Navalny: Västerlandets ”hjälte” – ny bok av Jacques Baud

6
1564



Källa:
https://www.thepostil.com/navalny-hero-of-the-west/.

Översättning Rolf Nilsson.

Rolf Nilsson

Vi har tidigare publicerat artiklar av eller med Jacques Baud, och än fler om Navalny. Vänligen se under ”Relaterat”.

Filmen om Navalny

Det stora beröm och de utmärkelser som Navalny, dokumentärfilmen  från 2022 om Aleksej Navalny, har fått är ännu ett exempel på hur västerländska medier fabricerar en ”hjälte” för att tjäna ”skurken Putin”-berättelsen. Men Jacques Baud ställer saken på sin spets i sin bok The Navalny Case: Conspiracy to Serve Foreign Policy. Med andra ord är denna ”hjälte” ännu ett ”vapen” i de pågående ansträngningarna att åstadkomma en regimförändring i Ryssland.

Jacques Baud

Vi är djupt tacksamma mot förlaget Max Milo och överste Baud för att vi kan ge er ett utdrag ur denna utmärkta bok. Vi är övertygade om att ni kommer att vilja skaffa ett exemplar och berätta om den för alla era släktingar och vänner. Boken gör helt och hållet och skickligt slut på Aleksej Navalnys ”hjältemod” genom sanningen.

Du kan köpa boken på AdLibris, se här. ö.a..

____________

Västlig konspirationsteori

Först och främst är det nödvändigt att förstå vad ”konspiration” (eller ”konspirationism”) är. Förr i tiden var konspiratörer de som planerade konspirationer. I dag betecknar begreppet dem som ser komplotter överallt, planerade och genomförda i hemlighet av ledare och deras underrättelsetjänster, med ett obskyrt mål; deras uppfattning ses som exklusiv. Konspiration är oftast resultatet av en ofullständig syn på händelserna, antingen för att informationen inte finns, eller för att den är medvetet dold (eller hemligstämplad), eller för att den inte eftersöks. Dessa ”hål” i informationen gör det möjligt för våra fördomar att få fäste och öppnar dörren för konspiration. Länder som beskrivs som ”auktoritära” stimulerar vår fantasi. Vi tillskriver dem gärna komplotter som deras underrättelsetjänster har kläckt – under ledarnas ockulta ledning – för att eliminera personer som de inte tycker om.

Till exempel antyder man fortfarande att mordet på journalisten Anna Politkovskaja 2006 var Kremls verk, trots att gärningsmännen tillhörde den tjetjenska maffian. De påstådda ”sponsorerna” har inte hittats, men den ryska regeringen fortsätter att anklagas bara för att journalisten var kritisk mot den.

Två år senare hävdade France 24 att Karinna Moskalenko, advokat för journalisten och oligarken Michail Chodorkovskij, hade förgiftats med kvicksilver, vilket tyder på ett försök till hotelser. Men några dagar senare fann franska utredare att kvicksilvret kom från en termometer som av misstag gått sönder i hennes bil innan hon köpte den. Så ingenting…

På senare tid har västvärldens anklagelser fokuserat på Nordkorea, där motståndare ständigt elimineras… och sedan återuppstår! I augusti 2013 upprepade franska och engelskspråkiga medier den sydkoreanska extremhögerns propaganda och meddelade att Nordkoreas ledare Kim Jong-Un påstods ha låtit skjuta sin flickvän Hyon Song-wol… Men hon dök upp igen i maj 2014 i tv! I juni 2019 konstaterade den brittiska tidningen The Mirror att rapporterna om hennes försvinnande hade varit ”kraftigt överdrivna”. Verkligen!

I maj 2015 meddelade våra medier att Kim Jong-un lät förgifta sin faster Kim Kyong-hui eftersom hon motsatte sig byggandet av en ”acquaparc”! I januari 2020 dök hon dock upp offentligt igen tillsammans med Kim Jong-un, och BBC nämnde till och med att hon hade en ny roll inom regimen. General Hyon Yongchol, chef för de väpnade styrkorna, sägs ha eliminerats med en luftvärnskanon som en del av ”serieavrättningar”. Men den ”försvunne” generalen dök upp igen nästa dag och vi fick veta att han helt enkelt hade blivit avskedad!

