Greta Thunberg säger att EU:s återhämtningsplan misslyckas med att tackla klimatkrisen

45
4567

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. EU:s nya klimatplan är ett steg framåt, men otillräckligt enligt experterna. Och Sveriges klimatmål är otillräckliga. Tidigare ordförande: ”Regeringen borde skärpa de svenska klimatmålen”

Denna artikel i The Guardian har vänligen översatts av en vän på Västkusten.

I artikeln hänvisas till det Öppna brevet av Greta Tunberg och andra “Face the Climate Emergency”. Öppet brev och krav till EU och världsledare från Greta Thunberg, Malala, Jane Fonda, Naomi Klein, Leonardo di Caprio, Russel Crowe och andra. Skriv på också Du!


Greta Thunberg säger att EU:s återhämtningsplan misslyckas med att tackla klimatkrisen.

Aktivisten säger att återhämtningsfonden på 750 miljarder euro visar att ledarna inte hanterar den globala uppvärmningen som en nödsituation.

Greta Thunberg: ” Inga nödvändiga förändringar kommer att bli verklighet så länge man inte behandlar klimatkrisen som en kris. ”

Greta Thunberg anklagar EU-politiker för att inte låtsas om klimatkrisens omfattning och hon säger att återhämtningsplanen för Covid-19 på 750 miljarder euro inte gör tillräckligt för att ta itu med frågan. Klimatkämpen menar att det åtgärdspaket som EU:s ledare enats om visade att politikerna fortfarande inte behandlar klimatförändringarna som en nödsituation.

  • “De förnekar och ignorerar fortfarande det faktum att vi står inför en klimatnödläge, och klimatkrisen har fortfarande inte en enda gång behandlats som en kris”, säger Thunberg till The Guardian. ”Så länge klimatkrisen inte behandlas som en kris, kommer de nödvändiga förändringarna inte att ske.”

EU:s ledare enades om återhämtningsfonden tidigt på tisdagen och lovade att 30 procent av fonden skulle gå till klimatpolitiska åtgärder, men få detaljer gavs.

EU:s ledare lanserar ”historisk” återhämtningsplan för 750 miljarder euro i Covid-19 – video

Thunberg, 17, och andra ledare för skolstrejkrörelsen runt om i Europa menar att åtgärdsprogrammet är otillräckligt.

En central figur i Tysklands skolstrejksrörelse, Luisa Neubauer, 24, sade att ungdomar blir mer och mer frustrerade på politiker.

”Vi ber våra ledare att ta hand om det mest grundläggande: vår trygghet, tryggheten för människor runt om i världen, vår säkerhet i framtiden,” sa Neubauer. ” Det är oroande när man i ett demokratiskt samhälle, ber om så viktiga saker, som verkar så uppenbara, och så inser man hur ledarna i stor utsträckning ignorerar det, eller inte anser att det är lika viktigt som andra saker.”

En annan framstående skolstrejkare, Adélaïde Charlier, 19, från Belgien, sade att politiker som hade lagt sig till med att tala om klimatåtgärder utan att följa upp dem med brådskande politiska åtgärder var värre än klimatförnekare.

“Det är farligt och felaktigt, när ledare bagatelliserar klimatkrisen, då tycker jag att dom är farligare än ledare som direkt förnekar den … för då känner vi faktiskt att vi kan lita på dem, och att vi faktiskt är på rätt väg.”

Gruppen har skrivit ett öppet brev till EU:s ledare där de kräver att de ska agera omedelbart för att undvika de värsta effekterna av klimatkrisen.

Greta Thunberg efterlyser EU-åtgärder mot klimatets ”existentiella kris” i brev – video

Brevet, som undertecknats av 80.000 personer, inklusive några av världens ledande forskare, hävdar att Covid-19 pandemin har visat att de flesta ledare kan agera snabbt och beslutsamt när de anser det nödvändigt, men att samma brådska har saknats när de har svarat på klimatförändringar.

” Nu är det tydligare än någonsin att klimatkrisen aldrig en enda gång har behandlats som en kris, varken av politiker, medierna, näringslivet eller finansväsendet. Och ju längre vi fortsätter att låtsas som att vi är på en säker väg mot mindre utsläpp och att de åtgärder som krävs för att undvika en klimatkatastrof verkar i dagens system … ju mer dyrbar tid vi kommer att förlora”, står det.

I brevet hävdas att klimat- och miljökrisen endast kan hanteras genom att man tar itu med de underliggande ”sociala och rasistiska orättvisor och det förtryck som är grundläggande för vår moderna värld”.

Tidigare i år presenterade EU sina förslag till gröna nya avtal (Green new deal), man menade att de syftade till att omvandla unionen från en ekonomi med höga koldioxidutsläpp till låga utsläpp utan att minska på välståndet och samtidigt förbättra människors livskvalitet. Klimatstrejkarna avfärdade EU:s mål till 2050 om nettonollutsläpp, som farligt planlös.

Thunberg, som i veckan tilldelades Portugals Gulbenkian prize för humanity
förband sig att ge 1 miljon euro (1.15miljoner dollar) till grupper som arbetar för att skydda miljön och stoppa klimatförändringarna, sade att det var upp till vanliga människor att stå upp och kräva att politikerna skulle anta utmaningen.

”Jag sätter mitt hopp till vår demokrati och till människorna”, säger hon. ”Om folk blir medvetna om vad som håller på att hända, då kan vi åstadkomma vad som helst, vi kan sätta press på dem som har makten … Om vi bara bestämmer oss för att vi har fått nog då kommer allt att förändras.

Föregående artikelInskränker USA:s krav på Tysklands oberoende?
Nästa artikelFördrivningarna fortsätter i Palestina
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

45 KOMMENTARER

  1. Det finns ingen klimatkris att tackla! Det enda vi ska oroa oss är för att det håller på att bli kallare! Snö i Brasilien och Australien t ex tyder på att kylan är på väg helt enligt rönen från Zharkovas forskning om solens aktivitet!

