Undantag har blivit normen – Klimat, kapitalism och katastrof

20
897
Bild Pixabay.

Den här artikeln av Alex Callinicos i Undantag har blivit normen: Kapitalism och katastrof och i Socialist Review har upphittats och översatts av Catarina Östlund. Tack Catarina! Att klimatförändringarna är synnerligen starkt kopplade till vårt produktionssystem, till kapitalismen är väl ganska klart. Men hur? Och vad kan man göra? Att jag publicerar artiklar av olika författare innebär inte att jag instämmer i allt det skriver. Denne författare är positiv till Green New Deal. Det finns olika slags av Green New Deal och de flesta är otillräckliga och bygger på en alltför orealistisk syn på kapitalismens möjligheter tycker jag. Se under “Relaterat”.


Covid och klimatförändringar är inte avvikelser: De är aspekter av systemets permanenta globala kris.

“Slutet är i sikte. Rationell användning av tester kanske kan effektivisera social distans tills vaccinerna anländer. Att det finns flera mycket verksamma vacciner för detta otäcka virus efter mindre än ett år är en ganska häpnadsväckande bedrift, en av de största som vi – med vilket jag menar både mänskligheten i allmänhet och molekylärbiologer i synnerhet – någonsin har åstadkommit.”

Så skrev Rupert Beale från Francis Crick Institute (Biomedicinskt forskningscentrum) i London Review of Books i början av förra månaden. Men innan vi börjar fira, bör vi komma ihåg att för ett år sedan, var möjligheten att världen skulle kunna uppslukas av en pandemi som skulle döda miljoner och starta den värsta ekonomiska nedgången sedan 1930-talet, något som de flesta inte ens kunde tänka sig.

Beale avslutar sin artikel med en varning: “Vi har varit skickliga, men vi har också haft tur. Ett Sars-CoV-2-vaccin visar sig vara relativt lätt att utveckla. Viruset som orsakar nästa pandemi kanske inte är så medgörligt.” Den senaste tidens snabba spridning av infektioner tack vare uppkomsten av en ny stam av Covid-19, är en dyster påminnelse om gränserna för vår förmåga att förstå, än mindre att kontrollera naturen.

Så vi borde veta bättre nu. Många av oss har läst banbrytande marxister som Mike Davis och Rob Wallace som i åratal har varnat för att kapitalismens förstörelse av naturen skapar förutsättningar för pandemier som Covid-19. Denna pandemin kunde kanske inte förutses, men verkligheten är att det kommer att finnas pandemier (i plural) som är jämförbara med det fruktansvärda influensautbrottet 1918-19, som dödade mellan 50 och 100 miljoner människor.

Historikern W.H. McNeill skrev i sin klassiska Plagues and Peoples (1976) (Epidemiologins historia): “Det finns alltid en möjlighet att någon hitintills obskyr parasitisk organism, smiter ut ur sin vanliga ekologiska nisch och exponerar, de täta mänskliga populationer, som har blivit ett så iögonfallande inslag på jorden, för någon ny och förödande dödlighet.” Som McNeill förstod är förhållandet mellan människor och deras mikroparasiter – virus och bakterier – inte stabilt. Den nyliberala eran har sett kapitalismen industrialisera jordbruk i hela världen och invadera de vilda områden som återstår. Nu börjar vi se resultaten.

Katastrofen håller inte längre på att bli exceptionell utan den är normal. Den införlivas i den huvudsakliga planeringen. Brookings Institution, det demokratiska partiets intellektuella fäste, har publicerat en uppmaning till Joe Bidens tillträdande administration att inrätta en kommission för Covid-19 jämförbar med undersökningarna av Kennedymordet och 9/11-attackerna .

Elaine Kamarck, medlem i tankesmedjan, säger, att denna kommission ska inte bara ställa Donald Trump till svars, utan behandla “hur ska vi förbereda oss för högintensiva händelser som har låg sannolikhet?” Dessa så kallade “svarta svanar”-skeenden anses vara sällsynta och oförutsägbara och falla utanför det normala mönstret av händelser, men deras destruktiva påverkan är omfattande. Och de “verkar bli allt vanligare på 2000-talet.” Till exempel “klimatförändringarna kommer att göra naturkatastrofer mer frekventa och mer dödliga.”