I februari 2016 meddelade västerländska medier att general Ri Yong-gil, stabschef för folkarmén, hade eliminerats. Han dök upp igen några månader senare, vid kommunistpartiets kongress… med en befordran! Den 31 maj 2019 meddelade västerländska medier – såsom New York Times, Reuters och andra – att Kim Jong-un ”lät avrätta medarbetare” för att ”hämnas”. Bland dem fanns Kim Hyok-chol, som hade varit en av förhandlarna vid toppmötet med president Trump, men samma dag sågs han ändå offentligt och deltog i en föreställning med sin fru.

Jack Ma

Samma scenario med Kina, som har blivit USA:s måltavla i och med att landets ekonomi har återhämtat sig efter Covid-krisen: det ”mystiska” försvinnandet av Jack Ma, grundare och direktör för onlineåterförsäljaren Alibaba, utlöste konspirationsteoretikernas fantasier, som frammanade en ”utrensning”, medan Fox Business dagen innan hävdade att han inte hade försvunnit. Han dök upp i media igen i januari 2021.

Kort sagt, man vet ingenting om allt detta och därför hittar man på. För vart och ett av dessa ”försvinnanden” har våra medier och andra ”experter” utarbetat förklaringar och därmed gett en logik åt händelser som helt enkelt aldrig har ägt rum. Detta är exakt definitionen av konspiration: genom att tro att vi ser konspirationer överallt (särskilt där det inte finns några) kopplar vi samman fakta (ibland verkliga) för att ge dem ett sken av sammanhang. Detta är den mekanism som används för att skapa alternativa förklaringar till attackerna den 11 september 2001, Roswell-incidenten 1949 eller närvaron av utomjordingar i ”Area 51” i Nevada. J

ournalister och forskare bidrar inte till att föra tillbaka rationalitet och måttfullhet i debatten: Pascal Boniface, chef för Institutet för internationella och strategiska relationer (IRIS), vet bättre än CIA-chefen vad som framkallade den sovjetiska interventionen i Afghanistan; Renaud Girard, journalist på Le Figaro, har ”bevis” för att ryska agenter låg bakom explosionen i Vrbětice 2014, medan Tjeckiens president Miloš Zeman hävdar att han inte har några bevis; Conspiracy Watch frilansare Antoine Hasday vet bättre än president Barak Obama varför han inte ingrep efter den kemiska incidenten i Ghouta i augusti 2013 och ”vet” att Navalnyj förgiftades av ryska agenter, medan den tyska regeringen aldrig har hävdat detta, vilket vi ska se.

Det är förståeligt att medierna försöker behålla en publik genom att betona sensationalism framför noggrannhet. Det verkliga problemet är när forskare och våra regeringar börjar anpassa verkligheten till sina fördomar. För bortom mediefenomenet och den journalistiska etiken tycks denna form av ”konspiration” ha blivit en grund för vår utrikespolitik, som alltmer kokar ner till tillämpning av sanktioner med katastrofala effekter.

Faktagranskarna själva är inte opartiska. Deras roll tycks vara begränsad till att lyfta fram och stödja ”goda konspirationer” (t.ex. de som tillskriver de ryska, kinesiska och iranska regeringarna konspirationer) och att kritisera ”dåliga konspirationer” (som ifrågasätter de tidigare konspirationerna). Men detta kan förklaras: vissa är helt enkelt i tjänst hos utländska regeringar, som vi ska se!

Paradoxalt nog kommer vi, för att förbli objektiva i denna fråga, att basera våra analyser endast på information från officiella tjänster, västerländska medier (inklusive de som finansieras av och tjänar västerländska regeringar), medier med koppling till den ryska oppositionen och de som av de ryska myndigheterna betraktas som ”utländska agenter”. Vi kommer inte att beakta officiella ryska eller statligt finansierade ryska medier.

Vem är Aleksej Navalnyj?

I västerländska medier framställs han som oppositionens ”ledare”. Men som en artikel i tidningen Libérations avsnitt ”Checknews” erkänner är han bara den mest synliga oppositionsfiguren. Han är en del av den så kallade ”off-system”-oppositionen, som består av små grupper som ofta befinner sig i ytterligheterna av det politiska spektrumet och som är för små för att bilda partier. Navalnyj började sin karriär som affärsman på 2000-talet. I enlighet med en vanlig praxis i Boris Jeltsins Ryssland på 1990- och 2000-talen köpte han företag för att privatisera deras vinster (en olaglig praxis som ledde till Vladimir Putins kamp mot vissa oligarker, som till slut tog sin tillflykt till Storbritannien eller Israel). I ett första fall (Kirovles) dömdes Navalnyj till fem års fängelse, villkorligt.