    • Riktigt.
      Nils Axel Mörner sade för ett knappt år sedan att man för drygt 30 år sedan påstod att vi hade just 30 år på oss att rädda klimatet, annars skulle poolerna smälta och bl.a Maldiverna skulle dränkas.
      Facit har vi nu och även om en viss liten avsmältning av isarna skett så som det alltid har varit allt sedan istiden försvann så handlar det bara om några centimeters havsnivåhöjningar.
      Runt vårt jordklot får bönderna rekordskördar, några svältkatastrofer drabbas världen inte längre av.
      Jordklotet mår så oändligt mycket bättre nu än för just 30 år sedan.
      De tyska industrierna i ruhrområdet spyr inte längre ut svavel i atmosfären i de tal man gjorde då, som resultat behöver inte vi längre kalka sjöarna.
      Baltstaterna har nu reningsverk och Östersjön har inte längre de miljögifter havet tidigare hade.
      Ett resultat därvid är att projekt Havsörn är avslutat, arten är nu livskraftig då levande friska ungar föds.
      Skogarna kring Murmansk är nu gröna och levande, och även därifrån kommer inte miljögifter med nordanvindarna längre.
      Världen är friskare nu än vad den varit på länge.

        • Det finns ingen fakta när det gäller klimatet, endast uppskattningar.
          ”For the past year, some of the most up-to-date computer models from the world’s top climate modeling groups have been “running hot” – projecting that global warming may be even more extreme than earlier thought. Data from some of the model runs has been confounding scientists because it challenges decades of consistent projections.

          As a result, there’s been a real urgency to answer this important question in climate science: Are there processes in some new models that need correcting, or is this enhanced warming a real threat?

          After months of contemplation and study after study, the picture is becoming much more clear, and providing something of a breather. Along with those studies, an unprecedented international research mission, led by NOAA and named ATOMIC, aims to provide climate science with the most sophisticated insights yet into why some models point to more warming.

          Every few years there is a new comprehensive international evaluation called the Coupled Model Intercomparison Project (CMIP). In the sixth such effort, known as CMIP6 and now under way, experts are reviewing about 100 models.

          Information gleaned from this effort will act as a scientific foundation for the U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) next major assessment report, scheduled for release in 2021. The goal of the report – the sixth in 30 years – is to inform the international community about how much the climate has changed, and, importantly, how much change can be expected in coming decades.

          Over the past year, the CMIP6 collection of models being reviewed threw researchers an unexpected curveball: a significant number of the climate model runs showed substantially more global warming than previous model versions had projected. If accurate, the international climate goals would be nearly impossible to achieve, and there would be significantly more extreme impacts worldwide.
          But if the new, higher estimates are correct, the impacts on civilization would be catastrophic.

          At first, scientists were uncertain whether the new model runs were on to something, so the international modeling community dug in to produce multiple studies. The results are not yet conclusive, but a gradual collective sigh of relief seems to be materializing.

          “Evidence is emerging from multiple directions that the models which show the greatest warming in the CMIP6 ensemble are likely too warm,” explains Dr. Gavin Schmidt, director of NASA’s Goddard Institute for Space Studies.

          For example, a study released April 28 evaluated the past performance of the models making up the CMIP6 ensemble. The team assigned weights to each model based upon historical performance of their warming projections, weighing the poorer performing models less. By doing so, both the mean warming and the range of warming scenarios in the CMIP6 ensemble decreased, meaning the warmest models were the ones with weaker historical performance. This result supports a finding that a subset of the models are too warm.

          On the whole, however, these unprecedented research efforts to troubleshoot discrepancies in the latest models have already borne critical fruit. They are providing scientists with more insights, illustrating the crucial value of the scientific method, lending credibility to the capability of climate models, and helping build more confidence within the climate science community.
          https://www.yaleclimateconnections.org/2020/07/some-new-climate-models-are-projecting-extreme-warming-are-they-correct/

          CMIP6: the next generation of climate models explained
          Climate models are constantly being updated, as different modelling groups around the world incorporate higher spatial resolution, new physical processes and biogeochemical cycles. These modelling groups coordinate their updates around the schedule of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) assessment reports, releasing a set of model results – known as “runs” – in the lead-up to each one.

          These coordinated efforts are part of the Coupled Model Intercomparison Projects (CMIP). The 2013 IPCC fifth assessment report (AR5) featured climate models from CMIP5, while the upcoming 2021 IPCC sixth assessment report (AR6) will feature new state-of-the-art CMIP6 models.

          CMIP6 will consist of the “runs” from around 100 distinct climate models being produced across 49 different modelling groups. The effort is already a year behind schedule, and it appears increasingly unlikely that all the CMIP6 models will be available in time for inclusion in the AR6.
          https://www.carbonbrief.org/cmip6-the-next-generation-of-climate-models-explained

          • Det finns en hel del fakta, som värden på koldioxidnivåer, temperaturändringar över tid, omfattningen av avsmältning mm. EN grund för ICPP:s arbete.

        • Forskarna J. K. Hillier och A. B. Watts beräknade 2007 att Jorden totalt har 3,5 miljoner vulkaner under vatten. Av dem är enligt forskaren Rodey Batiza runt 140.000 aktiva och släpper årligen ut ca 120 gigaton (miljarder ton) kol i atmosfären. Det motsvarar 440 miljarder ton koldioxid.
          Det är den överlägset största CO2-källan i det årliga utbytet av ca 220 gigaton kol (drygt 800 miljarder ton koldioxid) mellan hav, atmosfär, mark och växtlighet. I ljuset av detta så är ”kampen” mot CO2 att jämställas med att fäktas med väderkvarnar och bara till för att politikerna i CO2 hittat en skattebas! Kanske skulle man i rättvisans namn via FN skicka en saftig räkning till alla länder med vulkaner så att de gör något åt saken haha,,,

  2. Greta Thunberg är redan mångmiljonär, sydeuropa är redan avindustrialiserat, Tyskland sätter sin energiförsörjning på spel och svenska låga elpriser ett minne blott. Vad kan gå fel?

    Migrationen.

    • ”… svenska låga elpriser ett minne blott.”

      Tror du? Jag ser inga tecken på höga elpriser.
      Fråga en mindre enskild vattenkraftägare vad han (nästan alltid en han) får för den producerade elkraften kan jag lova det inte blir något glädjeskutt.
      Elpriserna var ganska höga när elkraften kom i början av förra seklet men massproduktionen har gjort att priset sjunkit som en sten. Senast är vindkraftutbyggnaden som kraftigt sänkt elpriset.
      Istället är det så att de mindre och småskaliga produktionsenheter sedan några decennier måste smörjas med subventioner för att överleva.
      Alternativet är att det blir outnyttjat och det vill inte staten och politikerna.

