Rysslands kritik av USA:s toppmöte om demokratin, samt av demokratin i USA och EU

14
1275
Sergey Lavrov, Minister of Foreign Affairs for the Russian Federation, is seen during the 2019 Comprehensive Test-Ban Treaty Article XIV Conference in Conference Room 2 at United Nations Headquarters in New York, NY, USA on September 25, 2019.

Det här uttalandet av ryska utrikesministeriets uttalande om det planerade amerikanska «summit for democracy» (toppmöte för demokrati, för inbjudna nationer, se USA:s UD:s hemsida, för det officiella syftet, se här, ö.a.) hos The Saker 1/12 har upphittats och översatts av Rolf Nilsson. Kritik från Ryska federationens utrikesministerium Är kritiken befogad?

Bild: Caitline Johnstones blogg

______________________________________________________________________

Rysslands kritik av USA:s toppmöte om demokratin, samt av demokratin i USA och EU

I samband med det så kallade summit for democracy, som hålls den 9-10 december på initiativ av den amerikanska administrationen, anser vi att det är nödvändigt att göra följande uttalande.

Arrangörerna och entusiasterna bakom detta hävdar att de leder världen för att främja demokratins och mänskliga rättigheters sak. Men USA:s, Storbritanniens och EU:s medlemsländers meritlista och rykte när det gäller att respektera demokratiska rättigheter och friheter på hemmaplan, såväl som på den internationella arenan, är milt sagt långt ifrån idealiska.

Fakta tyder på att USA och dess allierade varken kan eller bör göra anspråk på status som en ”ledstjärna” för demokrati, eftersom de själva har kroniska problem med yttrandefrihet, valadministration, korruption och mänskliga rättigheter.

De stora västerländska mediernas redaktionella policy kontrolleras i själva verket av parti- och företagseliten. Väloljade mekanismer för censur, självcensur och borttagning av oönskade konton och innehåll från digitala plattformar används för att undertrycka oliktänkande i media, vilket representerar en grov kränkning av den rätt till yttrandefrihet, som förs fram av västvärlden.

Sociala medieplattformar, som kontrolleras av amerikanska företag, används i stor utsträckning för desinformation, propaganda och manipulation av den allmänna opinionen. Elektronisk massövervakning av underrättelsetjänster och IT-företag som samarbetar med dem, har blivit en realitet i det dagliga livet i västerländska stater.

För ungefär ett år sedan, under valkampanjen i USA, såg världen hur det arkaiska valsystemet i det landet började falla sönder. Den befintliga rösträkningsmekanismen har visat sig ha många svagheter. Miljontals amerikaner ifrågasätter rättvisan och transparensen i presidentvalet 2020. Detta är förståeligt, eftersom det sätt på vilket det genomfördes och dess resultat, involverade tvivelaktiga metoder som gerrymandering (förändringar i valkretsindelning för att gynna ett visst part, ö.a.), flera veckor lång poströstning och att neka observatörer, särskilt internationella sådana, tillgång till vallokaler.

Allvarliga frågor uppstår utifrån de amerikanska myndigheternas fortsatta repressalier mot demonstranterna utanför Capitolium den 6 januari, vilka den amerikanska administrationen och anslutna medier öppet kallar ”inhemska terrorister”. Dussintals människor, som inte höll med om resultatet av presidentvalet, dömdes till fängelse, vilket inte står i proportion till deras oppositionella aktiviteter.

Samtidigt som USA utnämnt sig till den ”globala demokratiska ledaren”, har USA under många år varit världsledande i antalet fångar (över 2 miljoner människor). Förhållandena på många kriminalvårdsanstalter förnedrar människovärdet. Washington fortsätter att tiga om tortyr i Guantanamo Bay-fängelset. Den amerikanska underrättelsetjänsten banade väg för skapandet av hemliga fängelser i allierade stater, en praxis utan motstycke i den moderna världen.

Lobbyverksamhet i USA är i själva verket legaliserad korruption. Lagstiftande församlingar kontrolleras de facto av storföretagen. Både inom landet och internationellt, tillvaratar de i första hand sina sponsorers intressen, såsom privata företags, snarare än folkets, väljarnas.