Men det mest uppmärksammade fallet är det som rörde kosmetikaföretaget Yves Rocher. Detta är ett relativt komplicerat fall, med ett virrvarr av företag och konton, en del av dem utomlands, vilket ligger utanför ramen för denna bok. Den bästa beskrivningen av fallet finns i Yves Rochers pressmeddelande och på Wikipedia (på ryska!). I korthet är det ett fall av personlig berikning genom missbruk av en officiell ställning som ställer den ryska staten mot Oleg Navalny, Aleksej bror. År 2008 var Oleg chef för det ryska postverkets automatiska sorteringscenter i Podolsk. För att underlätta leveransen av Yves Rochers produkter till sorteringscentralen pressade han det franska företaget att anlita ett privat logistikföretag, Glavpodpiska (GPA). Problem: GPA tillhör familjen Navalnyj. Det fanns därför en tydlig intressekonflikt mellan Oleg Navalnyjs ställning och GPA, vilket gav upphov till en utredning om olaglig berikning och missbruk av en officiell ställning. Förutom detta fall, som liknar korruption, fanns det anklagelser om överfakturering. Det är viktigt att notera att Oleg Navalnyj var den huvudanklagade, medan Aleksej Navalnyj ”bara” var medbrottsling. Därför dömdes Oleg till tre och ett halvt års fängelse och Aleksej till tre och ett halvt års villkorligt fängelse. Det var denna villkorliga dom som efter överklagande sköts upp – och som förbjöd honom att lämna ryskt territorium – innan den började verkställas 2021. Vi kommer att återkomma till detta. År 2019 antydde Le Monde att de ryska myndigheterna hade pressat företaget Yves Rocher att lämna in en anmälan. Tidningen citerade ekonomen Sergej Gurjev, som står Navalny nära:

Jag vet inte exakt vilket påtryckningsmedel utredarna använde, men det var viktigt för dem att ett utländskt företag var inblandat. Det gjorde att fallet såg solitt ut.

Den 4 februari uppgav den fransktalande schweiziska radiostationen ”Matinale” att ”de ryska myndigheterna, som redan utredde bröderna Navalnyj, utövade påtryckningar på Yves Rocher 2012 för att de skulle lämna in ett klagomål mot dem”. Ett fall som – enligt journalisten – illustrerar ”hur svårt det är att vara en verkligt fri ekonomisk aktör i Ryssland”. Detta är lögner: den 3 februari utfärdade företaget Yves Rocher, som tröttnat på dessa falska anklagelser, ett uttalande där man förklarade:

Yves Rocher Vostok har aldrig lämnat in ett klagomål mot bröderna Navalnyj och har inte heller gjort några rättsliga anspråk mot dem vid någon tidpunkt.

Oleg och Aleksej Navalny tog domen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och hävdade att den var politiskt motiverad. I motsats till vad vissa västerländska medier hävdar ogiltigförklarade inte Europadomstolen denna dom, eftersom den inte bedömde sakinnehållet i fallet utan dess form (som till exempel frågan om bojkott av israeliska produkter). Den 17 oktober 2017 utfärdade Europadomstolen sin dom, där den delvis gav de två bröderna rätt på vissa rättsliga punkter och drog slutsatsen att det ryska rättsväsendet borde betala dem ersättning. Däremot avvisade den påståendet att deras fällande dom var politiskt motiverad (punkt 89).

År 2018 fick Navalnyj inte kandidera till presidentvalet. RFI menar att skälen var politiska. Detta är dubbelt felaktigt: å ena sidan hindrade hans villkorliga dom honom från att kandidera, vilket är praxis i andra länder, å andra sidan var hans fällande dom inte politiskt motiverad som vi har sett.

Därför, och det är inte förvånande, hittar våra kommentatorer, ledarskribenter och andra ”experter” på historier.

Artiklar om Navalny och Baud
Artiklar om Navalny på Globalpolitics.se
Rysslands UD: Navalny finansieras av utländska ambassader.
Ryssland: Bevis finns för att Navalny får instruktioner av CIA! Inbjuder OPCW och Tyskland till samarbete.
Navalny och förräderi.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva?
Varför sittet Navalny i fängelse i Ryssland?
Vad tycker Ryssland om påstådda mordförsök på Navalny och Skripal och annekteringen av Krim?
Lavrov: Berlin bekräftar att man gav Navalny tillgång till arkiv om Putin
Om svenska FOI:s analyser av blodprov som sägs komma från Navalny.
Tyskland vägrar fortfarande att lämna ut prover i Navalny-fallet, medan Ryssland vill ha gemensam undersökningskommission.
Varför vägrar Tyskland att lämna ut nödvändiga handlingar om Navalny till Ryssland, men ger dem till Nato?
Novichock – Navalny – NordStream – Nonsens
Skapar upphovsmännen bakom Navalny en ny “False Flag” för att dölja lögner?
Mer debatt med DN och andra om Navalny.
Debatt i DN om Navalny-affären. Ryssland och allmänheten förlorare, imperialism och krigshetsare är vinnare.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva.

