Antalet miljardärer i Sverige ligger på rekordnivåer: Reformerna som gynnat de superrika

26
1013
Åsa Wikforss tillsammans med sina gynnare miljardären Sven Hagströmer och Björn Ulvaeus.

Den här artikeln har publicerats i oumbärliga Proletären.

 

Miljardärer – klubben för personer med tio eller fler siffror i sin förmögenhet – växer så det knakar i Sverige.

Enligt siffror från Aftonbladet uppgår nu den samlade förmögenheten hos svenska miljardärer till 3 514 miljarder kronor. Detta är en fördubbling på två år och tre gånger så mycket som den totala statsbudgeten för Sverige år 2022.

 

 GRAFIK: PROLETÄREN

Rikast i landet är Stefan Persson, ägare till H&M, med en samlad förmögenhet på 150 miljarder kronor. Detta betyder att en arbetare på H&M (med en årsinkomst på 300 000 kronor) skulle behöva jobba i en halv miljon år för att nå samma förmögenhet som ägaren till företaget (som ärvde stora delar av sitt ägande från sin far, Erling Persson).

GRAFIK: PROLETÄREN

Sedan 1996 har antalet miljardärer ökat från 28 till dagens 542 stycken. Ingen av dessa kan dock mäta sig med till exempel Jeff Bezos eller Bill Gates vad beträffar förmögenhetens storlek. Men tittar man på antal miljardärer per en miljon invånare dyker det upp en annan bild av situationen.

Inte ens USA, Ryssland, Japan, Tyskland, England eller Australien kan slå Sverige i denna tabell, där vi befinner oss på sjätte plats. Vi överträffas bara av skatteparadis som Monaco, Lichtenstein och Guernsey, vilket betyder att Sverige har flest miljardärer av alla OECD-länder.

 

GRAFIK: PROLETÄREN

Förmögenheten för Sveriges miljardärer i förhållande till BNP har också stigit de senaste 25 åren. Från 6 procent till 68 procent av landets bruttonationalprodukt.

Sammanlagt betyder detta att inkomstklyftorna i Sverige är större än vad de är i till exempel USA.

Pandemin har varit en bidragande faktor till denna utveckling. På bara två år har miljardärerna ökat sin förmögenhet med det dubbla, mycket tack vare en stark börsutveckling, värdeökning av fastigheter och en stark IT-bransch.

Redaktören: I Coronatider: Miljoner kastas ut i arbetslöshet och fattigdom, men miljardärerna blir rikare än någonsin.
På den motsatta sidan av denna utveckling går det att läsa rapporter från Oxfam som menar att 160 miljoner människor runt om i världen har kastats in i fattigdom under de senaste tre åren. Detta beror på, enligt Oxfam, ett ”riggat” system som utövar en form av ”våld” där en människa dör var fjärde sekund på grund av sin låga ekonomiska position i klassamhället.

Ser man till Sverige så lever cirka 400.000 personer i så kallad materiell och social fattigdom. Enligt SCB klarar dessa personer inte av att betala oförutsedda utgifter, ha en tillräcklig uppvärmning av bostaden eller delta i sociala aktiviteter, så som en middag med vänner, minst en gång i månaden.

REFORMERNA SOM GYNNAT DE SUPERRIKA

Svenska miljardärer har aldrig tidigare varit fler och rika. Men är det rimligt att en villa i Danderyd beskattas med 8.000 kronor och att förmögenheten går vidare i generationer? Proletären listar några av de politiska reformer under 2000-talet som gjort de rika ännu rikare. Proletären listar några reformer som gynnat miljardärerna:

Arvs- och gåvoskatten

Från och med den 1 januari 2005 är arvs- och gåvoskatten helt avskaffad i Sverige. Detta gjordes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen som hade stöd av Vänsterpartiet.

En liknelse som vissa nationalekonomer gör när det kommer till ärvda förmögenheter är OS-medaljer: många skulle förmodligen protestera om till exempel Stefan Holms barn utnämnde sig själva till OS-segrare, 20 år efter faderns insats.

Fastighetsskatten

År 2006 avskaffade den borgerliga regeringen fastighetsskatten, delvis.

Från 90-talets början beskattades villor med 1,5 procent av taxeringsvärdet. Efter reformen 2006 blev den nya skatten 0,75 procent men med ett maxtak på 8.000 kronor. En villaägare i Laxå och en i Danderyd kan med andra ord betala lika mycket skatt, trots att taxeringsvärdet kan skilja sig åt med flera miljoner.

