Afghanistan står inför en ny framtid med ett antal positiva tecken

5
1969
Afghanistans flagga. Bild i artikeln i Neo.

Ingress: Tips om denna artikel har jag fått av tandläkare Martin Gelin i Australien. Jag uppskattar James O’Neills saklig sätt att skriva. Artikeln Afghanistan Faces a New Future With Some Positive Signs har sedan vänligen översatts av Rolf Nilsson. Då detta skrivs rapporterar Sveriges Radios Nyheter 14/7 kl 12.30 att Ryssland varnar talibaner för strider i grannländer till Ryssland.

Under ”Relaterat” finns några andra artiklar publicerade om Afghanistan. Pepe Escobar menar att talibanerna och deras politik har ändrats ganska mycket ”till det bättre” sedan 2021 här.

James O’Neill, som gett mig tillstånd att översätta och återpublicera hans publicerade artiklar skriver till Martin 12/7

”Dear Friends,

I enclose my latest for NEO, published today. I may be accused of being overly optimistic, but I think that real change is coming to Afghanistan. The appalling conduct of the Australian government will make the prosecution of the alleged war criminals much harder, as they have apparently severed relations with the Afghans and I can’t imaginer them having any sort of relationship with the incoming Taliban government. Australia seems hot on the heels of the Americans in picking a fight with the Russians, sending a ship to take part in the naval exercises in the Black Sea. Our newspapers are of course totally silent on this latest mad scheme.

As always your comments are greatly appreciated.

Warm regards, James”


Afghanistan står inför en ny framtid med ett antal positiva tecken

Nyheterna från Afghanistan är inte goda för amerikanerna. Trupperna övergav Bagrams militärbas om natten, utan att bry sig om att meddela sina Afghanska ”allierade”. Plundrare tog över, innan de ersattes av talibanstyrkorna, som naturligtvis gladde sig över den skattkammare med vapen och annan utrustning som amerikanerna hade lämnat efter sig.

I resten av landet tar nu talibanerna över i rekordfart och det handlar troligen bara om några veckor innan de kontrollerar hela landet. Det snabba nederlaget för de reguljära regeringsstyrkorna har väckt viss oro i länder vid Afghanistans gränser. I synnerhet har den snabbt föränderliga situationen i Afghanistan väckt oro bland medlemsstaterna i Shanghai Cooperation Organization (SCO), av vilka flera delar gränser med Afghanistan.

Redaktör Romelsjö. SCO beskrivs kortfattat i artikeln Leder Kina utvecklingen mot en multipolär värld? Från webbinariet “Kinas plats” i världen.

Den snabbt föränderliga situationen har lett till att Kinas utrikesminister Wang Yi brådskande har besökt tre länder som delar gräns med Afghanistan. Besöken kommer på inbjudan av regeringarna i Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan och kommer att äga rum mellan den 12 och 16 juli.

Dessa möten kommer att föregå ett möte i kontaktgruppen Shanghai Cooperation Organization’s kontaktgrupp för Afghanistan. Syftet med mötet är att parterna ska utbyta åsikter om att främja fred i regionen, inklusive, viktigare, att öka samarbetsnivån mellan SCO och Afghanistan.

USA:s snabba tillbakadragande från Afghanistan har gett upphov till en nivå av instabilitet i Afghanistan som Kina, bland andra grannländer, fruktar kommer att skapa instabilitet inom deras egna territorier.

SCO har en potentiellt viktig roll att spela för att främja stabilitet i Afghanistan, som är en av fyra observatörsstater i SCO. Sex av Afghanistans grannar är medlemmar i SCO. Som sådant har SCO en unik position för att främja en rad utvecklingsbistånd till Afghanistan, inklusive främjande av projekt för att utveckla Afghanistans rika resurser. De sistnämnda har till stor del försummats under de 20 åren av USA:s  och dess allierades ockupation.

En talesman för talibanerna, Suhail Shaheen, intervjuades i This Week i Asien förra onsdagen. Shaheen sa att talibanerna ser Kina som en vän och när de väl har makten kommer de att delta i samtal med Kina om att påbörja processen för återuppbyggnad av landets tillgångar, försummad under ockupationsåren.

