Sveriges Radio rapporterar i artikeln Hultqvist om migrantkonflikten: Det är en hybridattack
att ”Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är oroad över det säkerhetspolitiska läge som uppstått i samband med flyktingkrisen på gränsen mellan Belarus och Polen. Hultqvist kallar det för hybridattack som är ett angrepp som ligger i en gråzon mellan krig och fred och syftar till att destabilisera motståndaren. Bakom Belarus agerande, säger Hultqvist, finns Ryssland vars egna konflikt med Ukraina nu hamnar i skymundan.”
Presenterar han något argument eller några fakta för att så skulle vara fallet? Nej, inte alls. Saken är inte bättre att liknande åsikter, på samma (frånvaro av) faktaunderlag och analys ekar i etablerade media, som i SvD Finns det ingen gräns för svartmålningen av Ryssland?
Där kommenterar Ulf Karlström bl.a. detta påstående i SvD ”Det mest uppenbara är att Moskva vill destabilisera och så split i unionen, något vi sett prov på förr”. Är inte EU själv källan till ”split” inom EU? Konstruktionen verkar knaka och orsaken till det är näppeligen Ryssland. Som stor råvaruleverantör är Ryssland beroende av leveranser och handel med Europa. Nordstream II är ett sådant exempel. Delar av de tyska stora bolagen vill normalisera förhållanden med Ryssland för handelns skull. Skulle Ryssland vilja destabilisera den normaliseringen? Det är ju befängt. USA försöker ständigt styra EU från baksätet och är drivande i sanktionspolitiken gentemot Ryssland.”
Aftonbladet påpekar att ”En hybridattack ligger i gråzonen mellan krig och fred och syftar till att destabilisera motståndarna. I Rysslands fall handlar agerandet om att flytta fokus från vad som händer i Ukraina, enligt försvarsministern. Om de velat hade de kunnat stoppa migrantströmmarna, men det har de inte gjort, anser han. Enligt försvarsministern agerar svenska regeringen genom EU, som han menar bör utöka sanktionerna mot Belarus.” Hultqvist: Migrantkrisen ett angrepp på Europa.
Vad händer då i Ukraina? Det säger Sveriges försvarsminister Hultqvist inget om.
Vi som läser denna blogg vet att det skedde en statskupp i Ukraina i februari 2014, att en allt tydligare USA-beroende nazististtolernat regim styr, att fattigdomen ökar mycket enligt bl.a. officiella uppgifter i Ukraina, att Kiev-regimen bedriver krig mot landsmännen i Donbass i stället för att följa Minsk II-protokollet och att Serige stött och stödjer den nazisttoleranta regimen med över en miljard kronor i bidrag.
I en artikel nyligen skrev jag ”Sedan 2010 har ofantligt många fler flytt från de av USA och Nato orsakade krigen i Mellanöstern och Afghanistan. Det rör sig om många, ja sannolikt över 10 miljoner människor. Några miljoner har sökt sig till EU-länder, varav några tusen drunknat i Medelhavet. Detta har upplevts som en påfrestning och stora kostnader för många länder i EU. Har då EU kritiserat USA för att landets krigspolitik är en huvudorsak till flyktingkrisen? Inte alls. EU har generellt stött USA:s brutala krigspolitik och spätt på med egna sanktioner, te.x mot Syrien.”
Belarus, EU, Polen och flyktingkrisen. Hyckleri i kvadrat av – gissa vem!
Man är van vid att utrikespolitiska artiklar i svenska medier utmärks av osaklighet, av att viktiga påståenden framförs utan eller med ofullständiga belägg och fakta är (betydligt) mer regel än undantag. Det är betydligt mer bekymmersamt då landets försvarsminister gör det.
Jag vill påstå att Peter Hultqvists politiska linje utmärks av osaklighet och anpassning till USA:s intressen och aggressivitet. Han är definitivt mycket farlig för Sveriges säkerhet.
Peter Hultqvist om andra frågor
Frestelsen att återge och kommentera annat han sagt blir för stark!
Utdrag ur artikeln Peter Hultqvist talar sig varm för internationell rätt! Vad menar han? från oktober 2019:
Peter Hultqvist fördömer Turkiets angrepp på kurderna i norra Syrien (liksom USA) och säger att den är vid sidan av internationell rätt. Jag instämmer.
