En artikel i ”Climate&Capitalism” av João Camargo som är miljöingenjör och politisk aktivist i Portugal. Han diskuterar främst ideologins betydelse.. https://climateandcapitalism.com/2024/01/14/do-capitalists-want-to-kill-humanity-and-themselves/
___________________________________
Det finns en komplicerad fråga som vi inte kan fly ifrån. Vill kapitalismens elit dö?
Om de känner till klimatkrisens ursprung och konsekvenser och inte löser den, förstör de då inte aktivt de materiella grunderna – ett stabilt globalt klimat, förutsägbarhet när det gäller mark och vatten för jordbruk, tillgång till vatten och beboelighet i territorier där hundratals miljoner människor bor. Gräver de inte sin egen grav?
Svaret är ja. Kapitalismens politiska och ekonomiska elit driver oss (och sig själva) mot kollaps. Mot vår och deras katastrof.
Det finns de som svarar nej och fortsätter med att förklara att de har en extra plan, som vi inte känner till. De använder detta argument för att sätta sig i en av två bekväma positioner:
Att säga (och tro?) att det inte finns någon klimatförändring.
Att säga (och tro?) att det finns en lösning som ännu inte har dykt upp.
En annan fråga tas också upp: de planerar inte att dö, eftersom de har enorma planer på att dra nytta av klimatkrisen.
Båda svaren är sanna. De planerar inte att dö, och de har, som de alltid har gjort, planer på att tjäna pengar på allt.
Jag har kämpat med den här frågan ända sedan jag insåg att klimatförändringarna existerade, för nästan 20 år sedan. Till en början var jag paralyserad av avsaknaden av ett svar.
Under lång tid tittade jag på vad som hände och hoppades att jag hade fel. Kanske fanns det ingen klimatförändring, kanske var det någon som arbetade med det i skuggorna.
Många tjänade pengar, som alltid. Jag såg den ostoppbara ökningen av utsläppen, som åtföljdes av den nu svindlande temperaturökningen, den institutionella processen med COP, Kyotoprotokollet, Parisavtalet, det återkommande talet om teknik som skulle lösa de växande utsläppen, men som aldrig gjorde det. Det faktum att jag inte hade svaren betydde inte att frågorna var felaktiga.
Hur kommer det sig att ett så välorganiserat globalt system, med så många resurser till sitt förfogande, driver sina grundvalar – mänskligheten, vattnet, jorden, naturresurserna – mot kollaps? Det är kontraintuitivt, irrationellt. Ändå är det vad som händer.
Den huvudsakliga förklaringen till detta brukar tillskrivas trögheten i det kapitalistiska systemet, en maskin som är så kolossal och total att den har fått alla sociala, politiska och ekonomiska principer att anpassa sig till dess regler. Det är därför styrelsen eller ledningen för ett företag som inte växer och expanderar (eller växer och expanderar mer än sina konkurrenter) tvingas bort. Det är anledningen till att ett land som inte koloniserar eller intensifierar exploateringen av sitt folk eller sina resurser ser sin ledning trakasseras eller avsättas. Det är därför varje aspekt av våra sociala och privata liv blir en handelsvara eller redan är en handelsvara.
Till detta vill jag nu lägga till ytterligare en förklaring: elitens alienation under kapitalismen. Jag hämtar denna idé från Antonio Gramscis arbete. För att förstå måste jag förklara Gramscis idéer om ideologi.
Antonio Gramsci, 1891-1937
Antonio Gramsci var en italiensk kommunistisk organisatör och enastående tänkare. Han skrev ner sina idéer medan han var politisk fånge i Mussolinis Italien på 1920- och 30-talen. Gramsci utmanade två av sin tids dominerande idéer: epifenomenalism och klassreduktionism. Kortfattat var epifenomenalism en teori om fysiska och mentala realiteter, som förespråkade att mentala tillstånd (som idéer och ideologi) var helt beroende av fysiska tillstånd, det vill säga att endast materiella förhållanden bestämmer ideologi.
Gramsci ifrågasatte den direkta korrelationen mellan ideologisk överbyggnad och ekonomisk infrastruktur, som tidigare (och senare) antagits nästan som en ”naturlag”. Gramsci förnekade idén att det kapitalistiska samhället oundvikligen skulle kollapsa till följd av sina egna ekonomiska lagar och motsättningar som leder till utarmning av arbetarklassen och till miljökollaps. Frågan om samtycke som en del av makten, snarare än rent tvång från den makthavande klassen, var central, eftersom den ledde till frågan om hegemoni i samhället.
Gramsci delade upp den ”integrerade staten” i två sfärer. Den ena var det politiska samhället: tvångsapparaten för att anpassa massorna till den typ av produktion och ekonomi som råder vid varje givet tillfälle. Den andra var det civila samhället: en social grupps hegemoni över hela samhället som utövas genom privata organisationer som – kyrkan, fackföreningarna och skolorna.