Det här är inte bara en intellektuell och politisk utmaning för de härskande klasserna i hela världen. Det ställer också krav på marxismen. Detta betyder inte att vi har nonchalerat tanken på katastrofer. Den formulerades klassiskt av Rosa Luxemburg i hennes Junius Pamflett (1916) mot första världskriget:

“Vi står i dag, som Friedrich Engels förutsade för mer än en generation sedan, inför det förfärliga valet: antingen imperialismens triumf och förstörelse av all kultur, och, som i det antika Rom, avfolkning, ödeläggelse, degenerering, en oändligt stor kyrkogård; eller, socialismens seger, det vill säga det internationella proletariatets medvetna kamp mot imperialismen, mot dess metoder, mot krig.”

Socialism eller barbari, med andra ord. Och Eric Hobsbawm (brittisk författare och marxist) kallade faktiskt perioden mellan 1914 och 1945 “Katastrofens tidsålder” — de två världskrigen, den stora depressionen, fascismens och nationalsocialismens segrar, stalinismens triumf, Förintelsen. Rosa Luxemburg hade en nästan intuitiv känsla för bråddjupet i denna kedja av katastrofer, som hon blev ett tidigt offer för, hon misshandlades till döds av en protofascistisk milis i januari 1919.

Men efter 1945, avancerade kapitalismen under USA:s överinseende och byggde åter upp sig i Västeuropa och Japan, och världsekonomin upplevde sin största boom. Arbetarklassen på det rika norra halvklotet, upphörde inte att kämpa, men under ett kvarts sekel upplevde den full sysselsättning och en växande välfärdsstat. Katastrofen drog sig tillbaka i väst – även om den kvarstod som en fruktansvärd verklighet i Korea i början av 1950-talet, i Indonesien i mitten av 1960-talet, och i Indokina till slutet av 1970-talet .

1970-talet markerade början på en ny era av utdragna ekonomiska kriser, det som Michael Roberts (engelsk historiker) kallar “den långa depressionen.” Nyliberalismen var den härskande klassens svar, som vållade den organiserade arbetarklassen en rad svåra nederlag, den omstrukturerade produktionen och främjade därigenom industrialiseringen i delar av det södra halvklotet, och kommersialiserade obevekligt alla livets sfärer. Men den misslyckades med att återställa lönsamheten tillräckligt mycket för att möjliggöra en relativt stabil ekonomisk expansion.

Global tillväxt har i allt högre grad drivits av utvecklingen av finansiella bubblor som har stimulerat konsumtion och investeringar. Stater har alltid hjälpt till att realisera dessa bubblor, men efter finanskrisen 2007-8, har tillväxten kommit att bero på centralbankers injektioner av nya pengar i det finansiella systemet som ökat tillgångarnas marknadsvärde, drivit upp priset på fastigheter, aktier, andelar och obligationer, och gjorde de rika ännu rikare. Den nya ekonomiska jätten Kina har sin egen version av denna dynamik baserad på skuldfinansierade investeringar i exportindustrier, något som bidrar till vikande tillväxttakt.

Förutsättning

1938 skrev Leon Trotskij: ” Den proletära revolutionens ekonomiska förutsättning har redan nått den högsta utvecklingsnivå som är möjlig under kapitalismen. Mänsklighetens produktivkrafter har stagnerat. Nya uppfinningar och tekniska framsteg leder inte längre till en ökning av det materiella välståndet.”

Detta var faktiskt inte sant då, och det är verkligen inte sant nu. Produktivitetstillväxten avtar eftersom investeringarna stagnerar i avsaknad av en robust lönsamhet, men produktivkrafterna fortsätter att expandera, och innovationer som AI och elbilar växer fortfarande fram. Den snabba upptäckten av Covid-19-vacciner är en illustration av denna tekniska vitalitet.