Gång efter annan återkommer han till frågan om internationell rätt:
MEN
* Inte ett ord om att USA:s stöd till kurderna med flygunderstöd, militärer i Syrien och upprättande av militärbas strider mot internationell rätt.
* Inte ett ord om USA:s mycket väl belagda stöd till IS och andra terroristorganisationer och att detta strider mot internationell rätt.
* Inte ett ord om att Turkiets angrepp på landet Syrien, där bland annat kurder bor, strider mot internationell rätt.
* Inte någon tanke på att den etniska minoriteten kurderna i Syrien boende har nära samarbete med Syriens främste angripare USA kan strida mot internationell rätt.
Andra frågor
* Hultqvist betonade att det nära samarbetet med USA fungerade mycket bra. Han uttryckte sin stora uppskattning för USA:s förra försvarsminister Jim ”Mad Dog” Mattis, som avgick för att Trump tidigare sa att USA skulle dra sig ur sitt – folkrättsvidriga (min åsikt) – engagemang i Syrien.
* Han talar om diktatorn Assad och tar avstånd från diktaturer. Men Assad är faktiskt vald i presidentval med andra kandidater under besvärliga krigsförhållanden. I parlamentet finns ungefär lika många partier som i Sveriges riksdag. Syrien rör sig i riktning mot demokrati.
* Och ingen stat har som USA genomfört och stött statskupper och statskuppsförsök mot demokratier, vilket i flera fall lett till diktaturer. (Iran, Guatemala, Chile, Venezuela, Indonesien, Kampuchea, Nicaragua, Ukraina m.fl). Vad tror Du att Peter Hultvist sa om det? Nada.
Vidare: Peter Hultqvist betonar att Sverige inte ska bli medlem i Nato – men Sverige har hemliga försvarsavtal med USA och Storbritannien, deltog i USA:s folkrättsvidriga krig i Afghanistan, deltar i Frankrikes krig i Mali, har lett Sverige in i Värdlandsavtalet som ökar risken för krig från Sverige och mot Sverige, och låter Sveriges militär sedan länge samöva nära med militär från USA och andra Nato-stater till sjäss, i luften och på marken.
Peter Hultqvist är farlig för vårt land. Vi måste protestera mycket mera kraftfullt!
Relaterat.
Peter Hultqvist fullföljer sin trilaterala signalpolitik
Stora risker i Peter Hultqvists försvarspolitik.
Peter Hultqvist ute på mycket tunn is…
Bör Hultqvist avgå/avskedas? Den svenska regeringens farliga utrikes- och säkerhetspolitik.
Peter Hultqvist vill minska yttrandefriheten – får kritik av pressombudsmannen.
Kvinnor för Fred kräver Peter Hultqvists avgång!
Bör försvarsminister Hultqvist avsättas?
Den farliga Hultqvistdoktrinen
Sverige har ingen egen utrikespolitisk just politik. Man översätter bara amerikanska press-releaser och artiklar från Atlantic council till svenska och papegojar ut dem. Följsamt och lydigt. Man springer i det imperiala hundkopplet.
Sverige och Ukraina har blivit de nya 51:a och 52:a amerikanska delstaterna.
Nu väntar vi bara på att äntligen få den nya amerikanska kärnvapenbasen i Dalarna, placerad intill försvarsministerns egen groggveranda.
VOFF VOFF!
Precis Johan. Både försvarsministern och utrikesministern bjäbbar i takt med främmande makt.
Hultqvist och Linde does it doggystyle! Dags för oss att skaffa strypkoppel.
Hmm det där kunde nästan vara början på en bra låttext…..
Det Anders R:s text i grunden berättar är att Sverige inte är en demokrati, och att våra medier inte är ”har ett demokratiskt uppdrag” – vilket de så gärna och ofta påstår – utan är grunden gör att undanhålla folket från delaktighet i politiska beslut och landets styre.
Jag har kommit till insikt om att media vägrar befatta sig med den viktigaste frågan – vem har makten och hur styrs Sverige och EU och Världen – i stället lägger sig media på nivån nedanför och kan med indignation berätta om enskilda snedsteg och enskilda politiska beslut. Dock berättas sällan att vår regerings beslut många gånger bara är implementeringar av EU:s beslut – media vill framställa Sverige som ett självständigt och självstyrande land – och att EU:s beslut ofta är fattade i nära samverkan med storföretagen – som har avgörande inflytande i utredningar och policyinriktningar.