Och ett viktigt tillkännagivande från den kinesiska regeringen, genom dess utrikesminister Wang Yi, var för en utvidgning av den enorma utvecklingen i Pakistan och Kina till att omfatta också Afghanistan. Om detta lyckas kommer det att spela en viktig roll för att säkerställa Afghanistans ekonomiska återhämtning, vilken i huvudsak har förhindrats under de senaste 20 årens kontinuerliga krigstillstånd.

Det är uppenbart att Ryssland kommer att spela en viktig roll i Afghanistans återuppbyggnad. Även om den ryska regeringen inte officiellt erkänner talibangruppen, har den ändå varit värd för flera viktiga möten i Moskva med företrädare för talibanregimen. När han tillfrågades om en eventuell rysk återkomst till Afghanistan, var utrikesministern Sergei Lavrov avvisande. Det är uppenbart att alla framtida ryska inblandningar i landet kommer att vara som en del av engagemanget inom SCO.

På begäran av Tadzjikistans regering har Ryssland skickat en truppkontingent till landet för att hjälpa till med gränsskydd. Tadzjikistans regering blev orolig över tillströmningen av afghanska flyktingar över dess gränser, vilket hotade ländernas förmåga att klara av ett plötsligt och stort inflöde av flyktingar.

Siffrorna förblir dock relativt små. De går inte att jämföra med de beräknade 1,5 miljoner afghaner, som genom åren har sökt sin tillflykt i Pakistan. Den pakistanska regeringen är positivt inställd till talibanerna, vilket är en anledning till att man vägrade tillmötesgå en amerikansk begäran om användning av dess militära anläggningar efter USA:s tillbakadragande från Afghanistan, vilken nu är planerad till augusti.

Amerikanerna har meddelat att de förbehåller sig rätten att genomföra flygattacker i Afghanistan, förmodligen genom att utgå från en av deras Mellanösternbaser. Det är svårt att se motivet till detta tillkännagivande. USA har inget hållbart intresse i Afghanistan. Flygattackerna kommer antagligen att vara till stöd för de afghanska regeringsstyrkorna, men det är svårt att se att de senare har någon väsentlig roll att spela efter talibanernas oundvikliga övertagandet av makten i landet, vilket nu bara är en tidsfråga.

Andra utländska truppers ställning måste också kunna ifrågasättas. Den australiensiska regeringen har till exempel varit uppenbart tyst om framtiden för sin militära kontingent i Afghanistan, vilken kom dit för 20 år sedan. De engagerade sig i Afghanistan genast efter attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001 och har varit där sedan dess. Den dåvarande australiensiska premiärministern John Howard, citerade ANZUS-fördraget som motivering för inblandningen, enda gången fördraget någonsin har åberopats.

Ett antal australiska trupper är nu under utredning för påstådda mord på afghanska fångar. Huruvida den utredningen nu går vidare, mot bakgrund av Australiens tillbakadragande av sina trupper från Afghanistan, är en öppen fråga. Stödet för den afghanska regeringen, efter tillbakadragande, är nu påfallande frånvarande. Svaret på ett övertagande av makten av talibanerna är okänt, men det är osannolikt att det är gynnsamt.

Afghanistans bästa hopp för framtiden ligger i dess associering med SCO. De tidiga tecknen är uppmuntrande, med ett positivt svar som visas både av talibanledningen och även de stora länderna som är inblandade i SCO, särskilt Kina och Ryssland. För första gången på flera decennier ser Afghanistans framtid äntligen ljus ut.

Relaterat.
Avslöjar det politiska spelet kring Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan.
Krigade Sverige för fred och rättvisa i Afghanistan?
Biden avslutar inte Afghanistan-kriget, han privatiserar det: Specialstyrkor, Pentagon-entreprenörer, underrättelsetjänsten ska finnas kvar.
Vad gör Sverige i Afghanistan? Efter 19 års USA-krig och ockupation lider 85 % av befolkningen.
Washington Post: USA ljuger med Afghanistan-statistik.
Utrikesminister Pompeo: “Vi har inget att skämmas för i Mellanöstern” (Fast vi dödat miljoner människor och förstört flera länder).
Kriget i Afghanistan: Koalition av ovilliga stater, med Sverige som undantag.
Svensk militär har inget i Afghanistan och Irak att göra.