Mot denna bakgrund är den demokratiserande retorik som kommer från Washington, inte bara helt frikopplad från verkligheten, utan den är också ytterst hycklande. Innan vi ger oss in på uppgiften att ”exportera demokrati” uppmanar vi våra nordamerikanska partners att först ta itu med sina problem på hemmaplan och att försöka övervinna de fördjupade splittringarna i samhället i frågor om etik, värderingar och visioner om landets förflutna och framtid. Att ödmjukt erkänna att USA:s demokrati inte är perfekt är uppenbart inte tillräckligt.

Storbritannien kan inte heller positionera sig som en progressiv demokrati. Det landet är ett bekvämt hem för organisationer som bekänner sig till nynazistisk ideologi, med ökande incidenter av rasism och diskriminering av etniska och kulturella minoriteter inom många sfärer av det offentliga livet. Det har förekommit fall där brittisk underrättelsetjänst olagligt samlat in personuppgifter om sina egna medborgare, och polisvåld, inklusive mot fredliga demonstranter, har blivit vanligt.

Bild: Shutterstock

Situationen i EU är inte mycket bättre. Bryssel ignorerar konsekvent de legitima rättigheterna och intressena för etniska ryssar och rysktalande invånare i de baltiska staterna, Ukraina och Moldavien. Det blundar för de nya EU-ländernas mytbildning omkring den politiska historien, där före detta nazistiska hantlangare, som begått krigsförbrytelser, utropas till nationella hjältar. Administrativt undertryckande av oliktänkande, aggressivt inpräntande av ultraliberala värderingar och metoder som förstör den europeiska civilisationens kristna grund, har blivit vardag i många EU-stater.

Medan de hävdar att de står på rätt sida med ideologi och moral, har USA och en liten grupp av dess allierade, undergrävt förtroendet för sig själva med aggressiva handlingar på världsscenen, under parollen ”att främja demokrati.” Det har skett mer än ett dussin militära interventioner och försök till ”regimförändring” under de senaste 30 åren. Provokativa handlingar inom den militärpolitiska sfären bryter ofta flagrant mot internationell rätt och orsakar bara kaos och förstörelse.

Den senaste historien visar att militära äventyr, i syfte att påtvinga demokratisering, slutat i blodiga krig och nationella tragedier i de länder som föll offer för denna politik, bland dem före detta Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Alla typer av förevändningar användes för att släppa lös krig – från behovet av att bekämpa terrorism och spridning av massförstörelsevapen till ”att skydda civila”.

Alla minns hur, efter det militära ingripandet av ”koalitionen av de villiga” i Irak 2003, president George W Bush, ombord på hangarfartyget Abraham Lincoln, tillkännagav demokratins seger i det landet. Vad som hände sedan är allmänt känt. Det finns ingen exakt statistik intill denna dag, men enligt vissa uppskattningar omkom hundratusentals irakier i förtid.

Trots att de spenderade enorma summor på biljoner dollar, slutade den amerikanska insatsen i Afghanistan i ett fullständigt misslyckande. Den kaotiska evakueringen av amerikaner och andra medlemmar av den USA-ledda koalitionen från Kabul i augusti var den sorgliga kulmen på ”kriget mot terrorismen”, som varade i mer än 20 år.

Bild i Expressen. Från Anarkias blogg ”Vad ska SAS göra i Libyen? (https://annarkia.se/internationellt/nato-internationellt/vad-ska-jas-gora-i-libyen.htm)

Libyen har fortfarande inte återhämtat sig från Natos operation för att ”skydda de civila”. Trots alla särdragen i det tidigare sociopolitiska systemet i Jamahiriya, var Libyen ett stabilt land som säkerställde anständig levnadsstandard för sin befolkning. Denna ogenomtänkta militära aktion ledde bland annat till okontrollerad spridning av vapen och terrorister i hela Sahara-Sahel-regionen.

Vi kan fortsätta att citera exempel som avslöjar hyckleriet i kärnan av detta ”summit for democracy.” Men är det nödvändigt?