Lika illa är det som synes med försvarspolitiken.
I grunden är det en demokratisk kris. Människor vilseförs av media helt enligt den logik som Chomsky framför: I diktaturer styr man människor med vapen, i demokratier med media.
Det är media som är roten till allt ont.
Sverige har brister i demokratin enligt mitt (och t.ex. liberalen Olle Wästberg m.fl) att Sverige har brister i demokratin. Ser Demokratibegreppet som multifaktoriellt och med kontinuerliga variabler.
Men det är också så Magnus, att demokratiska SYSTEM blir vad medborgarna (numera) passivt släpper iväg systemet till.
Parlamentarismen, hette det förr, hade (och kanske ännu har?) två politiska nivåer: den lägre där de röstande engagerar sig i valfrågorna och avger sin(a) röst(er); och sedan den högre demokratiska nivån i partiväsendet där aktiva politiker driver och undersöker liksom beslutar. Det är fritt att engagera sig!
Vill man mer med politiken får man alltså engagera sig i denna högre nivå. När och om detta fria politiska PARTI-engagemang förbjuds, är det enligt min mening, inte längre demokrati.
Vi kan inte kalla det för att ”demokratin upphört” bara för att vi är missnöjda politiska konsumenter i soffa och vid tangentbordet och inte är just aktiva engagerade. Det räknas inte.
Förhindras den enskilde i det aktiva partiväsendet är nog demokratin däremot döende.
På sätt och vis ligger det en sanning i att man har inte rätt att vara rejält missnöjd som ”passiv politisk konsument” i en demokrati.
Omvandla bra, konstruktiv kritik till partipolitik. Politik betyder trots allt hos de antika grekerna: stadsstyret.
Åsikterna: det är filosofi, det.
”Demokratibegreppet som multifaktoriellt och med kontinuerliga variabler.” OK professorn, men vad blir det på ett språk som pensionerade metallarbetare som jag kan förstå?
Jo, det är viktigt i demokrati både med yttrandefrihet, religionsfrihet och verkligt folkligt deltagande i val och/eller i mer lokalt demokratiska arbete. Kontinuerligt: Det kan finnas jattemycket, mycket, medel, litet, pttelitet av demokratin. Svårt att mäta förstås. Kuba har inte val mellan olika partier men tycks ha stort folkligt deltagande i olika beslutsprocesser. Sverige anses definitivt som demokratiskt – men bara 15 % anser sig ha politiskt inflytande mellan valen. Regering och riksdag går mot en stor folkopinion då det gäller FN:s kärnvapenkonvention och införande av Värdlandsavtal. Frågan är mer komplicerad än demokrsti mot diktatur.
Peter Hultqvist borde avsättas.
Han bidrar stort med att föra fram Sverige till det tredje världskriget. USA och EU provocerar Ryssland hela tiden, och Hultqvist hänger på, och att Putin lyckas förhålla sig kall och inte svara upp med samma mynt, beror väl till stor del att han förstår vilken förödelse det kommer att ha. Ryssland kan inte besegra NATO i ett konventionellt krig, med alla övriga NATO vänner inblandade, då blir det ett kärnvapenkrig, vilket verkar som om även NATO tror. Sverige som låtsas att man är neutral men inte är det, kommer ha svårt med försörjning i en sådan situation, då gäller det ha kontakter med bönder för att överleva. Både Norge och Finland har stor självförsörjning i sina länder med ca 80%, medan Sverige har bara 50%. Under andra världskriget klarade vi oss undan svält tack vare våra kor, enligt rapport från Sv.Naturskyddsföreningen. Nu håller vi på att utrota våra kobönder, som minskat dramatiskt. Mjölken från kor innehåller i princip all näring vi behöver, det är väl det livsmedel som tillgodoser bäst vårt näringsbehov, om vi bara skall välja ett livsmedel.
Det gäller att ha tillgång till ett hus som ligger tillräckligt långt från ett tänkbart mål för kärnvapen. Sedan skall man också se till att det finns några rena sjöar i närheten där man kan få rent vatten. Bra är också att ha en mekanisk pump som kan pumpa upp rent vatten utan att behöva ha tillgång till el. I huset bör man också ha tillgång till uppvärmning utan el, ved kan man hämta i skogen, eller på den egna tomten. Sedan bör man ha en artrik skog, där det finns gott om bär och svamp, lite rotsaker skall man kunna odla på tomten. Hade en lärare en gång i tiden, som hade vandrat tillsammans med Per Oscarsson (skådespelare) genom Sverige och levt på vad naturen enbart har, som rötter, granskott, bär m.m. man får plocka fram dessa kunskaper i krissituationer.
