden i bästa fall kan innebära och därmed utvidga eller begränsa ordens politiska betydelse, i syfte att införa reell demokrati, frihet, yttrandefrihet och inte låta religionsfriheten göra intrång på dessa. Här må de troende ha en annan åsikt än mig som agnostiker men i Sverige tycks religionsfriheten övertolkas till de troendes förmån, med inskränkningar av andras demokrati, frihet och yttrandefrihet som följd.

    När jag för en tid sedan vill fördjupa mig i religionsfrihet och vad som verkligen gäller hittade jag skriften ’Vad religionsfrihet innebär och när den får begränsas’ som gav mig nya insikter i ämnet.
    https://www.myndighetensst.se/download/18.6edd0bfd162870f4ecbb1c25/1523479386792/Lathund%20Vad%20inneb%C3%A4r%20religionsfrihet.pdf

    När det gäller yttrandefrihet tycker jag det är märkligt att Sverige, som härmar USA i allt annat, inte tagit efter deras yttrandefrihetslagstiftning The First Amendment to the United States Constitution.
    https://en.wikipedia.org/wiki/First_Amendment_to_the_United_States_Constitution
    I Sverige får vi inte ens i politiska församlingar prata om känsliga ämnen eftersom vi då riskerar att åtalas för t ex hets mot folkgrupp. Detta borde framstå som ett oerhört hinder för den politiska debatten och utformandet av samhället. Hur ska vi kunna forma samhället i positiv riktning om vi inte får tala om problemen? Problemen blir fler och fler samtidigt som fler och fler problem blir förbjudna att tala om eller uttrycka åsikter om.

    Frihet är det absolut mest flexibla begreppet. Det förstår man om man tänker på att den enes frihet är den andres ofrihet. Därmed borde det vara självklart att man nämner vems frihet, på bekostnad av vems ofrihet, när begreppet används.

    Demokrati används nästan lika flexibelt som frihet. Demokrati kan nu för tiden betyda precis vad som helst. Men om vi utgår från ordets svenska betydelse så är det folkstyre. Folket ska alltså styra. Men det grekiska ursprunget innebar att som folk räknades inte samhället slavar. Därmed kan vi säga att vi har demokrati i västvärlden – kapitalisterna (folket) styr och vi (löneslavarna) andra är utan inflytande.
    Vi har lite roliga myter som svensk rösträtt. T ex att det var en så stor grej när kvinnor fick rösträtt. Men det var ju bara välbärgade kvinnor som då fick rösträtt. Fattiga män och kvinnor fick fortfarande inte rösta. Först i valet 1949 fick de som levde under fattigvård rätt att rösta. Men när arbetare och fattiga fick rösträtt tycks inte vara så intressant att prata om i offentligheten eller göra tv-serier om. Läs gärna på Wikipedia om rösträtt i Sverige.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6str%C3%A4ttens_utveckling_i_Sverige
    Ska vi nu ha en demokrati där alla människor anses ha lika värde ur demokratisk synpunkt så måste alla ha samma möjlighet till inflytande på politiken och den politiska agendan. Men här är Sverige och EU kvar i det gamla slavtänkandet, det är storföretagen och multimiljarärena som sätter den politiska agendan genom sina lobbyorganisationer och genom deras möjligheter till personliga möten med de politiska makthavarna. Andra får förlita sig på sin representanter. Men som Robert A Dahl skriver:
    ”Antag att somliga har organiserat sig i olika sammanslutningar och andra inte. Detta hör ju definitivt inte till ovanligheterna i demokratiska länder; men i så fall kommer nästan säkert de organiserades intressen att väga tyngre än de oorganiserades. Inför många politiska beslut kommer nog i själva verket de oorganiserades intressen att negligeras nästan helt.”
    Men de som har representanter kanske har representanter som hellre representerar sig själv och sina egna karriärintressen än de människor som representantens maktbas bygger på. Jag tror en majoritet av fackförbundens medlemmar anser att det är så. Även våra politiker, som ska vara representanter, tycks hellre förtiga sin maktbas (sina väljares) intressen för att i stället enbart satsa på sig själv.
    En förutsättning för folkstyre är upplysning och kunskap. För detta är media eller annan form av informationskälla en förutsättning. Robert A Dahl skriver:
    ”För att kunna uttrycka sina önskemål bör varje medborgare ha adekvata och lika möjligheter att upptäcka och begrunda det val som bäst tjänar hans eller hennes intressen (inom den tidsram som tvånget att fatta beslut i frågan medger).”
    […]
    ”Det som är bra för en människa eller ligger i hennes intresse är det som hon skulle välja om hon hade maximal förståelse av vilka erfarenheter detta val och dess mest relevanta alternativ skulle leda till.”
    Som framgår så är inte våra medier någon informationskälla i demokratisk mening. Våra medier är snarare tvärt om. De sysslar inte med information utan dess illvilliga motsats.
    Robert A Dahl har utvecklat sitt tänkande om vägen mot den ideala demokratin i ’Utkast till ett mer demokratiskt land’.
    https://motbild.se/files/Robert A Dahl – Demokratin och dess antagonister/Robert A Dahl – Utkast till ett mer demokratiskt land.pdf