Men kapitalismen visar alla tecken på att sitta fast i ett långsiktigt ekonomiskt dödläge. Nyliberalismen fortsätter att dominera det politiska beslutsfattandet, men dess heroiska era ligger långt tillbaks i tiden. Den drivs på autopilot, och administreras av centralbanker och byråkratier som EU, med finansmarknaderna som verkställare. En följd av det är extremhögerns intrång i den vanliga borgerliga politiken, man utnyttjar det missnöje som skapats av den globala finanskrisen och den ändlösa nyliberala “reformen”. Men, som Trumps presidentskap visade, dessa omstörtare har inte ett sammanhängande alternativt ekonomiskt program, som (på sina olika sätt) Franklin Roosevelt och Adolf Hitler hade på 1930-talet.

Det är en överdrift att säga att systemet håller på att bryta samman. Det är mer korrekt att påstå att systemet genererar destruktiva konsekvenser, som det finner allt svårare att hantera. Genom årtiondena efter andra världskrigets slut har katastrofen anats som en växande skugga vid horisonten. Det blev uppenbart för länge sedan, att efter ett kärnvapenkrigs ultimata katastrof, det hot som hängde över det kalla kriget (1946-1991), kom den största faran från kapitalackumulationens blinda process som förstör den naturliga värld som människor bara är en beroende del utav.

Främst bland dessa former av förstörelse (men definitivt inte den enda, som Covid-19 har lärt oss) är klimatförändringarna. Ian Angus visar i sin utmärkta bok Facing the Anthropocene att den globala uppvärmningen inte bara är en långsiktig konsekvens av mänsklig inblandning i naturen, eller en konsekvens av kapitalismens växande beroende av fossila bränslen, som började med den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet. De berömda diagrammen med hockey-klubban som visar stigande temperaturer och deras effekter, tar verklig fart i mitten av 1900-talet, på grund av att de krig som fördes 1939-45 var industrialiserade och bokstavligen drevs av olja och kol, och den efterföljande expansionen, av vad Andreas Malm kallar, fossilt kapital i den långa efterkrigstidens boom och spridningen av produktionen till Östasien.

Den oundvikliga konsekvensen av denna process — kaotisk klimatförändring — förutsågs länge av vetenskapsmän och aktivister, inklusive av den växande skolan av ekologiska marxister. Nu är den här. Ta cyklonen Idai, som orsakade omfattande översvämningar och dödsfall i Östafrika i mars 2019. Jag växte upp i Zimbabwe (f d södra Rhodesia). Vi brukade semestra vid havet i Beira, en hamnstad vid kusten i grannlandet Moçambique. Idai gjorde så att Beira hamnade sex meter under vatten, förstörde nio tiondelar av staden, och dödade tusen människor. Och det tillhör ett mycket större mönster.

Enligt FN drabbades sex miljoner människor av översvämningar i Östafrika 2020, fem gånger så många som för fyra år sedan.

Det exceptionella håller på att bli normalt. Bränderna i Amazonas 2019 orsakade förlamande bestörtning. Sedan dess har vi haft skogsbränder och översvämningar i Australien, och under sommaren kom skogsbränderna på västkusten i USA — det blev mörkt mitt på dagen i San Francisco.

Naturligtvis kan rika länder som USA och Australien lättare hantera katastrofer som dessa. Men, som pandemin visar, har årtionden av privatiseringar och åtstramningar monterat ned den statliga kapaciteten, vilket gör det svårare för regeringar att svara effektivt (förutsatt att de har viljan att göra det, något som Trump och Boris Johnson uppenbarligen inte hade).

Pandemin har också uppvisat det gamla klassamhällets kännetecken, lidande och hungersnöd. De fattiga är mycket mer sårbara för katastrofer eftersom de saknar resurser att köpa sig ur faran.

Dödssiffran för Covid-19 har kunnat sättas i samband med ras och klass. Den andra sidan av ekvationen kan ses, till exempel, i ökad efterfrågan på lyxbåtar. I dessa kan de rika fly centrala platser och undvika att bli smittade och fortsätta att driva sina företag och ackumulera sitt kapital.