Ryssland, som våra västerländska kollegor på sistone har anklagat för nästan varje tänkbar dödssynd, formar sin utrikespolitik på ett annat sätt. Vi påtvingar ingen vår egen utvecklingsmodell. Vi respekterar varje nations kulturella och religiösa identiteter, såväl som de distinkta egenskaperna hos deras politiska system. Vi respekterar också varje nations rätt att, på ett oberoende sätt, bestämma sin egen utvecklingsväg. Vi kommer inte att diktera vår världsbild för någon. På den internationella arenan är FN-stadgan de regler vi följer, #OurRulesUNCharter .

Ryssland strävar efter att spela en balanserande, stabiliserande roll i den globala politiken. Vi upprätthåller jämlikhet mellan suveräna stater, icke-inblandning i deras interna angelägenheter, icke-användning av våld eller hot om våld, och fredlig lösning av tvister. Vi står för internationella relationer, som bygger på fredlig samexistens, samarbete och solidaritet, lika universell säkerhet och rättvis fördelning av globaliseringens fördelar.

Ryssland är en världsmakt, med eurasiska och europeiska rötter till sin identitet. Det lägger inte ut kursen för sin utvecklingsbana uteslutande i linje med transatlantiska politiska, ekonomiska och kulturella mallar. Vi håller inte med om det aggressiva påtvingandet av den så kallade ”nya etiken”, som förstör moraliska standarder som upprätthålls av traditionella religioner och som respekterats av mänskligheten i århundraden.

Genom att föra en icke-konfronterande och välbalanserad utrikespolitik, strävar vi efter att skapa möjligheter för en obehindrad utveckling av alla internationella aktörer. Vi kopierar inte västländernas exempel och gör inte intrång i deras inrikes angelägenheter: om individer som bor i dessa länder, eller några av dem, stöder förstörelsen av traditionella moraliska och andliga värden, beklagar vi bara detta, men inget mer än det .

Vi stödjer dialog mellan kulturer, religioner och civilisationer som ett viktigt instrument för att forma en enande agenda och för att bygga upp förtroende i relationerna mellan stater och samhällen.

För att lösa akuta problem uppmanar vi alla utländska partners att inte engagera sig i ”främjande av demokrati”, att inte dra nya skiljelinjer, utan att återgå till efterlevnaden av internationell rätt och att genomdriva principen om staters suveräna jämlikhet, vilken är stadfäst i FN-stadgan. Den förkroppsligar grunden för en demokratisk världsordning, vilken USA och dess allierade inte accepterar.

United Nations (FN) i New York. Foto: Tadekk. Licens: CC BY 2.0, Flickr.com
United Nations (FN) i New York. Foto: Tadekk. Licens: CC BY 2.0, Flickr.com

När mänskligheten fortsätter att bekämpa covid-19-pandemin och dess efterverkningar, behövs nu mer än någonsin samarbete mellan alla stater, på grundval av principerna i FN-stadgan.

Vi kommer noga att följa ”the summit for democracy.”

Relaterat
Demokratin fungerar dåligt i USA – första vetenskapliga studien
Notiser om riksdagspolitik och av betoningen av demokrati i Magdalena Anderssons regeringförklaring
Historien om Joe och Hunter Biden, censureras av USA-pressen – även av The Intercept.
Biden och Trump – Är problemet Coronapandemin, klimatet eller vad?
Vad står Bidens “flexibilitet” för?
Är Joe Biden ett bra alternativ till Donald Trump? Stödde Jugoslaviens förstörelse, motarbetade visselblåsare
Åtta sätt som gör USA:s valsystem odemokratiskt.
I USA gäller inte en grund för demokrati: En person- en röst!? Va!
USA:s odemokratiska val.
Jimmy Carter säger till Oprah Winfrey att USA inte längre är en demokrati
Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
Dollarocracy – Hur pengar har förstört USA:s en gång ganska demkratiska valsystem
Korruption i USA:s politiska ledning
USA: Ekonomisk manipulation och korruption

Föregående artikelNy manifestation till stöd för Julian Assange och yttrandefriheten. Lördag kl 12. Kom och visa ditt stöd!
Nästa artikelMinskar vaccinering mot COVID-19 risken att smitta andra? Ny studie -Lancet
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

14 KOMMENTARER

  1. Ett nytt geopolitiskt påhitt och trick för att återhämta amerikanarna ur det kaos de ställt till med på världsscenen, där den amerikanska militär-politiska modellen gjort närmast hitleristiskt fiasko.