Gramsci förnekade att det fanns rena klassideologier och definierade ideologi som en uppsättning praktiker, principer och dogmer med en materiell och institutionell natur i vilka enskilda subjekt ”infogades”. Enligt hans uppfattning är ideologi fortfarande ett system för klassherravälde och hegemoni. Men det sammanförs inte bara av tvång, ekonomisk struktur eller klass, utan också genom ett organiskt arrangemang som skapar ett enhetligt system, en ”organisk ideologi”. Denna organiska ideologi uttrycker en ekonomisk klass hegemoni genom ekonomisk överlägsenhet och förmågan att artikulera väsentliga element i de ideologiska diskurserna hos de underordnade klasserna i det civila samhället.
Gramscis begrepp hegemoni gör det tydligt att en regims eller ett systems stabilitet beror på dess förmåga att hantera och bevara makten genom en strategi som han kallade ”passiv revolution”, som hindrar alternativa hegemonier från att utvecklas. Individer och grupper är dock inte bara ”offer”, eftersom grunden för hegemoni innebär någon form av acceptans av förhållandet, vanligtvis genom en kompromiss.
Med Gramscis ord kommer denna kompromiss från ”samverkan i framgången för en strategi med passiv revolution, som svarar på påtryckningar underifrån genom att införliva folkliga krav. En sådan strategi kan lyckas med att förbättra livet för tillräckligt många av befolkningen för att legitimera hegemoniska anspråk så länge de ekonomiska förhållandena tillåter det”.
Genom många olika och kompletterande mekanismer – diskurser, institutioner, kultur, media och lagar – kämpar ideologier för att producera hegemoniska verktyg för att bli organiska ideologier. När dessa blir ”naturaliserade” förvandlas de till metanarrativ. Det är de ”större berättelserna”, de ofta outtalade berättelserna som vi sällan tänker på, utan snarare bara antar, de naturaliserade idéerna som inte längre är idéer eftersom vi inte använder dem för att ifrågasätta frågor, utan snarare använder dem för att svara på frågor om de flesta frågor.
Metanarrativ bygger på det faktum att vi är sociala djur: vi bygger gemenskap och vi känner oss bekväma med att dela antingen uttalade eller underförstådda världsbilder. När metanarrativ uppnår en mogen nivå av naturalisering glöms de bort och antas vara ”mänsklig natur”. I själva verket är de det närmaste vi kan komma den mänskliga naturen, eftersom det är en kollektiv idé som delas av många. Ändå kanske de inte har någon grund i naturen eller verkligheten.
Även de som förespråkar ett metanarrativ kan och blir ofta uppslukade av det – och detta är en av de mest relevanta egenskaperna hos vår nuvarande situation. En metaberättelse är inte bara ett verktyg genom vilket en härskande klass dominerar produktionssystemet och artikulerar de underordnade klassernas ideologiska diskurs. Genom att bli naturaliserad artikulerar den alla klassers ideologiska diskurser – inklusive de härskande klassernas, och låser fast dem i en världsbild som kan skada även dessa klasser.
För att kunna dominera mänskligheten har den kapitalistiska eliten under århundradenas lopp skapat otaliga berättelser, narrativ, traditioner, institutioner, lagar, skolor, konstformer, tankesmedjor, tidningar, medier, kommentatorer och andra verktyg. Det är ingen konspiration, det blev bara den gemensamma berättelse vi berättar för varandra varje dag.
För att minska hindren för expansion och exploatering har eliten skapat en rad gemensamma idéer – människor med en annan hudfärg är underlägsna, kvinnor är underlägsna män, de som är rika förtjänar det, fattigdom är lathet, det finns magiska mekanismer som ”reglerar” lokal och även global handel, det ”vilda” och det naturliga är saker som ska domineras. Vissa är nya idéer, andra är återvinning av mycket gamla idéer, och representerar också de historiska allianser som kapitalismen ingått för att frodas: med patriarkatet, med kolonialismen, med tillämpad vetenskap, bland annat.
En nyckelfråga är att en del av dessa idéer har att göra med eliterna själva, deras självbild av exceptionalitet, meriter och intelligens. En annan är de magiska egenskaper som tillskrivs mänskligheten – naturligtvis ledd av den kapitalistiska eliten. Dessa inkluderar mänsklighetens oöverstigliga intelligens och förmåga till teknologiska mirakel. Denna teknopositivism är vetenskap som ideologi. I slutändan kommer vi, precis som i filmen Armageddon, att kunna bryta en meteorit i rymden, placera en atombomb där och detonera den innan den kolliderar med jorden. Bravo.
De flesta av dessa idéer, som skapats och spridits för att upprätthålla maktstrukturen, har med tiden blivit naturliga. De behöver inte längre sägas, de har blivit kultur. De är inte ett narrativ, de behöver inte stavas ut, eftersom de är ett metanarrativ, de är vad samhället har kommit att använda som ett verktyg för att svara på saker.