      Sedan undrar jag om du inte kan se något positivt med att komma ifrån beroendet av kärnkraften och istället försöka bygga ett energisystem som är bättre för livet på jorden?

      De mindre och småskaliga vattenkraftverken i Sverige gick döden till mötes p.g.a. expansionen av kärnkraften främst på 1970-talet. De blev då plötsligt inte lönande och många vattenkraftstationer började förfalla. Men det fick en motreaktion i samband med kärnkraftomröstningen 1980 då det började ställas krav om säkrare och mer naturvänliga energikällor.
      Det var ur den folkliga rörelsen som subventionssystemet startade men som likt skatter förändrats över tiden.

      Sedan är det också en stor kostnad för överföringen av elkraften men det har inte så väldigt stor betydelse för produktionssättet.
      Hur än elkraften produceras så måste den ändå distribueras om den på något sätt ska produceras centralt vilket är ett krav om det ska göras på ett någorlunda rationellt sätt.
      Men även där sker förändringar. Höj din blick och titta på hustaken så ska du upptäcka att solfångaranläggningar växer fram här och där. Både i stadsmiljö och i livet på landet.

      De alternativa energikällorna har framtiden för sig.
      Den folkligt baserade kärnkraftomröstningen 1980 var själva startskottet.
      ”Kapitalisterna” stod då för Linje 1 men om du ser lite tillbaka kommer du upptäcka att den linjen blev till den stora förloraren.

  3. Greta Thunberg har alldeles rätt. Våra politiker vågar inte vidta nödvändiga åtgärder, för då kanske de inte blir omvalda. Statsrådslönerna är tydligen värda ett havererat klimat.
    Coronakrisen nu visar att världen kan minska resandet utan större bekymmer.

  4. Greta blir allt klokare och överheten kan inte köpa henne. Hon fattar att om det skall bli någon förändring så måste den komma underifrån. Invändningarna mot henne blir också stadigt allt sämre, vilket inte minst ett par av kommentarerna här visar.

    • …överheten kan inte köpa henne.
      Någon länk till ditt påstående?
      Överheten har aldrig tänkt eller ens försökt ”köpa” GT, den struntar fullständigt i henne.

      GT kan utnyttja sina gedigna skådespelartalanger (sin farfar, far och moder var/ÄR i yrket) där dom hör hemma, inte i FN, mm.

      • M
        Överheten har satsat hårt på att köpa Greta. Varenda politiker har öppnat dörren för henne och alla säger dom hur bra hon är och betygar sitt eget engagemang i klimatfrågan. Hittills har hon inte fallit för deras bedrägerier, utan tvärtom genomskådat dom grundligt.

        Någon länk? Tja, har du kollat på TV eller läst någon tidning dom senaste två åren?

  5. Thunberg har potential, eftersom hon har KARAKTÄR, till skillnad från dagens politikeradel, och det är det viktigaste för en vetenskapskvinna, inte intellektet i sig, åldern, könet, rasen, eller vad hon tror just nu.

    Det är bra om hon har tjänat pengar också. Grattis till Thunberg i så fall. Jag har själv tjänat dåligt med pengar sedan globalismens icke-ekologiska frihandel började, men eftersom jag har levt sparsamt har jag nog levt relativt ekologiskt hållbart jämfört med många andra, tror jag.

    Thunberg kan om hon lever ekologiskt och sparsamt åstadkomma mycket med sin goda karaktär och sina pengar. Hon skulle ex. kunna ändra uppfattning i klimatfrågan, som så många andra vetenskapsmän har gjort. Detta är vetenskapligt, eftersom vetenskapen INTE är en sekt med fast tro, men bygger på öppenhet och skepticism. Vad hon kommer tro i framtiden är s.a.s. inte skrivet i sten. Studiet av psykologi, filosofi och vetenskapsteori skulle ex. leda till helt andra slutsatser.

    Det finns f.ö. bara ett parti som i realiteten kommer kunna skapa återhämtning och stoppa CO2-utsläppen i dagsläget, eftersom det är det enda partiet som vill stoppa den absurda mänskliga tillväxten som leder till ökade NOx, SOx och CO2-utsläpp, samt även till artutrotningen, som tycks gå hand i hand med denna.

    Jag talar om det parti som fokuserar på mänsklig nedväxt till ekologiskt hållbar balans med naturen. Tyvärr vet jag inte något annat konsekvent parti i landet som är på den vetenskapliga linjen, mer än det som jag medverkar i. Därför förväntar jag mig att Thunberg och hennes kamrater går med alldeles strax … OM karaktären inte enbart är spelad åt globalkapitalet förstås, vilket givetvis skulle kunna vara fallet. I så fall har hon lurat mig duktigt, men det väljer jag inte att tro. Hon skall ha sin chans INNAN jag ev. väljer att bli besviken på henne.

    Thunberg blir nämligen snart 18 och får då bli riksdagskandidat. Håller hon inte helt med Vetenskapliga partiet så ser jag fram emot ett nytt parti som valsamverkar med oss. Där vill jag även se äkta gröna, äkta socialister med karaktär som går med i denna samverkan under tilltalande namn!

    Vad gäller klimathotet så är det, helt evident, ingen bluff. Klimatet har förändrats på planeten. Jag vet ingen som motsäger detta, utom kanske vissa sekter?

    Det stora hotet utgörs i min mening av plötslig nedkylning, när jag tittar på diagrammen, men visst kan jag ha fel. Uppvärmning är helt klart ett möjligt scenario. Vad vi vet om klimat är att vi inget vet om framtida klimat, eftersom alltför många faktorer är okända. När supervulkanutbrott, supernovor och stora asteroidnedslag inträffar vet vi givetvis inte.

    Men oavsett vad vi tror om uppvärmning eller avkylning så är det faktiskt ingen anledning till käbbel. Vi kan enas i att vi snabbt bör gå ur EU samt att höja BEREDSKAPEN mot både uppvärmning och nedkylning och många andra evidenta hot, samt nedväxa sådant som hotar förstöra beredskapen. Ex. kan vi verka för nationell demokrati, hederligare politiker med bättre karaktär, ökad jämlikhet, fred, familjeplanering, sekularism och enhet i samhället.