    Jag är själv inne på direktdemokrati. Det vore härligt om man kunde få människor att hellre bry sig om sitt samhälle än hur det går i Let’s dance. Vi har nu tekniken som behövs för direktdemokrati. Vi ha ju internet och bankid.
    I korthet tänkte jag så här:
    Vi behåller partierna. De röstas också fram då och då, t ex vart fjärde år.
    Partierna ska inte styra utan enbart syssla med att sammanställa röstningsunderlaget till de olika frågorna, för de direktdemokratiska valen. Partierna sammanställer för- och emot-argument i alla frågor som ska beslutas. Sedan sammanställs alla partiernas för- och emot-argument till röstningsunderlaget. Röstningsunderlaget innehåller också tjänstemännens utredning o dyl. Vid för- och emot-argumenten anges också vilket parti som ligger bakom vilket argument. Detta för att mindre intresserade väljarna ska kunna rösta som ett parti de har förtroende för, så de slipper läsa in sig mer än de önskar på frågan. De som är nördar, som undertecknad, kan välja att läsa hela beslutsunderlaget. Sedan loggar man med bankid e dyl in på röstningshemsidan och röstar. Lätt som bomull. 😉

    • Tack Magnus för intressanta aspekter vi sällan vare sig nämner eller (vill?) höra talas om!

      Direktdemokrati är på sätt och vis intressant, men jag misstänker att det kan skapa både korttänkt, ogenomtänkt och populistisk politik.

      Schweiz torde väl vara ytterst känt för sin form av direktdemokrati och de ofta förekommande lokala och nationella avgörande folkomröstningarna om allt man kan tänka sig ens nere på kanton-nivå (ungefär små lokala län och kommuner).

      Men det har en tendens att bli både konservativt, populistiskt och ibland rakt av reaktionärt.

      En kanton, vet jag, röstade igenom allmän rösträtt -också för kvinnor- första halvan av, ja, ni läser rätt: 1990-talet.

      Schweiz med all sin lokala folkomröstnings- och direktdemokrati var alltså även det sista landet bland västliga demokratier att få just allmän och lika rösträtt.

      Visst, det unika och aningen lite udda Schweiz blir ju ett undantag på sitt eget undantagsfall med den minst sagt försenade kvinnliga rösträtten: och så blir det väl med alla system: alla system kastar både ljus och skuggor.

      Ingen fin italiensk sko passar ju alla fötter, ty endast amerikanarna kan ju tro på det.

