Krig, pengar och USA:s framtid

65
2074
Varför riskerar elitens parti ett krig som vi är så dåligt förberedda att utkämpa?
BMG CC BY-SA 4.0
Av  Douglas Macgregor, som är pensionerad överste  och senior fellow vid  The American Conservative, där artikeln först publicerades 13/9. Han var tidigare rådgivare till försvarsministern i Trump-administrationen, är en dekorerad stridsveteran och författare till fem böcker.

Källa: https://www.theamericanconservative.com/war-money-and-americas-future/

________________________

När Richard Nixon förlorade valet mot John F. Kennedy sa Nixon till supportrarna: ” Jag känner Jack Kennedy. Han är en patriot .” Nixon visste att nationen skulle vara säker i president Kennedys händer.

De flesta amerikaner har inte samma förtroende för president Biden. I  april 2023 sa färre än fyra  av tio vuxna amerikanska (37 procent) att de var positiva till Joe Bidens prestation som president, och sex av tio sa att de var negativa till presidentens insatser. Med en marginal på 2 till 1 tror nu amerikanska väljare att det  är viktigare att kontrollera den amerikanska gränsen  än att hjälpa Ukraina att bekämpa Ryssland. För första gången på 30 år är den amerikanska regeringens  räntebetalningar på statsskulden  lika med försvarsutgifter.

Dessa avslöjanden skulle skaka förtroendet hos vilken administration som helst i Vita huset, men det finns mycket mer att tänka på för Washington och dess NATO-allierade. Påstådda försök från utrikesdepartementet att  frysa konflikten i Ukraina  avvisas  blankt i Moskva av alla kunniga observatörer av den ryska staten. I avsaknad av en frusen konflikt har Washington ingen aning om hur den 600 dagar långa konflikten ska avslutas.

Samtidigt fortsätter Biden-administrationens sanktioner att  allvarligt försvaga  det kollektiva väst. De europeiska ekonomierna  går mot recession . Tysklands ekonomi, den största i euroområdet, stagnerar för tredje kvartalet i rad. 2022 tillverkade tyska biltillverkare nästan 40 procent färre bilar än de gjorde för 10 år sedan. Med en av Tysklands ledande industrimäns ord  har Tysklands avindustrialisering  börjat.

Det är dock Washingtons proxykrig med Moskva och dess inverkan på slagfältet, i kombination med de ekonomiska konsekvenserna, som förskjuter maktbalansen till Moskvas fördel. Enligt öppen underrättelsetjänst indikerar ukrainska offer att ukrainska soldater dödas  i en takt som är jämförbar med eller högre än  den som upplevdes under första världskriget, då  uppskattningsvis 1,7 miljoner soldater  i den ryska armén dog av alla orsaker under tre års strider.

Krigskonsten är alltid föremål för teknikens inverkan, och Ukrainas krig mot Ryssland är inget undantag. Ukrainska soldater är modiga, men ukrainska styrkor, liksom amerikanska och allierade NATO-styrkor, är fortfarande organiserade för att bekämpa en version av andra världskriget igen. Detta tillstånd är ett recept på nederlag mot ett  ryskt militärt etablissemang organiserat för 2000-talets krigföring .

Idag skapar ryska offensiva vapen som artilleri, raketer, missiler och drönare, tillsammans med ihållande flygövervakning, inom tätt integrerade luft- och missilförsvar, förhållanden på slagfältet liknande de som den tyska armén upplevde under andra världskrigets sista år . Från det ögonblick de amerikanska och brittisk-kanadensiska arméerna landade i Normandie gjorde 5 000 amerikanska och brittiska stridsflygplan i luften över Västeuropa  det omöjligt för tyska markstyrkor att manövrera.  Hela det tyska flygvapnet försvarade tyska städer mot amerikanska och brittiska bombplan. Utan taktiskt luftskydd eller stöd kunde tyska formationer bara röra sig på natten och aldrig i dagsljus.

Den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskij visar på ett bra självförtroende, men han gör ingen hemlighet av det  minskande folkliga stödet i Europa och USA  för Washingtons proxykrig. Han vet att Nato har problem. Uppriktigt sagt var alliansen aldrig utformad för att föra offensiv krigföring mot någon. Med händelserna på Balkan  under 1990-talet började den svåra utvecklingen som försökte omvandla Nato till ett offensivt instrument för amerikansk nationell säkerhetsstrategi. Ändå  är Natos styrkor inte  förberedda för avancerad konventionell krigföring.

Helt förutsägbart ifrågasätter väljarna i  Natos trettiotvå medlemsländer  det kloka i att lägga ut sin nationella säkerhet och ekonomiska hälsa på entreprenad till sin egen och Washingtons globalistiska eliter. Ändå  måste européer snart bestämma sig  om de ska offra det lilla som återstår av sin respektive nationella suveränitet och ekonomiska hälsa i Natos namn, eller avbryta biståndet till Zelensky-regimen och förhandla direkt med Moskva. De totala europeiska bidragen  till proxykriget på cirka 167 miljarder dollar är större än Washingtons bidrag.

Inför en svag ekonomi,  högre avkastning och lägre statspriser har Biden-administrationen och dess partner på Capitol Hill, Washingtons ” uniparty  , verkligen två val: För det första, minska USA och allierade förluster i Ukraina, minska diskretionära utgifter och fokusera på inhemska nödsituationer vid södra gränsen och i USA:s största städer. Eller, för det andra, kan administrationen och ett parti eskalera konflikten med Moskva.

Vita husets tillkännagivna avsikt att skicka  Army Tactical Missile Systems  med en räckvidd på 300 kilometer, tillsammans med tyska  Taurus kryssningsmissiler  och andra slagvapen till Ukraina, verkar tyda på Washingtons preferens för upptrappning. Men inget vapensystem kan i grunden förändra sanningen att  ukrainska styrkor blir svagare  för varje dag.

Ingenstans är potentialen för konfrontation med rysk militärmakt större än i Svarta havet. Men  mellan den 11 och 15 september kommer  rumänska, brittiska, franska och turkiska styrkor, tillsammans med amerikanska sjöpatruller och Poseidon-spaningsflygplan, dykingenjörer med båtar och specialutrustning, genomföra Operation Sea Breeze 23.3, nära Donaudeltat. Eftersom  kommersiella fartyg seglar  från Svarta havet in i Donau utan rysk inblandning är det oklart varför övningen i Donaudeltat är nödvändig.

