Storbritannien stoppade fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina i april

54
1219

Jag rapporterade nyligen att Ryssland kommit med vad som kan ses som en fredstrevare Ryssland flaggar för fredssamtal med Ukraina. Vad kan det innehålla?

David DeCamp har ny publicerat denna intressanta artikel på Antiwar.com.

 Ryssland och Ukraina försökte komma överens om en fredsöverenskommelse i april

Boris Johnson anlände till Kiev inte långt efter samtalen och sa till Zelensky att han inte skulle förhandla med Ryssland och att västvärlden inte var redo att underteckna ett avtal.

Ryska och ukrainska tjänstemän kom preliminärt överens om ett potentiellt fredsavtal under förhandlingar redan i april 2022, enligt en artikel i Foreign Affairs av Fiona Hill och Angela Stent som citerade tidigare amerikanska tjänstemän.

Redaktören:
Om Foreign Affairs ”Since its founding in 1922, Foreign Affairs has been the leading forum for serious discussion of American foreign policy and global affairs. It is now a multiplatform media organization with a print magazine, a website, a mobile site, various apps and social media feeds, an event business, and more. Foreign Affairs is published by the Council on Foreign Relations (CFR)”. CFR anses vara USA:s ledande utrikespolitiska tankesmedja.

I artikeln står följande: ”Enligt flera tidigare höga amerikanska tjänstemän som vi talat med tycktes ryska och ukrainska förhandlare i april 2022 ha kommit överens om konturerna av en förhandlad interimslösning.”

Villkoren för den uppgörelsen skulle ha varit att Ryssland skulle ha dragit sig tillbaka till de positioner som landet hade innan invasionen inleddes den 24 februari. I utbyte skulle Ukraina ”lova att inte söka medlemskap i Nato och i stället få säkerhetsgarantier från ett antal länder”.

Den preliminära uppgörelsen var resultatet av personliga fredssamtal som ryska och ukrainska tjänstemän höll i Istanbul i slutet av mars. De virtuella samtalen återupptogs efter mötet i Istanbul, men de två sidorna lyckades i slutändan inte nå en överenskommelse.

En viktig faktor för den misslyckade förhandlingsuppgörelsen var påtryckningar från väst. Enligt en rapport från Ukrainska Pravda uppmanade Storbritanniens premiärminister Boris Johnson Ukrainas president Volodymyr Zelensky att sluta förhandla med Ryssland när han besökte Kiev den 9 april.

Enligt rapporten sade Johnson till Zelensky att även om Ukraina är redo att underteckna vissa avtal om garantier med Putin, så är Kyivs västliga stödjare inte det. Enligt rapporten var Ryssland redo för ett möte mellan Putin och Zelensky om ett eventuellt fredsavtal, men det blev mindre troligt efter Johnsons besök.

Johnson verkade bekräfta Ukrainska Pravdas rapport när han i maj berättade för Frankrikes president Emmanuel Macron att han ”uppmanade” Ukraina att inte förhandla under sitt besök i Kiev. Den brittiske ledaren, som ska avgå i september, besökte Kiev en sista gång som premiärminister i augusti och sa återigen till ukrainarna att de inte skulle förhandla med Ryssland.

Enligt Ukrainska Pravda var den andra faktorn som skruvade upp fredssamtalen upptäckten av massakrerade civila i Bucha och andra områden nära Kiev som Ryssland drog sig tillbaka från ungefär samtidigt som förhandlingarna hölls.

Läs mer om Bucha: Den verkliga innebörden av Butjas false flag: ett skifte av berättelse
Ukraina-politiker säger att rapporten från Butja är fake.
Vem ligger bakom liken i Butja?
Vem utförde massakern i Butja?

Ryssland meddelade efter samtalen i Istanbul i slutet av mars att man ”drastiskt” minskade de militära operationerna kring Kiev och den nordliga staden Chernihiv. När Rysslands biträdande försvarsminister Alexander Fomin tillkännagav planen sade han att Ryssland förväntade sig att ”relevanta nyckelbeslut kommer att fattas i Kiev och att förutsättningarna för fortsatt normalt arbete kommer att skapas”.

Meddelandet följdes av ett tillbakadragande från norr som avslutades i början av april. USA och dess västliga allierade såg det ryska tillbakadragandet från norr som en reträtt och såg det som en möjlighet att öka stödet för Ukraina och skada Ryssland. Mot slutet av april besökte försvarsminister Lloyd Austin Kiev och efter resan sade han att Washingtons mål i kriget var att ”försvaga” Ryssland. I maj undertecknade president Biden lagförslaget om stöd till Ukraina på 40 miljarder dollar.

 

Föregående artikelHur anklagelser om bedrägeri och fusk i det ryska valet konstrueras. Med hjälp av OSSE?
Nästa artikelEn kedja av korruption: Hur de vita hjälmarna äventyrade OPCW-utredningar i Syrien
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

54 KOMMENTARER

        • Vare sig Israel eller drottning Elizabeth II har initierat, angripit eller invaderat i kriget i Ukraina.

          Det har däremot president Vladimir Putin helt själv gjort. Det var hans beslut. Han kungjorde det själv i tv – jag såg det själv mitt i natten (det var dock inspelat i förväg), och, nej, det var inte Mossads ihopklippta falska tv-inslag.

          Vare sig den konstitutionella monarken Elizabeth eller Israel lär ha minsta med det ryska krigsanfallet på Ukraina att göra.

          Vänligast sluta fransa ut allvarliga och seriösa ämnen till propagandistisk och stollig oigenkännlighet.

          • Drottning II:s Storbritannien har varit med om att initiera och underhålla konflikten bland annat genom:
            Sitt stöd för statskuppen mot mot folkvalde presidenten Janukovitj i Kiev 22 februari 2014;
            Sitt stöd för Ukrainas nazisttoleranta politik.
            Sitt stöd för Ukrainas politik med närmast sabotage av FN-stödda Minsk II, inbördeskriget mot Donbass
            Sina vapenleveranser till Ukraina för att slåss i bl.a. USA:s och Storbritanniens intressen.

          • Det är helt riktigt om landet Storbritannien och dess regering, men en konstitutionell monark har ingen insyn i förväg eller beslutsrätt i den politiken, lika lite som den svenske monarken har i den svenska politiken.

            (Jag kan tillägga att jag är republikan).

          • @Johan de Naucler 17 september, 2022 At 15:41
            ”Det har däremot president Vladimir Putin helt själv gjort. Det var hans beslut. Han kungjorde det själv i tv – jag såg det själv mitt i natten”

            Det är knappast troligt att Putin har börjat sitt tal med med en ”speciell operation i Ukraina”, utan FÖRST ha förklarat varför.

            Man kan fråga sig varför du smutskastar både Putin och Ryssland.

          • Till M.
            Jag förstår inte riktigt vad Du eftersöker i Din kritik.

            Undertecknad såg Putins tal (som var förinspelat) när det sändes direkt ut mitt i natten tidig morgontimme den 24 februari 2022. Där han självklart nämnde den ”speciella militära operationen”. Talet sändes direkt på de stora nyhetskanalerna, jag lyssnade på talet på ryska, utan tolkröst.

            Mig veterligen användes denna fras och beteckning på invasionskriget av grannlandet Ukraina redan från den 24 februari 2022, just i detta Putins tal till televisionen. Jag har inget minne av att benämningen skulle ha tillförts senare efter den 24 februari (2022).

            Du får väl se om talet på lämplig mediaplattform. Kanske finns det på SVT Play, eller om sagda text publicerats i sin helhet här på Global Politics?

  1. USA och Storbritannien är de facto krigförande fraktioner mot Ryssland i Ukraina
    Ukrainas offensiv planerades till stor del av amerikanska och brittiska militärer, vilket gjorde de två länderna till de facto krigförande parter.