Sverige fick ju ingen riktig opposition förrän SD röstades in i riksdagen! SD var emot bombningen av Libyen och ville att alla svenska trupper under Natos flagga skulle tas hem! Men sedan dess har SD utvecklats till en sorts låtsasopposition väl insnärjd i den av USA styrda utrikespolitiken som Sverige numera för. Så den politiska scenen i Sverige kan åter kallas en partiernas diktatur där ordningen återställts vilket bevisas av den konsensuspolitik som utrikespolitiken blivit. Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att konstatera att även om Åkesson skulle få mer än 50% inte mycket ändras…EU/USA skulle ruinera Sverige om Åkesson skulle försöka ändra något större i politiken. Se bara hur EU behandlar Ungern och de modesta försök till egen politik man infört där! Sverige är inte längre ett fritt land det borde väl de flesta inse vid det här laget! Ger man sig i lag med gangstermaffian i Bryssel och Washington får man löpa hela linan ut. Att ”våra” politiker inte vågar knysta ett ord om läget för svenska folket är väl ingen nyhet…
Grundproblemet är ett och samma: så länge Europa, inklusive Sverige, är delat och inte har egen och självständig utrikes- och säkerhetspolitik (som sköts av den gamla kolonin baserad i Washington) så kommer:
1) Europa förbli delat och Europa ha den nya amerikanska järnridån i Europa;
2) Europa kommer att utvecklas mycket sämre ekonomiskt om vi inte får igång handeln inom Euroasien utan den styckas upp i diverse amerikanska (avsiktliga) sanktioner mot Ryssland och Kina (OAVSETT anledningar);
3) Europa kommer att fortsätta dras ned politiskt i det inre amerikanska politiska sönderfallet, pseudo-ideologiskt som geopolitiskt;
4) De amerikanska Förenta staterna vinner inga militära och geopolitiska konflikter. Sedan 30 år tillbaka lägger de dessa nya projekt i grus, aska, inbördeskrig och folkmordsliknande inbördeskrig (Somalia, Irak, Afghanistan, Libyen, Ukraina, Georgien med flera);
5) De svenska och en hel del europeiska (inte alla) politiker som följer detta amerikanska rena politiska kontraproduktiva dödsreceptet för regionen – har de ingen egen kritisk geopolitisk analysförmåga?
6) USA vill INTE ha ett starkt självständigt och ”tänkande” Europa. Europa har nämligen den amerikanska stormaktsstatusen i sin hand och kan avgöra dess existens.
Märkligare än så är inte dagens situation.
Jag har lagt märke till att Sveriges vänsterregeringar, och säkert även de borgerliga, haft någon form av tvångsbegär till FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter.
Samma gäller redaktören här som ofta hänvisat till just de här konventionerna.
Som om det skulle vara predestinerade lagar från någon högre makt.
Som jag fattat är inte Ryssland lika lättfångade för FN utan istället ser till sin suveräna makt och utgår från vad som kan vara bra för Ryssland.
Jag tycker Ryssland här handlar bättre än mitt eget land Sverige.
Varför förbinda sig vid drömliknande avtal när man inte vet om det är möjligt eller ens önskvärt i en framtid där ingen kan veta vad som händer?
Vi lever här och nu och måste främst förhålla oss till det.
Sedan måste det finnas planer förstås som kan kopplas till den här verkligheten.
Där politiken fylls med för mycket drömmar, floskler och vackra ord blir den bristfällig.
”Deklarationen antogs i generalförsamlingen den 10 december 1948 med 48 röster för, 0 emot, och 8 blanka. ” (Wikipedia)
Ryssland betonar vikten av FN-stadgan, medan USA & vissa allierade försöker runda den genom sitt påfund ”Internationell regelbaserad ordning. Rysslands utrikesminister Lavrov och FN: s generalsekreterare Guterres på presskonferens i Moskva: FN-stadga eller regelbaserad internationell ordning?
Vill du tro det du påstår så gärna för mig.