Tyvärr är det inget nytt att skjuta farliga relationer till konfliktens rand i amerikansk utrikes- och försvarspolitik. Efter Desert Storm 1991 och Sovjetunionens kollaps 1992  växte amerikansk makt och inflytande exponentiellt . Washingtons aptit på att fylla förment ”okontrollerade utrymmen” med amerikansk militärmakt var omättlig. Washington var fri i 30 år att ingripa med amerikansk militärmakt när och varhelst den behagade etablera nya ”  osäkerhetsgränser”  på Balkan, i Sydostasien, i Mellanöstern eller i Nordafrika.

Washingtons enhetliga parti  (företagsoligarker, folkhälsomyndigheter, mainstreammedia, sociala medier, djupa statliga myndigheter, akademi, Hollywood och ett urval av tvivelaktiga internationella organ som UN/WHO/WEF) investerade snabbt biljoner för att främja globaliseringen med amerikansk militär makt. När de väpnade styrkorna kallades till handling var ett antal administrationer alltid  redo att böja sig för ineffektiva, till och med misslyckade,  militära befälhavare .

Slöseri med försvarsutgifter, alltför stora överskott i militär kapacitet och motstånd mot välbehövlig förändring av styrkans utformning och modernisering avslöjar nu att USA:s  väpnade styrkor är dåligt lämpade  för modern, högteknologisk, konventionell krigföring. Striderna i Ukraina visar att Washington inte längre kan ignorera påverkan av geografi, kultur och ekonomi, som alla fungerar som begränsningar för användningen av USA:s militärmakt.

Tidsåldern med  riklig rikedom och obegränsade försvarsutgifter  närmar sig sitt slut. Hur Washington reagerar på dessa realiteter kommer att avgöra USA:s framtid.

Föregående artikelPolen och Ukraina i en fullskalig politisk kris utan något slut i sikte
Nästa artikelIndiens kanadensiska gåta – att vara eller inte vara
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

65 KOMMENTARER

  1. Fast tvärtom. Ryssland utkämpar andra världskriget igen, mot Ukraina, och använder V1 mot civilbefolkningen, som nationalsocialisterna mot Storbritannien 1944. USA, med dubbelt så stor befolkning som det degenererade ryska imperiet, har en ekonomi tjugofalt större än det postsocialistiska fattighuset. De rörande försöken att få USA att framstå som en enpartistat fäster bara blicken på att ryska imperiet är en defacto enpartistat med oppositionen utomlands, död, förgiftad eller i fångläger.

    Nu är stunden inne för Kina att återerövra Vladivostok, konfiskerat av ryska imperiet precis som Krim.

  2. Urusla von der Ljugen har gjort bort sig igen! I ett lovtal för Japans premiärminister Kishida vid Atlantiska rådet anklagade hon falskeligen Ryssland för att hota med kärnvapen! Efter Hiroshima är detta oförlåtligt. Hon nämnde heller inget om att det var USA som släppte atombomber över Hiroshima? Hennes formulering väckte en storm av protester på sociala medier. Man kan ju undra om det i EU med över 500 miljoner invånare man inte kunde vaska fram en diktator med IQ över 90 i stället för Urusla?

    • Har signaturen ”Benny” redan glömt talet som Putin höll i september förra året och som ”Benny” hyllade?
      Där sa Putin bland annat att ”Om vår nations territoriella integritet hotas kommer vi säkerligen att använda alla medel vi har för att försvara Ryssland och vårt folk.”

      Om inte detta är ett hot om att ta till kärnvapen så undrar jag vad han kan mena med ”alla medel vi har”.

      I ett annat tal, eller om det var en intervju så sa Putin att de skulle ta till ”alla medel vi har” om Ukraina skulle anfalla Krim. Om inte har har fel så har Ukraina anfallit militära anläggningar på Krim så Putins hot verkar vara som tomma tunnor, tomma ord.

      • Det är lögnimperiet som leker med den farliga ”nuclear first strike” mot Ryssland. Och Rysslands President Vladimir Vladimirovich Putin har därför sagd att OM lögnimperiet skrider till verket så ska Ryssland minsann se till att lögnimperiet inte finns kvar. Det är ett fullkomligt LOGISK svar till det STORA HOTET som Ryssland står inför. Förväntar du dig att Ryssland ska lägga sig @Andersl? Bespara oss skenheligheten.

        Om lögnimperiet skulle attackera först som så ska den vara varse om att Generalissimo Sarmat, Zircon mm kommer att lämna sina visit kort. Och DET blir det sista lögnimperiet ser/erfar. KABOOM. Hejdå jävla Junkies!!!

        Européer har börjat tröttna på lögnimperiets krig mot Ryssland. Föra veckan var det Tjeckien. Idag är det Nederländerna som säger NJET till vapen för ukrozionazi regimen under parollerna “Peace with Russia”, “No NATO- No War” and “Stop sending weapons to Ukraine.” Väst råds att sluta kriga mot Ryssland innan västfolken gör köttfärs av de hybris stinna ”utvalda” skiten som driver på kriget och eländet.

          • Låt oss konstatera att varje gång som väst eller Ukraina passerat en av de ”röda linjer” som Ryssland satt upp under kriget, så har inget av det som Ryssland hotade med hänt.

            Om vi börjar med attackerna mot ryska militära anläggningar i Ryssland och på Krim. Vad gör Ryssland i det läget? Inget som det inte redan har gjort. Den eskalering som många ständigt varnar för om Ukraina korsar någon sorts ”röda linjer” har inte inträffat. I stället försöker Moskva tona ner de ukrainska drönarattackerna.

            När väst diskuterade att förse Ukraina med HIMARS varnade Ryssland för att de kommer att eskalera om detta skulle ske. HIMARS levererades och har gjort verkan på slagfältet men ingen ytterligare eskalering från Ryssland.

            Samma sak när väst diskuterade att leverera stridsvagnar.

            Samma kommer att hända när Ukraina får F16.

            Bara tomma ord från Putin som snart inte har något mer att sätta in i kriget än kärnvapen, något som inte kommer att hända då även Putin har en viss självbevarelsedrift. Eller så kommer den tyska militären att vägra.

          • I natt slog Ryssland till i och kring Odessa. Misstänker att många Nato, legosoldater plus en hel del ukrozionazi fick träffa Lucifer för att inte tala om vapendepåer som omintetgjordes.