      • Jo, jag är faktiskt lite orolig för att genom direktdemokrati släppa fram en massa oreflekterande populister till att få ett avgörande inflytande över politiken. Det riskerar att ingen utgår från att de själva kan falla igenom och behöva socialförsäkringssystemen eller behöva annat som baseras på solidariskt tänkande och om-det-västa-skulle-hända. Men jag hoppas att ett annat medieklimat, med medier i demokratins tjänst, kan förändra människors tänkande.
        När jag sett något SVT-nyhetsprogram från 70-talet och jämfört med nutida dito så inser jag propagandans makt. Från gemensamhetstanken och samhällsbygget lyckades propagandan vända alla till egoism och karriärism. Jag tror det går att vända igen genom berättelser om orimligheter med många marknadslösningar och fördelar med gemensamhetslösningar.
        Jag såg en färskt program med Alexander Bard igår. Han gillade inte den offentliga byråkratin. Men någon dag tidigare hade jag läst att det fjärde vanligaste arbetet i Sverige är företagsförsäljare. Har för mig att det behövdes 88 000 personer för att kränga allt som det privata näringslivet vill sälja, exklusive butikssäljare. Då tycker jag det är bättre med offentlig byråkrater än företagssäljare. Jag tror inte Bard ens funderat över privata företags enorma behov av säljare och de enorma mängder som inte gör något produktivare än detta.
        Så med upplysning i stil med detta tror jag att man kan få människor att förstå vad som gynnar dem själva bäst, i slutändan.
        Egentligen var det Noam Chomsky som först lurade i mig min paradoxala tro – för jag tror det egentligen inte – på människors förnuft. Chomsky berättade att han i bilen lyssnat på ett radioprogram där människor fick ringa in och ha synpunkter på hur ett lag inom amerikans fotboll skulle lägga upp sin taktik. Chomsky tyckte att de som ringde in var både kloka, insiktsfulla och kunniga. Av detta drog han slutsatsen att om människor fick inflytande över politiken så skulle detta öka deras intresse av att sätta sig in i politiska spörsmål och även vara fullt kapabla att fatta kloka beslut.
        En sak är jag i alla fall säker på: Människor i allmänhet är vare sig mindre kompetenta, mindre intelligenta eller mindre allmänbildade än våra proffspolitiker. Så fick de chansen och saklig information tror jag det skulle gå bra med direktdemokrati.

        • Lenin hävdade välkänt och slagkraftigt att i ett rättvist samhälle kan en kokerska sköta och vara chef i staten.

          Alexander Bard har väl i stort sett provat på och slagits för alla existerande ideologier inklusive kallat sig själv psykoanalytiker. Igår ultraliberal, imorgon anarko-kommunist. Vilken dagsform han för nu känner mest för vet nog inte ens Bard själv.

          Att studera Chomsky är närmast att beteckna som själslig hygien för de filosofiska små grå. Skulle Amerika styras av folk som kunde läsa både Chomsky och tillämpa dess analyser och slutsatser skulle Amerika till slut bli ett ganska anständigt land, kanske till och med styras av en kokerska.

  5. Det finns ingen respekt från väst till övriga länder,vare sej det är Asien eller Afrika, eller allmänt södra halvklotet. Demokrati kan inte se ut som väst över hela världen,det har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Varför skulle det ens? Hela världen är inte väst. Öst är faktiskt större än väst och mycket mycket mer befolkad,bara i asiatiska Indien och Kina bor över 3del av planetens befolkning. Man måste ta hänsyn till flera faktorer, främst kulturella men även ekonomiska bla. Väst har i decennier haft denna dåliga tendensen att titta ner på övriga länder och låta dom veta att man är”bättre och finare” Men det finns många andra länder där folket själva vill ha så kallad autokrati eller vad det än är vad man har. Så länge det går demokratiskt till,eller att folket behandlas med rättigheter ,respekt och mår bra,vem är vi i väst att då dömma och peka fingret och attackera dom

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here