    New York Times publicerade en artikel som beskriver hur Washington och London hjälpte Kiev att planera Ukrainas offensiver mot Cherson och Kharkov. En offensiv planeras också i Zaporozhya, där kärnkraftverket som skapat så många rubriker på sistone finns.
    För information, jag översatte hela New York Times-artikeln, men innan vi kommer till översättningen, låt mig påminna er igen varför USA och Storbritannien officiellt är stridande parter i kriget mot Ryssland.
    USA och Storbritannien är faktiskt i krig med Ryssland
    Den 16 mars publicerade förbundsdagens forskningstjänst en 12-sidig rapport där man undersökte frågan om när en stat blir en krigspart i den rysk-ukrainska konflikten. Jag rapporterade om rapporten, du hittar min artikel om den här. Ukrainas offensiv planerades till stor del av amerikanska och brittiska militärer, vilket gjorde de två länderna till de facto krigförande parter.
    Enligt rapporten är en särskilt känslig fråga överföringen av spaningsdata till Ukraina. Det är ingen hemlighet att USA delar sådan data i stor skala. Den vetenskapliga tjänsten ser en gråzon med en mjuk övergång här:
    ”Här är de exakta omständigheterna avgörande: ju mer omfattande stödet blir och ju mer beroende det stödda partiet, Ukraina i vårt fall, är av det, desto närmare den röda linjen kommer man. Strategiskt relevant information från säkerhetstjänsten väger naturligtvis tungt. Till sin natur är de dock naturligtvis hemliga och svåra eller omöjliga att bevisa för den motsatta sidan.”
    Som vi kommer att se av New York Times-artikeln är Ukraina mycket beroende av amerikansk underrättelseinformation och USA går till och med så långt som att förse Ukraina med operativ information om mål, som mycket väl kan ha passerat den ”röda linjen”. USA och Storbritannien är alltså i krig – och det vet Ryssland naturligtvis.
    Detta återspeglas också i uttalanden som Anatolij Antonov, den ryske ambassadören i Washington, gjorde i en intervju på onsdagen. Han beklagade att den amerikanska regeringen öppet skröt om att Ukrainas senaste framgångar på slagfältet hade uppnåtts med Pentagons direkta inblandning och tillade:
    ”Mot denna bakgrund låter försäkringarna från Washington att USA inte är en part i denna konflikt absolut löjliga och ogrundade. Fakta och vittnesmål från tidigare och nuvarande politiker och generaler säger något helt annat.”
    Han var också upprörd över att det i videofilmer av slagfältet som just nu visas på västerländska kanaler kan höras att soldaterna och officerarna talar flytande engelska, många med en uttalad brittisk eller amerikansk accent. Till detta sa han:
    ”Och de kämpar mot oss”
    Han kommenterade också uttalandena från Pentagon-tjänstemän som citerades i New York Times-artikeln:
    ”Om amerikanerna följde Ukrainas vansinniga krav på långdistansmissiler, skulle ett sådant scenario innebära direkt amerikansk inblandning i en militär konfrontation med Ryssland.”
    Frågan uppstår då oundvikligen hur Ryssland kommer att reagera. Hittills har Ryssland reagerat mycket försiktigt, det har bara genomfört ett fåtal attacker mot den ukrainska strömförsörjningen de senaste dagarna, vilket borde hindra de ukrainska väpnade styrkorna. Men det kan inte uteslutas att Ryssland snart kommer att ändra sin strategi efter den senaste utvecklingen och reagera hårdare, eftersom det inte finns något annat sätt att uttrycka det: Ryssland är nu i praktiken i krig med USA och Storbritannien, som kommer att ha en massiv inverkan på de ryska åtgärderna kan ha.
    Med det förordet kommer vi till översättningen av artikeln i New York Times den 13 september.
    Start av översättning:
    Det kritiska ögonblicket bakom Ukrainas snabba framfart
    Strategin bakom Ukrainas snabba militära framgångar de senaste dagarna började ta form för månader sedan under en serie intensiva samtal mellan ukrainska och amerikanska tjänstemän om hur man skulle gå vidare i kriget mot Ryssland, säger amerikanska tjänstemän.
    Motoffensiven, som reviderades i sin ursprungliga form i somras efter brådskande samtal mellan höga amerikanska och ukrainska tjänstemän, har varit mer framgångsrik än de flesta förutsägelser. Ukrainska styrkor har förstört Rysslands lednings- och kontrollstruktur och verkar redo att dra nytta av deras ansträngningar i nordöstra delen av landet och ytterligare en kampanj i söder.
    Arbetet började kort efter att Ukrainas president Vladimir Zelenskij sagt till sina generaler att han ville ta ett dramatiskt steg för att visa att hans land kunde trycka tillbaka den ryska invasionen. Under hans order utarbetade den ukrainska militären en plan för en total attack i söder för att återta Kherson och skära av Mariupol från ryska styrkor i öster.
    De ukrainska generalerna och amerikanska tjänstemän var av åsikten att en så omfattande attack skulle resultera i enorma offer och att en snabb återhämtning av stora delar av territoriet inte skulle lyckas. De ukrainska väpnade styrkorna led redan hundratals offer om dagen och konflikten hade förvandlats till en ansträngande kamp. Ryska styrkor led liknande offer men fortsatte att avancera och härjade ukrainska städer i östra Donbass-regionen.
    Efter en lång ovilja att dela detaljer om sina planer började ukrainska befälhavare att öppna upp för amerikanska och brittiska underrättelsetjänstemän för råd.
    Jake Sullivan, den nationella säkerhetsrådgivaren, och Andrei Yermak, en topprådgivare till Mr. Selensky, har talat flera gånger om att planera motoffensiven, enligt en högre tjänsteman i administrationen. General Mark A. Milley, ordföranden för de gemensamma stabscheferna, och höga ukrainska militära tjänstemän diskuterade regelbundet underrättelser och militärt bistånd.
    Och i Kiev fortsatte ukrainsk och brittisk militär att arbeta tillsammans, medan den nya amerikanska försvarsattachén, brigadgeneral Garrick Harmon, höll dagliga möten med ukrainska toppofficerare.
    Enligt amerikanska och ukrainska tjänstemän var tiden avgörande. För att inleda en effektiv motattack skulle ukrainare behöva agera innan det första snöfallet, då Rysslands president Vladimir Putin skulle kunna använda sin kontroll över gastillförseln för att pressa Europa.
    Denna redogörelse för motoffensiva förberedelser är baserad på intervjuer med flera höga amerikanska tjänstemän och andra som var medvetna om de hemliga samtalen mellan Washington och Kiev som hjälpte ukrainska befälhavare att planera striden. Många av dem talade på villkor att de var anonyma på grund av samtalens hemligstämplade karaktär.
    Amerikanska tjänstemän var ovilliga att till fullo bedöma effekten av motoffensiven, eftersom de ville se hur den utvecklades. För tillfället har Kiev fördelen.
    Ett kritiskt ögonblick den sommaren var ett krigsspel som involverade amerikanska och ukrainska tjänstemän för att testa framgången för en bred offensiv i söder. Övningen, som tidigare rapporterats av CNN, antydde att en sådan offensiv skulle misslyckas. Inför amerikansk skepsis vände sig den ukrainska militären återigen till Zelenskij.
    ”Vi gjorde några modeller och övningar,” sa Colin Kahl, Pentagons chefspolitiker, i en telefonintervju. ”Dessa övningar antydde att vissa vägar för en motoffensiv sannolikt skulle vara mer framgångsrika än andra. Vi gav det rådet och ukrainarna internaliserade det sedan och fattade sitt eget beslut.”
    Insatserna var höga. Ukraina var tvungen att visa att detta inte skulle bli ännu en frusen konflikt och att det var kapabelt att återta territorium för att stärka sitt folks moral och få västligt stöd.
    Under hela augusti intensifierade tjänstemän, på uppdrag av ukrainare, informationsflödet till Ukraina om de ryska styrkornas position och pekade på svagheter i de ryska linjerna. Informationen antydde också att Moskva skulle få svårt att snabbt förstärka sina trupper i nordöstra Ukraina eller flytta trupper söderifrån, även om man upptäckte ukrainska förberedelser för motoffensiven.
    ”Vi har sett att ryssarna har flyttat mycket av sina bästa styrkor söderut för att förbereda sig för den ukrainska motoffensiven”, sa Kahl. ”Så vi hade anledning att tro att på grund av de pågående moralproblemen och påtryckningarna från ukrainare, kan det finnas vissa delar av den ryska militären som är lite ömtåligare än de ser ut på papperet.”
    Istället för en stor offensiv föreslog den ukrainska militären två. En, i Cherson, skulle sannolikt ta dagar eller veckor innan dramatiska resultat, på grund av koncentrationen av ryska trupper. Den andra planerades nära Kharkov.
    Storbritannien, USA och Ukraina utvärderade tillsammans den nya planen och försökte spela upp den igen. Den här gången var tjänstemän från de tre länderna överens om att det skulle fungera – och ge Mr Selensky vad han ville ha: en stor, klar vinst.
    Men enligt en generalstabsofficer i Kiev berodde planen helt på volymen och takten på ytterligare militärt bistånd från USA.
    Ukraina, en före detta sovjetrepublik som hade använt äldre sovjetiska vapen, hade förbrukat mycket av sin egen ammunition. Att lära sig använda nya vapensystem mitt i ett krig är svårt. Men hittills har det riskfyllda draget visat sig vara framgångsrikt. Till exempel skickades mer än 800 000 granater av 155 mm artilleri till Kiev för att stödja de nuvarande offensiverna. Enbart USA har gett mer än 14,5 miljarder dollar i militärt bistånd sedan kriget började i februari.
    Enligt den ukrainske officeren försåg de ukrainska väpnade styrkorna före motoffensiven USA med en detaljerad lista över de vapen de behövde för att planen skulle lyckas.
    Vissa vapen, som High Mobility Artillery Rocket System (HIMARS), utmärker sig på slagfältet. Dessa uppskjutningsrakets satellitstyrda missiler, kallade GMLRS, innehåller var och en stridsspets med 200 pund sprängämnen, och har använts av ukrainska styrkor under de senaste veckorna för att förstöra mer än 400 ryska vapenlager, ledningsposter och andra mål, sa amerikanska tjänstemän.
    På senare tid har de ukrainska väpnade styrkorna utrustat USA-försedda HARM-luftmissiler till sovjetiska MiG-29-stridsflygplan, något som inget flygvapen har gjort tidigare. Missilerna har visat sig särskilt effektiva för att förstöra ryska radarer.
    ”Vi noterar att Ukraina gör verkliga och mätbara framsteg när det gäller att distribuera dessa system”, sade general Milley i Tyskland förra veckan vid ett möte med 50 länder som ger militärt och humanitärt bistånd till Ukraina. ”De har stora svårigheter med att återförse sina styrkor och ersätta sina stridsförluster.”
    Ukrainska och amerikanska tjänstemän sa att Pentagons nu veckovisa eller varannan vecka tillkännagivanden av nya vapen- och ammunitionssändningar från amerikanska lager har gett Kievs högsta befälhavare förtroende att planera komplexa samtidiga offensiver.
    – Vikten av västerländskt militärt stöd ligger inte bara i de specifika vapensystemen, utan också i säkerheten och förtroendet som ukrainare kan dra nytta av i sin framtida planering, säger Jack Watling, seniorforskare vid Royal United Services Institute i London. som nyligen återvänt från Ukraina.
    När ukrainska soldater ryckte fram i områden i nordost under helgen kollapsade ryska styrkor. På vissa platser runt Kharkov drog sig ryska trupper helt enkelt tillbaka från strid och lämnade utrustning och ammunition bakom sig, sa tjänstemän i det amerikanska försvarsdepartementet.
    Attacken på Cherson var varken en list eller en avledningstaktik, enligt personer som är bekanta med planen. Och man har lyckats tvinga Moskva att skjuta upp skenomröstningar om huruvida delar av Cherson-regionen vill ansluta sig till Ryssland. Men som väntat går motoffensiven långsammare, eftersom antalet ryska trupper där är mycket högre än i Kharkov.
    Slutligen tror ukrainska tjänstemän att dess långsiktiga framgång kommer att kräva framsteg mot de ursprungliga målen för den kasserade strategin. Dessa inkluderar återtagande av kärnkraftverket i Zaporozhye, avstängning av ryska trupper i Mariupol och tillbakaskjutning av ryska trupper i Kherson över floden Dnipro, enligt amerikanska tjänstemän.
    Ryssland har försvagats. Genom att misslyckas med att upptäcka den ukrainska utplaceringen kring Kharkov har den ryska militären visat sin inkompetens och brist på solid intelligens. Kommando- och kontrollstrukturer är decimerade och Ryssland kämpar för att återförse sina trupper, vilket ger Ukraina en chans under de kommande veckorna, sade amerikanska tjänstemän.
    Medan Ukraina kan ha en möjlighet att återta mer territorium i öst, säger amerikanska och ukrainska tjänstemän att söder är den främsta krigsarenan.
    ”Kherson och Zaporozhye är möjliga mål”, säger Michael Kofman, chef för Rysslandsstudier vid CNA, ett försvarsforskningsinstitut. ”Vi skulle kunna se fler operationer av den ukrainska armén i framtiden för att göra genombrott där.”
    Planen som kom fram från midsommarförhandlingarna var starkt beroende av amerikansk underrättelsetjänst och högteknologiskt vapen. Amerikanska tjänstemän betonar dock att framgången med offensiven helt och hållet kan tillskrivas Mr. Zelensky och den ukrainska militären, som ledde en relativt liten styrka till en fantastisk seger i Kharkov.
    ”Ingen har fått bollen i rullning än”, sa Kahl. Men han tillade: ”Jag tror att det visar världen att ukrainarna är kapabla att genomföra komplexa, offensiva operationer.”
    översättningens slut
    https://www.anti-spiegel.ru/2022/die-usa-und-grossbritannien-sind-in-der-ukraine-de-facto-kriegsparteien-gegen-russland/