Samtidigt som borgarna genomförde reformen valde de att ha kvar skatteavdraget för bolåneräntor. Något som ytterligare gynnar dem som äger sitt boende.

Just fastighetsskatten framhålls annars ofta som en av de mest gynnsamma omfördelningspolitiska åtgärder ett land kan använda. Husen kan inte flytta utomlands, skatten minskar inte incitament att arbeta och den punktmarkerar områden där det är eftertraktat att bo.

Förmögenhetsskatten

År 2007 avskaffade samma borgerliga regering förmögenhetsskatten. Detta följde en trend i Europa där det i dagsläget bara är Norge, Spanien och Schweiz som har förmögenhetsskatt, enligt Ekonomifakta. Gränsen i Sverige för denna skatt låg tidigare på 515.000 kronor om året.

Värnskatten

Efter 2020 avskaffade den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen, med stöd av V, C och L, den så kallade värnskatten. Detta betydde att människor med en inkomst på över 58.000 kronor i månaden inte längre behövde betala en femprocentig skatt på inkomster som översteg beloppet.

Yrkesgrupperna som främst gynnades av detta beslut var, enligt SCB, specialistläkare, verkställande direktörer och ekonomi- och marknadschefer.

ISK

Så kallade investeringssparkonton (ISK) infördes av alliansregeringen 2012. Det är en sluten portfölj där svenska medborgare kan samla sina fonder, aktier och andra värdepapper till en förmånlig avgift och skattekvot. Tidigare beskattades all vinst från sålda värdepapper med 30 procent. Inom ISK:n beskattas istället en väldigt låg procent av totalbeloppet i hela portföljen.

En hög värdeutveckling av aktierna i ett ISK har i praktiken en liten betydelse för det faktiska beloppet som alltså beskattas. Sparformen gynnar också börsspekulation eftersom en försvinnande liten del av vinsten från en aktieförsäljning de facto beskattas.

Moms

Eftersom momsen är en platt skatt betyder det att Sveriges rikaste man, Stefan Person, betalar samma summa skatt för en liter mjölk som en arbetslös ensamstående förälder. Sett till personernas inkomst slår momsen alltså hårdare mot de fattiga i samhället.

Arbetarklassens tillbakagång

Reformbesluten som fattas på politisk nivå är en av flera orsaker när det kommer till den skenande koncentrationen av förmögenheter i landet. Historiskt har en bidragande faktor till minskad jämlikhet varit när facken stått emot företagens krav om sänkta löner och högre vinst.

Men bland annat alliansregeringens borttagande av avdragsrätten för fackavgiften 2006 sänkte organisationsgraden. Och en fortsatt byråkratisering av facken, och löner som skjutit i höjden för facktopparna, har skyndat på utvecklingen där de som förhandlar centrala avtal har mer gemensamt med motparten än med sina medlemmar de är satta att företräda.

De traditionella riksdagspartierna till vänster har inte heller längre samma förankring bland den arbetande delen av befolkningen, vilket kan vara en förklaring till att de ovan nämnda reformerna gått igenom, och sedan inte återställts vid maktskiften i riksdagen.

Relaterat
De superrika 1% äger nu mer än hela medelklassen i USA – men vad är låg ekonomisk standard i USA och Sverige?
Världens 25 rikaste dynastier kontrollerar mycket mer än Rysslands BNP. Bra så?
Världens tio rikaste män fördubblade sina förmögenheter under pandemin, medan inkomsterna sjönk för 99 procent (flera miljarder människor)
Världens rikaste har blivit rikare. Samlas i Davos för odemokratiska möten.
Världens rikaste man, Amazons Jeff Bezos, avslöjar sin fula vision för den värld han försöker att styra.

Föregående artikelMotsägelsefulla/ohållbara skäl för Sverige att gå med i Nato
Nästa artikelFängelse med tortyr hos en av Ukrainas nazistorganisationer.
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

26 KOMMENTARER

  1. Hoppas de blir fler, under förutsättning att det inte sker under hög inflation förstås, då är det inte en realitet, utan bara en siffra.

    Socialismens illvilja känns igen via missundsamhet, men också på aretarklassens fulständiga förslavning under partiets nyckfulla men alltid diktatoriska politik.