I dessa kontraster, och det obevekliga trycket på många arbetare att dagligen riskera sina liv, ser vi vad den argentinska marxistiska filosofen Natalia Romé kallar “normaliseringen av barbariet”, som tränger in i samhällets alla porer. Vi kan se som den stora radikala kritikern Walter Benjamin, skriver strax efter andra världskrigets utbrott, “det undantagstillstånd vi lever i, är inte ett undantag utan regel.”

Den marxistiska tänkare som tog upp katastrofen mest systemiskt var Theodor Adorno. Han var tysk jude och kunde fly från Europa efter nazisternas maktövertagande, till skillnad från sin vän och mentor Benjamin, som begick självmord när han hindrades från att fly från Vichyregimen i Frankrike i september 1940. Adorno återvände 1950 till Tyskland från sin exil i USA, men han hade inte glömt vad som hänt. I sitt filosofiska mästerverk Negative Dialectics (1966) skrev han: “Världsanden … måste definieras som permanent katastrof.”

Adorno gjorde klart att han med “världsanden” syftade ironiskt på kapitalismen. I centrum för sin föreställning om katastrof fanns nazismen och Förintelsen. Ändå tycks metaforen helt riktig. Kapitalismen, som har passerat sitt bäst-före datum, och har blivit “permanent katastrof,” även om — den för närvarande åtminstone — tar formen mindre av statligt våld än av eld, översvämning och epidemier.

Som alltid är frågan: “Vad bör göras?” Det Adorno kallade sitt “förstörda liv” gjorde honom allt annat än optimistisk. Han skrev: “Idag har den fåfänga möjligheten till något annat, krympt till att avvärja katastrof trots allt.” Men de två — att uppnå “något annat” och “avvärja katastrof” — är inte så lätt att balansera. Naturligtvis bör vi göra allt för att förhindra att saker blir värre – att under pandemin kämpa för att skydda viktiga lönearbetare och avvärja chefernas hot som riktas mot löner, villkor, liv, och frihet.

NGOarna finns på plats för multimiljardären Bloombergs Green New Deal. Foto: Rachael Warriner, Shutterstock

Men om kapitalismen är katastrofen, så måste vi bli av med den, för att vi och våra barn ska kunna vara trygga. Idén om en Green New Deal, som Alexandria Ocasio-Cortez i USA har banat väg för, är ett steg mot den typ av systemiskt alternativ till kapitalismen som behövs.

Men Jeremy Corbyns fall understryker det bittra motstånd som kapitalet kommer att starta. Att återuppbygga en stark vänster, med revolutionära socialister i centrum, är den mest brådskande av uppgifter.

Relaterat.
Rädda klimatet och mänskligheten – nödvändigt att avskaffa kapitalismen? Olika energialternativ diskuteras också.
Vad är egentligen “New Green Deal”? Reform eller revolution?
Grön ekonomisk tillväxt är omöjlig.
De rika i den gröna klimatpolitiken – Vad vill de?
Miljardärernas övergripande plan – New Green Deal – stärks efter fjolårets klimat-fiaskomöte!
Varför säger världsledande företag att de vill stödja FN:s klimatarbete?
Vad är egentligen “New Green Deal”? Reform eller revolution?
Bill Gates: “Kapitalismen kan inte rädda klimatet” – Är han socialist?
Nu tvingas vi inse klimatförändringen – och behovet av samhällsplikt.
“Får jag en kopp sol, tack”? Forskare har omvandlat solenergi till flytande bränsle.

Bra klimatavtal eller ett avtal som inte är ett avtal
Ett klimatavtal för de rika till skada för de fattiga
Kan man verkligen hindra klimatkatastrofen?
Hur bör socialister diskutera och formulera klimatfrågan?
NY FN-rapport om klimatet
Bra klimatavtal? Eller ett ”avtal” som inte är ett avtal. Publicerat 13/12 2015.