Men förklara då gärna hur du får ihop Rysslands annektering av den Ukrainska halvön Krim med hur ”Ryssland betonar vikten av FN-stadgan”?
Men jag känner igen ditt beteende.
Alltid dyrkan för Kina och Ryssland kontrasterat till avskyn och hatet mot USA.
Dock har du inte Ryssland med dig därför de hatar inte USA.
Din övertygelse för kommunismen är total och orubblig?
Vi måste i sammanhanget påpeka att Ryssland faktiskt lämnat tankarna om kommunismen. För trettio år sedan. Kanske inte en kommunist vill erkänna det?
Ryssland är idag ett kapitalistiskt land dock ej direkt förenligt med västvärlden främst genom sin särpräglade kultur.
Med Kina är det annorlunda därför de har kommunistdiktaturen kvar.
Dock numera integrerad med en kapitalistisk omvärld.
Din fråga om Krim är berättigad. Den var ett brott mot FN-stadgan, även om det skedde med befolkningens mycket stora stöd enligt en folkomröstning just innan, och fredligt. Men den skedde just efter en av USA och EU stödd statskupp mot folkvald president (av OSSE och Obama prisade/accepterade val) som förde en helt annan, självständig politik än vad som skedde nu. Tydligen accepterar EU statskupper i länder i Europa, samtidigt som man gärna talar om vikten av den europeiska rättsordningen.
I ärlighetens namn måste vi också tillägga att det hålls politisk debatt också i Ukraina och att man har flerpartival; det finns starka oppositionella politiska och akademiska röster mot dagens högernationalistiska politik i Ukraina.
Sådant är också fallet i rysk tv -varje dag. I timslånga debattprogram möter ryska politiker, militärexperter och forskare såväl amerikanska, tyska, polska och ukrainska motsvarigheter i direktsänd tv. Debattnivån är hög, öppen och ärlig, och den kan knappast censureras eftersom det är direktsändning.
Den bild den västlige mediekonsumenten har ryktesvägen av rysk ”statspropaganda-tv” känns totalt avlägset.
Skulle västerländska media och politiker ta och titta på t.ex. ”Vremja pokazjet” och det ofta lysande internationella geopolitiska programmet ”Bolsjaja igra” med bl.a. ryska och amerikanska politiker och diplomater i samtal -skulle faktiskt ”väst” för en gång skull FÖRSTÅ det ukrainska problemet.
Sådana här politiska program har inte sänts i svensk tv på decennier, svensk media intervjuar i princip aldrig höga utländska politiker utan gör sociala missnöjesreportage bland missnöjda och utsatta medborgare på gatan o.s.v.
Svensk utrikesjournalistik har gått från att vara korrekt akademisk till att bedriva barfotareportage i konflikternas skuggor.
Därför känner knappast en enda svensk riksdagsledamot idag till ukrainska politiska namn som Stepan Bandera eller Dymitro Jarosj o.s.v.
Svensk utrikesjournalistisk bevakning har helt enkelt på senare år anglofierats och amerikaniserats till extremt fördummande, och vi förstår inte längre Europas inre liv och politiska puls.
Det är därför allt oväntat och hotande som sker ”planerat i Moskva”.
”Moskva” och ”Kreml” har idag fått ersätta de alltid fördömda sammansvärjande och dödsdyrkande frimurarlogerna som planerarna och konspiratörerna av världens död och undergång.
Svensk utrikespolitik har förvandlats till en märklig filosofisk homeopati, utspädd till noll och utan minsta verkan.
Folkomröstning och folkomröstning…
Det betraktar jag ungefär som riksdagsvalen i Sverige där där valvinnaren utses av etablissemang i förväg.
Det är därför makten får ett sådant jätteproblem med partiet Sverigedemokraterna som är en röst från folket direkt och inte genom en elit eller ett etablissemang.
Vi får inte glömma att Ukraina vid omröstningstillfället befann sig i en ytterst allvarlig kris och landet i princip splittrat i två delar.
Sedan vill jag fråga dig var det självständiga Ukraina som genomförde folkomröstningen eller genomdrevs folkomröstningen av annan makt?
Det finns faktiskt ett och annat jag skulle vilja det folkomröstas om i Sverige men så länge vi styrs av så kallade ”demokrater” så blir vi fråntagna den rättigheten.