    • Martin
      ”Hon skulle ex. kunna ändra uppfattning i klimatfrågan” Tanken att hon har rätt verkar betydligt mer plausibel. Din läsning av diagrammen är inget särskilt tungt argument för motsatsen.

      Hur hade du tänkt att vi skulle agera för att höja beredskapen mot både nerkylning och uppvärmning?

  6. ”Greta Thunberg anklagar EU-politiker för att inte låtsas om klimatkrisens omfattning och hon säger att återhämtningsplanen för Covid-19 på 750 miljarder euro inte gör tillräckligt för att ta itu med frågan”.

    Ska inte GT hålla sig till FAKTA och sluta prata i nattmössan?? Det blev aldrig några 750 miljarder, utan bara 390 miljarder , lite drygt hälften, efter hårda förhandlingar!!

  7. Lån till avindustrialiserade länder är ofrivilliga gåvor. Greta säger så mycket, ingenting av det har hon kommit på själv. Låt tyskarna trycka euro, blanda inte in svenska skattebetalare.

    • Vilka länder är avindustraliserade? USA och andra västländer?

      Jag har läst Gretas bok. Hur tror du dig veta om att hon inte kommit på något själv. Själv då? Hur drar du gräns mellan kommit på själv och influenser av det man hört eller läst?

      Tyskland har haft enorma ekonomiska fördelar av euron. Läs gärna Tyskland har tjänat mycket på euron medan Italien och Frankrike har tappat enormt enligt en aktuell studie från den tyska tankesmedjan Centrum för europeisk politik (Centrum für europäische Politik) i Frankfurt.

    • Deutz
      ”kommit på själv”! So what. Det viktiga är väl vad hon säger. Har du kommit på själv att Greta inte har kommit på det hon säger själv?

        • ”Efter sommarens kraftiga oväder med allt från enorma skogsbränder i USA till massiva översvämningar i Tyskland och Belgien, varnar en internationell grupp av forskare att jorden redan nu närmar sig ”oåterkalleliga klimateffekter” för bland annat världens tropiska korallrev, regnskogarna i Amazonas och sommarisen på Arktis.’
          Johan Rockström, professor i jordsystemsvetenskap vid universitetet i Potsdam är en av författarna bakom artikeln i Bioscience.
          ”Årtiondet mellan 2020 och 2030 är inget mindre än ett avgörande årtionde för mänsklighetens framtid på jorden”, säger han.

          Om jag minns rätt sa man att 14000 forskare ställde upp på denna bedömning.Jorden närmar sig oåterkalleliga klimateffekter.

          • Vad hjälper det om fjortontusen forskare är överens, de kan ha fel ändå! Skulle man säga till dessa ”forskare” att de fick bättre betalt om deras rön visade att CO2 inte har någon påverkan på klimatet skulle de givetvis komma fram till en ny sanning! Pengarna styr forskningen vilket är vanvett! Människan kan inte påverka klimatet så det är bättre att använda pengarna som slösas på klimathysterin och CO2 till att förbereda sig för framtida klimatändringar som vi ändå inte kan påverka utan bara minska verkningarna av.

          • Forskare och forskning kostar liksom annan mänsklig utvecklande verksamhet. Min bedömning, tro och förhoppning är att en stor majoritet av forskare inte mutas så lätt. Har sett exempel på nära håll dock i alkohol- och drogforskning. Både den ansvarige för alkoholfrågor på WHO-Europa och en annan senare för WHO (Marcus Grant) gick på 90-talet över till att arbeta för alkoholindustrin, kände den senare ganska väl. Betraktades med visst förakt bland andra alkoholforskare. Man införde då i ledande vetenskapliga tidskrifter krav att varje författare och medförfattare måste deklarera eventuell bindning till industrin. Sker också i annan medicinsk vetenskaplig press, som föredrag i möten arrangerade av läkemedelsindustrin. Ditt inlägg andas i övrigt uppgivenhet inför kapitalismen.

  8. Fit for 55 — EU Green Deal and the Industrial Collapse of Europe
    The European Union is in the process of imposing, top-down, the most draconian measures to date, that will effectively destroy modern industry across the face of the 27 states of the European Union. Under cute names such as “Fit for 55” and European Green Deal, measures are being finalized in Brussels by unelected technocrats that will cause the worst industrial unemployment and economic collapse since the crisis of the 1930s. Industries such as automobile or transport, power generation and steel are on the chopping block, all for an unproven hypothesis called manmade global warming.
    https://journal-neo.org/2021/07/12/fit-for-55-eu-green-deal-and-the-industrial-collapse-of-europe/

  9. KAPITALISM KRÄVER TILLVÄXT FÖR ATT ÖVERLEVA….KAPITALISM OCH KLIMAT GÅR INTE IHOP:
    ”Kapitalismen kräver tillväxt för att överleva, tillväxt betyder enligt kapitalismen ökad produktion, därför fortsätter man att borra efter olja. Kapitalism och klimat går inte ihop, vi måste få ett system där vi alla äger allt gemensamt och tillsammans bestämmer vad som ska produceras. Grön kapitalism kommer fortfarande att kräva tillväxt, men grön ekonomi kommer inte att göra det.” Sagt i Prollenpodden av Bertil Kilner marxistisk nationalekonom.

    • Catarina, klimat och miljöförstöring har inget med kapitalism eller socialism/kommunism att göra. Tillväxt behövs även i båda systemen. De länder som strävade efter att införa kommunism hade ett katastrofal miljöpolitik betydligt sämre än de flesta kapitalistiska länder.
      Idag finns både ett större medvetande och mer kunskap om miljövård. Inte tillräckligt men vi är på väg.
      För övrigt har vi redan ett fungerande system där vi bestämmer vad som skall produceras. Det som inte köps produceras inte (vilket det gjorde i de länder som strävade mot kommunism) Eller köper du något som du inte tycker skall produceras?

      • Möjligheten att hantera detta är mycket större i en socialistisk ekonomi. Vg se morgonens första bloggartikel.

        • Hur kommer det sig då att detta hittills alltid misslyckats i socialistiska ekonomier? T ex Aralsjön har ju först nu efter kommunismens fall börjat återhämta sig. Likadant med de gamla industriområdena i forna Öst-Europa som nu för dyra pengar saneras från socialismens ”landvinningar”. Den enda slutsatsen man kan dra är att socialismen ger möjlighet att göra större misstag.