I stället för att bara använda dessa omfattande idéer för att dominera de andra klasserna, kom eliterna själva att domineras av dem. De kom att tro på den mystiska hypen om sin roll i världen och i samhället, om kapitalismen som det enda sättet att organisera mänskliga samhällen, om historiska mirakel och om historiens slut. De gör det fortfarande trots sin lilla historiska existens och trots att vissa av deras egna institutioner inser att de äventyrar den globala civilisationens existens.
Status quo-idéer och -kulturer sätts på prov när materiella störningar kolliderar med de berättelser som samhället berättar för sig självt. Det är vad som händer med klimatkrisen. Det är fortfarande lättare att föreställa sig världens än kapitalismens undergång, men snart kommer det inte att vara det längre. En annan berättelse måste växa fram för att vi ska kunna förhindra klimatkollapsen.
Kapitalismen är en så alienerad organisationsform att dess företrädare på global nivå, trots att de har känt till resultatet av klimatkrisen i årtionden, har lanserat en enorm mängd förnybar energi men inte tagit bort fossila bränslen från nätet, de har bara lagt till mer produktionskapacitet och mer utsläpp. Det är ingen olycka, det är ett tvingande behov som härrör från deras alldeles egna metaberättelse som de har fastnat i. De kan inte hjälpa sig själva, det är deras grundläggande sociala och kulturella programmering. De kommer aldrig att kunna lösa krisen, utan bara fördjupa den. Vi måste störta dem, annars kommer deras dödspuls att leda oss alla in i en kollaps.
Relaterat
De rika i “den gröna klimatpolitiken” – vad vill de?
Klimatmötet i Dubai. Stor seger för fossilkapitalet ( högst 0,001 av mänskligheten)
Rädda klimatet och mänskligheten – nödvändigt att avskaffa kapitalismen? Olika energialternativ diskuteras också.
Bara klasskamp kan stoppa klimatförändringar?
Bill Gates: “Kapitalismen kan inte rädda klimatet” – Är han socialist?
Nu tvingas vi inse klimatförändringen – och behovet av samhällsplikt.
“Får jag en kopp sol, tack”? Forskare har omvandlat solenergi till flytande bränsle.
Ledande expert: Klimatskeptikerna blundar för glasklara forskningsresultat.
Bahamas – I klimatkrisens frontlinje, storbolagens klimatfånge?
Har vi 11 år på oss när det gäller klimatkatastrofen?
USA:s militär har större klimatpåverkan än Sverige och de flesta andra länder.
Endast demokratisk socialism kan rädda klimatet! Kapitalismen har misslyckats.
Bill Gates: “Kapitalismen kan inte rädda klimatet” – Är han socialist?
Rädda klimatet och mänskligheten – nödvändigt att avskaffa kapitalismen?
Nu tvingas vi inse klimatförändringen – och behovet av samhällsplikt.
“Får jag en kopp sol, tack”? Forskare har omvandlat solenergi till flytande bränsle.
Parisavtalet: Bra klimatavtal eller ett avtal som inte är ett avtal
Ett klimatavtal för de rika till skada för de fattiga
Kan man verkligen hindra klimatkatastrofen?
Hur bör socialister diskutera och formulera klimatfrågan?
NY FN-rapport om klimatet
Säga vad man vill om ”Kapitalismens politiska och ekonomiska” parasit-”elit” och deras moral men nu ökar överdödligheten, sannolikt med deras hjälp, via medier och läkemedelsindustri, så nu kanske belastningen på naturen sjunker? Inget ont som inte för något gott med sig!
Dr John Campbell – Hjärtsjukdomar skapar fortsatt hög överdödlighet i hela världen
https://swebbtube.se/w/8HTATBhQeD6YwfeoGs1rJT
Allt är perfekt. De som villigt lapade i sig lögner på välkänt fula medier dör nu i drivor, medan de som var vaksamma och lyssnade på läkare, som blev censurerade på dessa fula medier, överlever.
Mänsklighetens intelligens och vaksamhet ökar kanske samtidigt? Vem vet?
Dödligheten i hjärtinfarkt har minskat sedan 1970-talet i USA och i många Västländer, däribland i Sverige. https://www.thelancet.com/journals/lanpub/article/PIIS2468-2667(22)00006-8/fulltext
USA: ”age-adjusted mortality rates decreased from 134.7 (95% CI 134.2 to 135.3) in 1999 to 48.5 (95% CI 48.3 to 48.8) in 2019 with an average annual percentage change of -5.0 (95% CI -5.5 to -4.6). Higher mortality rates were seen in Black individuals, men, and those living in the South.” https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34857365/
Så inte i Afrika https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25855798/
Den unga damen längst fram till vänster i Pippi Långstrump flätor tycker jag har det bästa budskapet.