Föregående artikelImperiets härskare
Nästa artikelNya hyss av Bibi i Trumpeberga
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

20 KOMMENTARER

  1. Nonsens. Det är väl känt att stora delar av kommunistländerna var ekologiska katastrofområden. Aralsjön och Bajkalsjön är två välkända exempel i Ryssland och Silesien i Polen

    • Motsäger på intet sätt bedömningen av kapitalismens produktionssysstem är huvudorsaken till klimatkrisen, 30 år efter det att “kommunistländerna” upphört att existera som socialistiska stater. Man kan inte heller vidta tillräckliga åtgärder eftersom strävan efter ökad vinsst, baserad på ökad produktion (och finansiella spekulationer) är A och O, ja helt nödvändiga i detta primitiva, orättvisa ekonomiska system.

    • Bajkalsjön är väl inget ekologiskt katastrofområde…Däremot var floden som går genom Irkutsk ganska förorenad! Vi har ju ekologiska katastrofområden lite här och där som Ruhr-området som tack och lov blivit bättre efter avindustrialiseringen! Ett annat ekologiskt katastrofområde är USA i de gamla oljefälten där man pumpar in vatten och kemikalier i gamla oljekällor för att utvinna de sista dropparna s k fracking som är en enorm miljöskandal. Kanadas oljesandutvinning har förstört stora områden och kan även den klassa som ekologiska karastrofzoner! Stora delar av Kina har också stora problem med luften och andra föroreningar. Men inget av ovan nämnda ekologiska problemområden påverkar det globala klimatet alls!

      • Nej, det finns inte någon “avindustrialisering”
        Industrierna har bara flyttat till andra platser.
        I USA har det fått negativa konsekvenser därför så många arbetstillfällen försvunnit.
        Har globaliseringen gått dig helt förbi?

        • I Ruhrområdet har ju de flesta järnverk lagts ner och därmed avindustrialiserats! Sedan har det till en del ersatts av annan mindre smutsig verksamhet därav miljöförbättringen! Jo, mycket har flyttat till Sydostasien där industrin blomstrar! Nej, globaliseringen har verkligen inte gått mig förbi utan det är ju västvärldens problem idag och varför vi är bankrutt! Hur länge kan det pågå och hur länge vill länderna i Sydostasien skicka oss varor i byte mot värdelösa papperslappar?

      • Bajkalsjön är ett av jordens främsta katastrofområden, och det beror på den sovjetiska jordbrukspolitiken. Sjön är i princip borta, vattnet som ledde dit har använts till förnuftsbaserad planekonomisk konstbevattning, och själva sjön har alltid dunstat bort. En framgångsrik kombination av ekosystem och socialism.

        • Detta förhållande av miljöförstöring i Sovjetunionen, andra “socialistiska länder” och i kapitalistiska länder tidigare motsäger inte det förhållandet att människans ekonomiska aktivitet i dagens närmast helt kapitalistiska värld är huvudorsak till klimat- och miljöförstöring och att kapitalismens drivkraft ökad vinst, ökad produktion förhindrar tillräckligt kraftfulla åtgärder – empiri.

        • Aralsjön är det som försvunnit till hälften! Kan du inte geografi? Bajkalsjön kan du inte tömma om så hela jordens befolkning tog sitt vatten därifrån…Ja, så mycket vatten finns i den sjön! Det är jordens största enskilda vattenkälla och innehåller ca 20% av jordens sötvatten!

  2. Världens mest innovativa och produktiva produktionssystem är alltid utsatt för ideologisk attack från dem som jämför det med ett fantasisamhälle där lejon och lamm vilar sida vid sida. Villfarelsen att vi har någon slags klimatkris när vi säkerställer tillräcklig koldioxidnivå i atmosfären har ingenting med ägandeförhållanden att göra. De realsocialistiska länderna har minst regelverk om utsläpp. USA ligger i täten för minskade koldioxidutsläpp. Ingenting förhåller sig någonsin som socialister säger, deras uttalanden står alltid i konflikt med verkligheten.

  3. De som jämt vill försvara hur kapitalismen verkar, tenderar också starkt att vara anonyma. Men så är det naturligtvis när man försvarar en sjuk sak.

    • Sjuk sak?
      Jag tycker det är väldigt få idag som ifrågasätter den fria marknadens existens.
      Kritiken fick ett uppsving i och med 68-vänstern men det var för flera decennier sedan.
      Någon direkt arvtagare verkar inte finnas.
      Du tycker inte det börjar kännas lite ensamt med idéer om en “sjuk sak”?