          • Det stämmer säkert att miljöförstöringar skdde i de fattiga länder som försökte sig på socialismen för 75 år sedan eller tidigare. Liksom i andra länder som industraliserades. Miljömedvetenheten var generellt lägre, och kampen mot utbredd fattigdom stod mer i fokus.

          • Anders – de realsocialistiska staterna skapade ju både miljöförstörelse OCH fattigdom. Där lyckades planekonomin.

          • De realsocialistiska staterna och de kapitalistiska skapade miljöförstörelse. Främst de realsocialistiska skapade stor minskning av fattigdomen. Vänligen läs föregående kommentar av mig.

            1949 var medellivslängden knappt 40 år i både Indien och Kina. Lars Drake har diskuterat den fortsatta utvecklingen:

            Beräkningar grundade på befolkningsstatistik för Kina och Indien visar att under åren 1950-2010 förlorades fem miljarder levnadsår i Indien eller 85 miljoner per år. Statistiken finns att ladda ner från FNs hemsida och beräkningarna finns redovisade i denna artikel.

            Det råder heller ingen tvekan om att det var olikheterna i politik som var huvudorsak till skillnaderna. Andelen extremt fattiga var och är större i Indien. Otillräckliga insatser mot kastsystemet och den skeva förmögenhetsfördelningen är viktiga faktorer för det.

            Det Stora Språnget som gav ett allvarligt bakslag i Kina berodde till en betydande del på en snabb kollektivisering av jordbruket. Svält förekom även i Sovjetunionen under tidigt 1930-tal som en följd av bl.a. en snabb kollektivisering av jordbruket. Systemskifte åt motsatt håll gav upphov till flera miljoner dödsfall på 1990-talet när Sovjetunionen upplöstes och marknad blev huvudinstrument i landet, trots att det landet inte var ens i närheten av den fattigdom som fanns i Kina och Indien på 50- och 60-talen. Det borde inte förvåna någon att det uppstår stora problem med samhällsekonomisk effektivitet när ett system avvecklas innan något nytt börjat fungera.

            När det gäller den moraliska aspekten. Vem är ansvarig om folk dör i stor mängd när det hade varit möjligt att undvika? De satsningar som gjordes i Det Stora Språnget i Kina hade till syfte att förändra villkoren till det bättre och landet var hotat av USA, så en snabb modernisering var påkallad. Politiken var dock forcerad. Ledningen i Kina borde ha gjort mer och snabbare när misslyckandet blev uppenbart, men satsningen i sig bör inte ses som en fråga om moral. Politiken som bedrevs under fler årtionden medförde förbättringar på flera plan för landets befolkning.

            Den moraliska frågan är mycket större och mer allmän än det som hände i Kina runt 1960. Den högre dödligheten i Indien som var en följd av dåliga politiska beslut, eller snarare brist på bra sådana, är en stor moralisk fråga som diskuteras alltför lite. Olika typer av politik medför en rad avsedda och icke avsedda effekter. Mänskligheten har under lång tid haft kapacitet att producera och omfördela livsmedel för att föda hela världens befolkning, åtminstone sedan början på 1900-talet. Nästan lika länge har förmågan att bota sjukdomar som dödar miljontals människor varje år i fattiga länder funnits. Om inte ett land förmår att skapa förutsättningar för befolkningens överlevnad borde andra länder, främst sådana som har vänskapliga relationer och bedriver handel med de drabbade länderna bidra. Om det inte görs bör det fördömas.

            Sovjetunionen bidrog med en hel del hjälp till Kina efter 1949, men det landet var till stora delar sönderbombat och ännu inte helt uppbyggt efter andra världskriget så kapaciteten var begränsad.

            Det har dött hundratals miljoner människor under de senaste decennierna i främst Afrika och Indien som skulle ha kunnat överleva med en bättre politik eller stöd från andra länder. De länder som i första hand har ett ansvar för att inte ha gjort mer är världens rika länder. De tidigare europeiska kolonialmakterna har ett särskilt ansvar eftersom de bidragit till de förhållanden som råder i många fattiga länder. USA har också ett särskilt ansvar eftersom det landet har stött statskupper i, bombat och invaderat flera länder och därigenom hindrat en utveckling som skulle ha förbättrat livsvillkoren i berörda länder, utöver att många dött i anslutning till dessa insatser. Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse.

  10. Socialismen gick omkull 1991, därför att den misslyckades med att leverera tillväxt. Klimathysterin är ett politiskt projekt som handlar väldigt lite om klimat och väldigt mycket skatter och misslyckade investeringar med negativ avkastning. Allt socialismen erbjuder är det fullständiga avskaffandet av individens rättigheter och svält. När socialister talar om full sysselsättning under planekonomi menar de obligatoriskt straffarbete åt alla, med lönen i papperspengar och butikerna utan varor.

    • Socialism skulle vara särskilt framgångsrikt i våra utvecklade industrier där alla större företag har en slags planekonomi.

      Svårare i fattiga Kina och Sovjet men ändå:

      Vad säger statistiken?
      * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
      Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

      * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

      ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

      Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.


      Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

      En del bedömare menar att den statliga planekonomin varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.
      ———————————————————————

      Professor Lennart Palm diskuterar en ny lärobok: Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.

      Sovjetunionen under mellankrigstiden
      Beskrivningen av Sovjetunionens inre förhållanden under denna period har stor betydelse för den som vill förstå både drivkrafterna bakom den sovjetiska politiken före kriget och landets militära insats 1941–1945.