    Nu skall ”västvärldens” mest instabila politiska nation ta ”nytt amerikanskt ledarskap” för trogna och korkade lärjungar, när kyrktaket rasat in på Pentagon, National Endowment for Democracy och The Atlantic Council samtidigt.

    Allt detta är för att förhindra att Europa och Asien växer ihop ekonomiskt -det är det detta initiativ endast rör sig om; hade Washington brytt sig om demokratin i världen kunde de ha visat det under hela ”kalla kriget”.

    De amerikanska Förenta staterna är det land som bokstavligen avdödat flest demokratier i världshistorien och blandat sig in och manipulerat närmare 100 demokratiska val precis överallt i världen.

    Som sagt: ett politiskt falskt initiativ förklätt som demokratiskt, men är en geopolitisk självräddningsaktion för ett vanärat, förnedrat Washington.

    Vi ser en före detta supermakts makabra dödsprocess.

    • Ja, man undrar ju varför USA inte kan släppa det här med att vara inbillad ”världsledare”? De måste ju vara medvetna om att allt bygger på en enorm lögn om ”demokrati och frihet” som man påstår man sprider. EU i sig självt är också helt odemokratiskt…Vem har t ex varit med och röstat fram EU-diktatorn Ursula van Leyen? Att både Putin och Lukasjenko har större legitimitet av sina väljare borde ju stämma till eftertanke hos både Biden och Leyen men västvärldens politiker är förblindade av sin egen inbillade förträfflighet helt i gammal europeisk kolonial tradition ivrigt påhejade av sin oligarkstyrda media. I Sverige har de styrande också svårt att smälta att man för länge sedan var en stormakt och man ska tydligen både vara en ”humanitär” stormakt och en ”klimatsmart” stormakt kosta vad det vill av skattebetalarnas pengar som snart är slut!

  2. 1. Lilla-Britannien har INGEN FÖRFATTNING. Därmed uppfyller inte pudding landet ens minimikravet för regel baserad styrning. Inte konstigt att den leds av en pajas och clown i ett. Pajasen och clownen Boris styr med hjälp av City of London förstås (som är jo den egentliga och endda maktcentra i pudding landet)

    2. USA är ingen demokrati utan en oligarki som styr av stammedlemmar. USAs presidenter sedan Lyndon Johnson väljs av oligarkerna, inte folket. USAs politiker kan säljas och köpas öppet på den politiker bazar som hölls vartannat år. Presidenten kan köpas och säljas vart fjärde år. Så klart dee som har pengar vinner politiker auktionerna i ”the land of the dunces and slaves” med andra ord.

    3. Ryssland led också av samma oligark sjukdomen eller åkomman. Men Rysslands president Vladimir Putin har delvis lyckats med att rensa bort det stam oligarkiska problemet (som förpestat väst) sedan han kom till maten år 2000. Därav det stora hatet och agget mot V V Putin, Rysslands demokratiskt valde President.

    Det stor geopolitiska spelet i vår samtid handlar om kampen mellan å ena sidan det stam oligarkiska väldet med säte i väst kontra å andra sidan regeringar så som Kina, Ryssland, Iran, Venezuela, Kuba, Syrien, Jemen, Bolivia, Nicaragua, Nord Korea, Honduras, mm. som har mer eller mindre lyckats befria sig själva från stam oligarki väldets grepp. Vilket bekräftas också av listan på de länder, regeringar och ledare som stamväldets monopol mediehus svartmålar dag och dag ut.

    • Visst finns oligarker kvar i Ryssland men Putin har kväst deras ambitioner för den politiska makten som han mycket riktigt anser ska vara hos folket. I USA och numera tyvärr i Sverige så ser man hur oligarkerna styr och ställer med hjälp av fluffiga författningar där politikerna via spetsfundigheter kan rucka på författningen för egen och oligarkernas vinning. Vi ser ju själva hur cirkusen i riksdagen ser ut och författningen ersatts av ”praxis”…Sveriges köpta, alternativt korkade ”journalister” har inte ens förmåga att ifrågasätta denna ”praxis” som tydligen upphöjts till någon sorts lag.