På svenska dessutom.
Det står:
Om man har en stark världsposition så måste man vara snäll.
Det är så sant som det är sagt.
Jag skulle bara vilja lägga till att man heller inte får vara girig.
Därför det kommer genast väcka missnöje och aggression.
Utåt menar jag att Sovjetunionen var en sådan ”snäll” stat.
Eller så snäll den kunde vara utan att utplåna sig själv.
Inåt var inte Sovjetstaten lika snäll.
Eller möjligen även där så snäll den kunde vara utan att utplåna sig själv.
Det är diktaturens akilleshäl.
Kapitalism är en väldigt girig ideologi.
Det går inte att komma ifrån.
Till Henrik Jönsson skulle jag vilja säga att Kapitalism har fått precis det namnet den förtjänar.
Å andra sidan har kapitalismen ekonomiska fördelar som givit Världen utveckling och välstånd.
Därför kallas Kapitalism även för Fri Marknad vilket den likväl förtjänar.
Kommunism är en ideologi som inte alls är lika girig.
Dock är kommunism berövad Fri Marknad vilket gjort kommunism till hinder för utveckling och välstånd.
Något som libertarianen Henrik Jönsson brukar påpeka. (så fort han bara kan)
Utdrag ur Professor Göran Burenhults bok Det ofullkomliga djuret, kropp själ och livsstil i ett evolutionärt perspektiv. Från år 2002.
________________________________________
UTAN KOLDIOXID I ATMOSFÄREN KAN INGENTING LEVA
Vi bomarderas dagligen med domedagsprofetior om hur den moderna miljöförstöringen katastrofalt kommer att påverka människornas livssituation inom en snar framtid.
På senare år är det framför allt den påstådda globala uppvärmningen av jordklotet som stått i centrum för debatten, och koldioxiden från exempel våra bilar utpekas som den stora boven i dramat. För det första skall vi konstatera att koldioxid inte är något miljögift.
Människokroppen producerar och andas ut koldioxid, och alla växter tar upp denna och omvandlar den till syre (i den så kallade fotosyntesen). Utan koldioxid, och skogar, alger i världshaven och annan växtlighet som kan omvandla den till syre, kan inget liv existera på jorden.
Frågan är alltså om tillskottet från exempelvis våra bilar har förändrat klimatet genom påverkan på atmosfären i form av extremt förhöjda halter, den så kallade växthuseffekten. Det enda sättet att förstå problemet är att studera klimatförändringar i ett långt tidsperspektiv.
Klimatet på jorden är inte konstant, och har heller aldrig varit det. Tvärtom kännetecknas jordens klimat av mycket dramatiska svängningar under årtusendena, där istider (glacialperioder) ersatts av mellanliggande värmeperioder (interglacialer). Även under pågående istider har längre eller kortare värmeperioder uppträtt (interstadialer).
Orsaken till dessa stora klimatsvängningar är naturliga förändringar i atmosfären, som hänger samman med bland annat variationer i solenergin och jordens oregelbundna bana runt solen.
När våra närmaste förfäder (den moderna människan, Homosapiens) vandrade in i Europa för knappt 40 000 år sedan var det just under en istid (Wurm-eller Weichselistiden). Fram till för 15 000 år sedan var hela Norden ner till Nordtyskland täckt av ett på många ställen flera tusen meter tjockt istäcke.
Värlshavens yta var under istidens maximum för 20 000 år sedan omkring 120 meter lägre än idag, och det gick att vandra torrskodd från kontinenten till Irland, liksom från Sibirien till Alaska och från Nya Guinea till Australien. Wurmistiden (Pleistocean) är den senaste av en rad glacialperioder på jorden, som sedan följts av en värmetid (Holocen).
Efter den senaste istiden steg temperaturen markant, och från omkring 8000 år före nutid hade Sverige under något årtusende en årsmedeltemperatur som låg omkring 3 grader högre än dagens. De människor som då bodde i vårt land var jägare samlare under den äldre stenålderns slutskede, mesolitisk tid.
Detta så kallade klimatoptimum innebar att växt- och djurlivet såg delvis helt annorlunda ut. Gran och bok fanns inte i Skandinavien, i gengäld frodades sjönöten i våra vattendrag, en läckerhet som vi idag finner betydligt längre söderut i Europa.
Förenklat kan man säga att vi då i Sydskandinavien hade ett klimat som dagens i södra Frankrikes inland. Vintrarna var alltså mycket milda och som regel frostfria. Men det fanns inga bilar!
Under de följande årtusendena varierade klimatet avsevärt samtidigt som det var en trend mot kallare klimat, men först vid tiden för Kristi födelse, alltså för omkring 2000 år sedan, når vi en årsmedelstemperatur och nederbördsmängder som börjar likna dagens.