            Västs svagaste punkt är dess hybris – dess hybris att tro att den är bäst. Ryssland har avklätt denna hybris och det på ett förnedrande sätt infrö hela världen.

            Hur låter det när ballong spricker? Jaa, precis som när västs hybris sprack vid Donbas 🤣🤣🤣🤣🤣🤣

            https://nyheter.swebbtv.se/putin-ser-fordelar-med-vasts-sanktioner-stimulerar-utveckling/

      • Du ska nog vara glad att det inte sitter en hårdför gammelsovjetisk general och bestämmer i Ryssland! Vad har Urusla von Löjens fadäs med Japan att göra med Putins löfte om vedergällning om utländsk trupp invaderar och Ryssland integritet hotas vilket den knappast görs av drönare som skjuts ner till största delen? Det verka som det finns folk som bara väntar på att ett kärnvapenkrig kommer igång?

        • Vi väntar med spänning på hur Putin kommer att reagera när Ukraina slagit ut samtliga baser på Krim och skurit av alla leder för logistik till Krim.
          För enligt Putin är Krim en del av Ryssland.

          För övrigt har ju ”utländsk trupp” redan invaderat Ryssland då Ryssland anser regionerna Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson vara del av Ryssland.
          Ryska styrkor kontrollerar i dag delar av regionerna, men även de områden som är under ukrainsk kontroll omfattas av annekteringen så enligt det som ”Benny” hävdar så finns ju redan ”utländsk trupp” i Ryssland.

          • Ukraina kommer aldrig någonsin att slå ut några baser, Anders. Så enkelt är det med den saken. För att hålla liv i det här kriget måste västmedia och diverse s.k. experter hela tiden komma med påhittade ukrainska framgångar.

          • Går så här:
            ”Vi väntar med spänning på hur Putin kommer att reagera när Ukraina slagit ut samtliga baser på Krim”
            🤣🤣🤣🤣🤣🤣🤣🤣🤣🤣

            @Andersl få vänta en evighet 🤥

          • Jag tror ”logistiken” finns i Odessa där spannmålsmagasinen blivit till vapenförråd till Västerlandets leverans av vapen för att trappa upp sitt krig mot Ryssland.
            Det är där arbetarstaten skall slå till hårt och det du läser här om av Ryssland förstörda matleveranser av spannmål till fattiga och svältande i Afrika kan du avfärda som lögner från den penningestinne Västerländske Borgaren som vill använda billigt spannmål från Ukraina som prisdumpare för Västerländska hårt arbetande bönder som Borgaren vill förtrycka med vänstervriden bidragspolitik från EU för att få att få den arbetande klassen lojala och fogliga.
            I länder som Polen, Ungern och Slovakien där vänstervridne och progressive Borgaren ännu inte uppnått den totalitära demokratiska kapitalism-staten har det dock gått sämre då den arbetande klassen av bönder gjort uppror mot sina ”demokrati-inriktade” regeringar.

            Vägen till global rättvisa går genom en söndrad Västvärld och en enad Orienten tillsammans med den uppåtgående solens Globala Syd.

            Du förstår Anders,
            Fred på Jorden kan aldrig uppnås med annat än den kapitalistiska och brutala Västvärlden övervinns med militär och ekonomisk styrka.

            Nästa år kommer Ryssland öka försvarsanslagen avsevärt.
            Det är en absolut nödvändighet för att försvara sig från den invaderande och girige Borgaren från Väst.
            Ryssland kommer också bygga vidare på strategiska och ekonomiska samarbeten vilket kommer sätta skräck i demokraten som tror sig kunna stifta ”världslagarna” i Förenta Nationerna efter eget behov.
            FN:s högkvarter finns som bekant i det demokratiska och kapitalistiska USA.

            I USA finns också den så kallade ”Frihetsgudinnan” som av egoismen ger frihet åt vissa men samtidigt förtrycker alla de andra.

          • Medan du väntar så avlägsnades två Leopard2 från jordelivet i fredags av Rysslands super effektiva drönare⚰️⚰️⚰️.
            På västerländska tidningars dödsannons sidor hittar man inget om det. Dålig publicitet för västs ”Wunderwaffen” vill man jo dölja, eller hur?

          • Som vanligt kommer Sven-Eric Holmström med en kommentar som är helt verklighetsfrämmande. Men ingen räknar med något annat från en stalinist och numera putinist.

          • Anders, det är en av de stora västerländska ideologiska mysterierna. Hur inbitna radikala vänstermänniskor och rena kommunister idag sluter upp bakom en högernationalistisk bankir- och extremt kapitalistisk oligarkiklass (som ofta är långt mer kapitalistiskt hänsynslös och rovgirig än sina av lagar och regler västerländska diton) och denna nya ryska superrika politiska klass ständiga umgänge med det ryska stockkonservativa för att inte säga reaktionära prästerskapet, och de många monarkistiska rörelser i dagens Ryssland som avgudar putinismen. För vänstern i Ryssland sitter ju idag i bästa fall i husarrest, fängelse, är i exil eller är i Putins fängelser och rena arbetsläger ”med hård regim” (som det faktiskt heter) som rena politiska fångar. Här ser vi den västerländska extremvänsterns totala avsaknad av solidaritet och äkta kamratskap med sina fängslade åsiktsfränder i det nedstängda Ryssland. Det vill säga värt noll och intet. Så var det med den ideologiska solidariteten! Men ledaren har ju alltid rätt – führerprincipen gäller tydligen även hos den extremt förvirrade västerländska extremvänstern och stalinismen, som väl i våra dagar får sägas ha glidit över närmast helt i högerextremism.

            Ett fall för Freud helt enkelt. Jag kan då inte förklara det, om det inte är det gamla credot om ”fiendens fiende är min vän” som är den enklaste förklaringen.

          • Betvivlar, Anders, att dina kommentarer av den stora majoriteten här anses ha något större värde.

          • Det är helt ok för mig. Det som ”den stora majoriteten här” anser har jag inget som helst till övers för. Det borde även du har förstått vid det här laget.

          • ”Anders, det är en av de stora västerländska ideologiska mysterierna. Hur inbitna radikala vänstermänniskor och rena kommunister idag sluter upp bakom en högernationalistisk bankir-”

            Johan,
            Jag tror det handlar om svek.
            De (vänster-) radikala känner sig svikna av sina ”klasskamrater” som idag ställt sig på (USA)demokratins sida.

