Atlantic Council låter en tidigare organisatör för ’anti-NATO weekend’ vit-tvätta ukrainska nynazister.

Atlantic Council låter en tidigare organisatör för ’anti-NATO weekend’ vittvätta ukrainska nynazister.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Den består dels av en ganska lång introduktion av Jan-Erik Gustafsson, och dels av en artikel av Bryan MacDonald, som Jan-Erik översatt. Det handlar om Atlantic Council, som råkar vara ”en gammal bekant” (inte vän) till mig. Mäktigaste Nato-siten Atlantic Council uppmärksammar mig och min blogg. Smickrande? Och senare Atlantic Council varnar för Pål Steigans och Anders Romelsjös bloggar.

Atlantic Council ligger inte på latsidan: USA:s flotta agerar i Sydkinesiska sjön medan Atlantic Council tar fram rapport för kallare krig mot Kina.
Och har synpunkter Atlantic Council: – Oppositionen i Belarus är för mjuk för att segra

Atlantic Council låter en tidigare organisatör för ’anti-NATO weekend’ vit-tvätta ukrainska nynazister.

Bryan MacDonald är en irländsk journalist som är verksam i Ryssland. Han har tidigare i Irland arbetat för Evening Herald, Ireland On Sunday och Irish Independent. Han skriver också för The Irish Examiner, The Star och The Dubliner magazine, och dessutom en reguljär gäst i det irländska radionätverken RTE och Newstalk.

I sin artikel skriver McDonald hur Atlantic Council använder sig av Anton Shekhovtsov, en tidigare NATO-kritisk ryss, som idag är extern lektor vid Universitet i Wien. Atlantic Council räknas idag som en av den transatlantiska världens mäktigaste tankesmedjor.

Professor Peter Phillips skriver i förordet till sin viktiga bok GIANTS – The Global Power Elite (2018) att Atlantic Council ”tjänar som en icke-vinstdrivande, icke-regeringspåverkad policygrupp för att ge skydd åt säkerheten för den koncentrerade rikedomen, ett mål som ofta beskrivs som en del av vårt nationella ’vitala intresse’”. I boken identifieras 35 nyckelpersoner i den globala makteliten som sitter i Atlantic Councils verkställande kommitté. Dessa människor, skriver Phillips, är de väsentligaste beskyddarna av det globala koncentrerade kapitalet Pentagon, NATO, och underrättelseorganisationer följer noga deras rekommendationer och forskningsrapporter, som behandlar för västvärlden säkerhetspolitiska problem över hela världen.

Denna dubiösa och förment oberoende tankesmedja stöds av den svenska regeringen. I en skriftlig fråga till dåvarande utrikesminister Margot Wallström ifrågasätter vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Håkan Svenneling varför Sveriges regering sedan 2013 ger tankesmedjan ett årligt stöd på 100 000 – 249 000 dollar. Wallström bekräftar stödet och svarar i april 2019 att ”Utrikesdepartementet har sedan 2013 givit ekonomiskt stöd till Atlantic Council, som hjälper UD med långsiktiga analyser och utgör ett forum i Washington för dialog i frågor av vikt för svensk utrikespolitik, transatlantiskt samarbete och möten med experter”.

En av dessa experter är den allestädes närvarande Carl Bildt, som är ledamot i Atlantic Councils rådgivande grupp. Detta är inte så förvånande. För i Björn Häggs upplysande bok Uppdrag Bildt – En svensk historia (2017). Den annars talföre Bildt talar ogärna om sin värnplikt. Han gör tre månaders soldatutbildning vid Svea Livgarde sommaren 1969, säger själv att han beviljats studieupphåll och gjorde det återstående värnpliktstiden ett år efter de första månaderna, dvs hösten 1970 och våren 1971.

I ett telegram från USAs ambassad till UD i mars 1973 skriver ambassaden ”att trots sin unga ålder är Bildt en av partiets originella tänkare. Internationellt aktiv. Bildt är en intelligent, erfaren ung politiskt teoretiker med en mycket lovande framtid”. Det visar sig att Bildt under sin återstående värnpliktstid deltog i International Visitors Program som är nära knutet till CIA. Hägg skriver att ”Carl Bildt avslutar alltså sin militärtjänst i förtid för att delta i ett projekt som det amerikanska underrättelsefolket med stor iver rekryterar honom till. Målet är att bekämpa kommunismen. Bildt får som deltagare i programmet en summa motsvarande 100 000 kr i dagens penningvärde och en exklusiv resa genom USA. Ett oskyldigt utbytesprogram för unga begåvningar, framställs det som. Men enligt de forskare som Aftonbladet (2013-03-15) talar med är det subtilt kopplat till underrättelseorganisationen CIA”.

