Väst och Ukraina. Lena Andersson: Det som är ologiskt bär också på en logik

11

Red.: Lena Andersson har publicerat en intressant ledare i Svenska Dagbladet 7 december med titeln “Det som är ologiskt bär också på en logik. Jens Stoltenbergs bok tar oss med längs det belägrade psykets berg och dalbana. Hon diskuterar där Jens Stoltenbergs bok.

Jag återger nedan utdrag ur artikeln på drygt 600 ord av totalt 1600 ord. Tidningar gillar inte att man återger hela texten. Att den publiceras kanske innebär en öppning i den helt dominerande, ensidiga synen på Ryssland som krigshot som aldrig åtföljts av en ens enkel analys med fakta. Påminner om Frida Strannes debattartikel i Aftonbladet Rädsla gör debatten om Ukraina farlig och dum.. Och Lena Anderssons ändå något försiktiga framtoning i Lena Andersson om kriget i Ukraina: Västländerna är stridslystna. Kanske kan USA:s nya säkerhetspolitiska strategi bidra till öppnare debattklimat, fast den närmast reflexmässigt avvisas av etablerade bedömare som Carl Bildt och Joakim  Paasikivi. Nu över till artikelutdraget.

“Ifall militärerna och politikerna någon enstaka gång gör en värdering av ingående målkonflikter, upprepar de bara att Ryssland kommer att utnyttja ett eldupphör till att samla kraft och vid nästan angrepp lägga under sig hela Ukraina…

Kan frånvaron av bedömningar anpassade efter rådande läge, till förmån för högläsning om våra ideal, spåras till drömmen om ett regimskifte i ett sönderkört Ryssland?…

Ett stöd för dessa funderingar får jag i förre Natochefen Jens Stoltenbergs nyutkomna memoar ”Min tid i Nato” (Albert Bonniers förlag)

Stoltenberg erinrar om att Ryssland ingalunda är oslagbart, och mer än så: När landet har förlorat sina krig har stora interna omvälvningar skett… Förlusten i första världskriget ledde till ryska revolutionen 1917. Dess långa era tog slut strax efter återtåget från Afghanistan 1989…

Så jag undrar: är tanken att om kriget får pågå tillräckligt länge tar Putins Ryssland kål på sig självt?

Stoltenbergs bok är utomordentligt intressant, inte minst för sättet på vilket han bemödar sig om att förmänskliga de monstruösa. ”Putin framstod som en hårt arbetande, rationell och resultatorienterad man, och tonen mellan oss var oftast vänlig”, skriver han om deras möten som ledare för sina respektive länder i början av seklet. Han understryker att ryssarna ”höll de avtal vi hade ingått”.

Han tar aldrig uttryckligen tillbaka dessa utsagor.. 2013 träffar han som norsk statsminister Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev för att fira 20-årsjubileet av ländernas samarbete i Barents hav. Under deras ”småprat” betonar Stoltenberg för sin kollega att ”den öppna gränsen och vänskapen mellan ryssar och norrmän [är] ett betydande framsteg. ’Det finns ingen anledning för er att känna fruktan för Nato och oss’.”

Medvedevs svar är smått hisnande: ”’Nej, jag känner inte fruktan för dig. … Jag är inte rädd för president Barack Obama eller förbundskansler Angela Merkel heller. … Men vem kommer efter er? Det vi har lärt av historien är att det minst en gång varje århundrade dyker upp en galning från väst som vill erövra Ryssland. På 1700-talet gick Karl XII till anfall, och hans stora mål var att ta Moskva. Napoleon intog staden 1812. På 1900-talet angrep ni oss två gånger i två världskrig. Hitler stod 1941 vid Moskvas portar, innan han slogs tillbaka. Och glöm inte att vi nätt och jämnt har börjat på det århundrade vi är i nu’.” (översättning Ninni Holmqvist)

Ja, en hel del säger det – om en belägrad mentalitet, med en absurt essentialiserad fiende som man är sjukligt upptagen av. Men den är oss inte främmande. Ett likartat tänkande styr faktiskt all form av identitetspolitik.

Tänkandet kännetecknas av att gärna söka belägg i historien, men med en samtidig vägran att analysera de historiska skeendena dialektiskt, i deras rätta sammanhang.… Avsikten är inte rättvisa bedömningar, utan att få sin utsatthet bekräftad…

Inför den samexistens som en dag måste återkomma, finns måhända ett värde i att notera det djupt bekanta i tänkandet.

Ett problem för väst är att det då och då finns en skugga av rimlighet i påståendena. Ett annat är att även Nato utgör en sorts stam, en intressesfär skapad med en fiende i åtanke, vilket riskerar att befrämja en likartad mentalitet.

I boken beskrivs hur Nato oroas av att de återkommande ryska militärövningarna ska ”användas som svepskäl för militäroperationer mot andra länder”. Jag frågar mig hur vi samtidigt ska motivera att rysk oro för Natos växt endast är ett utfall av Rysslands neuroser. Är svaret att Natoländer bara fromt försvarar sig, medan onda ryssar anfaller?

Ska vi säga det till dem som träffades av Bushs och Blairs oöverskådliga förstörelse av Irak, av Obamas drönare, av Trumps attacker på fiskebåtar med eller utan knark?