            Ett svek som även upplevs i USA och som delat USA mitt itu.
            Som kontrast kan du se Ryssland som trots ”orättvisor” som du påstår fortfarande är i stort sett solidariskt och sammanhållet.

            Västvärldens ekonomiska sanktioner som var avsedda att splittra Ryssland, får här istället en inkluderande verkan på det ryska samhället.
            Förhoppningsvis kommer mer konsumtionsvaror att tillverkas inom landet och importen från Västvärlden gradvis avtaga.

            För skoj skull sökte jag på arbetsskor med stålhätta på ryska shoppingsidor.
            Till min förvåning hittade jag bara samma sorts skor som finns att köpa här.
            Dvs. västerländska fabrikat.
            Bara ett par skor som jag tyckte såg ryska eller ”sovjetiska” ut.
            Men de var utgångna ur sortimentet (!).

            Kan hålla med dig om att rysk produktion måste ”progressiviseras”.
            Så att behovet av Västerländska konsumtionsvaror elimineras.

          • Redaktören – det var just det jag skrev: et av de stora västerländska FILOSOFISKA MYSTERIERNA. De går alltså inte att mäta eller förklara rationellt.

            Alla pålästa vänstermänniskor, progressiva och humanistiska måste väl vid detta laget kommit till den åtminstone ideologiska insikten att dagens regerande ryska bankir- och oligarkklass, som plundrar det egna landet, knappast har några ideologiska referenser gällande rättvisa, social jämlikhet, vänstervärderingar eller en lag- och rättsstyrd stat.

            Det kan Du läsa om i många referensverk om dagens putinistiska oligarkiklass, som idag är klassiker i den politiska vetenskapen; t.ex. hos Michail Zygar som känner och har mött de flesta putinmedarbetare och oligarkklaner ofta och talat med dem många gånger -och fått veta mycket.

            Har Global Politics läst och recenserat måhända några att Zygars böcker här? De kan i övrigt löpas för bra pris i pocketformat och boken ”Putins män” har blivit storsäljare i såväl Ryssland som Ukraina. Denna bok är första lämpligaste boken att läsa (den är inte alltför svårgenomtränglig) för att introduceras i dagens Kremlologi och persongalleriet i detta, och är dessutom tidvis mycket rolig (märkligt nog).

            Men att sociologiskt mäta varför vissa vänstermänniskor i tidsbrytningar i historien stigit över gränsen och förr blev för Franco, för Hitler och nu för Putin -är åtminstone för mig ett filosofiskt och ideologiskt mysterium.

            Som jag skrev: ett fall för Freud.

          • Zygars texter är väl värd en läsning! Den blev mycket populär när den publicerades i såväl Ryssland som Ukraina.

            Vi är väl många som redan insett det historiska faktum att Ryssland kunnat utvecklats avsevärt bättre och mänskligare med Februarirevolutionen 1917 än att man tagit den mordiska fasen med Oktoberkuppen: alltför många människor fick stryka med, helt enkelt. Marx fick där helt rätt: det går inte att etablera en fast socialistisk fas för ett land som inte genomgått en kontinentaleuropeisk borgerlig demokratifas och en framstående teknologiutveckling. Den sovjetiska tragedin var att det halvfeodala och oftast illitterata folket fick tvingas in i en industrialisering från närmast noll, och dessutom som direkt/indirekt(?) in i krig med de konservativa krafterna i Europa.

            Har man inte läst Michail Zygars bok, bör man göra det som grundläggande referenslitteratur. Annars vet man oftast inte vilka personer som rör sig i persongalleriet in och ut ur dagens Kreml. Jag tror Zygar är den person som flest träffat de flesta oligarkerna i Putins kretsar. Hans personkännedom är mycket omfattande.

          • I Sovjet fick man ta ställning till om man skulle bygga socialism eller kapitalism, då den väntade revolutionen i Väst uteblev. Man valde det förra, trots dåligt utgångsläge och utan konkreta förebilder. 35-40 år sedan var man världens andra stormakt, trots egna fel, övergrepp, och trots att över 20 miljoner dog i Andra världskriget.

            Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.

          • Man framgången både som inhemsk och utländsk politisk modell uteblev – den kunde till slut inte konkurrera, eftersom den sovjetiska modellen byggde i grunden på en rent anti-marxistisk feltolkning; att det gick att hoppa över den industriella, borgerliga och parlamentariska demokratins stadium -som Marx och Engels hävdade. Därför spårade den sovjetiska modellen ur, den hade visserligen en och annan stor fördel för befolkningen (viss social trygghet, kulturell och kunskapslyft men ingen rättsäkerhet och myndigheternas laglöshet vändes mot den egna befolkningen, något folk som genomgått industrialismen och den borgerliga demokratins stadium aldrig skulle gått med på) -men inte som en historisk helhet, därför dess politisk-filosofiska kultur var för erbarmligt fattig –något som vi ser dras in än i dag i den putinistiska modellen: det enda industriland i den här världen som inte klarar av att sysselsätta sig med politik: öppen och fri opinionsbildning, fri press, fritt partiliv och fria val och att man håller sig till konstitutionstextens lydelse om att avgå efter två presidentperioder (som då naturligtvis måste ändras med ”folkets vilja”). Det är den ryska achilleshälen: dess ofta permanenta frånvaro av demokrati –man behärskar inte (alls) det politiska hantverket, helt enkelt och folket får inta en slavattityd (ett ord man ofta hör bland ryssar: ”vår enfaldiga slavattityd”), kort och gott.

          • ”Urspårningen” beror knappast på att Sovjet avvek från Marx hypotes. Utvecklingen var genetellt mycket bra under Maos ledning. Vg sök på ”Kulturrevolutionen

        • Svaetahavsflottans admiral Sokolovskij anses nu vara dödad i själva flotthögkvarteret i Sevastopol.

          Med tanke på att såväl detta huvudkvarteret liksom staden Moskva skyddas av det omsusade luftvärnsskyddet S-400 och annat ryskt hypermodernt, så kan vi ana hur effektivt och förödande enkelt dessa ukrainska drönare kommer åt viktiga byggnader, höga personer och till och med aktiva krigsfartyg som slås ut, dagtid som nattetid. Skjuts ned görs de bara delvis. Mitt på Krim dessutom.

          • Jag rättar mig själv ovan. Admiralen som omkommit i den ukrainska attacken mot Svartahavsflottans högkvarter i Sevastópol heter Sokolov, och inte Sokolovskij.