    • Nu måste vi vara försiktiga med ordvalen! Hur kan då de amerikanska Förenta staterna och Storbritannien vara ”de facto i krig” med Ryssland när Ryssland, enligt sig självt, INTE befinner sig i just KRIG?

      I stora konflikter, speciellt i sådana här komplicerade geopolitiska sammanhang, är alltid många parter av många olika slag (från tankesmedjor, institutioner, företag, vapenexportindustrin, allsköns organisationer, media och propagandister liksom friflygande debattörer) inblandade. Det går nästan aldrig fullständigt att reda ut. Den världen är ju av hävd hemlig, mörk -och mycket dold.

      Att inte amerikanerna skulle ha med ett finger i spelet är inget märkligt. Allt annat vore en överraskning, minst sagt. Det har de precist i nästan alla länder, en amerikansk sjuka och synnerligen dålig vana för världen. Det sägs till och med ryktesvägen att de aktivt övervakar och har kontakter i alla större politiska partier i länder med fungerande demokratiska valsystem som avgörs rättvist i valurnan. Det kanske stämmer, det låter inte helt och hållet orimligt eller omöjligt.

      Amerikaner, britter, kontinentaleuropéer och en del andra länder stödjer dock idag staten och regeringssidan i Ukraina med vapen, materiel, underrättelseuppgifter och politiskt och moraliskt stöd på den ukrainska statens begäran.

      Det innebär inte att dessa länder är de facto i militärt krig med t.ex. Ryssland.

      Med det resonemanget skulle Ryssland vara i krig med Azerbajdzjan i kriget med Armenien (vars territorium hyser ryska militärbaser och förses med vapen m.m. från ryska sidan) kring Nagorno Karabach, och Ryssland skulle också vara i krig med Turkiet som på samma vis som Ankara stödjer de azeriska bröderna.

      ”Stater har intressen” som general de Gaulle uttryckte saken, inte hjärtliga allierade i ur och skur, och det innebär inte detsamma som att dessa länder alltid är i krig ”de facto” med varandra. Då skulle alla länder som var inblandade i epoken ”kalla kriget” också de facto varit i krig med varandra. Och så var inte heller fallet. Fast det var visserligen NÄRA.

      Ukraina har sökt sin väg till den öppna europeiska demokratiska civilisationen; dagens högernationalistiska Ryssland söker sig bort från den, och har låtit anfalla sitt grannland i en ”speciell militär operation”, inte ett ”krig”, fast jag har stark känsla att det ukrainska folket uppfattar det just som ett fullskaligt krig.

      Jag är dock emot att kalla dagens situation som ett ”nytt kallt krig”, som hade helt andra och många parallella historiska inslag som t.ex. avkoloniseringen och hela folks, minoriteters och länders frigörelse i hela världen.

      Ryssland av idag har för avsikt att med våld kolonisera sitt grannland Ukraina, som man redan år 1991 har internationellt erkänt inom sina ukrainska gränser. Det är Moskva som självt de facto upphävt detta erkännande. Men det innebär inte -just nu- ett de facto-krig mellan Ryssland och det som förr kallades ”väst”, fast just detta ”väst” hjälper den ukrainska staten att upprätthålla dess okränkbara gränser, som inte får ändras med krigsvåld enligt Helsingfors-konferensen av år 1975 som både parlamenten i Ryska federationen liksom Ukraina anslutit sig till, precis som föregångaren SSSR gjort tidigare.

      Men begreppsterrängen är nu precis lika farlig och tänjbar som våldet och krigsförbrytelserna, från förmodligen båda sidor.

      • @Johan de Naucler 17 september, 2022 At 14:02
        Ryssland har inte för avsikt att med våld kolonisera sitt grannland Ukraina, Ryssland avsikter är klart uttalade. Ryssland vill stoppa aggressionen och förintelsekrigen mot de ryska enklaverna i Ukraina. Man vill avnazifiera Ukraina och demilitarisera landet. Ryssland har aldrig uttalat några anspråk på Ukraina.

        • Alla länder inom och under Helsingfors-traktatet av år 1975 har rätt att ha:

          – sina gränser och sitt territorium okränkt och dessa får inte ändras av eller med våld eller invasion;
          – en egen försvarsmakt liksom dess användning på eget territorium;
          – ingå vilka allianser det vill med vilka andra nationer staten önskar;
          – Helsingforstraktatet räknas av samtliga europeiska länder samt de amerikanska Förenta staterna och Kanada som internationell lag.
          – Ryska federationen och Ukraina är lika skyldiga att följa dessa traktat samt åtnjuta det skydd säkerhetsordningen stadgar sedan år 1975.

          Putins agerande och anfall, liksom illegala invasionskrig, mot Ukraina bryter mot internationell lag och det som på svenska kallas folkrätten.(Det har bl.a. juris professor emeritus Ove Bring vid Stockholms universitet stadgat många gånger sedan februari 2022).

          • Helsingfors-traktaten är ett av flera internationella avtal som räknas som internationell lag. Dit hör även Minsk II, som Ukraina aktivt bortsett från med stöd av bl.a. USA, Frankrike, Tyskland. I sin anhållan om säkerhetsavtal med Nato skrev Ryssland i december:

            ”bekräftar sitt engagemang för syftena och principerna i Förenta nationernas stadga, 1975 års slutakt från Helsingfors från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, 1997 års grundlag om ömsesidiga förbindelser, samarbete och säkerhet mellan Ryska federationen och North Atlantic Treaty Organisation, 1994 års uppförandekod om politiskt-militära säkerhetsaspekter, 1999 års stadga för europeisk säkerhet och Romdeklarationen ”Ryssland-Nato Relationer: en ny kvalitet” undertecknad av Rysslands stats- och regeringschefer. Federationen och Natos medlemsländer 2002, har kommit överens om följande:”

            31/12 2021: Vad säger egentligen förslaget till fördrag mellan Ryssland och USA, samt mellan Ryssland och Nato?