Föregående artikelBehöver vi en särskild myndighet för psykologiskt försvar?
Nästa artikelHur är det egentligen i Kuba? Varför protesterar folk?
James O'Neill
James O’Neill är en australiensisk barrister (jurist) och en geopolitisk analytiker. Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’ Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

5 KOMMENTARER

  1. Värre kan det knappast bli och vill det sig väl kan det bli riktigt bra på längre sikt. Talibanerna är inte de samma som på 90-talet, bl.a. har de lärt sig diplomati och insett behovet av kompromisser. Annars vore det omöjligt att förklara varför alla grannländer ser dem som seriösa samtalspartners och varför de på helt kort tid fått kontroll över regioner där pashtunerna inte bor.

    Alla stora grannländer Kina, Pakistan, Iran och Ryssland är villiga att stödja Afghanistans ekonomiska utveckling om fred kan etableras i landet. Det är bara Indien, som dock saknar gräns mot landet, vars tvister med Pakistan spillt över på deras Afghanistanpolitik. Cricketlegenden Imran Khan som blev statschef i Pakistan säger oftast de rätta sakerna och kan ge ett viktigt bidrag, förutsatt att hans politiska bas är tillräckligt stark och att han får den starka militären med på sin politik.

    För de sekulära afghanerna påminner situationen om den som sekulära iranier befinner sig i. Ett statsskick där religiösa ledare har sista ordet känns knappast särskilt lustigt. Men för iranskt vidkommande fungerar den som en spärr mot yttre inblandning och kupper som den mot Mossadegh 1953 blir svåra att styra utifrån. Ekonomisk utveckling och ett yttre hot som försvagas gör det lättare för alla att samsas. Som det iranska exemplet dock visar försvinner yttre hot inte så fort. Men eftersom USA är den drivande störfaktorn och på väg neråt växer hoppet om fredligare tider som på sikt gynnar alla.

  2. Afganistan.
    Kommunisttidningen Riktpunkt påstår partiledaren Jimmie Åkesson är anmäld för hets mot folkgrupp för ett uttalande han gjort om migranterna från Afghanistan som kommit hit utan asylskäl.
    Något som varit en politiskt kontroversiell fråga och mycket har skrivits om saken på sociala medier.
    Dock har jag hittills ännu inte läst om anmälan mot Åkesson på SVT Public Service.
    Man kan undra varför inte SVT tar upp en så pass stor nyhet om en av Sveriges partiledare?

    https://riktpunkt.nu/2021/07/jimmie-akesson-anmald-for-hets-mot-folkgrupp/

  3. Hussein Askary gav en angelägen strategisk översikt om den stora möjligheten till fred i Afghanistan genom att grannländerna mobiliserar tillsammans med politiken att involvera landet i infrastruktursatsningarna i BeltandRoad och göra metoden att använda välståndsutveckling för stabilisering av Xinjiang till modell också för Afghanistan. Det gjordes på Webinariet i onsdags den 14.7 2021 om ”Xinjiang: Det underbara landet och porten till BeltandRoad” arrangerat av Belt and Road Institute in Sweden – BRIX. Den finns på Brixsweden.org Youtubekanal: https://youtu.be/EiihV9XeC_M Hussein Askary börjar vid 2:48:08.

    In the recording of the webinar ”Xinjiang: A Wonderful Land And Gateway to The Belt and Road ” is now posted on the YouTube channel of Belt and Road Institute in Sweden, BRIX: https://youtu.be/EiihV9XeC_M

    See especially, in the end, the outline by Hussein Askary of an urgent intervention for peace in Afghanistan using the BeltandRoad-policies making the Xinjiang stabilization a model also for Afghanistan (starting at 2:48:08 in the webinar).

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here