      • Marknadsekonomin är som alla sett i decennier det mer avancerade alternativet som låter människor vara människor. Planekonomi är partikaderns krig mot mänskligheten, en banal och fyrkantig kommandoekonomi och distribution baserad säkerhetstjänstens felaktiga information, felallokerade resurser, och som i slutändan leder till ekonomisk kollaps. Som sovjetunionen visade, vilket de kinesiska kommunisterna undvikt genom ökad ekonomisk frihet och amerikanskt kapital.

        Vid ökad ekonomisk frihet uppstår miljonärer och miljardärer, såna som satsat rätt, visat skicklighet, jobbat 24/7 och haft tur i en civilisation där det inte dyker upp agenter från statens säkerhetsorgan och konfiskerar framgångsrika egenföretagare. Det är en vanlig historia i länder som drabbats av sovjetisk ”vänskap”, som tex Egypten, Etiopien, Syrien, Irak. De har en KGB-modellerad säkerhetstjänst och saknar lagstyre, de har säkerhetstjänstens styre, den gör vad den vill.

        Putin är KGB-man och maffiaboss i en person, han kan stjäla hela oljekonglomerat från andra med domstolsväsendets hela stöd.

        Nio av tio företagare misslyckas och försvinner. Det ingår i marknadsekonomins framgångssaga. ”Kapitalism” är inte ett vedertaget begrepp, eftersom det smutsats ner av Karl Marx´alla felaktiga förutsägelser.

        • Demonisering av de första försöken till socialism i vår tid utmärks sällan av saklighet. I en artikel som diskuterar en ny lärobok skriver professor Lennart Palm ”Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år. Åter ett mysterium för den som läser nya grundboken!
          Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland. Läroboksförfattaren Hårdstedt har dock en annan uppfattning: ”Femårsplanernas införande framställdes som en succé, men verkligheten var en annan eftersom statistiken gav en falsk bild av utvecklingen”.Framhävandet av svält och armod accentuerar bilden av ett entydigt ekonomiskt fiasko.”

          Utrensningarna i Sovjetunionen under senare delen av 1930-talet med c:a 700 000 döda var enligt min mening helt oacceptabla resutat av en felaktig politik. För detta har ledningen i Sovjetunionen ett huvudansvar och en diskussion pågår sedan länge om fördelningen av detta ansvar. (USA:s folkrättsvidriga krig detta millenium har dödat 3 miljoner, dess krig efter Andra Världskriget långt över 20 miljoner människor. USA:s etniska utrensningar av urinvånarna tog flera miljoner liv).

          Sovjets fall resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.

          Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
          * En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
          * Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
          * Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
          * Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden till 39-49 % i mitten av 1993.
          * 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
          * Under 1990-talet rådde extrem korruption och laglöshet, och alkoholismen ökade kraftigt.
          En Gallupundersökning 2013 visar att en majoritet av medborgarna i 7 av 11 forna sovjetrepubliker var positiva till sovjetunionen. Tankeväckande, manar till ödmjukhet.

          Kina under Mao hade en mycket gynnsammare utveckling än jämförbara Indien.

          Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år. ( Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

          * Den kände debattören och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch påpekade
          “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden.” (https://www.counterpunch.org/2012/12/21/chomsky-on-civil-liberties-obama-and-the-future-of-progressive-politics/).

          De flesta förstår inte att USA bedriver en kraftig propaganda även i denna fråga.

          USA:s säkerhetstjänst har kontroll över alla medborgare i USA och spionerar även på politiker och företagsledare bland allierade. Se rapporten om spioneriet mot Sverige.

          • Försöken att lansera de lögnaktiga sovjetapogoletiska siffrorna ”700.000 döda” där bara offren för tvångskollektiviseringen räknades i tiotals miljoner faller på hälleberget.

            Socialismen är en slags tvångsekonomi där alla är slavar, de beskrivs bäst i ”1984” av George Orwell.

            Ryssland hade slaveri 1880, när man importerar utrikisk överlägsen teknologi bör levnadsstandard öka, planekonomin tillgodosåg bara partiets behov av att försvara sig mot sin egen befolkning. Socialism är ett ekonomiskt fiasko, eftersom den sätter marknaden ur spel. Avsikten med socialism är att sätta marknaden ur spel, det lyckas, och befolkningen lider. När socialismen sen gör bankrutt anklagas marknaden, men allt som händer är att bolag som inte tillverkar något som någon vill betala för försvinner.