  3. Mycket tydligt och mycket bra. Jag har vår demokratiska propaganda upp över öronen och är censurerad i finländsk press, antagligen för att jag är mot USA- och Natoledda övningar med finländsk armè och på finländskt territorium nära ryska gränsen. Jag skulle vilja ha ett land och en regering som satsar på diplomati, samarbete och vänskap med andra folk och länder i enlighet med FN-stadgan. Jag lider av átt se hur fiendebilderna går hem hos vanligt folk. I en enkät nyligen såg 2/3 av ryssarna Finland som en vänlig nation – men bara 1/3 av finländarna såg Ryssland på samma sätt. Detta är ett mått på den officiella massiva propaganda vi är utsatta för – Ryssland har ingenting gjort för att åstadkomma detta.

    • Bästa Kerstin Tuomala.
      När du skriver ”Jag skulle vilja ha ett land och en regering som satsar på diplomati, samarbete och vänskap med andra folk och länder i enlighet med FN-stadgan.” ger du uttryck för vad vanliga svenskar, finnar ja alla vanliga människor jorden över önskar sig. Men vi har kommit i ett geopolitiskt läge där den som enväldigt styrde och ställde jorden över efter kalla krigets slut, känner sin position hotad. Då denne hegemon, USA, nu är ett mycket splittrat land, med en enormt skuldbelagd ekonomi, till stora delar utlokaliserad produktionsindustri, hårt nedslitna kommunikationer, dysfunktionell president, totalt opålitlig informationsapparat med flera ”skavanker”, ja så blir det som det är. Sverige, Finland, ja alla länder i Väst sluter mer eller mindre (där finns många interna konflikter dem emellan) helhjärtat upp på hegemonens sida, den neoliberala politikens sida. Sverige och Norge, vilka är de länder jag nu har bäst information om, har sedan några årtionden tillbaka helt kastat ut den socialdemokratiska politik som en gång ledde till den ganska goda levnadsstandard som byggts upp f.a. efter andra världskriget. Sveriges nya statsminister har klart sagt ifrån att hon kan tänka sig att arbeta med vilken budget som helst, det egna partiets eller motståndarnas, bara hon får regera.
      Så är det. Norges och Sveriges två stora arbetarpartier har sedan några årtionden helt kommit att sluta upp bakom den för de två broderfolken förödande neoliberala politik som nu dominerar Väst.
      Så bästa Kerstin, vi får arbeta så gott vi kan, med de medel vi har, och med den entusiasm vi förmår uppbringa, arbeta med folkupplysning som kanske kan bidra till att din önskan åtminstone något, något lite kan komma närmare ett förverkligande.

    • Kina ger svar på tal om demokrati och har inte till övers för USAs köp och sälj demokrati

      ”Under the US democratic system, politicians are agents of interest groups, rather than representing the interests of the majority of voters and the interests of the country as a whole, Tian Peiyan, Deputy Director of the Policy Research Office of the CPC Central Committee, said at a press conference on the launch of the white paper on Saturday.”

      I jämförelse är Kinas demokratiska system ”in China, both the Constitution and the Electoral Law stipulate that deputies to the NPC and local people’s congresses at all levels must be supervised by voters and the original electoral units.

      Both voters and the original electoral units have the right to recall their elected representatives,. China’s democracy shows respect and protects every individual”

      i Kina är det allt annat än stamväldets demoNcracy som gäller

      https://www.globaltimes.cn/page/202112/1240628.shtml

      • Man undrar ju om inte det amerikanska tvåpartisystemet är avsevärt mycket mer korkat, oreformerbart och tungrott, dessutom emotionellt käftigt och grälsjukt, än det kinesiska i dessa tider.

        Det amerikanska politiska samtalet, debatten och samhällslivet har gått in i en emotionell och olöslig stagnation, dessutom betecknas USA idag av många kunniga bedömare som ”västvärldens” mest politiskt instabila nation.

  4. Enligt Alexander Mercouris är ett trendbrott på väg inom rysk utrikespolitik. Ryssland har fått nog av att NATO och USA svikit alla överenskommelser som gjorts efter att Tysklands delning upphörde och NATO inte skulle expandera en tum i ostlig riktning.

    Ryssland kommer nu att kräva att NATO förbinder sig att upphöra med ytterligare expansion mot Rysslands gränser och att detta löfte formas till ett avtal, enligt Mercouris på hans videoblogg.