          • @Johan de Naucler 18 september, 2022 At 09:36
            ”Det har bl.a. juris professor emeritus Ove Bring vid Stockholms universitet stadgat många gånger sedan februari 2022″

            Ove Bring börja glömma den väsentliga i juridiken. Läs artikel
            ”Utredare, åklagare, domare i ett”

            Eftersom du inte har juridiska kunskaper är det omöjligt för dig att upptäcka professors klantigheter. Att professorns okunnighet när det gäller ukrainska styrkor åtsklliga krigsbrott, under ÅTTA år, är noll och intet, är klandervärt.

            ”Det är pinsamt att behöva påminna en hög jurist om att ingen dom kan baseras på ens egna preferenser eller hörsägen.

            Bring: ”I demokratiska stater, som Ukraina, är man ofta medveten om att den egna sidans respekt för internationell rätt och moral ger soldaterna en känsla av att de står för det rättfärdiga, något som ökar motivation och stridsvilja.

            De ryska soldaterna saknar uppenbarligen denna typ av motivation. Man får ett intryck av att de känt frustration över att kriget hittills ur rysk synvinkel inte gått bra, och att de därför hemfallit åt ett primitivt hämnd¬begär som gått ut över oskyldiga människor.”

            Den ryska sidans förnekanden behandlas av Bring som a priori ”icke-trovärdiga” och ”lögner” – en öppet uttalad bias som borde utestänga Bring från varje roll i något folkrättsligt efterspel. De ryska förklaringarna måste naturligtvis synas lika opartiskt som de ukrainska.
            https://www.8dagar.se/2022/04/utredare-aklagare-domare-i-ett.html

          • Till M.

            Jag är juridiskt skolad, ja. Jag är nämligen personligen helt övertygad att professor Ove Bring och hans många kollegor har avsevärt bättre kunskaper i internationell rätt än M har i detta fall.

            Processuellt får väl en framtida internationell krigsförbrytelserättegång AVGÖRA de relevanta fallen i det illegala anfallskriget mot Ukraina från den 24 februari 2022. Jag tänker inte föregripa vare sig skulden eller domsluten i de enskilda fallen och dess aspekter här, och vilka lagrum som kan avgöra rättsfakta i ett åtal mot de förmodligen många åtalade i detta anfallskriget.

            Det är -och förblir- krigsförbrytelsetribunalens hela uppgift.

            I dagarna har Förenta nationerna meddelat att de skall utreda de många påfunna massgravarna med civila i bl.a. Charkiv-regionen. De lär tyvärr bli fler.

          • Olika folkrättsexperter och professorer i folkrätt gör ändå olika bedömningar.

            Vet du att påståendena om massgravar är korrekt denna gång? Tidigare?

          • Varför i all världen skulle ukrainska militära styrkor realistiskt gång på gång (dessutom bakom fiendens ockupationslinjer) organisera en slags false-flag-operationer och lägga många hundra enbart egna ukrainska civila, och dessutom många barn, där många har tortyrskador och dött en våldsam död?

            Det skulle knappast undgå ryktena om de kommer fram, och dessutom säger tydligen de lokala civila på plats att det var ryska trupper som utfört massmorden.

            Visserligen kan alltid märkliga händelser inträffa i alla större konflikter -men till och med SS hänsynslösa liknande massmord, ofta utan överlevande vittnen, på västfronten, i sent kaosartat andra världskrig, bl.a. under ledning av den ökände SS-officeren Joachim Peiper kom faktiskt fram i dagen.

            Jag tror det som sker idag i de östliga ockuperade delarna av Ukraina är och blir mycket svårt att dölja, dessutom när hela regionen idag övervakas mycket effektivt med västlig signal- och satellitspaning som tydligen lett till att många högre ryska officerare (vars existens där torde vara det hemligaste ryska ockupationsmakten hade att skydda denna tid) kunnat slås ut i realtid med dödliga direktriktade attacker från ukrainska sidan.

            Vi kommer som vanligt att se massa rysk desinformation om de här händelserna. Charkivregionens alla massmördade har väl till slut begått kollektivt självmord?

            Det enklaste vore faktiskt att den högste befälhavaren Vladimir Putin i egen hög person offentligt tillkännager att alla ryska militärer förbjuds att utföra sådana våldshandlingar och att de alla kommer att dömas till nyinfört dödsstraff för dessa händelser, i rysk som utländsk media, och erbjuder sig genast att skicka en civil rysk inspektion till dessa massgravar i en FN-utredning.

            Inga av dessa klargörande alternativ kommer naturligtvis att inträffa.

            Men låt en internationell krigsförbrytelserättegång avgöra saken! Vi får väl anta om den putinistiska sidan i konflikten, mot förmodan, har rent mjöl i påsen, så erbjuder sig de att skicka alla ryska åtalade till denna tribunal.

            Det kommer naturligtvis inte heller att hända. Ingenting av det.

          • Du verkar helt tro på Kievs och Västs uppgifter. Uppgifter om massgravar utan belägg diskrediterar Ryssland. Och tycks tro att uppgifter från ”med västlig signal- och satellitspaning ” förmedlas sanningsenligt.

            ”Vi kommer som vanligt att se massa rysk desinformation om de här händelserna.” Hur vet du det? Och vad sägs om möjlig desinformation från Ukraina.

            Du framstår allt tydligare som en okritiskt förmedlare av uppgifter från Pentagon, Nato, Ukraina.

          • Men redaktören! Hittar man tusentals lik i en ockupationszon som dessutom varit just ockuperad av en invasiv och aggressiv fiendemakt (för befolkningens del) under lång tid, de grävs upp och förmedlar en stank som visar att det skett sedan en viss tid tillbaka, så vet väl till och med en utbildad läkare och medicine professor emeritus att detta inte skett nyligen?

            Omfattningen av antalet dödade tyder på att det skett kontrollerat, utan yttre hot och påverkan för de som begått brotten, och av den part som förevarit på platsen vid tiden för morden och begravningarna. Det är ju klara och sedvanliga utredningselementa.

            Som jag sade så får väl lämpligast en internationell krigsförbrytelserättegång reda ut samtliga dessa saker. Det kan nog alla nyktra betraktare godta som det enda civiliserade och rättssäkra tillvägagångssättet.

            Jag (och ingen annan heller) vet inte om den insamlade underrättelseinformationen kan, går -eller processuellt får- användas i en kommande krigsförbrytelserättegång. Om oberoende granskare får tillgång till materialet kanske det är möjligt. Kanske till och med den ryska sidan kan bidraga med utredningsmaterial?

            Satellitbilderna talar säkert sitt klara språk, liksom en lokalbefolkning som kan vittna under ed. Det är så man utreder och löser brott och utdömer straff. Inte på något annat sätt.

            Jag går ingens ärenden, men kan tyvärr konstatera att det ryska våldet och språkbruket är mycket kusligt överväldigande i konflikten, och vi kommer förmodligen att få se en fullkomlig lavin av det här slaget av brutala krigsförbrytelser. Konflikten verkar hittills mycket blodig, brutalt våldsam, hänsynslös och närmast fullkomligt psykopatisk.

            Det rationella, massiva, tillvägagångssättet typiskt för aggressionsbrott av en invasionsarmé, liksom tidsaspekten talar starkt för att det KAN vara ryska dåd, eftersom de bemästrat platsen i tid och rum. Men visst, jag är alltid och absolut idel öra för alla teorier och versioner, inkluderat ukrainska dåd, om så är fallet. Min dom även över dem kommer att bli lika hård och fördömande. Men det är ofta ovanligt i stora krig att försvarande arméer begår våldsdåd i parti och minut konstant mot den egna befolkningen, och dessutom där offren till 99% har spår av grovt våld.

            Men det blir den framtida domstolens och processens inte helt enkla uppgift att avgöra vilka bevis som kan fälla i precist vardera av fallen.

            Vi kan nog enas om att det är utmärkt att Förenta nationerna är eller snart är på plats för antingen som observatörer eller deltagare i brottsplatsundersökningarna.

            Låt internationell krigsförbrytelserättegång döma, liksom eftervärlden. Alla rättskännande individer torde starkt känna för att döma dessa som begått dessa dåd. Där är vi naturligtvis också alla helt överens, antar jag?

          • Man kan ha hur mycket kunskaper och kompetens som helst, Johan de Naucler, och ändå vara extremt ohederlig och vara mycket fel ute. Bring har i alla fall jag ett ytterst begränsat förtroende för.

            Vi har alldeles för dåliga erfarenheter i nutid av såna där tribunaler för att påbörja ytterligare en som blir ännu en propagandashow för västmakterna i stil med Jugoslavien-tribunalen.

          • En tribunal bör väl fokusera på den helt ledande staten i folkrättsstridiga krig och statskupper i demokratier – USA.