            Den postsovjetiska ryska produktionen kännetecknas tex av 1) stora framsteg i jordbruket, 2) stora bakslag i krigsmaterielsproduktionen. Mycket bra.

            Rysslands kapacitet att erövra andra länder har som alla kan se förtvinat. Det är bra för alla. Ryssland behöver nu byggas om från tsardöme/bolsjevikstat till ett land med delstater, mer lokalt styrt, utan KGB-männen vid rodret. Ryssland behöver bli av med sin KGB-junta.

          • ”Den postsovjetiska ryska produktionen kännetecknas tex av 1) stora framsteg i jordbruket, 2) stora bakslag i krigsmaterielsproduktionen. Mycket bra.”

            Kan hålla med dig här Johan Lindblad i varje fall under punkt 1.
            Ryska jordbruket funkar fin fint och även det belarusiska.
            Vill nog påstå man kan tacka Sovjetkommunismen för det.
            Sovjetkommunismen skapade ordning och struktur på jordbruket i det här två länderna men även i Ukraina.
            I dag tror jag jordbruket är differentierat de postsovjetiska länderna med blandade ägarformer och indelning i både mindre och större enheter men fungerar bra gör det onekligen då dess produktion står för en stor del av världsproduktionen.

            Jag vet inte så mycket om Ryssland krigsmateriel produktion men dålig har den aldrig varit.
            Krigssituationen i Ukraina kommer ge många värdefulla erfarenheter där Rysslands mestadels tvingats strida mot sina egna vapensystem.
            Något du bör fästa blicken vid är Rysslands utveckling av hypersnabba robotsystem.
            Den typen av vapen kan sätta USA:s missilsköldar, som kostat biljoner dollars helt ur spel då robotarna är så snabba att inte missilsköldarna hinner reagera.

            Mitt råd är att du inte alltför mycket förlitar dig på Västpropagandan som nu pumpas ut av våra och Västvärldens medier dygnet runt.
            Läs lite blandat så kommer du närmare verkligheten.

    • Johan Lindblad!
      Hur har du tänkt dessa miljardär resurser skall skapas och fördelas till alla i en ändlig tillgänglig möjlighet att utvinna och förädla råvara på denna enda jord vi tillsammans befinner oss på?
      Vore intressant om du kunde utveckla dina tankar om detta.

  2. Råkapitalismen/monopolismen/globalismen har alltid varit primitiv (precis som alltså de som står bakom den), till skillnad fr den globala företagskapitalismen som vanliga människor supportar och som eftersträvar internationell handel men motsätter sig internationalism (dvs egenmäktigt förfarande). Råkapitalism o total powergrabbing står nu i ett final battle vs nationell suveränitet, internationell handel, sund utvecklingskapitalism och socioek resursfördelning. De förra vill med alla medel förstöra de senare. Allt finns beskrivet i vissa ’texter’ och de sk protokollen, syftandes mot en new world disorder. Alltid när ’eliten’ pratar om ’folkets bästa’ så pratar dom som ’elitutvalt avantgarde’ om sig själva och inga andra. Resten räknas inte, mer än som sorteringsbara objekt och worthless eaters, detta enl deras eget sätt att uttrycka sig. Men detta känner vi till men nu medge för oss själva att det här är den bistra verkligheten. 10-20% har insikten så det är en bit kvar, men det kan gå exponentiellt fort om det vill sig väl. Vilket ’vissa’ inte önskar öht och som sagt motsätter sig å det värsta

  3. Ryssland idag har ungefär samma system som Västvärlden med ett mindre antal superrika oligarker eller kapitalister som de av socialisternas tradition kallas här.

    Men där finns en stor och avgörande skillnad.
    Västkapitalister är numera globaliserade och inte direkt knutna till någon nation.
    Den här globaliserade strukturen gör att de bli accepterade i Västvärlden av de flesta.

    Oligarker i Ryssland måste däremot vara knutna till Ryssland för att bli accepterade och det blir de också av de flesta även om där finns många som rynkar på näsan av tveksamhet men sånt är livet i Ryssland idag.
    Det viktiga är att de här oligarkerna verkar inom Ryssland och inte åt andra länder, globalt eller nationer.
    För då kan de lätt betraktas som förrädare och Ryssland bryr sig inte om Väst beslagtar deras tillgångar och liknande.