Eftersom vi, geologiskt sett, befinner oss i slutet av en istid- det är inte mer än omkring 9000 år sedan den sista landisen smälte bort i Norrland – är det troligare att det globala klimatet går mot en varmare period än tvärtom.
Den allmänna klimattrenden under de 8000 år som förflutit sedan den senaste värmeperioden 6000 f Kr är dock att det blivit kallare. Hur utvecklingen blir framöver vet vi inte förrän om sådär en 5000-10 000 år.
Klimatförändringar måste alltså studeras i ett mycket långt tidsperspektiv. Som framgår av diagrammet är de periodvisa, naturliga klimatfluktuationerna så omfattande, att några mätningar inte kan tolkas under de korta perioder som idag ofta lyfts fram.
Vi vet inte om vi kortsiktigt ( kanske 1000 år) är på väg mot en svalare period eller varmare. Industriutsläpp och avgaser från bilar har inte existerat mer än under ett århundrade.
Professor Wibjörn Karlén på Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet har nyligen gjort en rad viktiga iakttagelser och presenterat data som är intressanta i det sammanhanget. Som framgår av tabellen har koldioxidhalten i atmosfären varierat kraftigt under tidernas lopp. För mellan 300 och 8 miljoner år sedan låg värdena upp till sexton gånger så högt som idag, medan de under den senaste istiden var något lägre.
Det globala klimatet har sedan 1800-talet blivit cirka 0,7 grader Celsius varmare, en ökning som helt faller inom de naturliga fluktuationerna. Antalet stormar över Atlanten har inte ökat, antalet tornador i USA har minskat, och monsunregnen i Indien och Kina varierar på samma sätt som de alltid gjort. Flera andra forskare har framfört liknande iaktagelser.
Det har i detta sammanhanget också framhållits, att på grund av den globala uppvärmningen kommer världshavens yta att stiga katastrofalt de närmaste åren. Bebodda låglänta områden, som exempelvis många tropiska öar, skulle i så fall dränkas.
Det är riktigt att världshavens yta stiger vid varmare globala klimatsituationer – så har alltid skett, likväl som den sjunker under kallare perioder, men det finns idag inga som helst indikationer på att detta håller på att ske. Svenska undersökningar på Maldiverna har tvärtom visat att havsytan i den omgivande Indiska oceanen inte stigit en enda millimeter under hela 1900-talet. Däremot har havsytan runt öparadiset sjunkit med minst en decimeter de senaste 20-30 åren.
Liknande iakttagelser har gjorts på andra öar i världen, och en undersökning av ett franskt forskarlag har exempelvis visat att havsytan kring ögruppen Tuvalu i Mikronesien i Stillahavet sjunkit under det senaste halvseklet – inte stigit, som hävdats av bland annat miljöorganisationen Earth Policy Institute i Washington.
Vad vi med säkerhet vet är att om något antal tusen år kommer en ny istid att inträffa (det var omkring 50 000 år mellan de båda senaste istiderna, Riss-Wurm-interglacialen), och även om det kan vara svårt för många av oss att fatta att hela vårt land åter kommer att täckas av kilometertjock landis, finns det absolut ingenting människan kan göra för att stoppa detta.
Stockholms stadshus, Kungliga slottet och Riksdagshuset, om det finns kvar, kommer att smulas sönder till grus- samma slags grus som den förra istiden lämnade efter sig i form av moräner och rullstensåsar i vårt naturlandskap. Våra avkommor kommer att så sakteliga få flytta söderut i Europa- en omställningsperiod på i bästa fall flera tusen år.
I gengäld kommer Sahara, precis som under de förra istiderna att blomstra och fyllas med floder och sjöar, som skapar goda livsmiljöer för människor och djur. Vi vet med säkerhet att det kommer att ske, men vi vet inte exakt när det kommer att inträffa, eftersom mellanistiderna har varierat i längd, och dessutom däremellan regelmässigt uppvisat varmare och kallare perioder. Långt före industrialism och bilism.
Det långa tidsperspektivet gör det kanske lätt att skjuta ifrån sig problemet, det är ju så många generationer dit, så det behöver vi väl inte bry oss om- eller…? Det är bara omkring 30 generationer tillbaka till vikingatid, eller tusen år, så i det perspektivet är det faktiskt inte särskilt lång tid. Det är vår egen avkommas livsmiljö vi talar om.
Andra företeelser som felaktigt tagits som exempel på en tilltagande global uppvärmning är de “naturkatastrofer” som i form av vårfloder drabbat exempelvis delar av mellansverige, senast vårvintern 2001.
Floder i en terrängsituation där de under våren förses med smältvatten från bakomliggande bergsområden har alltid under år med stora snömängder svämmat över. Detta är helt naturligt. Lika naturligt som att Nildalen före byggandet av Assuandammen årligen svämmade över, och då skapade de grundläggande förutsättningarna för de bördiga jordarna vid Nilens stränder, jordar som under den årliga översvämningsperioden naturligt gödslades och under många årtusenden utgjorde bland de bördigaste vi känner.