          • Ämnet med internationell brottslighet, internationella domstolar och diverse utdrag och citat av olika parter (professorer och andra experter) ÄR SVÅRT. Mycket svårt, kanske oöverstigligt. Kanske ogenomförbart.

            Mina resonemang ovan är inte rena och förutbestämda åsikter, utan resonemang. Det KAN komma att bli så, kanske som troligaste utveckling eller mest troliga alternativ.

            Men jag lämnade en väsentlig brasklapp för alla: låt en oberoende part bedöma!

            Min syn på saken är att en stormakt har alltid den större och allvarligare ansvarsbördan i en konflikt, precis som närapå oavsett vilket våld och ond bråd död som inträffat i låt säga Vietnam, Irak eller Afghanistan; där har den överbeväpnade stormakten det större ansvaret för hur våldet ”utvecklas” i konflikten.

            Den min egna synen gäller också den ryska sidan den här gången, som den teoretiskt överlägsna parten, just i denna konflikt.

            Jag lägger alltså ingen moralisk skuld eller skuld i förväg på den ryska sidan. Men i min värld är en angripare både första- och andrahandsskyldig till hur krigsvåldets skuld utvecklas i hela konflikten. Det bättre alternativet är att lägga ned det angripande våldet och åka hem -och helst modigt och manligt bära hela ansvaret. Detta ansvar bär faktiskt inga skyldiga mördade och numera lik i massgravar.

            Därmed sätter jag punkt för egen del i detta ämne, då jag inte har mer att tillföra.

          • Är inte en av USA och EU stödd högernationalistisk statskupp 22/2 2014 mot folkvald president ett rejält angrepp på Ukrainas folk och demokrati? Som kan sägas inleda den nuvarande situationen. Som media och västpolitiker konsekvent tiger om.

      • @Johan de Naucler 17 september, 2022 At 14:02
        ”Nu måste vi vara försiktiga med ordvalen! Hur kan då de amerikanska Förenta staterna och Storbritannien vara ”de facto i krig” med Ryssland när Ryssland, enligt sig självt, INTE befinner sig i just KRIG?”

        Att sända mycket farliga vapen till Ukraina, gör sig skyldiga till
        brott mot artikel 52 och 53 i FN-stadgan.

        En icke jurist kan inte sådana ”finesser”

        • Nej.

          En självständig stat får motta vilka vapenleveranser det vill importera från vilken stat det önskar som inte är belagd med sanktioner från FN:s säkerhetsråd och som t.ex. inte bryter mot icke-spridningsavtalen gällande atomvapen och material för dess (kärnvapen-)komponenter.

          Landet Irans potentiella atomkrafts- och påstådda atomvapenprogram är ett bra exempel på en sådan process som gått via Förenta Nationerna och till omröstning i säkerhetsrådet, en process för ett avtal som senare de amerikanska Förenta staternas president Trump ”hoppade av”.

    • @M 17 september, 2022 At 10:00
      Om både USA och UK är stridande parter och deltagare i kriget, borde det inte även betyda att deras territorium borde vara militära måltavlor. Till exempel bombningar av militära mål i USA och i UK. Biden uppträder som världens över-lord och försöker beordra Ryssland vad dom kan göra och inte göra. Biden lär ha sagt i en intervju ”Biden till Putin: ”Gör det inte, gör det inte, gör det inte”
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/O8Qe3E/joe-biden-varnar-putin-for-att-anvanda-kemiska-vapen
      Men det ärt ju Ryssland som borde upplysa Biden om detta ”Gör det inte, gör det inte, gör det inte”
      USA driver ett erövring proxy krig på annat lands territorium. Det är USA som är den nya nazi staten som vill härska över världen.

      Det är USA som kontinuerligt trappat upp aggressionen i Ukraina. Det kan bara sluta illa.

  2. Skulle gärna se Boris få mottaga något slags medeltida straff för hans idoga arbete för krig i Europa. Att det finns människor som driver på detta farliga vansinne fyller mig med en oerhörd olustkänsla. Är dessa människor onda? Jag har aldrig riktigt trott på ”onda och goda” men med ett kärnvapenkrig runt hörnet och tanken på hur våra äldre i Europa först genomlidit en pandemi, som enligt Jeffrey Sachs och ”the Lancet” har sitt ursprung i ett amerikanskt labb, och nu ska genomgå den värsta ekonomiska kris sedan andra världskriget börjar jag tvivla.
    Skönt att vi här i Sverige blev av med Maggans falska styre, tyvärr är jag helt övertygad om att inget kommer bli bättre med Ulfs hand på rodret. Vi är behov av en ”Lands-fader” eller ”-moder”, någon som sätter oss här i Sverige över allt. Inga karriärister från laptop-klassen kommer kunna lösa detta.

  3. Krisen i Ukraina handlar om att det brittiska imperiet (USA och GB) gör allt för att så splittring och förstöra allt samarbete mellan Tyskland och Ryssland. Inklusive att stoppa Nord-Stream I och II.
    Att knäcka Tyskland och EU samt Ryssland är enda sättet för imperiet att överleva.

  4. Nu börjar det. Mjuk hanskarna är borta. Ryssland har börjat gå på ukronazi command centra och legosoldater från Akademi den ökända legoarmén som ägs av miljardären Erric Prince, en kristen fundamentalist (en smyg sionist). Världen säger så ska det låta – på de bara!

    ”The Russian Defense Ministry has stated that its artillery and Air Force landed a series of strikes against Ukrainian command centers and footholds, as well as a local base of the US private military company helping Kiev’s forces.
    The ministry specified that the mercenary base belonged to the Academi PMC – formerly known as the notorious Blackwater company. It was situated near the town of Krasatorsk, in the Donetsk People’s Republic (DPR).
    The strikes also hit the foothold of the Kraken nationalist battalion and centers for coordination of Ukrainian missile strikes located near the town of Shurino, Nikolaev region. During the operations, 47 Ukrainian artillery positions and 127 Ukrainian troops and military equipment positions were struck in the last 24 hours.”

    https://sputniknews.com/20220918/russian-artillery–air-force-strike-us-pmc-base-and-local-command-centers-in-ukraine–1100922884.html

    Fler och fler ser vart vinde blåser. Nu höjs det röster om att landet borde styckas. En rumänsk politiker säger att ukronazi landets gränser är onaturliga. Därför behöver de justeras. ”Ukraine exists in unnatural borders. It should cede Transcarpathia to Hungary, Galicia to Poland, Bukovina to Romania, Donbass and Crimea to Russia. These are the territories of other countries.”

    ukronazi enhetens framtid stavas styckning plus att sättas på plats🤗🤗🤗

    https://www.rt.com/news/563016-romania-ukraine-unnatural-territory/

  5. Till redaktör Anders!
    Jag vet inte på vilket inlägg jag skall svara ovan, så det blir här längst ned, enklast.

    Det finns ännu ingen speciell tribunal för händelserna i Ukraina. Vår egen Europakommission föreslog en sådan under gårdagen 18 september (2022).

    Händelserna under kaos, revolution och kupp i Ukraina av åren 2013-2014 är ännu så komplicerade att sammanställa och reda ut politiskt och historiskt att det kommer att ta lång tid ännu, många böcker, dokumentärer, seminarier, debatter och allsköns utredningar (där många kommer att misslyckas, är jag rädd) att vi vet inte helheten idag heller.

    Jag har sedan länge (alltid) tagit avstånd från högerkaoset och ”Nuland-kuppen” år 2014 där Washington tog den ukrainska krisen som beklaglig och oförlåtlig geopolitisk gisslan. Det har jag skrivit här sedan länge, och alltid haft den ståndpunkten, som inte principiellt ändrats i minsta mån.

    Ukrainas politiska, ekonomiska och korrupta nedgång är dock äldre än år 2014, och äldre än 1991. Det är svårt i nutid att vara granne med en annan stormakt och under sovjetisk tid ett större ekonomiskt kraftcentrum som Moskva.

    Jag minns från min tid i Sovjetunionen att det fanns två republiker som var kända för att slira ekonomiskt och korruptivt i europeiska SSSR (läget var ännu värre i Kaukasus och Centralasien) och det var just i Ukraina och Georgien, kända för sin notoriska korruption även under de planekonomiska femårsplanerna.

    Som en svensk IKEA-chef en gång lär ha uttryckt sig varför IKEA kunde öppna varuhus (med svårigheter) i Ryssland men absolut inte i dåtidens Ukraina så var det ”att jämfört med Ukraina är Ryssland snövitt”. Jag vet inte om det är exakt, men kanske känner ekonomer och affärsmän det där bättre mellan tumme och pekfinger.

    Ukraina har haft strukturella svårigheter ekonomiskt och korruptivt i många decennier. Landet var känt för att vara mer frispråkigt, gladare i stugan och mindre disciplinärt eftersom centralmakten Moskva var tidvis långt bort, på ont och gott.