    Två system står mot varandra.
    Globalismen mot Nationalismen.
    Den förra är en imperialistisk världserövrare.
    Den senare är det inte.
    Hos vem av dem vill du leva?

  4. Hur många arbetstillfällen har dessa miljardärer skapat? Inte bara i Sverige utan worldwide. Hur har de bidragit till att utveckla många länders ekonomi och tillverkningsindustri?
    Den arvsskatt som tidigare fanns gjorde att exempelvis IKEA flyttade ut ur Sverige. Hade de varit positivare för Sverige om IKEA varit kvar? De facto har det företaget många miljarder i omsättning.

    • Arbetstillfällena hade kunnat skapats utan dem, under demokratisk kontroll och med rättvis fördelning av vinsterna bland dem som skapat dem.

      • Kan du ge något bra exempel på länder där man har lyckats med att skapa produktiva atrbetstillfällen under demokratisk kontroll?

        • Beror bl.a. på vad man menar med ”demokratisk kontroll”. Stor fråga att återkomma till.

      • IKEA som företag tvingades bort från Sverige för länge sedan liksom otaliga andra företag. Butikerna blev kvar.

  5. Förstår att frågan är allmänt ställd, men för egen del befinner jag mig alltid på behörigt avstånd fr
    -ismer (egenmäktigt förfarande). Själv är jag patriot, nationell, proglobal och pro gemensam utveckling baserad på internationell handel med resultat socioek fördelning. Detta är min melodi men i princip väl allt som parasitglobalisterna avskyr som pesten eftersom det går emot deras monopolistiska världserövrarförsök. Operationen i ukraina handlar om precis detta som sagt, bl a soros har nyligen ojat sig väldeliga på lakejmötet i davos om att Ryssland, Kina osv är ett hot mot den ’liberala världordningen’, ie ’avantgardelitens’ försök att ta över hela världen. De är inget annat än en patetisk samling hijackers

  6. Man upphör aldrig att förvåna över sådana här konstiga teoretiska utläggningar. För det förta var det Mao Zedong som syntes och hördes mellan 1946 och 1976, men det var Soong Ching-ling, (1893-1981), utbildad vid Wesleyan College i USA, som administrerade Kina. Mao var en vildhjärna, briljant revolutionär och ideolog, men samtidigt otroligt naiv och urusel administratör. Han trodde på allt han hörde om det passade honom. Kostymnissarna i sina luftkonditionera palats i New York är ganska ointressanta för det underlag dom fick var inte verklighetsanknutet.

    Jordbruksreformen mellan 1946 och 1956 (omkring) var en explosiv utveckling i Kina, stora språnget 1958 till 1962 var det motsatta. Kulturrevolutionen 1966 till 1976, vilken egentligen började 1965, var inte något egentligt framsteg, det var något av Kinas tonår med tonårsproblem.

    Man experimenterade, en del gick bra, annat var en katastrof. Personer som nyzeeländaren Rewi Alley med sina Gung Ho initiativ spelade en väsentlig roll. Omkring 1978 tog DengXiaoping på sig ledartröjan, egentligen ganska motvilligt, och man började fundera på ”vad gör vi nu då? Man hade provat kejsardömet, man hade provat demokratin i fler former, man hade provat kommunismen i flera former, inget hade egentlige fungerat.

    Demokratin mellan 1913 och 1949 hade varit en katastrof. De ville man inte föröka igen. Mao epoken med kommunism fram till 1978 hade varit en annan katastrof, det ville man inte göra om. Såvadådå. Vad gör vi nu då?

    Kina stängde dörren och helt enkel experimenterade. De pågick fram till 2002 då HuJintao blev president, och förändringarna verkligen började. Intressant nog är HuJintao är en ättling i rakt nedstigande led till General Hu Zongxian från Ming Dynastin.

    Glöm inte att de som var med om allt detta lever idag och kan första hand berätta.

    Det blev något av två steg framåt, följda av ett steg bakåt. Det var först omkring 2010 man kunde urskilja någon riktning och system. Då hade internet börjat ta fart, och sedan kom XiJinping 2012. Det visade sig vara rätt man på rätt plats vid rätt tid. XiJinping hade en helt annan inställning till livet än föregångarna, han tog cykeln till jobbet istället för limon, och gillade kvartersfiket bättre än lyx restaurangen. Han ville hellre lyssna på folk än läsa rapporter.