Sedan sin ungdom har ”teoretikern” Bildt varit den amerikanske agenten i Sverige. I mars 2019 publicerade han på Atlantic Council artikeln Toward a New Global Charter i ett projekt som kallas Project Syndicate.

Bildt var en avgörande person som drog Sverige in i storföretagens transatlantiska projektet EU, han stödde USAs angreppskrig mot Irak som ”trustee of the Rand Corporation” (en annan amerikanska säkerhetstankesmedja”), han var initiativtagare till EUs Östliga partnerskap och han deltog aktivt i demonstrationerna på Majdantorget i Kiev tillsammans med bl.a. EU-kommissionens vice ordförande Franz Timmerman i det som blev den av USA-EU ledda fascismanknytna kuppen i Ukraina i februari 2014. Med Ukrainakuppen och de efterföljande händelserna på Krim förändrades enligt EU och EU-länderna ”den europeiska säkerhetsordningen”, alla transatlantiska problem sägs ha sin grund i Rysslands agerande och ”russofobin” har generaliseras i Västländerna, och inte minst blivit den bärande faktorn i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Så detta är en bakgrund till Bryan MacDonalds artikel, som följer här:

Atlantic Council låter en tidigare organisatör för ’anti-NATO weekend’ vit-tvätta ukrainska nynazister.

När NATO använder sig av en text skriven av en person som en gång bokstavligen organiserade massmöten för att hålla den USA-ledda alliansen borta från Krim, ser vi att NATOs propaganda arm försvarar Ukraina’s nynazistiska ’Azovbataljon’ Det är svårt att få detta att gå ihop. Om ni någonsin behövt bevis för att tankesmedjans uppgift är något lite mer än en cynisk sysselsättning, så är denna historia det.

Även till den låga standard av US/UK tankesmedjors svindleri, så är den här någonting annat, och spelar på hela skalan av integritet från Y till Z. Den uppvisar också dubbelbottnade naturen av många dogma i områden i det tidigare Sovjet. En del av världen, där lojaliteter och världsuppfattningar kan förändras fullständigt beroende på vilken riktning vinden blåser.

I det här fallet har skribenten i fråga, Alexander Shekhovtsov, lyckats byta från att gynna en filosofi om den ’Eurasistiska rörelsen’ , som kan sammankopplas med Alexander Dugin, till att sympatisera med ukrainska fascister. Dugin är en kontroversiell tänkare, som västliga media felaktigt har kopplat till Kremlins politik i uttryck som ’Putins hjärna’ eller ’Putins Rasputin’.

From the guy who publicly compared the Odessa fire victims to vermin. And before co-organized, w Andreas Umland, a campaign to go easy on the Ukrainian far right in the media. ⁦⁦⁦@AtlanticCouncil⁩ at its “best.” ⁦⁦⁦⁦@yashalevine⁩ https://t.co/PZ2fR6GNeA

— Tarik Cyril Amar (@TarikCyrilAmar) February 27, 2020

Atlantic Council önskar helt och klart skydda Azovbataljonen från att betecknas som en ”utländsk terroristisk organisation” i USA. Det är en åtgärd som har föreslagits avdemokraternas kongressledamot Max Rose och en tidigare FBI agent Ali Shoufan i en artikel i New York Times. I artikeln dubbade de den ukrainska Azov en ”paramilitär enhet” ökänd för sin ”förening med ny-nazistisk ideologi”. Deras primära bekymmer var dess anknytning till andra vita suprematistiska grupper i världen. Azov’s förbindelser med denna murkna värld kan inte ifrågasättas. Till exempel den brittiska undersökande gruppen Bellingcat, som knappast kan betraktas som en vän till Ryssland, beskriver Azov som en ”ukrainsk vit nationalistisk rörelse”, som aspirerar på att hjälpa till med ”världsomfattande konservativ revolution”, som syftar till att ”försvara den vita rasen”.

För att göra historien ännu mera bisarr är det ett faktum att försvaret av Azov illustreras med en bild som visar en Azov-soldat som bär bataljonens symbol, som är förvillande lik den nazistiska ’Wolfsangel’. Atlantic Council hävdar också att denna kontroversiella grupp är en del av det Ukrainska Nationalgardet under överinseende av Inrikesministeriet. Som om detta gör dess extremism mer välsmakande.

Artikeln använder sedan hundratals ord för att vittvätta Azov utan att ens nämna dess fallenhet för fackeltågsparader och andra händelser knutna till nazistiska symboler. Till och med den amerikanska statens radio RFE/RL har rapporterat om dessa saker, och benämnt Azov som en “ultranationalistisk grupp” och en ”ryslig militär styrka långt till höger”.