    Men de intryck jag personligen fått av ukrainska vänner, som nästan alla är just ur den rysktalande delen, så fick man, oavsett dåvarande konstitution, lagar och lagliga val (bara vi västerländska utomstående kan kosta på sig sådan akademisk diskussionslyx), kring åren 2013-2014 fullkomligt nog av ännu ett styre med pågående korruption och att man dessutom under Janukovitj ville cementera detta för alltid att ”vända Ukraina mot det korrupta Asien” fick det att komplett rinna över för de flesta ukrainare, som till slut gjorde först chockerande själsligt och andligt politiskt uppror – sedan gick man ut på gatan. De flesta var på 2000- och 2010-talet mycket opolitiska, dessutom mycket positiva till Ryssland och president Putin, och det var mycket svårt att dra ur folk i Ukraina minsta politiska åsikt, uppfattning eller en längre ”analys”. Man brydde sig helt enkelt inte.

    Det korrupta ekonomisk-politiska systemet hade förvandlat den ukrainska befolkningen till precis samma apolitiska och apatiska ”zombies” (ett uttryck man hör ibland) som de ryska bröderna. De delade i princip exakt samma situation.

    De ukrainare jag frågat om denna tid så var det entydiga: ”vad som helst men inte mer av den gamla modellen och definitivt inte mer ryskstödd korruptiv framtid”, oavsett vad det stod i gällande lagtexter, giltiga och legitima valresultat och i officiella media. Politik var en sfär som var helt skild från den enskilde ukrainaren.

    För ett så politiskt apatiskt folk som ukrainarna var de åren, så brydde man sig inte om de gamla politiska strukturerna som var uppbyggda av makt och oligarki för sig själva, och bara sitt goda. Folket var bara en eftersläpande tung onödig ballast.

    Man gjorde sig av med det gamla, men hade inget nytt. Tomt i skafferiet, kort och gott.

    Med den lika politiskt korrupta putinismens anfallskrig mot landet Ukraina, för att ännu en gång införa just de gamla hyperkorrupta oligarkiska och gangsterkapitalistiska strukturerna (för att uttrycka sig överdrivet hårt och klart) så har det idag i stort enat hela det ukrainska folket.

    Det är en ren psykologisk överlevnadsprincip, och även det svenska folket skulle i stort ha valt framtidens förhoppningar istället för gårdagens korrupta system, och det vill ingen tillbaka till. Janukovitj uppfyllde ingens drömmar dessa år, förutom sitt eget bankkonto. Ukraina var dessa år tyvärr lika gisslan vid de gamla sovjetiska och post-sovjetiska icke-fungerande ekonomiska strukturerna för den vanlige ukrainarens personliga vardag.

    Det är därför det post-sovjetiska Ryssland av idag har för överskådlig tid förlorat det ukrainska folket och landet.

    Problemets rötter är gamla, Ryssland av idag kan bara förvärra Ukrainas ekonomiska, sociala och politiska utveckling och rentav misär och har inga lösningar.

    Det är det som är dagens ukrainska psykologi och realpolitik. Ukraina har ”valt bort Asien” och valt Europa, den kontinent landet faktiskt ligger i. Konstigare än så är det inte, OAVSETT vilka politiska goda och onda krafter som rör sig runtom i Taras Sjevtjenkos, Mykola Gogols och Ivan Frankos land.

    Det stora ukrainska hjärtlandet har valt en europeisk framtid, om gränsbefolkningarna i Donbass och på Krim vill ingå i Ryssland bör de få göra det, men det går inte att lösa med vare sig ukrainskt eller ryskt våld och krig.

    • Jag har en annan uppfattning om Ryssland och Ukraina och konflikten, som bekant. Vore bra om du kan byta ut dina återkommande svepande påståenden utan eller med föga belägg

      Du skriver ”Händelserna under kaos, revolution och kupp i Ukraina av åren 2013-2014 är ännu så komplicerade att sammanställa och reda ut politiskt och historiskt.”

      Nej, det går tydligt att reda ut huvuddragen:
      Ukraina ville ha ekonomiskt stöd senhösten 2013. Ryssland gav klart bättre bud än EU.
      Protester på Maidan mot missförhållanden, men med tydligt inslag av högerextremister, och med besök av ledande västledare.
      Statskupp 22/2 i Kiev.
      Anslutning av Krim till Ryssland med stort folkligt stöd i Krim, men folkrättsstridigt.

      Läs gärna några artiklar fulla med fakta och med massor av referenser: Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter åtta år!
      Ukraina februari 2014: Statskupp eller inte?
      Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”

      • Jag delar i princip Dina ståndpunkter. Men det är för tidigt att dra slutgiltiga slutsatser.

        Relationen i det rent historiska kraftfältet, om det var ett snabbt kraftigt ändrat kollektivt tankesätt hos det ukrainska folket som slog över(vilket allt tyder på), eller om allt från första början skulle ha varit en iscensatt ”amerikansk statskupp” -kan det finnas hur många internetlänkar som helst. Det kan bara ge ytliga fragment av vad som hänt, av mycket ännu är helt okänt i detaljer. Det KAN inte utredas på internet!

        Historia och historisk, liksom politisk, utveckling är inget svart-vitt schackbräde där utvecklingen då på vardera ruta är antingen eller, och det går förutsatt och förutsagt åt endera hållet (inte minst den georgiska utvecklingen visar det, som tycks idag stå närmare Moskva än Washington).

        Så fort president Janukovitj valde den ryska korruptiva modellens framtid och ”vände sig österut” sent år 2013 (jag tror dessutom inte han hade något val) så var hans politiska position körd och karriär definitivt över, oavsett opinionssiffror, tidigare valresultat, pressmeddelanden och andra officiella -liksom öppna- uppgifter. Janukovitj var fel man på fel post vid helt fel tidpunkt. Han kunde inte uträtta mycket politiskt på egen hand. Presidentens hatt var alltför stor för denne man.

        Låt säga att Ukraina hade valt den östliga, ryska vägen -utan folkuppror på Majdan, och utan Nulands och andras maktspel- så hade i alla fall det lett till vidare mycket allvarligt politiskt och ekonomiskt, dessutom slutligt, sönderfall för den ukrainska modellen. Det hade inte vare sig hejdats eller gått att hejda, därför att den gamla post-sovjetiska ukrainska ekonomiska och politiska modellen var lika döende som slutkörd. Den hade ingen framtid, Janukovitj hade inte överlevt politiskt ett kommande val, men ja, han borde fått sitta sin mandatperiod ut. Men han både kontroversiellt flydde som avsattes, lika kaotiskt på båda håll som den modell han själv företrädde.

        Det är det som är den ukrainska tragedin sedan 1990-talet. ”Framtidshotet” från den putinistiska grannmodellen bara påskyndade det ukrainska sönderfallet. Det fanns inget att rädda år 2014 i den gamla ukrainska oligarkmodellen. Ingen saknar den heller, frågan är om det blir någon ny?

        Jag tror dock knappast att den blir putinistisk. Den dörren för Ukrainas del har ömsesidigt Putin och det ukrainska folket stängt tillsammans, eller rättare sagt slängt i ansiktet på varandra. Märkligt nog samtidigt.

        År 2014 var den oligarkiska Janukovitj-Putin-modellen slut rent realpolitiskt för Ukraina. Om det kan det inte råda något tvivel om bland nyktra bedömare.

        Låt den framtida historieskrivningen döma!

        • Janukovitj valde inte ”den ryska korruptiva modellens framtid och ”vände sig österut” sent år 2013.” Först har du inte visat att korruptionen är större i Ryssland än i Väst. Han valde som ansvarig statschef det för landet klart bästa budet – som kom från Ryssland. ”I november 2013 erbjöd sig Ryssland att betala Ukrainas statsskuld på 15 miljarder euro och erbjöd därtill extra låga gaspriser. Det var mycket mycket bättre än EU:s bud. En våldsam hets och demonisering av budet, Ryssland och Putin tog vid.
          Janukovitj var för svag, skulle resolut motat bort högerextremister från torget och varit på vakt mot statskuppen. Även Putin var för aningslös inför Västs planerade anti-demokratiska planer och aktioner.

          Du skriver ” mycket allvarligt politiskt och ekonomiskt, dessutom slutligt, sönderfall för den ukrainska modellen. Det hade inte vare sig hejdats eller gått att hejda, därför att den gamla post-sovjetiska ukrainska ekonomiska och politiska modellen var lika döende som slutkörd. ”. Men en stor tillbakagång för Ukrainas ekonomin kom med den neoliberala modellens förstärkning under USA:s inflytande.
          Ukraina har genomgått betydande förändringar sedan 2013 med EuroMaidan-protester, utbrottet av den väpnade konflikten och mer självsäkra ingripanden från internationella institutioner som Internationella valutafonden. Enligt Världsbankens databas hade Ukraina lägst BNP per capita i Europa år 2017. Växande nationalism, militarisering av samhället och stigande nivå av extremhögervåld är också karaktäristiska för det samtida Ukraina. Ukraine has become the poorest country in Europe – IMF data

          Ukrainas socialminister noterade att mellan 2014 och 2017 ökade fattigdomen i Ukraina från 8 procent till 55 procent.
          Enligt en FN-källa är 60 % fattiga i Ukraina. källan

          Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter åtta år!