      I den nya läroboken förmedlas bilden av ett samhälle alltigenom präglat av terror och elände. Ett exempel: ”Motståndet på landsbygden mot den brutala samhällsomvandlingen möttes de första åren på 1930-talet med utsvältning av hela provinser för att tvinga alla att följa regimens politik. Dödsoffren räknades i miljoner”.7 Och vidare: ”Obligatorisk skolgång dröjde ända till mellankrigstiden”. Kvinnors utvecklingsmöjligheter var bäst i väst, inklusive Tyskland, sämst i öst, inklusive Sovjet.8 Sovjetiska kvinnor var inte jämställda.9

      Delar av beskrivningen är självfallet riktig. Det räcker att nämna Stalins blodiga utrensningar och deportationer samt svältkatastrofen i början av 1930-talet. Men en seriös skildring av Sovjets 1930-tal borde också beakta de stora ekonomiska framstegen till följd av den forcerade industrialiseringen, alfabetiseringen av de illitterata massorna, införandet av ålderspension, fri hälsovård, fri utbildning, daghem och rätt till arbete. Reformer för jämställdhet mellan könen genomfördes: 1917 infördes samma rättigheter på alla områden för kvinnor som för män. Skilsmässa och abort var tillåtet, arbete utom hemmet uppmuntrades och kvinnorna hade rätt till en egen sexualitet. Även om denna kvinnofrigörelse tonades ner under Stalin blev rätten till arbete och utbildning bestående.

      Den nya bokens endimensionella bild ställer läsaren inför flera fundamentala frågor: Hur kunde detta helveteslika samhälle fungera överhuvudtaget? Sovjetfolkens uppoffrande insatser för att försvara denna
      stat, se nedan, blir obegripliga. Att Röda armén 1941–1945 kunde segra över Wehrmacht framstår som ett än större mysterium, också med tanke på den bild som ges av den havererade ekonomin.

      Sovjetunionen industrialisering

      Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år. Åter ett mysterium för den som läser nya grundboken!10

      Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland. Hårdstedt har dock en annan uppfattning: ”Femårsplanernas införande framställdes som en succé, men verkligheten var en annan eftersom statistiken gav en falsk bild av utvecklingen”.11 Framhävandet av svält och armod accentuerar bilden av ett entydigt ekonomiskt fiasko.

      Här kan man jämföra med den grundbok i historia på A-nivå som länge dominerat vid svenska universitet, McKay et al, A History of World Societies. Enligt den var de industriella framstegen i Stalins Sovjet ”indeed, quite spectacular”. Mellan 1928 och 1937 femfaldigades produktionen. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.”12
      kapitalism
      Sovjet industrialisering

      Forskningen har varit överens om att det socialistiska planprojektets andra del – kollektiviseringen av jordbruket och införandet av kollektivjordbruk – inledningsvis blev en katastrof med flera miljoner döda de två svältåren 1932–1933. Den nya boken framställer emellertid denna svält som avsiktligt framkallad från Sovjetledningens sida. Här kan man åter jämföra med den tidigare grundboken, McKay et al. Enligt denna var svälten 1932–1933 följden av en misslyckad ekonomisk politik: hellre än att lämna över sin boskap och spannmål till kollektiven valde många bönder att slakta sina djur och bränna skördarna i protest. Nästan hälften av boskapen försvann mellan 1929 och 1933.13 I den nya läroboken lämnas de senaste rönen kring dessa skeenden därhän.14

      Den nya grundboken undviker också andra viktiga frågor där den nya arkivsituationen efter Sovjetunionens fall gett upphov till ny kunskap. Antalet offer i det slutande 1930-talets terror har kunnat beräknas liksom GULAG-systemets omfattning, inre struktur, ekonomiska betydelse med mera. Intervjuprojekt och annan forskning har på senare år gett rika inblickar i det sovjetiska vardagslivet och i politiska, ekonomiska och militära förhållanden.15

      Boken gör utvecklingen i Sovjet före kriget till ett mysterium. Det närmaste man kommer ett försök till förklaring är att Lenin och Stalin ville införa ett totalitärt samhälle.16 Så saknas helt diskussioner om bakgrunden till den stora terrorn i slutet av 1930-talet. McKays bok söker, så som en bred forskning gjort, historiska förklaringar.

      Var Stalin galen eller var terrorn en funktion av en inom partiet och befolkningen utbredd genuin men överdriven rädsla, som utvecklades till masshysteri, en ny häxjakt?17 Att Sovjet fruktade ett anfall västerifrån har hittills varit ett väl känt faktum, inte minst utifrån regimens strävan efter kollektiva säkerhetsarrangemang inför ett revanschistiskt Tyskland.18

  11. KAPITALISM -KLIMAT ”Idag är det kapitalistiska systemet lite illa ute, det handlar tex om klimatet, kan man fortsätta att ha den här tillväxten? Det är väldigt akut……en kapitalism utan ackumulation finns inte, man måste hela tiden gå med vinst för att kunna öka kapitalet, alltså det som kallas för tillväxt. Tillväxt kräver att man tar resurser i anspråk, det kräver energi, annars får vi ingen kapitalackumulation.

    Ackumulation innebär att den kapitalistiska produktionen ska ge upphov till ett överskott för kapitalisten, för det kapitalistiska företaget, och det överskottet ska läggas till det redan existerande kapitalet, det är så företagen växer och så kapitalet hela tiden expanderar och det är en nödvändig process, och det gäller ju konkurrensen mellan de olika kapitalen.
    Det kapital som slutar att expandera det går under i konkurrensen gentemot de kapital som fortsätter att expandera….(ex människor köper ju inte aktier i företag som inte ger vinst), därför drivs varje kapitalist av tvånget att hans kapital ska expandera, det betyder ackumulation, att samla på sig mer kapitalet, att det hela tiden växer.
    MATERIELL TILLVÄXT går inte att ha, jordens resurser räcker inte, vi får klimatkris p g a energiåtgången, man klarar inte materiell tillväxt utan fossila bränslen, det är ju orsaken till att dom håller på och borrar efter olja…
    Tjänsteproduktion ackumulerar inte kapitalet…
    Men …kapital finns i MATERIELLA tillgångar.
    Problemet är att kapitalismen förutsätter PROFIT för att producera någonting. När profiten inte är tillräcklig sker ingen produktion
    Men det är ju så att produktionen i kapitalismen sker inte för att åstadkomma nyttigheter, utan för att skapa vinst åt kapitalister, de kan ibland leda till vinster , men inte alltid.
    GRÖN KAPITALISM? Nej det går inte kapitalism kräver hela tiden TILLVÄXT, tillväxt betyder ökad produktion och ökad energianvändning.
    Tänk en relativt måttlig ökning av en tillväxt på 2% om året, att BNP ökar med 2% om året.