Alla visste exakt var den övre gränsen för vattenmassorna låg, och ingen människa bosatte sig följaktligen i detta strandnära område. Så har det alltid varit även längs våra svenska floder. All mänsklig bebyggelse före dammbyggenas tid har i alla tider placerats högre än den högsta nivå som floden eller älven i fråga kunnat uppnå under de kraftigaste vårfloderna- man var inte dummare än så.
Med kraftverksbyggenas och vattenregleringarnas framväxt skapades plötsligt nya bebyggelseområden i vattennära lägen – de tidigare, naturliga översvämningsytorna.
Det är inte svårt att förstå vad som händer om en damm brister, eller dammluckor inte går att öppna – eller öppnas för sent. Det blir katastrof för människorna som trott att de levde trygga i sina hem – men det är ingen naturkatastrof! Det är en katastrof skapad av människor, och ett bra exempel på att naturen inte låter sig tämjas.
Och hur blev det då med Nilen sedan de årliga översvämningarna reglerades? Eftersom den naturliga gödningen av åkrarna försvann måste idag stora mängder konstgödning tillföras jordarna – med svåra miljökonsekvenser som följd. Exemplen skulle kunna mångfaldigas: Aralsjön, Gula Floden…
Den information om “katastroferna” som vi får via massmedia är dessutom av någon anledning mycket ofta felaktig. Den 15 april år 2000 fick vi veta att floden Tisza i Ungern haft den värsta översvämningen på hundra år, och dagen efter utbasunerades att det var de värsta översvämningarna i landets historia. Det var inte sant. Ingen person omkom vid denna översvämning. Men vid översvämningarna år 1838 dog ett hundra ungrare, år 1878 dog etthundrafemtio stycken och år 1970 dog inte mindre än trehundra personer vid Tiszas stränder.
Den värsta kända av flodens regelbundet återkommande översvämningar inträffade år 1342.
Det mesta av det som vanligen betecknas som “naturkatastrofer” är i själva verket ingenting annat än naturliga företelser som ofta gynnar, eller rent av är nödvändiga för liv – översvämningar, skogs- och gräsbränder, laviner och så vidare.
Bränder, exempelvis är naturens sätt att föryngra vegetationsbeståndet. Problemen uppstår enbart därför att människor bosätter sig i områden som av naturliga skäl regelmässigt drabbas av årliga eller regelbundet återkommande avvikelser från “det normala” tillståndet.
Blixtnedslag med omfattande naturpåverkan, framför allt bränder, är ett utmärkt exempel på naturliga företeelser, som alltid existerat. Blixtnedslag mot jordens yta inträffar mer än trehundra miljoner gånger varje år, och av dessa hamnar mellan 200 000 och 400 000 i Sverige.
Spänningsskillnaden mellan jordytan och ett åskmolns undersida uppgår till hundra miljoner volt. När urladdningen under några millisekunder utjämnar den skillnaden når strömstyrkan mellan 10 000 och 100 000 ampere, och luftpartiklarna inom radien 3 centimeter joniseras runt blixtkärnan vid temperaturen 30 000 grader K.
Detta är en energimängd som motsvarar Hiroshimabombens.
Med vårt sätt att mäta föroreningar i miljön är den största miljöboven i världen faktiskt jorden själv: våra aktiva vulkaner, som redan i vilotillstånd spyr ut mycket stora mängder koldioxid, men framför allt också står för merparten av jordens utsläpp av giftiga ämnen, bland annat svaveldioxid, svavelväte och klorväte. Vid utbrott mångfaldigas utsläppen.
Det finns idag 625 landbaserade, aktiva vulkaner, men under årmiljoner har det varit många tusen. Antalet utbrott är omkring sextio stycken varje år. Dessutom vet vi att det fortfarande finns mycken vulkanisk aktivitet på världshavets botten, men vi vet inte hur omfattande den är. Man beräknar att det finns omkring 100 000 vulkaner på jordens havsbottnar och många av dem har kapacitet nog att ändra strömriktningar i oceanerna.
Utsläppen i atmosfären har alltså under årmiljoner varit mångdubbelt större än de som människan idag producerar, men detta framkommer sällan i debatten.Våra tidiga förfäder mätte ju inga växthuseffekter! Magman i jordens inre är den stora leverantören av utsläpp i ekosystemet.
Som vulkanforskaren docent Sven Laufeld visat är mänsklig miljöpåverkan i form av luftutsläpp inte mätbar i jämförelse med jordens egen vulkaniska aktivitet. Ett perspektiv på vad vi talar om får vi om vi studerar utsläppen från exempelvis vulkanen Etna på Sicilien. I vilotillstånd spyr Etna ensam ut mellan tretton till tugofem miljoner ton koldioxid årligen.