            Mitt eget gamla ”sovjetiska minne” spelade mig ett spratt: Admiral Sokolovskij tjänstgjorde förr i den sovjetiska flottan, VMF SSSR.

            Jag ber om ursäkt för förvirringen!

          • Tyvärr neslig förlust för Ryssland.
            Men ryssar lär sig snabbt.
            Jag hoppas nu alla ryska militära högkvarter flyttas under jorden i de bombsäkra rummen.

            Ryssar är snälla.
            I fredstid och när så är möjligt används skyddsrum till allmänna boenden för hemlösa.
            Den Rysk-ortodoxa står för all administration och arbete från avlönade såväl som volontärer.
            Det är ett integrerande arbete där människor får behövlig hjälp för olika akuta och besvärliga situationer.

            Jämför gärna demokratins USA där fattiga på sin höjd får en kupong gratis mat för den dagen.
            En win-win situation både för den fattige och för företaget som levererar maten.
            Här kan liberalen skryta om sin Fria Marknads kreativa överlägsenhet.

          • Apropå fattiga i USA. En helt underbar kommentar från kuppledaren i Niger då USA började hota med att dra in biståndet: ”Ni kan behålla era pengar. Ge dem till de hemlösa i USA i stället.”

          • Tja, bäste Arbetarklass – såväl som på sovjetisk tid som i dagens hyperkapitalistiska Ryssland har jag sett äldre i storstäderna både tigga och rota i sopor. På sovjetisk tid var jag chockad, idag förvånas jag inte tyvärr.

            Jag skulle påstå att det sociala skydden är (ofta avsevärt) bättre för de fattigaste som för pensionärer i västliga länder än i dagens Ryssland dessvärre. I Ryssland måste sjuka förlita sig på anhöriga för att få mat tillsänd sig på sjukhus och liknande inrättningar, likaså fångar är beroende av att ha anhöriga för att få matpaket och annat -ett arv från sovjetisk tid.

            Du lurar bara Dig själv med Dina idealistiska felaktigheter att det sociala tillståndet skulle vara det minsta bättre för de mest socialt och ekonomiskt utsatta grupperna i Ryssland än i t.ex. något västligt europeiskt land. Det märks att Du aldrig besökt Ryssland och sett alla landets förvisso både positiva som de mest negativa och tidvis chockerande sociala negativa sidorna. Det som mest lämnade en eländig minnesbild för min del var det sena 1980-talets återkomna Afghanistanveteraner som med benen bortsprängda av minor bostadslösa rörde sig fram på rullande pallar, de var samtidigt narkomaner från sin tid i Afghanistan, där de gick på afghanskt heroin och blev på kuppen med delade sprutor också smittade av HIV-viruset och var ibland svårt AIDS-sjuka. Ingen tog hand om dessa bostadslösa svårt handikappade och sjukna militärveteraner i det sena 1980-talets Sovjetunionen. Det var då vi började se denna samhällsmodells avgörande krackeleringar mot total social kollaps. Det var hjärtskärande.

          • Bättre under Sovjettiden verkar det som. Undrar annars om beskrivningen liknar den för USA och UK- och om di beskrivning är så riktig.

          • Johan,
            Du har helt rätt i att jag aldrig varit i Ryssland.
            Min bild kan också vara något idealiserad men så blir det för de flesta som tror på något.
            Tro, och förhoppningar i viktiga beståndsdelar i våra liv.
            För att vi ska kunna uppnå något.
            Gäller även dig.

            Men vad jag saknar i din något nedlåtande bild av Ryssland är att problemen kom med den demokratiska Västvärlden intrång vid Sovjetunionens kollaps.

            Romelsjö påpekar detta genom att nämna problemen var mycket mindre under Sovjetunionens tid.
            En lycklig tid för ryssar även om de idag inte vill ha den tiden och sovjetkommunismen tillbaka.
            I varje fall inte den yngre och medelålders.

            Den man som räddade Ryssland från Västvärldens intrång och begär är idag president i Ryssland.

            Precis som en ledare för Ryssland ska vara.
            En ledare och person vars främsta vilja är att stå upp för och försvara Fosterlandet Rådina.

            Jämför vårt land Sverige,
            där har demokratin, vänstern samt kapitalet tagit ifrån oss Fosterlandet.
            Följ gärna nyhetsflödet och med fakta inse vilka följder det åsamkade vårt (eller allas utom ryssar?) samhälle.

          • Hej bäste Arbetarklass och tack för svar!

            Nja, den ekonomiska nedgången i den sovjetiska modellen kom redan i mitten på 1970-talet, och fortsatte sedan utan att kunna medicineras det minsta. Den var dömd att gå i baklås.

            Jag anser nog inte att jag nedlåtande ser ned på den delen av historien – mina ryska och andra sovjetiska vänner var på den tiden alltmer fientliga – alla avskydde allt som hade med sovjetiska kommunistpartiet att göra – ”k” som i karriärister som det hette på den tiden. Ideologin och ideologisk debatt och diskussion var helt utdöda. Ingen tog i någonting: ingen tog ansvar, ingen tog initiativ. Tjernobyl-olyckan blev den stora avskiljaren: systemet gick inte ens att ingenjörsmässigt och tekniskt att lita på.

            Precis som vår slaviske professorsnestor i slaviska studier, Kristian Gerner vid Lunds universitet, så började kampen mot det sovjetiska systemet märkligt nog i den sovjetiska gröna rörelsen; alla miljöförstörda sjöar, floder, utspridda radioaktiva sopor, dumpade atomreaktorer i Norra ishavet från uttjänta atomubåtar. Än idag går det inte att sortera sopor i ryska samhället, och på de allt större soptipparna i städerna med stigande välstånd lever i värsta fall de svagaste i samhället. Det jag själv minns som allra värst var alla återkommande soldatveteraner från Afghanistan som var arm- och benlösa, svårt narkotikaberoende och ofta HIV-smittade. Det var helt surrealistiskt för en nordbo att se dem boende på gatan dessutom utanför ett kloster som inte bemödade sig det minsta att hjälpa till.