    Vad blir det, räkna ränta på ränta, fram till slutet av vårt sekel alltså 2090-talet då kommer vi att ha en konsumtion, en BNP som är 4 ggr större än den vi har idag. Redan idag är konsumtionen för hög, jorden har inte utrymme för en sån konsumtion.
    Men man kan ha en GRÖN EKONOMI, och bara producera väsentliga saker som vi behöver, sen kan människor sysselsätta sig med sådant som är värdefullt för samhället ex tjänsteproduktion.
    Allt ovanstående säger Bertil Kilner, marxistisk nationalekonom, i senaste Prollenpodden om Kapitalismens kris.

  12. Anders, du skriver bla om Sovjet ”Systemskifte åt motsatt håll gav upphov till flera miljoner dödsfall på 1990-talet när Sovjetunionen upplöstes” Var kan man hitta den informationen? Det måste alltså ha varit en tämligen stor överdödlighet de i början av 1990-talet?

    • Min skrivning var ganska oprecis. Många miljoner levnadsår förlorades då medellivslängden minskade och fattigdomen ökade enormt. Utdrag ur artikeln Sovjetunionens fall – förspel och följder.

      Efter Andra världskriget var tillväxten i Sovjetunionen generellt större än i Väst, ofta betydligt större. Under senare delen av Breznevs tid som ledare 1964-1982 skedde en avmattning. Under 1980-1985 var tillväxten bara 1,8 %/år. Men levnadsstandaren har förbättrats avsevärt, samtidigt med en avmattning i politisk skolning och alltför litet demokrati. Detta diskuteras för övrigt ingående i Carlssons bok.

      [caption id="attachment_108948" align="aligncenter" width="576"] This file was derived from: RIAN archive 850809 General Secretary of the CPSU CC M. Gorbachev.jpg:[/caption]

      Från och med 1985 introducerade den sista sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov reformer i det sovjetiska systemet med ledorden glasnost (öppenhet) och perestrojka (omstrukturering) i ett försök att få slut på en period av ekonomisk stagnation och för att öka demokratin. Viss pressfrihet infördes och val till parlamentet, lokala råd och av president skedde i fria val.

      Gorbatjov föreföll att sträva efter en slags blandekonomi, en blandning av fri marknad och av offentligt äga nyckelindustrier. I början fick han stöd av västmakternas ledare, men snart blev det klart att de förordade en snabb och brutal omstrukturering. Andra såg Gorbatjovs program mer som reformer i riktning mot kapitalism i stället för önskvärd, nödvändig demokratisering inom ramen för en socialistisk ekonomi. Detta ledde dock till uppkomsten av starka nationalistiska och separatistiska rörelser.

      Före 1991 var den sovjetiska ekonomin den näst största i världen, men under dess sista åren drabbades ekonomin av brist på varor i livsmedelsbutiker, stora budgetunderskott och stor tillväxt i penningmängden, vilket medförde inflation.

      Under 1991 ökade den den ekonomiska och politiska oron alltmer, bland annat då de baltiska republikerna lämnade unionen. Vid en folkomröstning i mars röstade en stor majoritet för att bevara Sovjetunionen som en förnyad federation. I augusti 1991 skedde ett försök till statskupp av medlemmar av Gorbatjovs regering, riktat mot Gorbatjov, och med syfte att bevara Sovjetunionen, men det medförde i stället att det kommunistiska partiet förbjöds och att Jeltsins ställning stärktes betydligt. Trots folkomröstningen upplöstes Sovjetunionen 25 december 1991 i 15 postsovjetiska stater.
      Jeltsin untitled

      Boris Jeltsin valdes till Rysslands president i juni 1991. Efter statskuppen 1991 lyckades han få parlamentet att ge honom extraordinära befogenheter att snabbt omvandla det ekonomiska systemet utan krav på godkännande i parlamentet. Under och efter Sovjetunionens sönderfall genomfördes omfattande reformer inbegripet privatiseringar och liberalisering av marknader och handel, däribland radikala förändringar i linje med den ”chockterapi” som rekommenderas av USA (inte för USA, men för andra stater i ekonomisk kris) Internationella valutafonden. Detta har skildrats av Naomi Klein, i ”Chockdoktrinen” (som jag inte heller har tillgänglig här).

      [caption id="attachment_94960" align="alignleft" width="375"] Jeffrey Sachs[/caption]

      Bland dem som stimulerade detta var den svenske ekonomen Anders Åslund, och den amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs som senare intagit en progressiv ståndpunkt i olika ekonomiska och politiska frågor, i motsats till Åslund.

      Detta resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.

      Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
      * En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, allt med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker (dvs. kapitalistiska skurkar) flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
      * Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
      * Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
      * Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden (dvs. mycket lägre än i USA och Sverige idag, men måtten torde variera) till 39-49 % i mitten av 1993.
      * 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
      * Under 1990-talet rådde en extrem korruption och laglöshet, kriminella gäng etablerades och alkoholism, HIV och våldsbrott sköt i höjden.

      67 % av ryssarna ansåg i en folkomröstning 1992 att arbetarkollektiv var det bästa sättet att privatisera och 79 % ansåg att full sysselsättning var en nyckelfråga. President Clinton i USA beskrev dock Jeltsin positivt som en hängiven reformator. Parlamentet presenterade våren 1993 en budget som inte uppfyllde IMF:s krav på hård åtstramning (ja bara knappt 50 % var ju fattiga), och det läckte ut att IMF skulle dra tillbaka ett utlovat stort lån.

      Uppmuntrad av USA och andra västmakter beordrade Jeltsin beordrade militären att storma parlamentsbyggnaden hösten 1993. Under en dag dödades omkring 500-3000 människor och 1000 sårades. (Uppgifterna varierar).

      Inför presidentvalet 1996 låg Jeltsin illa till, på 5:te plats, medan kommunistpartiets kandidat Zyuganov låg främst. Rysslands vallagar tillät att man spenderade maximalt motsvarande 3 miljoner US dollar på en kandidat, vilket var vad kommunistpartiet hade råd med. Men Jeltsins läger beräknas ha spenderat mellan 700 och 3000 miljoner dollar, varav en stor del kom från de nyrika skurkarna som kallas oligarker. Stora summor kom från väst. IMF garanterade ett lån på över 10 miljarder dollar till Ryssland. Under första halvåret kom alla viktiga massmedia under kontroll av oligarkerna eller staten, under kontroll av Jeltsin & Co. (Källa: Wikipedia). Valet vanns slutligen av Jeltsin med 54 % av rösterna medan kommunistpartiets kandidat fick 40 %. Så agerade Västs favorit.