    Samtidigt hade en ny internet generation av unga, främst ingenjörer, vuxit upp. Jag var själv med på vilda möten på universiteten där alla stopp i tankebanorna drogs bort. Man vilt fantiserad om bilar som drevs med elektricitet och styrdes av satelliter, ett VR samhälle, och allt sådant. Idag sitter de studerande i ledarjobb i Kina.

    XiJinping har verkligen vänt huset upp och ner. Förr skulle en ledare vara en vis och god ledare och sakligt och kompetent leda folket till välstånd och lycka. Nu skulle folket leda ledaren. Jag misstänker att det kommer att ske en hel del ”pensioneringar” vid höstens Nationalkongress.

    Nationalkongressen är Kinas ägarstämma, som ägarna i ett företag. Politbyrån är som en styrelse i ett företag, Standing Committee är motsvarande en ledningsgrupp i ett företag, som utför det dagliga arbetet. Kommunistpartiet är en ägarrepresentation som driver landet nerifrån och upp på alla nivåer.

    Kinas filosofi och system är annorlunda väst. I väst råder populist val där folket får rösta, mycket sällan dock, okontrollerad kapitalism, vilket har lett till ett system med oligarker som blir allt mäktigare och styr regeringen. Exempel, NATO. En enorm koncentration av makt och ekonomi. Kina har ett system av kapitalism, med det är distribuerat och den koncentration som växt fram i väst tillåts inte. Styrningen av ledningen från folket är ständigt pågående på alla nivåer. Inte bara att rösta på eyt parti var fjärde år. Odugliga ledare har avlägsnats övernatt.

    Om en person blir rik hjälper han en annan person att bli rik, men utan att förlora sin rikedom. Nu hjälper de två rika personerna två nya personer att bli rika, nu är fyra rika, osv.

    Sovjetkommunismen, vilken är den filosofi som Sverige verkligen tillämpar fortfarande, är baserat på att ta från den som har och dela ut till den som inte har. Skatter, avgifter, byråkrati, begränsningar, reglering, osv. Resultatet blir att samhällets utveckling hämmas och det blir ett tak som är svårt att bryta igenom, och allt fler bryr sig inte, eller lämnar Sverige.

    Skatter och alla dolda avgifter är den största bromsen i Sveriges utveckling. Det har blivit ett system av konfiskation som i sovjetsystemen. Pengarna som kommer in spenderas på ideologiska grunder, inte pragmatiska. Ingen skall behöva anstränga sig med att utveckla företag eller förkovra sig med studier i ingenjörsvetenskap, som är kärnan i Kinas samhälle, och när allt färre gör det stagnerar samhället.

  7. ”Ingen skall behöva anstränga sig med att utveckla företag eller förkovra sig med studier i ingenjörsvetenskap, som är kärnan i Kinas samhälle, och när allt färre gör det stagnerar samhället.”

    Håller med dig där Karl W.
    Men jag tror det är kommunisternas hemliga mål.
    Stagnationen och det förmänskligade samhället där allt annat begärligt stannar av.
    Människor umgås med varandra och gör just inte så mycket mer än det absolut nödvändigaste.
    För en liten del av mänskligheten, och särskilt på den kvinnliga sidan kan det här vara ett mål men absolut inte för det stora flertalet.
    Feministsocialisterna vill döda mannen som jägaren, det är vad saken handlar om.
    Tyvärr mäktar de inte med att se konsekvenserna.
    Jag tror på Gud och Naturen som faktiskt skapat jägaren.
    Leka Gud och skapa teoretiska samhällen kan lätt bli så fel, så fel tyvärr och alltihopa går efter en tid bara åt skogen.
    Tyvärr är det så att människan aldrig direkt lär sig av misstagen.
    Människan till sin natur är en sökare.
    Därför som det är lär det fortsätta.
    Utopiska samhällen kommer att förbli utopier.

    • Det finn inget ”kommunisternas hemliga mål” i Kina, kommunismen är omsorgsfullt avlivad och begravd med början 1958, bara namnet lever kvar i en del sammanhang.

      ”Människor umgås med varandra och gör just inte så mycket mer än det absolut nödvändigaste ” Konstigt nog har du i viss utsträckning rätt. Maskinerna tar över. Bondlurkarna planterar inte säd längre, dom programmerar datorer. Fabrikörerna går ner i källaren efter frukost och startar maskinerna, som på egen hand producerar hela dagen.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here