            Dagens ryska samhällsmodell är en kombination av det dåliga av två system: oreglerad bankirkapitalism ”från väst” och det auktoritära och anti-politiska, närmast enväldet knutet till en paranoid person, från den sovjetiska epoken.
            Många ryssar jag känner personligen, tycker att dagens gangsterkapitalism och korruption av idag är långt värre än på Jeltsintiden; eftersom det putinistiska systemet tills nyligen växt sig allt starkare: en ihopvuxen ekonomisk sfär med rättssystemet, ”politiken”, säkerhetspolisen, ett alltmer förstatligat och korporativistiskt företagsliv, statsmedia o.s.v. Kritiserar man en sida av saken i systemet (till exempelrättssystemet eller mot statspressen) blir man jagad av en annan aktör (säkerhetspolisen eller någon minst sagt hotfull våldsverkande Kadyrov-fraktion).

            Den lämpligaste ’ismen’ man kan sätta på Putin-systemet är nog just korporativism, allt har smält ihop till en hydra som inte går att reda ut systematiskt, förrän ledaren själv för denna är död eller dödad. Så illa ser det tyvärr ut. Ryssland har inte varit i sämre politisk form sedan högstalinismen på det sena 1940-talet. Alla väntade då på en enda sak: ledarens frånfälle.

          • Du presenterar ingen analys som visar att ” dömd att gå i baklås.” Enligt CIA hade Sovjetunionen världens näst största ekonomi ” According to CIA estimates, by 1989 the size of the Soviet economy was roughly half that in the United States.[11]” Inte så illa av ett industriellt efterblivet bondeland 1917, med 20+ milj döda i Andra världskriget och stor förrödelse då. Tillväxten hade sakta ned men ekonomin växte. Det fanns problem av skilda slag som jag inte kan försöka beskriva här och nu. Var inte en majoritet i Sovjet i början av 90-talet för att bevara Sovjet?

          • Vi har delvis rätt båda två redaktör Anders!

            Jag har för övrigt mycket gott att säga om det sovjetiska samhället och folket. Sovjetunionen sades efter kriget ha mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla världens utbildade ingenjörer och väldigt många skarpa världsledande matematiker. Det var ingen slump att det var Sovjetunionen som vann rymdkapplöpningen i de flesta grenar: första satelliten, första mannen och första kvinnan i rymden, första bilderna från månens baksida och första landningarna med föremål på månen liksom de första föremålen som nådde både planeterna Mars och Venus o.s.v., o.s.v. Den kulturella och naturvetenskapliga kunskaps- och bildningsnivån var imponerande hög och oftast (avsevärt) bättre än i de flesta västländer. Men den personliga livskvaliténivån för de enskilda liksom gällande konsumtionsvaror och genom hela epoken ständig matbrist på grund av de evigt olösliga problemen i jordbrukssektorn förblev olösta hela sovjeterans existens. Jag fick klaga på min trevliga vitryska husfru jag bodde hos som inneboende student på 1980-talet att ”Du BEHÖVER I-N-T-E stå i lång kö för att jag skall få äta STEKT KÖTT och potatis till varje frukost(!!) – det duger med the och bröd och lite smetana eller youghurt” (dvs typisk vanlig nordisk frukost). Sovjetiska ekonomin var ofta världsöverlägsen att tillverka jättepjäser av lampkronor(men aldrig lampor till de enskilda hushållen), bygga metrotunnlar i stöder, tillverka världens största flygplan, atomubåtar och atomisbrytare – men konsumtionsvarorna stod den sovjetiska ekonomin inför komplett misslyckande. Som den skarpe svenske journalisten Kjell-Albin Abrahamsson (en gång SR:s korrespondent i Moskva) träffande skrev: ”en ekonomisk modell som inte kan få fram toalettpapper till sina medborgare är dömd att till slut gå under”. Det var det privata ekonomiska tillkortakommandena för det civila livet som gjorde att den sovjetiska ekonomiska modellen till slut just gick i baklås: den arbetande inte för det vanliga vardagslivet. Den sovjetiska marxism-leninismen förstod sig aldrig på mikroekonomins nya rön och inte kunde/ville tillämpa dessa, och det blev dess fall. Länge ansågs den ”västerländska vetenskapen” cybernetiken som en skadlig borgerlig vetenskap o.s.v., för att inte nämna charlatanen Lysenkos biologiska teorier som skadade det sovjetiska jordbruket bortom räddning.

            Facklitteraturen är rik och bjuder på massor av exempel, såväl usla som ganska goda förklaringar att den sovjetiska ekonomin till slut slutade att fungera. Sovjetiska ekonomerna Sjatalin och Javlinskij (på engelska Shatalin och Yavlinsky) lade i slutet på 1980-talet och början på 1990-talet fram ”Program 500”, en modell att smidigt(?) överföra planekonomin till en mer marknadsbaserad modell på 500 dagar (1½ år). Men sovjetstaten hann krascha innan några beslut togs.

            Att jag som enskild skribent här skall redovisa långa analyser av det som i vissa sektorer var just världens största industriella ekonomi (den sovjetiska) är att förvänta sig alltför mycket. De flesta ser idag den ryska kraschen kring 1992-1993 som just planekonomins slutliga krasch och alltså inte några nyliberala tokars modell som snabbt gick om intet. Matbrist –och rentav total avsaknad av mat– åren 1990-1991 kom alltså redan på sovjetisk tid, inte i det nya självständiga Ryssland från året 1992. Jag var där själv. Hyllorna var tomma. Milis och säkerhetspolisen fick order att leta i affärers bakre förråd om det gömdes mat o.s.v., på ett närmast patetiskt vis. De hittade mig veterligen aldrig några stora ”gömda förråd”. Livsmedels- och transportkedjan hade havererat. Sovchozerna (som var de bäst skötta statsägda mönsterjordbruken, till skillnad från de illa ansedda och mer improduktiva kolchozerna) hade helt enkelt inte pengar till att odla mera.

            Det som skilde den sista sovjetiska epoken 1990-1991 var att medborgarna HADE PENGAR att köpa för, medan statskassan var tom, och kunde inte betala för att odla eller föra ut man. Från 1992 med frisläppta priser (medan ryska staten gick i bankrutt redan 2 januari 1992) var att handlare och odlare kunde få fram produkter med en fungerande behovs- och konsumtionsmodell -men det stora pengainnehavet hos medborgarna medförde nu plötsligt hyperinflation: de sparade medborgarpengarna föll i värde och nu blev läget tvärtom: de pengar folk hade räckte nu plötsligt inte för att köpa saker, som nu kommit fram i en upplivad produkt- och leveranskedja, en så kallad ”supply chain”. Varorna fanns nu, men medborgarna var plötsligt fattiga de första halvåret 1992 och staten hade noll rubel i sin skattkista. Den var bankrutt.