          • Allt det redaktören skriver om ovan har jag redan nämnt närmast ordagrant under år 2021. Redaktören sparkar in helt öppna dörrar.

            Men allt är inte bara mätbar statistik! Det var själva modellen och anden som realpolitiskt var döende i landet Ukraina som konstant var på det sluttande planet utför eller uppför, oberoende om presidenterna hette Kutjma, Jusjtjenko, Janukovitj eller aspiranter som Tymosjenko eller den ännu mer otäcke Oleg Ljashko. Modellen slutade att fungera på grund av strukturerna: politik, ekonomi, rättssystem och institutioner var systematiskt och närapå siamesiskt ihopväxta på det ödesdigra post-sovjetiska korporativistiska viset. Alla länder i Central- och Östeuropa som övergett denna modell har klarat sig avsevärt bättre; inte minst Polen, en gång ekonomiskt mindre än den ukrainska sovjetrepubliken, nu två-tre gånger större än Ukraina ekonomiskt. Polen har i stort undsluppit sig de värsta excesserna i nyliberala reformer och heller aldrig dessa sista tre decennierna genomgått en enda allvarlig ekonomisk kris jämförbar med någon av sina grannars, för att inte nämna Ukrainas, som har varit i konstant post-sovjetisk kris. Jag har till och med ganska vanvördigt kallat det post-sovjetiska Ukraina för en så kallad ”failed state”.

            Janukovitj’ tvåbenta halta häst galopperade inte under hans presidentperiod, och galopperar inte nu heller.

          • Den stora ekonomiska nedgången för Ukraina och Sovjetunionen kom då man slog in på kapitalism. ”Ukraina har haft en tuff väg i omvandlingen från planekonomi till marknadsekonomi.[110] Under 1990-talet sjönk BNP stadigt från 81,394 miljarder till 31,581 miljarder år 2000,[111] en minskning på ungefär 70 %. Ekonomin följde med i Rysslands ekonomiska djupdykning under 1990-talet,[110] och år 2003 levde uppskattningsvis 29 % av befolkningen i fattigdom och under existensminimum, vilket motsvarade cirka 700 svenska kronor per månad. Wikipedia.

          • Efter mycket kontakter med framförallt unga ukrainare, förut utbytesstudenter och nu på senare tid it-konsulter, så är min bild att oavsett ”bud” från Ryssland så var det inte mot Moskva de vände sina blickar. De är medvetna om den utveckling som ägt rum i Baltikum och andra delar av Östeuropa efter Sovjetunionens sönderfall. De vill till Berlin, Paris, London.. inte till Moskva, och de vill inte ha mer av korruption, envälde och begränsade friheter.

            (Därmed inte sagt att att detta gäller alla, mina kontakter begränsar sig till unga, välutbildade ukrainare från framförallt västra delarna av landet.)

          • Inga ukrainare ser idag österut. Man förväntar sig inget gott längre från det som förr var storebror, och nu är en ny första dödsfiende i Moskva.

            Så illa kan det gå.

  6. Genom de senaste åren har jag märkt att mina ukrainska kollegor och nära vänner uppger -över hela linjen- att de helt vänt sig bort helt från den ryska makten och till och med rysk kultur. Att spela en konsert med till exempel den gamle exilryssen(!) Rachmaninov är här och var ytterst kontroversiellt, ibland har till och med Tjajkovskijs (som har varit död i 130 år!) repertoar helt tagits ned.

    Det märkliga är sedan storkriget bröt ut i februari 2022 att just de ryskspråkiga ukrainare (men inte ukrainska ukrainare som gärna ännu använder ryska) jag känner -oberoende av varandra- har känt att de inte vill att vi skriver eller talar på ryska (jag har försökt på nytt, men det vill sig inte). Man står helt enkelt inte ut. Jag vet att samma fenomen ibland uppkommit när man från utländska hjälparbetare talat på ryska (att lära sig ukrainska är svårt eftersom kursutbudet hittills varit ofantligt begränsat) med flyktingar från Ukraina, så vill de övergå till ukrainska.

    Vi märker det i det själsliga, helt enkelt. Det är ett dåligt omen. ”Det ryska” riskerar att tyvärr bli lika brännmärkt i östra Europa som ”det tyska” blev efter nazismen 1945. Jag önskar självfallet att det inte var så.

      • Svetlana Alikaejevitj’ metod: jag samlar på svar på mina frågor med alla jag kan tala med. Jag har frågat vad deras familjer tycker hemma på annan ort, kvarteret hemmavid.

        Alla jag talar med säger precis samma sak: ”Ryssarna är våra fiender” och att ”de kommer med ren nazism”. Alla. Utan undantag.

        Viss brokig statistik finns dock. Tyvärr minns jag inte referensstatistikens källa (men jag kan leta!) gällande ukrainska attityder mot Ryssland under Putin av idag och bakåt. Jag har dock läst den.

        Mitt entydiga intryck åren innan 2013-2014 var att ukrainarna höll just Putin och Ryssland högre och mer populärt än det egna landet och den egna ukrainska politiska klassen respektive systemet. Jag har till och med för mig att Putin tidvis var mer populär i Ukraina än hemma i Ryssland i sent 2000-tal och tidigt 2010-tal.

        Vi kan göra en given historisk slutsats: en aggressiv invasionsarmé är dock aldrig populär någonstans i det stora befolkningshavet -det ÄR fienden. Undantag finns alltid hos enskilda med annan politisk och rentav akademisk inställning i Ukraina.

        Vad säger redaktionens egna ukrainska vänner och kollegor under den ryska invasionen och ockupationen? De råkar väl inte samtliga vara helt positiva antar jag? (Blogginlägg från andra sidan haven räknas inte).

        Putinisterna i Ukraina är väl ungefär lika populära som de amerikanska invasionsstyrkorna under det amerikansk-vietnamesiska kriget 1962-1975. Det är den mänskliga statistiken.

        Går det att mäta exakt -eller rentav objektivt- i vare sig Ukraina eller RF under pågående krig? Förmodligen inte.

        Att dra en lans för invasionskrigets högsta befälhavare V.V. Putin i dagens Ukraina skulle jag betrakta som ett intellektuellt självmordsuppdrag.

        • Säkerligen är Putin och Ryssland (mycket) impopulära hos många ukrainare.
          Har inte en del av dem som i Ukraina uttryckt förståelse för Rysslands synpunkter rentav mördats? Det påstås att en ledare för Kievs förhandlingsdelegation mördats. Jag har ingen bestämd åsikt, är inte tillräckligt insatt.

          • En av dem (jag vet inte dennes position) som ingick i första ukrainska förhandlingsdelegationen som mötte bl.a. ryssarna Medunov och Slutskij (från LDPR) i mars 2022, lär just senare ha lönnmördats(?) av någon (för mig okänd) anledning. Det sades att han i själva verket var ”spion” för ryska sidan. Det är säkert fullt med sådana här fall överallt under detta mycket våldsamma och väldigt intensiva krig.

            Även på denna punkt är det (som tyvärr alltid i mitt fall…) för tidigt att uttala sig. Detaljerna kommer väl fram med tiden (åren?)…. I krig är det verkligen Nacht und Nebel (Natt och dimma) över allt.

        • Ryssarna blir alltmer desillusionerade av västerländska värderingar – enkät
          Västerländsk demokrati och kultur är destruktiv, säger var fjärde ryss

          Antalet ryssar som tror att västerländska värderingar är fördelaktiga för landet har minskat drastiskt under de senaste 20 åren, enligt en undersökning som genomfördes tidigare denna månad av Russian Public Opinion Research Center (VCIOM) och publicerades på tisdagen.

          ”Västerlandet är inte bara en kultur, utan ett helt system av sociopolitiska och ekonomiska mönster och modeller”, skrev opinionsundersökningarna och noterade att medan det ryska samhället till stor del såg till väst på 1990-talet, har det sedan dess ändrat sin inställning till västerländskt. värden.

          Redan år 2000 ansåg endast 10 % av de tillfrågade att västerländsk demokrati och civilisation var ”skadliga för ryssarna”, enligt undersökningen. Nu har den siffran dock stigit till 26%.

          Ytterligare 33% sa att västerländsk civilisation och kultur var ”olämpliga för Ryssland”, upp från 25% 2000, medan över hälften av de tillfrågade, eller cirka 59%, sa att de inte såg några fördelar med den västerländska modellen.

          Det noterades också att under de senaste 22 åren har andelen människor i Ryssland som har en positiv syn på västerländska värderingar minskat från 55 % till 30 %.

          ”Västvärlden har upphört att passa ryssarna som en källa till referenspunkter och utvecklingsvektorer. Denna åsikt delar samhället i två grupper”, konstaterade VCIOM.

          Undersökningen visade att västerländska värderingar omfamnas mest av yngre människor i åldrarna 18 till 34, av vilka 55-50 % anser att väst är nödvändigt för Ryssland och har mycket gott att erbjuda. Men efter 35 års ålder börjar människor ha motsatta åsikter, vilket intensifieras bland de över 60 år. Cirka 70 % av de tillfrågade i denna åldersgrupp anser västerländska värderingar som olämpliga eller destruktiva.