Så du ser, det är endast makteliten som kan genomdriva en folkomröstning, naturligtvis bara för att få fram det förväntade svaret.
För övrigt är inte folkomröstningen välkommen.
Makteliter tål inte konkurrens.
Det är då våldet visar sitt vidriga tryne.
Väldigt många stater i Europa är (var) utbrytarregioner ur historiska större statsbildningar: alltifrån Norge och Island (ur Danmark) till Baltikum (ur Tsarryssland och Sovjetunionen) liksom Bosnien och Nord-Makedonien ur Jugoslavien som i sig bröt sig ur kejsardömet Österrike-Ungern. Det finns många fler exempel, trassligt och komplicerat.
I princip har ingen i debatten någonsin -mig veterligen- tagit upp att dessa nya stater uppstått ”i strid mot internationell lag” och ”folkrätt”.
Krim är det gyllene undantaget: därför att där passar dessa tunga värdeord i debatten MOT rysk politik.
Men finns det ett landområde, lokala krafter som kan styra detta och historiskt avvikande traditioner till stöd för utbrytningen (språk, folkslag, geografi, historia) så kan detta området få bli självständigt enligt folkrätten.
Jag anser att dessa faktum är uppfyllda för de nu aktuella regionerna Krim, Skottland, Abchazien, Osetien och Katalonien i Europa. Kosovo-Metohija på Balkan är ett mer tveksamt exempel, däremot.
Vill dessa folk bli självständiga eller återförenas med annan region eller stat så behövs inte t.ex. ”Washingtons godkännande”, utan det berör enbart de egna folkens i t.ex. offentlig debatt och/eller en folkomröstning. Som i dagens Skottland.
När det gäller Krim så nämner aldrig västpolitiker någonsin meningen som är allra viktigast i sammanhanget: VAD VILL KRIMBORNA SJÄLVA?
Därmed är frågan avklarad. De har nämligen bestämt sig.
Internationell lag och folkrätt är tyvärr bara bekväma och korrekta när de går i Washingtons och Londons favör och politiska vindriktning.
Och det är det vi måste se igenom.
Ditt resonemang borde då även gälla Tjetjenien och Nagorno-Karabach? Två områden där Washington inte har någon påverkan.
Alla den här typen av regionala konflikter bör ses över någorlunda likadant.
Problemen med till exempel de kaukasiska autonoma republikerna är att de aldrig haft historiska statskonturer, de fick sina regionala och autonoma gränser först med Stalins konstitution år 1936.
Problemen kom senare med andra världskriget då till exempel extrema islamistiska tjetjener liksom en del krimtartarer samarbetade med de nazistiska ockupanterna 1942-1944, inte alla, men en hel del. I Stalins land var detta inte en sak man glömde bort året 1945, med brutala följder.
Problemen i stort från 1990-talet var ju att dessa regioner snabbt föll utanför demokratiska anständighetsramar och drog till sig islamistiska kämpar och dessutom av allehanda stöd av baltiska(!) högernationalistiska krafter, georgier och även ukrainska fascister. Även om Tjetjenien skulle bli en självständig stat skulle den helt omringas ändå av Ryska federationen utan egna internationella gränser till andra länder: ett mer eller mindre hopplöst fall.
Två andra märkliga sovjetiska fenomen är just exklaverna Karabach som formellt tillhör Azerbajdzjan , men där en armenisk majoritet bor inuti Azerbajdzjan liksom den azeriska exklaven Nachitjevan, med en azerisk folkspillra som helt avskiljs av just Armenien men har gräns till Turkiet (se lämplig karta).
Hur man skall lösa detta, ja – inuti Sovjetunionen fungerade dessa, men inte sedan slutet på 1980-talet.
Rysk diplomati i sig har klarat dessa konflikter hyfsat, skulle vi få in turkar och amerikaner i allt de där blir det långt blodigt krig -som vanligt. Dessvärre.
Om Tjetjenien, bergiga Karabach och Nachitjevan kan bli självständiga och allt det där är en teoretisk akademisk fråga. Praktiskt är det endast en lösningsbar fråga för den alltid skickliga ryska diplomatin.
Vad är viktigt är också att medborgare i Ukraina tycker inte att det är viktigt att Krim återbördas till dem. Så man kan därmed sluta att klaga över att Ryssland annekterat Krim, medborgarna i Ukraina har sagt sitt.