            Ingen visste vilka lösningar och metoder som skulle användas. Sovjetmodellen hade slutligen kraschat, och ingen fungerande modell fanns för att få medborgarna att kunna köpa konsumentvaror. Att ge dem ytterligare pengar (t.ex. genom utlandslån) medförde än mer tilltagande hyperinflation, som redan rådde: matleveranser direkt till Ryssland skulle varit bästa lösningen. Problemet var därför närmast olösligt dessa första krisåren 1990/91–1993/94. Ingen ekonom tycks haft någon lösning från övergång till en död planekonomi till en icke-fungerande marknadsekonomi. Det var det som var problemet. Skarven gick inte att överbygga, och folket fick lida helvetets ekonomiska kval dessa år. Och det var både planekonomins fel, utländska ekonomers råds fel och det allmänna politiska kaosets fel: alla inblandade var helt enkelt skyldiga kollektivt. Folkets ekonomiska stålbad var ett faktum. Planekonomin var död, och marknadsekonomin kunde inte verka på grund av hyperinflation hos konsumenternas sparade kapital, som blev i det närmaste värdelöst.

          • Jag är inte heller expert på denna period. Men Johan varför kan inte du ange fakta och källor som stöd för dina påståenden, som jag och andra?

            Uppfattar inte att de ekonomiska problemen i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet var oöverstigliga. Här några siffror från Wikipedia: Notera BNP-tillväxten 1990 var + 0,9 %, medan den förväntas bli negativ i Sverige exempelvis.

            BNP:
            ” $820 billion in 1977
            (nominal; 2nd)
            $1.21 trillion in 1980
            (nominal; 2nd)
            $1.57 trillion in 1982
            (nominal; 2nd)
            $2.20 trillion in 1985
            (nominal; 2nd)
            $2.66 trillion in 1990
            (PPP; 2nd)[2]
            GDP rank 2nd [2][3]
            GDP growth 4.7% (in 1977) 4.2% ( in 1980) 3.8% (in 1982) 3.5% (in 1985) 0.9% (in 1990)
            GDP per capita $6,577 in 1977
            (nominal)
            $7,568 in 1980
            (nominal)
            $7,943 in 1982
            (nominal)
            $8,896 in 1985
            (nominal)
            $9,931 in 1991
            (GNP; 28th)[4]

            Viktiga faktorer var att Gorbatjov sökte lösa problemen genom olik. Det sistnämnda visar förstås på stor svaghet i ledningen och systemet då och sedan en tids. Omvandlingen” till kapitalism var snabb och brutal, med kraftigt ökad dödlighet och kraftig minskning av BNP. I en artikel i mycket ansedda Lancet finner man samband mellan snabbhet i övergång till kapitalism och ökningen av dödlighet.

            Läs gärna:Hyllade Michail Gorbatjov – Vad gjorde han? ”Mest bra eller dåligt?”
            Michail Gorbatjov: Ledaren som nationen inte var beredd att följa.
            Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.
            Många ryssar tycker det var bättre i Sovjet
            De flesta ryssarna anser att Sovjetunionens kollaps var dålig. Stark opinion för socialism i Ryssland och USA.
            Lyckliga östtyskar 30 år efter murens fall?
            Hyllade Michail Gorbatjov – en global katastrof!?

      • Ryssland har också sagt att de själva väljer lämplig tidpunkt och metod när ett motdrag görs.
        Och har förklarat att de anser att USA gärna vill framkalla en impulsiv reaktion vilket Ryssland undviker.
        Enligt Sun Tsu ska man undvika att göra det som fienden väntar sig.
        Det leder till att en del av Rysslands anhängare blir frustrerade.
        Men därigenom blir Ukrainas kvarvarande resurser svårare att skydda eftersom det är svårt att förutse när och var Ryssland anfaller.

        • Det putinistiska hämndanfallet tycks redan vara utfört. Odessas stora skyskrapa i hamnen, Hotell Odessa, är numera helt utbombat och utbränt i detta dygnet.

  3. Det finns utländska trupper i Ukraina. Vill fylla i den biten. Det finns utländska trupper sedan krisens start. Usa och lill-brittanien har varit dom i förärsätet som skött underrättelse arbetet mot Ryssland. Man haft även egna små styrkor på plats. Då pratar jag inte om alla dom 10tusentals såkallade frivilliga som varit på plats. Flertalet amerikanska och brittiska soldater har direkt dödats i strid. Och så sent som förra veckan nu förlorade Tyskland egna soldater när ryssarna sprängde deras tyska leopard stridstankar i luften. De visade sej att det var tyska soldater som körde dessa och inga som helst ukrainare. Exemplen är MASSOR under denna kris, MEN det är ju EJ förvånade. ALLA vet att Usa och lill-brittanien skött de mesta och viktigaste underrättelse arbetet direkt på marken och med egna mindre styrkor. Men det finns riktiga soldater direkt på marken som strider och stridit under krisens gång. Polska soldater tillhör kategorin också. Även svenskar finns tro det eller ej, men dom är ej många, men dom frivilliga är många fler och räknas i hundratals faktiskt. Men detta är ju EJ förvånade. Självfallet kommer berörda länderna jämt säga samma sak när man tar hem sina lik, att det var frivilliga och INGET annat. Vilket är rent skitsnack från början till slut

    • Ukraina liksom Ryssland är självständiga stater och har rätt att inbjuda vilka utländska militära rådgivare och medhjälpare de vill, precis som Nordkorea en gång i Koreakriget fick hjälp av kinesiska frivilligtrupper (de sägs ha varit minst 600 000) att driva ut de amerikanska, australiska, brittiska och sydkoreanska trupperna ut ur norra Korea. Och de lyckades!

      • Och Ryssland har alla skäl att känna sig hotat av Natos stora expansion, och Ukrainas önskemål före 24/2 2022 att gå med i Nato. Överordnat är säkerhet även för t.ex. Ryssland

        • Tja, har då inte Ukraina då rätt att känna sig precis lika hotat över att Ryssland och Kina är med i CSTO?

          Det är den internationella rättens fullständigt objektiva rättigheter i bl.a. OSCE-länderna att varje land får själv enligt överensstämmande med internationell lag föra egen utrikes- och säkerhetspolitik och vara medlemmar i vilken internationell organisation de så önskar enligt parlamentariska beslut.