Atlantic Councils ståndpunkt är skamlig, fastän knappast oväntad utifrån en rad av sådana ifrågasatta skeenden. En pengamaskin som profiterar ohyggligt i sitt informationskrig mot Ryssland. Dess årliga inkomst har hoppat från 2 miljoner till 21 miljoner dollar mellan 2006-2016.

Denna summa är antagligen mycket högre nu efter att den anti-ryska hysteri som har intensifierats i USA, och som till del drivits på av tankesmedjan själv. Likväl det mest anmärkningsvärda med artikeln är författaren, Anton Shekhovtsov, och det sätt på vilket han har lyckats att finna en plats på tankesmedjans vinstgivande tåg. Uppvisad tillräcklig ideologisk flexibilitet för att få en kameleonts huvud i spinn. Noterbart är att Shekhovstsov lobbat för Londons idag pro-Brexit Legatum tankesmedja (före folkomröstningen 2016 var smedjan för EU, men efter är den för Brexit, min anm.) tillsammans med Anne Applebaum och Peter Pomerantsev.

Tillbaka före tiden vid mitten av 2000-talets första årtionde var Shekhovtsov involverad i den Internationella Eurasiatiska Rörelsens ungdomsgrupp på Krim, när det var en del av Ukraina. Känd som den Eurasistiska Ungdomsunionen (ECM i Ryssland) är den en högeranstruken organisation som tror på ett ”Starkare Ryssland” och som till stor del följer vad den tidigare nämnde Dugin predikar. Den moderna formen av denna riktning menar Ryssland och Ukraina är kulturellt närmare till Asien än till Västeuropa, vilket förvisso är emot majoritetsopinionen i båda staterna. Den förbjöds i Ukraina 2011 efter att regeringen Yanukovich i Kiev (händelsevis bortkörd i den Västuppbackade Maidankuppen 2014) fördömt den som en ”extremistisk anti-ukrainsk organisation”. Tillbaka till 2006 hjälpte Shekhovtsov till att organisera en ”anti-NATO weekend” i Sevastapol, Krims viktigaste hamn, vilken inbegrep en ”högtidlig procession längs city-ringen med flaggor och baner (med den Eurasistiska Ungdomsunionen) enligt dåtida rapporter.

Under ”festligheterna” lyckades Shekhovtsovs kamrater hålla platsen som en EU-fri zon. ”Förekomsten av den Atlantiska Europeiska Unionens blå flagga upptäcktes plötsligt i ändan av torget” skrevs i en detaljerad rapport. ”En grupp av aktivister från det Unga Gardet och EMC skickades omedelbart dit. Som resultat av en fredlig förhandling lämnande EUs representanter torget, skrämda av trycket från de eurasiatiska styrkorna”.

Shekhovtsovs närvarade vid händelsen som har dokumenteras i fotografier fritt tillgängliga on-line. Emellertid, bara åtta år efter ha stått som motståndare till Väst på Krim befann han sig knuten till Legatum, och arbetade som en ”informationskrigare” under krisen i Ukraina 2014. Enligt den kanadensiske forskaren Ivan Katchanovski hyllande han ” massdödandet av människor i Odessa (sic), (och) vittvättade eller förnekade de högerextremas inblandning i Maidan, Odessamassakern och kriget i Donbas (sic)”.

I tillägg till hans anknytning till Atlantic Council är Shekhovtsovs idag extern lektor vid Universitetet i Wien och en ”senior fellow” vid ”Free Russia Foundation”. Den senare är en amerikansk påtryckningsgrupp för regimförändring, som har ett fåtal ryska anställda som frontar, men huvuddelen av de anställda är amerikaner, de flesta av dem förekommer regelbundet i lobbying cirkusen. Det inkluderar åtminstone en som aldrig varit i Ryssland och kan inte ett uns av språket. Därutöver förekommer endast en ryss i styrelsen för Free Russia Foundation, vilket antyder vilken agenda som utövas.

Den anglo-amerikanska tankesmedjans dubiösa verksamhet är liten, men en lukrativ värld, där anständighet, ärlighet och redlighet är långt ifrån att prioriteras. Ändå, även att tillstå detta, har Atlantic Council nått ett nytt lågvattenmärke denna vecka. Delar Atlantic Councils största finansiella uppbackare, som Facebook och Brittiska utrikesdepartementet (även svenska UD), som ger mer än 1 miljon dollar årligen, tankesmedjans stöd till vita supremacistiska ny-nazister?

Relaterat.
Mäktigaste Nato-siten Atlantic Council uppmärksammar mig och min blogg. Smickrande?
Margot Wallström oroar: Ger Sveriges regering bort vår säkerhet till Atlantic Council?
Svenska svar till Integrity Initiative och Atlantic Council (Swedish responses to Integrity Initiative and Atlantic Council).