USAID är en amerikansk biståndsmyndighet, som bekostat en undersökning som gjordes 10-21 maj 2019 om vad medborgare i Ukraina önskade av sina politiker för att deras förtroende skulle öka för dem.
Det som är intressant är att 69% önskade fred i Donbass och endast 10% tyckte det var viktigt att Krim återförenas med Ukraina. Så varför inte acceptera att Krim är självständigt, och sluta klaga över att Ryssland har annekterat Krim, varken medborgare i Ukraina bryr sig om att åter införliva Krim med Ukraina och absolut inte Krim-borna själva..
Ukraina Crisis Media Center som finansieras av miljardären Soros, blev oroliga över resultatet och såg till att anordna ett upprop, där de presenterar en lista ”med röda linjer som inte får överträdas” om presidenten överskrider dessa röda linjer kommer det leda till instabilitet i landet och försämrade internationella relationer.
Uppropet kan man se som ett hot om ett nytt Maidan om man inte lyder listan med röda linjer.
USA som ogillar alla nyheter om nynazister i Ukraina, påverkade en domstol i Ukraina att utfärda dyra böter till en tidning i Ukraina som skrev nynazister om nynazister. Det är också ett sätt att lösa problemet, man låtsas att de inte finns.
Public service låtsas att den inte finns. Det man inte skriver om: existerar inte.
Intressant är också att enbart 3% vill att man skall fokusera på närmare integration med Väst. mindre än de som vill ha förbättring av relationer med Ryssland där var det 5%.
Just nu pågår en kampanj i Ukraina för att få medborgarna att tänka på ett sätt som bättre passar USA och Soros m.fl.
Nedanstående länk är till själva undersökningen som USAID, gjorde och nu får Ukrainska myndigheter kämpa med att nästa undersökning skall visa ett annat resultat. Blir det ett annat resultat då, så får vi säkert veta om det i Public Service, men inte detta.
https://www.iri.org/sites/default/files/ukraine_poll_2019.pdf
Visst är det så! Det finns inte två folk i Europa som är så ingifta och familjärt släkt med varandra som just ukrainare och ryssar.
Till skillnad från vad många i ”väst” tror är inte många ukrainare idag vare sig några ”superliberaler av västlig typ” och inte heller högerpopulistiska fascister. Däremot är landet i en identitetskris, kombinerat med en djup social, politisk-filosofisk och ekonomisk kris utan dess like i Europas 30 senast gångna år. Utan lösning. För några månader tillbaka gick Ukrainas stolthet, det jättelika skeppsvarvet (Black Sea shipyard) i Nikolajev bankrutt och skall läggas ned: där har Europas allra största krigsfartyg byggts, de enda i Europa på över 300 meters längd. En katastrof.
Det högljudda tonläget i ukrainsk politik är idag att det råder närmast panik i oligarkimaffian idag. Det egna landets tillgångar är utplundrade och slut, placerade på privata dolda konton och alltid utomlands.
Så för det berömda ”väst” om Ukraina upptas i till exempel EU och Nato snarast, är att vi direkt får in den ukrainska maffian -som står bakom styret sedan 30 år- i de europeiska strukturerna: från handel till bankväsen, korruptionsrötan kommer omedelbart sprida sig in i Europa, ungefär som när USA tog med sig sicilianska maffian från New York när anglo-amerikaner steg i land på, ja, Sicilien, året 1943: och har nu impregnerat hela italienska ekonomin.
Detta är tyvärr det ukrainska problemet att vi får snabbt in detta i Europa eftersom landet då skyddas med t.ex. Nato, som till exempel på Balkan där demokrati och anti-korruptionen råkar på ständiga bakslag i vår tid. Den demokratiska reformismen går helt enkelt bakåt.
Om Ukraina skulle få in den krimska befolkningen igen skulle ju dessutom balansen slå över kraftigt i pro-rysk riktning med över tre miljoner krimbor som knappast vara gynnsam för den ukrainska högern, där en del extremister vill ”utvisa” alla i Ukraina som talar ryska, d.v.s. över 20 miljoner invånare.
Det amerikanska projektet Ukraina har gått i baklås och i Kiev och Washington saknas både tankar och lösningar förutom massiv vapenexport till Kiev. Så klart! Detta är ju Washingtons svar på alla problem: våld och vapen. Kaosisering, från vilket ingen amerikansk patient-vasall har återhämtat sig.