Mängden svaveldioxid uppgår till en och en halv miljon ton årligen. Vid mindre utbrott fördubblas mängderna, vid stora utbrott mångfaldigas utsläppen. Inte nog med det, ett stort antal andra ämnen följer årligen med i förgasad form, bland annat 2300 ton bromid, 2200 ton aluminium, 1100 ton järn, 1100 ton zink, 360 ton koppar, 130 ton bly, 40 ton arsenik, 36 ton nickel och 27 ton kvicksilver.
Allt detta från en enda av världens sexhundratjugofem landbaserade aktiva vulkaner! 27000 kilogram kvicksilver från Etna årligen skall jämföras med kvicksilverutsläppen från svenska krematorier (från tandplomber), som mellan åren 1996 och 2000 till stora kostnader minskades från 280 till 122 kilogram.
Kraftigare vulkanutbrott kan förändra jordens klimat under flera år. Vulkanen Tamboras utbrott på Sumbawa år 1815 ledde till att året 1816 betecknas som “året utan sommar i Europa”. I USA betecknas samma år som “makrillåret”, eftersom människorna fick köpa fisk för att inte svälta. Tambora slungade ut femtio miljoner ton klorvätesyra, tvåhundra miljoner ton fluorvätesyra och femhundra miljoner ton svavelsyra.
Vid Krakataus utbrott på Java år 1883 omkom 36 000 människor, och då var öns befolkning bara en hundradel av dagens. Om utbrottet ägt rum idag hade en och en halv miljon människor omkommit.
Det verkliga hotet
Självfallet måste vi kraftfullt bidra till att minska alla former av utsläpp, som på sikt kan innebära förändringar i den naturliga miljön, men korrekt bedömning kan enbart göras om man lägger in naturens egna, mycket långsiktiga variationer i scenariot. Som vi sett är dessa långt kraftfullare än vad människan förmår åstadkomma.
Finns det då inga omedelbara, kortsiktiga risker för miljön, som ett resultat av mänsklig aktivitet. Jo en uppsjö av mycket alarmerande sådana, men de är av en helt annan karaktär än koldioxidutsläppen – och effekterna redan långt gångna.
Vattenföroreningar, orsakade av utsläpp från jordbruk och industrier, som exempelvis i Östersjön eller på Västkusten hotar att för mycket lång framtid totalt slå ut en marin flora och fauna som i årtusenden producerat nyttig och näringsrik människoföda. I kombination med utfiskning är Östersjön, vad avser exempelvis torsk och sill, redan idag i det närmaste totalförstörd som födoproducent, och laxen svårt hotad.
Trots vetskapen om gifterna har halterna av dioxin och PCB inte minskat i Östersjön sedan 1980-talet – det finns till och med risk att de ökar framgent. En komplikation vad avser återväxten av nästan utfiskade arter är att vi inte vet om olika arter åter kan växa till i antal.
Det kan inte uteslutas att jämviktsförhållandet till andra fiskarter störts i så hög grad att en återhämtning blir omöjlig. En förgiftning av världshavens växtlighet, den största producenten av syre till atmosfären, skulle på sikt omöjliggöra högre djurliv på jorden – inklusive människan.
Ett annat exempel på människans förmåga att på kort tid fullständigt förgöra den biologiska mångfalden i en marin region, och därmed också eliminera enorma födoresurser, är förstörelsen av de västatlantiska kustvattnen från New Foundland i norr till Västindien i söder.
På några få århundraden har hela ekosystemet satts ur spel på grund av utfiskning, övergödning och föroreningar, och de många arterna i de en gång rika fiskevattnen är idag antingen helt borta eller svårt utrotningshotade.
Regnskogsskövlingarna i jordens tropiska regioner är ännu ett exempel på akut miljöförstöring, där oersätteliga och till stor del ännu outforskade naturmiljöer varje dag utplånas för all framtid.
Även om avverkningen totalt sett än så länge är långt mindre än vad vi européer åstadkommit i vår egen del av världen (i Europa har vi i historisk tid förlorat upp mot sjuttio procent av den ursprungliga skogsarealen, medan motsvarande siffra för världens regnskogar är omkring tjugo procent) är det allvarligt, eftersom dessa naturmiljöer sannolikt inte kan återskapas.
Ett besläktat problem, vars konsekvenser vi inte kan överblicka, är den snabba artutrotningen av växter och djur, som människan gör sig skyldig till, och som aldrig varit snabbare än nu. En av orsakerna till denna är att sammanhängande arealer av olika biotoper, livsmiljöer som exempelvis skogar, fragmenterats genom mänskliga ingrepp som bebyggelse eller uppodling.