      Därefter ökande fattigdom.
      Med hjälp av sina ekonomiska rådgivare och med stöd av IMF, drev Jeltsin igenom stora budgetnedskärningar och avskaffade prisreglering på baslivsmedel. När den asiatiska finanskrisen drabbade Ryssland 1998 minskade BNP än mer och landet tvingades inställa betalningarna. 1989, före de ekonomiska reformerna, levde 2 miljoner i Ryssland på mindre än 4 dollar om dagen, medan antalet i mitten av 1990-talet uppgick till 74 miljoner enligt Världsbanken och 25 % levde i akut fattigdom.
      Den synnerligen ansedda medicinska tidskriften Lancet rapporterade 2009 att dödligheten ökade och att medellivslängden minskade i de flesta post-socialistiska länder i Europa i början av 1990-talet. Man fann att massprivatiseringsprogrammen (överföring av minst 25 % av stora statligt ägda företag till den privata sektorn inom 2 år) var förenade med en ökning av dödligheten bland vuxna män med 13 %. Detta genomfördes snabbast och mest genomgripande i Ryssland, där också dödligheten ökade mest.

      Ryssland tog på sig ansvaret för att betala Sovjetunionens skulder, trots att dess befolkning bara utgjorde hälften av befolkningen i Sovjetunionen vid upplösningen. Den 31 december 1999 avgick president Jeltsin och lämnade över till den nyutnämnda premiärministern Vladimir Putin, som sedan vann presidentvalet 2000. Putin undertryckte den tjetjenska upproret. Höga oljepriser och den inledande svaga valuta följt av ökande inhemsk efterfrågan konsumtion och investeringar har hjälpt ekonomin att växa flera år i följd vilket förbättrat levnadsstandarden och ökat Rysslands inflytande på världsscenen. Medan många reformer under Putins presidentskap har kritiserats av västerländska nationer som odemokratiska,har Putins ledarskap med ordning, stabilitet och framsteg gjort honom tidvis mycket populär i Ryssland. Genom en självständig hållning visavi USA & Co, och genom sitt stöd för FN:s stadgan under Syrienkrisen har han blivit allt mer impopulär bland ledare i väst.

      Kanske är det då inte så konstigt att så många ryssar är positiva till kommunismen. Det förklarar inte varför så många i USA är kritisk till kapitalism, men kanske hänger det ihop?

      • Anders, nu gör du diskussionen lite spretig men jag tror mig förstå att vi är överrens om att tillvät behövs oavsett vilket politiskt system vi har. Detta eftersom du gärna anger BNP ökning i exempelvis Sovjet som positiv.
        I samtliga vad vi brukade kalla ”östländer” skedde en rovdrift av naturen. Delvis pga okunskap men dessvärre också trots kunskap. De kaptilistiska företagen utnyttjade detta genom att flytta miljöfarlig produktion till länder som desperat behövde hårdvaluta och bortsåg från sina egan lagar. Allt för att in pengar. Vill du kan jag gärna ge flera ”fina” exempel av egen erfarenhet.
        När det gäller befolkningsutvecklingen i Ryssland sjönk den marignellt varje är mellan 1994-2008. https://www.macrotrends.net/countries/RUS/russia/population Det är inga alarmerade siffror, detsamma hände och händer i exempelvis många ”västländer”. Statistiken stämmer dåligt med ditt påstående ”Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.” Barnadödligheten ökade vilket är förklaringen till att levnadsåldern sjönk.
        Det finns aboslut ingenting som tyder på att de länder som strävade mot kommunism hade bättre förutsättning än kapitalismen att bevara miljön.
        Kan du ge mig ett exempel på något land med socialism som gjort något postivt för miljön?

        • Ett begränsat svar. I ett socialistiskt land ska medborgarna ha kontroll över dominerande produktionsmedel. Ekonomin kan på ett bättre sätt byggas upp och bedrivas med hänsyn till klimathänsyn och efter folkliga behov.

          Dödligheten ökade också pga. kraftigt ökat missbruk och självmord sedan socialismen föll och ersattes av rovkapitalism i början av 1990-talet. Både i dessa socialistiska stater och de kapitalistiska skedde miljöförstöring av olika slag. Frågan uppmärksammades av den stora miljökonferensen i Stockholm 1972 där jag deltog en stund. Nu har rika länder inte minst detta decennium flyttat över varuproduktion som ökar koldioxidnivåer till fattiga länder. Bland dessa rika länder finns Sverige, då svensk företag har över en miljon anställda utomlands, dvs. betydligt fler än vad som numerärt ”behövs” för att arbetslösheten i Sverige upphör. ”Sverige är ett litet men hungrigt imperialistiskt land”.

          • Men Anders, du jämför ständigt med ett idealt socialistiskt samhälle med ideala människor. Sådana länder finns inte och har aldrig funnits. Vad vi hittills sett har sådana länder kantrat över till att bli despotiska enparti-diktaturer som skövlat både miljö och människor. Det var ju inte för inte som hela kommunistiska Östeuropa föll som Jerichos murar. Ceaușescu blev t o m avrättad. Maos Stora Språng kostade ca 50 miljoner människor livet.

          • Nej, jag bestrider din bild. Gäller att bygga en klart bättre värld än idag. Klimatkatastrof och fattigdom är helt onödigt. Milardärerna tillgångar räcker flera gånger om att upphäva fattigdomen enligt den prokapitalistiska affärstidningen Forbes, och Oxfam. En demokratisk socialistisk värld skulle kunna bli så mycket bättre, och dessutom mer demokratisk. Sovjet och Kina gjort imponerande framsteg som jag beskrivit på andra håll. Ingen demokrati i vår mening, eller sådan tradition. Gällde att bygga upp något från dåligt utgångsläge oh fientliga stater runtom etc. Har beskrivit detta i detalj.

            Stora språnget var ett alltför orealistikt försök till industrialisering under hotet av kärnvapenkrig från USA USA planerade att döda minst 600 miljoner människor i kärnvapenkrig
            Under år med svår missväxt tio år efter långvarigt krig mot Japan och inbördeskrig. Inga belägg finns för att 50 miljoner dog.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here