      Jag kan inte se någonstans det våras för kommunism.
      Samtiden hade en artikel om universitetens storhetstid var förbi.
      Och det är ju främst där i de högre utbildningarna som kommunismen odlats vidare i nutid.
      Med det skulle man kunna tro att universiteten är ett verk av marxismens idéer men så är det verkligen inte.
      Universiteten är långt äldre än så och en produkt av en tusenårig kristen tradition där de lärde skulle bildas vidare.
      Om det är några idéer det våras för så tror jag det är konservatismen.
      Därför det finns människor i vår del av världen som upptäckt att västvärlden med dess tradition, idéer och upplysningstradition är under attack.
      Från dem som vill åstadkomma närmast revolutionära förändringar.
      Frågan är om demokratin klarar att hantera den motsättningen?
      Man kan betrakta västerlandets ideologiska nav USA och fråga sig vad som håller på att hända där.

      Om jag får spekulera i USA:s politik så tror jag det tidigare så cementerade tvåpartisystemet går mot sitt slut och ett nytt gällande parti kommer bildas på demokratiska grunder.
      Det ser i alla fall ut som underlaget skulle finnas.
      Och man kan ju också tänka kunde det fungera i Europa och Sverige så kommer det fungera i USA också.
      Därför vi tillhör samma kulturtradition som den politiska vänstern vill utplåna eller i varje fall deformera till oigenkännlighet.
      Jag tror det var någon i USA:s tidiga och oroliga historia som påstod att revolution inte är någon thébjudning.
      Jag tycker dagens politiska klimat pekar åt samma håll.
      Knappast bäddat för någon landsfader i det här landet och inte i USA heller för den delen.
      Tidigare har politiken mest handlat om konsumtion och välfärd.
      Det är frågor som fortfarande är minst lika viktiga men bland de politiska frågorna har kulturella motsättningar tillkommit.
      Frågor som förmodligen inte är så enkla att lösa genom att fördela resurser hit eller dit.
      Det handlar mer om grundläggande frågor vilka vi är, vår historia, våra traditioner samt i stora drag hur vi vill forma vår framtid.

  4. Intressant det här inlägget sorterats under rubriken “Demokrati”
    Den progressiva vänstern vill erövra demokratibegreppet och sedan fylla det med sådant de vill åstadkomma. Exempel finns att läsa ovan men är i realiteten så många flera.
    Och de som inte är med på alla förändringar blir således då inte demokrater utan kan påklistras diverse tillmälen som fascister etc. och som inte står för demokrati.

    Nu i helgen har jag kollat på ett antal politiska videos på Youtube.
    Här nedan är en av dem som är både upplysande och agiterande.
    Det finns fler sådana men den här får räcka för tillfället.

    https://www.youtube.com/watch?v=36w60vxwnJk

  5. 1918-19 var det inte tal om CO2-utsläpp eller klimatförändringar, ändå kom spanska sjukan, då sannolikt från USA:s svinhållning under ett flyttfågelstråk. https://www.smithsonianmag.com/history/journal-plague-year-180965222/

    Det hade lika gärna kunnat vara vildsvin i Sverige, naturligtvis. Fladdermössen och ev. hundar, som ev. är “skyldiga” för Sars, även om “plandemi” kanske är mer korrekt än “pandemi”, har väl knappast heller med klimatet att göra, eller?

    Jag skulle vilja likna detta ständiga tjat om klimatet, i tid och otid, med medeltida sekters ständiga tjat om en allsmäktig gudom, som har sitt finger med i precis alla världens händelser.

  6. Det kanske tjatas om klimatet eftersom det både direkt och indirekt påverkar våra liv i allra högsta grad.

    Bara för att vi bor där vi bor och inte ännu ser följderna som man gör på andra ställen i världen betyder inte att vi är immuna för all framtid.

    Visst är pandemierna beroende på klimatförändringar när djur som normalt inte är nära människan tvingas på flykt. Omvänt gäller även när “fladdermusknaprarna” ger sig in i områden som människan normalt inte besöker.