För många arter upphör därmed deras överlevnadspotential bland annat på grund av inavel. De som klarar sig är lättspridda arter, exempelvis skadedjur, som råttor och möss, som till och med kan gynnas av människans ingrepp.
För människor som lever i urbana miljöer är direkt förgiftning via andningsvägarna ett synnerligen allvarligt problem. Alla vet att avgaser och andra luftburna gifter bär ett tungt ansvar för ökningen av civilisationssjukdomar som astma, allergier och olika former av cancer.
Ändå väljer många att bosätta sig i städer eller intill industriområden, och promenerar dagligen omkring med sina barn mitt i trafiken.
De flesta är väl medvetna om nödvändigheten av akuta insatser för att hindra dessa pågående katastrofer, ändå har istället “den globala uppvärmningen” och koldioxidutsläppen blivit fokus för politikernas intresse. Vad är orsaken till detta?
Kan det vara så illa att koldioxid går att beskatta, vilket betyder stora intäkter för staterna, medan ett totalstopp för konstgödning och industriutsläpp inte bara skulle kosta ofattbara belopp, utan också innebära förändringar i vår samhällsuppbyggnad och livsmedelsproduktion?
Det storskaliga jordbruket skulle då ersättas av en mångfald mindre producenter, större jordbruksytor skulle öppnas – kulturlandskapet skulle öppnas igen istället för att planteras med gran. Djurhållningen skulle förbättras och kvalitén på kött skulle öka markant, många fler människor skulle få arbetstillfällen på landsbygden och den urbana koncentrationen skulle hejdas, med allt vad det innebära för livsmiljön.
I ett längre tidsperspektiv skulle allt detta naturligtvis vara en idealisk lösning, men övergången skulle bli mycket kostsam för samhället – staternas inkomster skulle minska drastiskt, och en helt ny typ av mänskliga samhällen skulle växa fram. Vår urbaniserade livsmiljö skulle förmodligen kollapsa. Alltså fortsätter miljöförstöringen, trots medvetenhet om slutresultatet – och då kan det bara sluta på ett sätt.
Det måste understrykas att vi här talat om är förutsättningarna för framtida mänskligt liv på jorden i ett mycket långt tidsperspektiv. Ur evolutionär synvinkel är de drastiska effekterna av en totalomläggning av vår moderna livsstil fullständigt ointressant. Det enda som betyder något är om det finns naturliga förutsättningar i framtiden för människor att överleva och reproducera sig.
Dinosaurierna dog ut på grund av naturliga förändringar i miljön – oavsett vilken teori om orsakerna man ansluter sig till. Människoarten kan också dö ut av naturliga orsaker i framtiden, men hon är det enda djur som också har möjlighet att utplåna sig själv – och hon är på god väg.
Det urbana samhället har inte någon överlevnadspotential i ett längre tidsperspektiv, särskilt inte om denna livsstil tas över av andra samhällen på jorden, som ännu har mer eller mindre självförsörjande populationer, alltså där det egna hushållet producerar sin egen mat. Men ännu är det faktiskt inte alls för sent.
Svårartad miljöförstöring av för människan direkt skadlig karaktär är ännu ett ganska lokalt problem, och uppträder framför allt i storstäder, industriområden och i vissa vattendrag. Allvarlig miljöpåverkan med på sikt förödande konsekvenser är ännu ett regionalt problem, framför allt koncentrerat till stora delar av Europa och vissa tättbebyggda delar av världen i övrigt.
Större delen av jordklotet kan emellertid uppvisa en hälsosam livsmiljö för människor och djur, men det krävs mycket drastiska och långt gående förändringar i våra moderna samhällen och i vår inställning till vad som är välfärd om det skall förbli så i framtiden.”
För att förstå hur och varför klimatfrågan blivit så stor, bör man läsa:
Rockefeller – En klimatsmart historia, av Jacob Nordangård.
Hans djupgående forskning om elit-oligarkerna i väst-världen och deras agerande för att berika sig själva, är mycket upplysande.
Deras dröm är en värld som styrs av en världs-regering under FN, en långsiktig agenda mot en ny världsordning. Här finns också befolkningskontroll, med betoning att snabbt minska jordens befolkning.
Agenda 2030 och 2050.
Rockefeller klanen har under mycket lång tid skapat och finansierat en lång rad organisationer och institutioner, bl.a. Romklubben och Greenpeace, även IPCC. De låg också bakom första klimatmötet i Stockholm.
”FN:s första miljökonferens på initiativ av Olof Palme hölls just i Stockholm 1972, då kallad Stockholmskonferensen.”
https://klimatsans.com/2019/06/05/recension-rockefeller-en-klimatsmart-historia/
Här en recension på Globalpolitics av Ulf Karlström, f.d. miljöchef bl.a. Varför stödjer Rockefellerfamiljen klimat- och miljöinitiativ?
Här en annan senare bok av honom: ”Den globala statskuppen” – av Jakob Nordangård