          Över en tredjedel av de tillfrågade tror också att västerländsk kultur har ett betydande inflytande på ryssarnas smak, med cirka 44 % som säger att detta inflytande är ”något negativt” eller ”mycket negativt”. Antalet ryssar som ser inflytandet som positivt sjönk från 17 % 2000 till bara 9 % 2022.

          Undersökningen visade att ryssar som tittar på TV är mer benägna att ha en negativ syn på västvärlden (78 %), medan aktiva internetanvändare är nästan jämnt fördelade: 44 % uttryckte en negativ åsikt, medan 48 % ser västvärlden mer positiv. ljus.

          Enkäten genomfördes per telefon den 5 augusti och undersökte över 1 600 personer från olika regioner i Ryssland.
          https://swentr.site/russia/561396-russia-western-values-poll/

  7. Sven-Eric : Ukraina är bra på, är att re-enacta gamla WW2 händelser, som Katyn, 1943, när de gräver upp kyrkogårdar, som redan begravts korrekt, hur jefligt det än är i skogen där. Påminner om Katyn uppgrävningen, som höll på att stjälpa kriget för de allierade, när tyskarna ville skapa rädsla, för ” bolsjevikerna”, i Europa, när kriget gick dåligt. Sen kom tyskarna på att de måste dölja alla avrättningar de genomfört, 800.000 grävdes upp av slavarbetare, och brändes.

    Klart att Polen eldade under, deras Armija Krajowa, som jagade judar i Polen, som har bekräftats av olika studier. AK offrade ca 200.00 civila i sitt Warsawa-uppror i augusti-oktober, 1944, de hade ingen respekt för polska liv, då 10 x Katyn. Sen skyllde de på att Stalin inte hjälpte dem , de försökte men Wisla är bred som fan, där går man inte över, torrskodd, stora strider pågick mot stridserfarna tyska pansarförband på östra sidan, Praga heter det, t.om. polske militärdikatorn,
    1989, hans polska förband i Röda armén försökte att gå över, men stora förluster. Polen som fick så fina tyska jordbruksområden i väst, samt skickade Stalin 200.000 ukrainare till Ukraina, 1945, och gav andra områden till Ukraina, som ett lapptäcke.

    Myter om Polen är vanligt. 1919 var det Miraklet vid Wisla, mot Röda armén, med 60.000 döda rödarmnister i fångläger, sen var det finnarna 1944 vid Tali kvarn, Miraklet på näset, och Wolodarski har hoppat på det, när ni läste om: Miraklet i Ukraina, häromdagen, det handlar alltså om ”Guds utvalda folk och arméer” mot barbarerna från öst, finska eller polska ´myter väcks till liv, av vårt invandrade herrskap, de polska panerna, de har funnit sig väl tillrätta. Vi kan det snacket.

    Så Polen var etnisk en monokultur,1945, där inga flyktingar som de vi har är välkomna, där kommunisterna fick polska folket att återuppbygga Polen , ex.vis hela Warzawa, sten för sten. En prestation, fri jämställd utbildning f.ö., nya bostäder, industrier, men polackerna gnäller ju alltid, för några stackars överlevande polska judar som de ännu inte knuffat av tågen, eller pogromat i Kielce, 1946, som var vanligt, måste de ändå hunsa med, 1968, ändå.

    Det var då Wolodarskis föräldrar kom till Sverige, deras föräldrar var höjdare i polska adminstra-tionen, judisk bakgrund, och hade flytt till sovjetiska Tankograd, Tjeljabinsk, 1939.Det finns hela böcker skrivna av polska judar idag, som anklagar polackerna för antisemitism och att vara ”by-standers” när tyskarna arkebuserade folk. Undrar hur många polacker som stred för Wehrmacht och WaffenSS, tyst om det, helgonens oskyldiga Jungfru Mariakulten.

    Solidaritet var ju ingen fackföreningsrörelse på Leninvarvet, det var en machorörelse med katolska kyrkans svartrockar mot jämställdheten i Polen ,mot kvinnliga traktorföraree i kolgruvorna, polska mot polska judar, polska männen blev hotade av det, den reaktionära fackliga rörelse som full-bordats med abortförbudet för polska kvinnor, ni missade inte det, där började det, på 1960talet reste svenska kvinnor till Polen för abort, med hjälp av ungliberalen Hans Nestius, när de kom hem blev de förstås misstänkta av Säpo för att vara spioner, för Polen, så var det i Sverige, om ni bara visste stackars yngre, vad de lurar er. Läs på om Polen, Anita Praszmovska heter en författare att läsa.

    På den nivån var det, Solidaritet blev de första som fick kicken när deras” Leninvarvet ” lades ner, i chockterapin, fabriksvarvet som inte DN häromåret vågade nämna, med namn, ” Leninvarvet” så är
    snipiga liberaler, likadant idag, ett getingbo av folkpartister som nog kommer att höra av sig i regeringen.

    Ukraina är en av världens mest våldsamma platser, från världskrigen, som Charkov-området, där en hel sovjetisk armé stupade, 170.000 i ett slag.Ukrainare var som balterna bra på att vara ökända grymma koncentrationslägervakter, som Demanjchuk. Som påminde om de två ukrainare som anklagades för att rånmördat den svenska pensionären, muntejpad till döds i skogen, sen stal de hans fina Volvo, som de använde, de var bärplockare. De greps men släpptes, bara undrar, vem ryckte i trådar, i Sverige, det bara så tyst om det nidingsdådet, man behöver inte bevisa vad någon enskild gjort i såna fall, samma ansvar, eller är det Lindome-dags.

    F.ö. var Zbigniew Breszhinskis farsa polsk konsul, i Charkov på 1930talet, det kan ha betydelse idag, och Richard Pipes, i samma bransch av judisk härkomst, som räddade sig över till Sovjet, men det glömde han bort sedan, experten. Vi i Sverige är ju uppfostrade till anti-katolicism sedan Gustav Vasa, protestanter, det var det som gällde, ingen påve och pauperism, lika grundligt som russofobin.

    • Tack för intressant berättelse. Jag läste noga när jag var uppe en stund.
      Jag minns också pensionären som blev mördad av ”bärplockarna”.
      Har för mig det hände i Småland eller i Skåne.
      För något tiotal eller femtontal år sedan.
      Tyckte redan då det var kusligt tyst om vilka förövarna var.
      Men här fick jag veta det var ukrainare.
      De är tyvärr inte de enda banditerna som rest hit från Östeuropa och Baltikum.
      Men naturligtvis inte endast därifrån. De är från andra delar av världen också.
      Men sällan från länder i Väst samt ytterst sällan från Asiens olika länder.

      Våra anti-nationella svenska politiker har många svenskars smärtsamma och tragiska öden på sitt samvete. Mord, våldtäkter, rån, stölder, bränder, explosioner m.m.

      Själva känner de sig som Jesu godhet och humanismens mästare sedan de tvättat sina samveten med dylika floskler som ”alla människors lika värde”, ”demokrati”, Pride-spektakel och allt vad det nu varit.

      Deras misslyckade ”sociala ingenjörskonst” har resulterat i en svensk poliskår som försatts i en situation den inte mäktar med.
      Allt färre lämpade vill bli poliser.
      För att upprätthålla rekryteringen måste då kraven sänkas.

      Jag tycker det på senare år har varit kännetecknande för hela det svenska samhället och även inom sjukvård och skolor.
      Alla krav måste sänkas för att den överhumaniserade och USA-inriktade vänsterpolitiken beredes möjlighet att fortsätta.

      Som svar har svenska folket givit de politiska humanisterna det konservativ-inriktade partiet Sverigedemokraterna som motgift.

      Endast sjuka samhällen återställes med gifter.

      Ukrainska vill komma bort från Sverige. De ser ingen framtid i Sverige.
      Det gjorde heller inte ukrainaren i 40-års åldern som jag träffade vid den här tiden för ett år sedan.
      Han trodde på ett Sverige som inte fanns när han kom väl kom dit.
      Antingen på grund av inbillade föreställningar eller rykten.
      Han kunde ryska men avskydde Ryssland.
      Jag träffade honom på en social hjälporganisation där han till slut hamnade innan han for hem till Ukraina igen.
      Hans öde där vet jag ingenting om.
      En av personalen lämnade honom sitt telefonnummer man han har aldrig hört av sig.

      Det verkar som allt som har med Ryssland att göra inte är välkommet i Sverige.
      Inte ens den (billiga) ryska oljan som blir till våra bilars bensin talas det helst tyst om vart den kommit ifrån.
      Det är som staten och oljebolagen döljer sin girighet därför de inte vill skämmas i humanismens och den liberala demokratins namn.
      Som är både deras tro och ledstjärna.
      En sekulär protestantisk och reformert Jesus sedan en tidigare konfessionell Jesus blivit fullständigt omöjlig i den svenska socialhumanismens namn.

      En social humanism som av den liberala högern och den politiska vänstern görs till en fråga om månglarna ska piskas in eller ut ur templet.
      Det är med den frågan politisk vänster försöker dölja sin inkompetens att fortsättningsvis leda det svenska samhället.
      Kanske svenska folket med det här valresultatet börjat genomskåda bluffen?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here