    Skillnaden mellan nu och medeltiden är att vi nu vet att klimatförändringarna är reella och att de kommer att påverka oss mer och mer. Då fyllde man bara i kunskapsluckorna med lite mumbojumbo istället för vetenskap.

    • Visst ser vi följderna i Sverige enligt statistik och mångas upplevelser. För några år sedan kunde man åka skidor i veckor i Stockholmsområdet. Nu sällan.
      Är inte temperatureffekten särskilt stor i i länder på Sveriges breddgrader?

      • Vänta till i morgon så kan du åka skidor i Stockholm igen…Om man nu ska ta SMHI på allvar! Här i sydligare Sverige har vi alltid haft osäkert med snö normala vintrar men senast för tio år sedan var det inga större problem att åka skidor ett par månader två år i rad! Och det lär bli mer vargavintrar framöver!

  7. “Brookings Institution, det demokratiska partiets intellektuella fäste, har publicerat en uppmaning till Joe Bidens tillträdande administration att inrätta en kommission för Covid-19 jämförbar med undersökningarna av Kennedymordet och 9/11-attackerna .”

    Om man skall gå efter dessa två kommissioners utfall kan man garantera att ingenting vettigt kommer att produceras av den sortens kommission.

    Vad gäller klimatets växlingar, är det inte en femtio-, eller ens tvåhundraårsperiod som man skall titta på, utan minst tio tusen år.
    Universum är cyklisk. Ett antal cykler av olika längd/period interagerar och ger – bland annat – klimatvariationer.

    Ingenting som händer nu är nytt.
    Sverige var varnare under Medeltiden. Sen kom bl.a. Lakis utbrott.

    De som vill föra samtalet enkom utifrån 1850 som origo är bedragare.
    Inte för att det är fel att ta en titt på vad som hände under industrialismen och befolkningstillväxten, utan för att man inte kan dra långtids-slutsatser från ett mikroskopiskt ögonblick i den geologiska tidsskalan. (Miljöproblemen är däremot verkliga, och akuta på många ställen.)

    I ett längre perspektiv tillhörde både Madagaskar och Sydamerika till Afrika en gång i tiden. Indien har “paddlat” ifrån Afrika och kilat sig under Kina, och vips fick vi Himalaya. Den rörelsen fortsätter och därför tror många att havsnivån stiger i Bangala-Desch.
    Jordens mantel fortsätter att röra på sig. Japan flyttades som följd av “Fukushima”-skalvet.
    Skalv i norra Stilla havet får permafrosten att avge metan hundratals mil bort (chockvågens front förflyttar sig tio mil om året).
    Någonting får den magnetiska nordpolen att röra på sig med varierande hastighet. När hastigheten ökar för mycket går migrerande djur vilse, medan vi får uppdatera våra kartor oftare.
    Vad som försiggår i jordens inre vet vi fortfarande ganska lite om men det är helt klart att mäktiga krafter finns rakt under våra fötter.
    Forskning pågår.

    Att samhällsplaneringen måste tar hänsyn till att villkoren växlar med tiden är en självklarhet, men att bedriva skräckpropaganda på lösa grunder är inte smart… om man inte har en agenda som bygger på att utnyttja rädslan i helt andra syften.

    Beredskap är bra. Översyn av beräkningsgrunderna på byggloven, inte minst av kraftverksdammar och tunnlar, med jämna mellanrum är klokt.
    Skärpning av normer för att hindra glädjekalkyler (och fusk) är nödvändigt om man inte vill behöva dra lik ur raserade hus lite då och då.
    Det förutsätter att det finns kvalificerade omutbara utförare och kontrollanter, alltså att man upphör med att strunta i att prioritera matematik och naturvetenskap i skolan. Som det är nu klarar de flesta livsmedelskedjorna inte ens att räkna kilopriset på lockvarorna / bäst-före-idag varorna.
    Mormor, som hade bara gått folkskolan, räknade däremot 800 löner på en pastafabrik med blott papper och penna.
    Bortsett från att det förekommer klantar i alla yrken och sammanhang är annars klan-tänkandet, korruptionen, slentrian och låt-gå inställningen till kvalitet och redlighet ofta de stora problemen.