    Det som alla tänker på är givetvis att Ukrainas NATO-medlemskap därmed blockeras för gott. Men inte bara det, utan i så fall även Sveriges och Finlands.

    Rysslands nya planer har tveklöst diskuterats med den kinesiska ledningen. De bör ha kommit överens om att bistå varandra under de stormiga tider som stundar.

    • Häromdagen uttalade sig intressant den kinesiska Folkets Befrielsearmés militära överbefälhavare (tyvärr hörde jag det muntligt och hans namn var svåruppfattat) men hans syn på de nuvarande och nära rysk-kinesiska militära försvarskontakterna var intressant: ”vi är mer och närmare varandra än allierade”.

    • Det trendbrott du skriver om Johan, det är vad jag tror ett mycket, mycket viktigt steg. Det verkar som om den kraftfulla markering Lavrov gjorde på OSCE-mötet nyss har givit Väst någon form av skrämselhickan. Tydligen var det bara Blinken och Lavrov som var aktiva på stockholmsmötet. Blinkens och Stoltenbergs svar på journalisters frågor tyder klart på nervositet.
      Det är spännande, men framför allt oroligt att vänta på nästa schackdrag i Ukraina-spelet. Det stackars landet är så inpyrt med och till stor del, åtminstone militärt, dominerat av anhängare till nazisten Stephan Banderas, att vad som helst kan hända.

      • Som Mercouris påpekar så har väst aldrig befunnit sig i den här positionen förut. Tidigare har dom kunnat odla sin pubertala arrogans ohämmat och det har satt sin tydliga prägel på hur dom agerar och vilka företrädare som utses.
        Vårt eget stolpskott till utrikesminister är ett tydligt exempel på hur en fullständigt inkompetent person ända kan nå så högt i hierarkin. Det har helt enkelt inte ställts några andra krav än att sitta vackert när USA ger order. Kunskaper om världen, analysförmåga eller diplomatiska färdigheter har inte behövts. Ungefär samma sak har hänt i journalistkåren. Alla intelligenta och självständigt tänkande individer har sållats bort och kvar är en patetisk samling träskallar som bara skriver det som storebror vill se.

        Sammantaget genererar detta skrämselhickan när dom nu måste försöka hantera en, eller snarare två mäktiga motståndare som sätter hårt mot hårt. Vågar vi verkligen fortsätta så här tänker dom. Vi har sannolikt varken vapen eller ekonomi nog att bara klampa på som förut och våra länder riskerar på fullt allvar att förvandlas till grushögar. Samtidigt finns den reflexmässiga lydnaden gentemot krigsindustrin och den djupa staten kvar.
        Utan tvekan finns det ett underhållningsvärde i att se hur dom svamlar och gör bort sig ideligen. Synd bara att skrattet riskerar att bytas i sin motsats om deras brist på intelligens går för långt.

      • Amerikanarna har nu lyckats med det geopolitiska konststycket i sin strävan att dominera Euroasien och Centralasien (som tydligen enligt Brzezinski skall vara det ultimata att dominera hela Euroasien) och förhindra mer samarbete i och mellan Euroasien att dels sammanföra de två mäktigaste länderna på Jorden: Ryssland och Kina(jag bedömer dessa kontakter som mer äkta och avsevärt närmare än de någonsin varit efter 1949) och dels har amerikanarna blivit förnedrade och utkastade ur Sydasien med haveriet i Afghanistan.

        Washington sköter ju mycket av skrotningen av den ohållbara amerikanska imperialismen på helt egen hand -det är ju också ett faktum.

        Jag uppfattar ibland att det ligger i luften att Ukraina kan komma att överge denna kontraproduktiva kurs man haft sedan den amerikanska kuppen 2014.

        Georgien har delvis redan påbörjat denna kurs och försiktigt närmat sig Ryssland: också av rent ekonomiska och politiska skäl.

        Man undrar vad ”väst” och Nato tar sig till om Kiev -just av ekonomiska skäl återknyter sina band till Moskva- detta kommer säkert att avgöras inom 12-18 månader. Jag är inte säker att det Ukraina vi ser nu i slutet på år 2021 -och sju och ett halvt år av (amerikanskt) kaos- kommer att vara samma Ukraina kommande år 2022.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here