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.

Föregående artikelFolket i Bild – Kulturfronts julnummer
Nästa artikelVad fordrar AI? Medborgarförslag till Järva stadsdelsnämnd. Energislukande serverhallar i Akalla
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

11 KOMMENTARER

  1. Angående år 1700 så var det ju Ryssland som började kriget på dåvarande “östfronten” i och med belägringen av Narva. Ur Sveriges/Karl XII:s synvinkel var det ett försvarskrig. Att Karl XII sedan spelade bort allting genom att aldrig ersätta krig med diplomati är ju en annan sak. Och ser man till de stora dragen i historien så hade Medvedev rätt så rätt.

    Mellan 1700 och 1808 så angrep Sverige Ryssland två gånger: 1741 och 1788. Ryssland angrep också två gånger: 1700 och 1808. Det kan ju vara värt att påtala för påstridiga ryssar som bara ser “väst” som ständig angripare av ett oskyldigt ryskt offer.

  2. Men varje människa med en fungerande hjärna sätter nog Fred i Ukraina som absolut prioritet nummer ett, sedan har vi dessa ordinarie krigsivrare som tycker en jävla massa saker, och som får i stort sett allt utrymme i Regeringen Medierna,,, i Radio och TV, man får mycket sällan höra något som skulle kunna vara åt freds hållet. Jag förstår inte hur Medierna kan få ihop en sådan sörja dag ut och dag in, de måste ju tänka på att det finns lättpåverkade korkskallar som suger in allt, som leder till rädsla och oro..

  3. Så beskrivs Euroepiska regeringar. Merz har bara 18 % av tyska folkets stöd, Macron endast 10 % stöd och lill-Britanniens Starmer likaså 10 % stöd.

    “USA:s nya National Security Strategy uttalar det uppenbara: En betydande del av den europeiska majoriteten vill ha fred, men denna önskan återspeglas inte i politiken, till stor del för att dessa regeringar undergräver demokratiska processer. Faktiskt har rustningar och tal om krig med Ryssland blivit ett sätt för ledande europeiska politiker att avleda uppmärksamheten från ländernas interna misslyckanden, utebliven tillväxt och och försämrade levnadsförhållanden.”

    Källa: Nyhetsbanken

    Dags för européer at avlägsna deras fiender från makten

  4. “Tidskriften Der Spiegel har publicerat utdrag ur ett telefonsamtal mellan europeiska ledare och Zelenskyj inför Trumps sändebud Witkoffs besök i Ryssland.

    “Det finns en möjlighet att USA kommer att förråda Ukraina om territorium, utan klarhet kring säkerhetsgarantier”, sa Macron.

    Merz sa att Zelenskyj borde vara “extremt försiktig under de kommande dagarna”. “De spelar ett spel med både er och oss.”

    Finlands president Alexander Stubb, en av få européer med goda relationer med Trump, varnade också för förhandlingsduon Witkoff/Kushner. “Vi får inte lämna Ukraina och Volodymyr ensamma med de här killarna.”

    Nato:s generalsekreterare Mark Rutte, som också var positivt inställd till Trump, instämde i finländarens åsikt. “Jag håller med Alexander, vi måste skydda Volodymyr.””

    Källa: Nyhetsbanken

  5. Man kan ju undra varför politiska ledare i EU vill skydda en välkänt korrumperad person som Zelenskyj, som dessutom, delar ut tapperhetsmedaljer till nazister och andra sorters högerextremister i den Ukrainska armén? Kan det vara så, att han är helt i händerna på den kraftigt beväpnade Nazikabalen och att det är dom som helt styr Ukraina och att Zelenskyj endast är jokern och kasperdockan som styrs av Nato och Väst.
    Kan det möjligen vara så att en viss del av EU-etablissemanget i sig själva högaktar nazismen och fascismen? Åtminstone när man får ta del av deras retorik, av personer i EU, som ex Kaja Kallas, Mertz, Annalena Baerbock, Rutte, Starmer, Macron och liknande (ännu så länge) framstående potentater.

  6. Ryssland kommer inte att återuppta förbindelser med Finland.
    Trots vissa finska politikers önskan kommer Ryssland inte att återuppta banden med Finland, eftersom de nuvarande finska eliterna har fläckat sig själva med militant ryssofobi, sade Vladimir Dzhabarov, ordförande för federationsrådets kommission för skydd av Rysslands statssuveränitet.
    Nu överväger premiärminister Petteri Orpo att skapa en särskild ekonomisk zon i landets sydöstra del, som tidigare blomstrade tack vare handeln med Ryssland, sade senatorn. Han är oroad över den svåra ekonomiska situationen både i detta område och i hela Finland.

    “Men låt oss inte glömma att samtidigt fortsätter rysofobisk hysteri i Finland på elitnivå. Man får intrycket att samma president Alexander Stubb, som fungerar som mellanhand för européerna för att återberätta sina anti-ryska planer för Donald Trump, inte alls är intresserad av att skära ner sociala förmåner, utgifter för utbildning och sjukvård samt andra befolkningsproblem. Han påminner ständigt om det sovjetisk-finska kriget, och ingjuter i sina väljare att Ryssland påstås vilja attackera Europa.”

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here