          Större länder och stormakter har tack och lov ingen veto-rätt vilka deras mindre grannländer samarbetar med diplomatiskt och säkerhetspolitiskt -inte heller Ryssland.

          Efter vad som hänt Ukraina sedan det totala militära krigsövergreppet sedan februari 2022 kan jag tänka mig att länder som de små baltiska länderna och vissa Centraleuropeiska länder kan nog tacka högre makter att de står under Nato:s kärnvapenparaply och Nato:s artikel 5, som vi vet att Ryssland strikt och hårt alltid haft stor respekt för.

          Det är nog en (kort) tidsfråga innan Ukraina nu just blir Nato-medlem (kanske får de offra Krim-halvön i en sådan uppgörelse), en utveckling som en viss herr Putin med sina våldsamheter och brutala krigsvåld mot städer och människor bara påskyndat, precis som de förr så helt otänkbara Nato-medlemmarna Finland och Sverige -en absolut direktverkan av Putins eget (improduktiva) strategiska tänkande och taktiska handlande.

          Ingen har på senare decennier varit en absolut bättre medlemsvärvare till Nato än herr Putin i Kreml. Det är han som återupplivat denna nyligen förr så närmast välkänt ”hjärndöda” organisation.

          • CSTO har inte utvidgats runt Ukraina m potentiellt kärnvapenförsedda baser har ej demoniserat Ukraina och hotfullt beteckna Ukraina som en slags huvudfiende

          • Att Ukraina, Johan de Naucler, skulle bli någon NATO-medlem inom överskådlig tid är att betrakta som 0 procents sannolikhet.

        • Ja, Sven-Eric – vi kan inte se in i framtiden.

          När allt kommer omkring i en fredsförhandlingsrunda kan ju uppdelningen bli att Ukraina får sina säkerhetsgarantier av (bl.a.?) Nato och att Krim förblir ryskt.
          I och med att Ryssland nu på över ett år inte gjort några militära framgångar territoriellt eller politiskt, och den politiska ledningen i Kreml är mycket skör (vi såg hur INGEN i första stadiet slöt upp bakom Putin-ledningen när Prigozjin fullständigt vällde fram mot Moskva och sköt ned egna ryska stridsflygplan), så en inre kupp kan vara möjlig -nu när det ekonomiska tryter för bankirklassen i Moskva.

          Det rimligaste för europeisk del (men inte amerikansk del) är ju att i en post-putinistisk tid ta in Ryssland i Nato eller måhända andra europeiska gemensamma säkerhetsstrukturer, eftersom vi i långa längden inte kan ha ett farligt delat Europa på det här sättet.

          Om denna framtid kan vi inte säga mycket. Många yngre ryssar (upp till 55, för att inte säga de under 30 som aldrig levt under den sovjetiska epoken) är mycket västligt tillvända och ”har inga planer på att lära sig kinesiska”, som det brukar heta.

          • Så länge som regimen i Ukraina omfamnar fascisterna från andra världskriget så kommer de aldrig att komma med vare sig i EU eller NATO. Inte svårare än så.

          • Vi får väl se. Moldavien och Ukraina ligger bra till att få inleda medlemsförhandlingar, liksom västra Balkan, Georgien dock sämre till med landets tilltagande auktoritära styre.

            Att Ukraina fått bekymmer med sina ultranationalister är en direkt motreaktion på putinismen från Moskva riktat mot det ”icke-existerande Ukraina och dess falska historia”…och allt vad det kallats. Innan Putin återkom till presidentmakten 2012 var både Ryssland, Putin och rysk politik märkligt nog oftast populärare i Ukraina än den egna ukrainska politiska klassen, än just i själva Ryssland.

            De ultraradikala ukrainska högerelementen vill som oftast själva ÖVERHUVUDTAGET inte veta av några anslutningar till europeiska värderingar eller organisationer -utan ha ett renlärligt ukrainskt Ukraina –d.v.s. utan både Europeiska unionen och Nato.

            Al Jazeeras journalist Charles Stratford har av och till genom dessa år följt unga ukrainska högerradikaler och ultranationalister på fältet i Ukraina (han är där ett journalistiskt föredöme i förhållande till övriga västliga media som helt tryckt detta tema in under mattan) och från dessa intervjuer märker man att Ukrainas högerradikala ultranationalister vill inte alls ha några europeiska eller västliga värderingar i och till sitt land –till skillnad från den stora ukrainska allmänheten som är idag helt anti-putinistisk, och närmast helt pro-europeisk.

            Hur länder i Europa skall få bort Bandera-kulten och allt runt Ukrainas besvärliga historia blir nog förhandlingsbart. Min gissning är att diverse Bandera-monument och Bandera-gatorn ryker och bannas – det har väl åtminstone den polska sidan (inom partiet PiS) högljutt krävt nu och då.

  4. Det var intressant att höra följande reprisprogram på radion igår.
    https://sverigesradio.se/avsnitt/ukrainas-dom-da-tar-putins-krigsresurser-slut

    Plötsligt har analyserna svängt 180grader! För ett och halvt år sedan sade SR:s Nato megafon att kriget att Ryssland skulle besegras på 0-tid. Nu – plötsligt – påstår radion att alla förväntningar var att RYSSLAND skulle segra snabbt! Att det fortfarande är krig, ses som en framgång! OCH Passakivi och Persson/Lövgren, samt andra analytiker i programmet är överens om att det blir ett långt krig!

    • Å andra sidan – en tv-sändning kan vara inspelad och visas upp som ”äkta” direktsändning. I Rysk media är nämligen allt i denna väg helt möjligt… Förmodligen kommer Sokolov att ”dö senare” då man kan välja ut ett ”lämpligare tillfälle” i väntan på att ett ”känsligt lik skall kallna”. Den som sett Svartahavsbyggnadens två kraftiga bombnedslag, vågat fräckt mitt i dagsljus, inser att folk och personal måste ha strukit med där, om man befann sig i byggnaden.

      Den som gått ut med nyheten att Sokolov var död har antingen slarvat gravt, eller så har man antagligen tagit just rätt person.

  5. Amiral Viktor Sokolov är vid liv och gott hälsa.
    Amiral Viktor Sokolov är vid liv och gott hälsa.
    Amiral Viktor Sokolov är vid liv och gott hälsa.

    Patetisk ryssofob fortsätter hitta på än den ena än den andra …

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here