Det afghanska syndromet, helt enkelt.
Han känns allt mer o mer som en spion agent från främmande makt typ Nato/USA.
Inte jag, Kalle – hoppas jag…
Det finns mycket gott och fint i Amerika och amerikaner, men dess missionerande utrikespolitik är lika farlig som nazismens expansion för 80 år sedan: död, kaos och våld, liksom ruiner.
Hultqvist ska avsättas inte kompetent.
VEM skall avsätta försvarsministern? Det kan bara riksdagen och regeringschefen göra.
Hultqvist uttrycker hela regeringens åsikt, eftersom en svensk minister inte kan ha skild åsikt i regeringsfrågor än övriga ministrar kollektivt.
Det är den svenska regeringen som i sig har usla Rysslandskunskaper och dåliga insikter. Se på grannländerna Finland och Tyskland som har utmärkta specialister och konstruktiva årliga möten med ryska stats- och regeringscheferna (Putin och Misjustin).
Sverige håller på att bli en passiv och okunnig randstat i europeiska frågor.
Polens maktspel vid dess gränser bryter mot lagen om grundläggande mänskliga rättigheter
While the political and diplomatic power play between the European Union and Belarus over sanctions and gas delivery cuts escalate, the conditions for thousands of migrants physically trapped between borders deteriorates by the hour. Despite a ban of journalists at the border area based on Poland’s declared emergency status, videos and pictures of migrants, including families with children in tents in freezing conditions without adequate shelter, food or access to sanitation facilities and stories of deaths reach the rest of the continent and beyond. For months, the situation at the border intensified with an increasing number of migrants and asylum-seekers entering Poland via Belarus allegedly with official help from the Lukashenko regime. This triggered increasingly violent responses from the Polish side of the border ranging from push-backs (legalized under Polish law, see for an analysis of the legality of the legislation on border procedure here and here) to the construction of a physical border fence. The ECtHR already ordered on 25 August 2021 in interim measures pursuant to Rule 39 of its Rules of Procedure that Polish and Latvian authorities must “provide all the applicants with food, water, clothing, adequate medical care and, if possible, temporary shelter.” The situation seems to deteriorate on a daily basis as Polish authorities seemingly ignore the interim measures and have argued that they cannot comply with them because the applicants are on Belarusian territory.
So far, the EU’s reaction in this spiraling power struggle consisted not only of calling the Belarusian involvement in the situation a “hybrid attack” and contemplating the imposition of new sanctions on Belarus but also of condemning the violent Polish response – at least to a certain degree. However, we will argue that Poland is violating human rights on a massive scale in this border situation. Therefore, the EU is called upon once again to finally step up and protect those rights more effectively. Poland justifies its actions by referring to its sovereign right to control its borders and the EU external border. However, this right has strict limits and needs to be balanced against fundamental human rights. Poland and the EU have agreed on these limits by establishing and joining human rights regimes. Ignoring these commitments would further delegitimize already fragile standards of protection for migrants and asylum seekers.
So, how and why do Poland’s actions violate human rights Poland is bound by? In our analysis we will concentrate on some aspects of the European Convention on Human Rights (ECHR) to argue that Poland’s actions and border policy are illegal. However, this assessment is not conclusive and others have argued elsewhere that Poland is also in violation of secondary law of the European Union. We focus here on the violation of the prohibition of degrading and inhuman treatment and the prohibition of collective expulsion under the ECHR. Other human rights violations which warrant further analysis, and which claimants have relied on in their applications to the ECtHR, include the right to life, right to liberty and security, right to a fair trial, right to respect for private and family life and the right to an effective remedy.
To start our assessment, we need to distinguish between two sets of circumstances relevant for the determination of a violation of the law. These are first, push-backs from the Polish territory to Belarus, and second, the containment of migrants in the border area allegedly without offering the possibility to lodge claims for international protection. This distinction is relevant given the question of the extraterritorial applicability of the ECHR. In other words, the question is whether Poland can dispense itself of its human rights obligations by building a physical barrier, denying claims for protection based on an emergency and the fact that those affected are not on Polish soil?
The crux of the case: Are human rights applicable at and outside the border?
The short answer is yes. The ECHR is applicable to persons stranded at the Polish border.
Läs vidare…
https://www.ejiltalk.org/polands-power-play-at-its-borders-violates-fundamental-human-rights-law/