  8. Att kapitalismen är orsaken till pandemin har artikelförfattaren rätt i – då inte på det sätt han tror. Först är det bästa att förnya begreppen. Vi har inte att göra med en kringsvävande “kapitalism”, utan ett antal personer, som sysslar med spekulation – att göra pengar på pengar -och i förbifarten förstöra allt i sin väg.
    Michael Hudsons beskriver detta i sin “Killing the Host: How Financial Parasites and Debt Bondage Destroy the Global Economy. Hudson skriver att: “Finanssektorn låtsas vara en del av industriell produktion och konsumtion”. Hudson benämner dem “parasitiska”. Med andra or: Finanselitens män är parasiter! att miljö, klimat och människor tar stryk är lätt att skåda. “Pandemin” är ett skådebröd.
    Den verkliga Pandemin orsakas dock inte av CV-19, utan av den svält som restriktionerna orsakar. OXFAM slog larm redan i somras: 125 miljoner människor hotas av svältdöden pga att framförallt Europeiska samhällen stängts ned.
    Media visade inget intresse. Varför? Troligaste orsaken är att de globala media kontrolleras av dessa parasiter. När Kina isolerade den smittade provinsen – vilket de kan göra eftersom de inte bryr sig om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – beslöt de att utnyttja situataionen. De utnyttjade den på det sätt som Naomi Klein varnat för i chockdoktrinen. Alltså kommenderades media att blåsa igång en pandemi. Och eftersom “följa John” är ett mänskligt beteende, följde oberoende media – som t.ex. public service – efter och spolade sin journalistiska kritiskhet. Gates skänkte en massa miljoner till WHO, och kunde därefter kontrolleras. T.o.m. Democrazy NOW hakade på – eftersom de tydligen såg det som att bli av med Trump
    Ändå är det mycket lätt att kontrollera om det är en pandemi eller inte. Statistiken visar inte på någon sådan. 2020 dog enligt SCB drygt 97 000 personer i Sverige. (Samtliga dödsorsaker) Det är ca 6 000 fler =6% fler än snittet de senaste fem åren. OCK det är ca 30 färre än influensans topp år 1992. Men då var vi ca 1,8 miljoner FÄRRE!
    OCK: Influensan härjade i ett årtionden utan att media var speciellt intresserade!
    Så varför ville parasiterna ha en pandemi? Tjäna pengar förstås. Den brittiska tankesmedjan “New Economic Foundation” Slår fast i sin rapport “Who’s losing income during the pandemic?” att det är endast är finanssektorns män, som vunnit ekonomiskt på pandemin!
    OCK en trolig orsak till: 2019 präglades av demonstrationer, protester och social oro för ekonomisk ojämnlikhet, klimat- och kvinnokamp.
    Parasiterna var säkert oroliga att politikerna skulle lyssna. Restriktionerna har blåst bort de alla demonstrationer i Europa. men endast Liv Bengtsson i Dagens Arena har oroat sig för vad som händer med demokrati och mänskliga rättigheter.
    OCK: det dyker ju upp nya mutationer med jämna mellanrum – så att restriktionerna kan förlängas!

  9. Klimatet är precis som vanligt igen, de två senaste årens ovanligt varma vintrar blir bara en fotnot i historien. De årliga klimatförändringarna känns lätt igen, snart är det vår och den bruna manchesterkostymen kommer fram samtidigt med tussilagon.

    Koldioxidutsläppen bättrar på den extremt låga andelen koldiox i atmosfären och säkerställer en tillräcklig nivå för fotosyntes, syreproduktion, skördar och växtlighet. Vi svenskar har aldrig tagit vårt ansvar för koldioxidhalten, men det beror inte på bristande vilja, utan obetydliga koltillgångar. Våra utsläpp är marginellt högre än skogens koldioxidkonsumtion, vi befinner oss i jämvikt. Kineser och indier arbetar däremot för klimatets bästa i stor skala.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here