Artiklar av/om Jacques Baud
Jacques Baud – ger han en trovärdig bild av kriget i Ukraina och dess bakgrund?
Det stora mötet om Ukraina i Stockholm 25 mars. Del 1.

Föregående artikelPressen är fri!?
Nästa artikelVad anser Noam Chomsky om kriget i Ukraina?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. Känner mig mycket säker och trygg sedan Navalny sattes bakom bom och lås för bra länge.

  2. Mycket bra artikel och mycket korrekt sammanfattat! Man har känt till de mesta senaste decceniet. Det är så ofta som man inte blivit klok på våra medier. Agerar som hjärndöda korkskallar utan MINSTA lilla verklighetsuppfattning år efter år. Senaste decceniet har man ju ärligt talat inte kunnat förstå hur hjärndöda dessa såkallade journalister varit. Jag har följt detta noga, och måste säga att dessa västerländska journalister har agerat som renodlade hjärndöda åsnor. Tyvärr är det så raka puckar. Riktiga hjärndöda åsnor har man agerat som, år efter år tvärsIGENOM

  3. “Faktagranskarna själva är inte opartiska.“

    Nä, verkligen inte. Här i Sverige har vi Källkritikbyrån att dras med. De har i två artiklar granskat Elsa Widding. Den ena av dem handlade om vad Elsa sagt om World Economic Forum. [ https://kallkritikbyran.se/elsa-widding-ingen-hemlighet-att-wef-har-pa-agendan-att-bilda-varldsregering/ ]

    Källkritikbyråns metod för att komma fram till sina fakta är att ringa en så kallad expert. I det här fallet ringde de Kent Werne som har skrivit böckerna ”Allt är en konspiration” och “Konspirationsfeber”. Det Werne säger om WEF är: “Ja, World economic forum är en samling globala företagsledare och rika människor som träffas en gång per år och diskuterar världsangelägenheter.“. Därmed förstår de som är mer insatt i WEF att Kent Werne är i det stora hela helt okunnig om WEF och hur organisationen jobbar och driver sitt arbete. Hade Källkritikbyrån varit seriös hade de kontaktat den riktiga experten på WEF Jacob Nordangård. Men då hade ju svaret inte blivit enligt Källkritikbyrås agenda.

    Lina Makboul, känd som journalist från Uppdrag Granskning, skriver i sin bok ‘Revolutionens första offer’ att “Förstahandsuppgifter är avgörande i en reporters arbete.“. Men i inget någonsin av de fall där Källkritikbyrån “granskat“ och sökt fakta har de använt sig av förstahandsuppgifter. Detta får mig att tänka på vad Linas Uppdrag Granskning-kollega Nils Hansson skriver i sin bok ‘Grävande journalistik’ att “Nyhetsreportern redovisar vad som sägs, oavsett om det är sant eller inte.“ samt att “Reportern misstror allt och alla på ett sätt som kan framstå som snudd på oförskämt.“.
    Det enda Källkritikbyrån har att komma med i sitt “faktagranskande“ är andrahandskällor eller tredje, fjärde eller femte dito. Källkritikbyrån och de tre propagandisterna som är kopplade till den vet ingenting om någonting. De kollar aldrig upp om deras “källor“ verkligen kan sin sak och berättar sanningen. Det de gör och kallar för journalistik och faktagranskning sker helt utan källkritik och undersökning. På denna lösa grund anklagar och smutskastar Källkritikbyrån de som vet bättre för att sprida lögner.

    Dessutom bygger Källkritikbyråns så kallade granskningar på att märka ord och att vantolka sina offer. Det är i högsta grad oseriöst om syftet är att få fram fakta och sanning. Uppdrag granskning brukar tvärt om ha som princip att låta sina “offer“ få framföra sina bästa argument. Källkritikbyrån gör tvärtom, de hugger på förflugna ord och ogenomtänkta formuleringar.

    Det Källkritikbyrån hakar upp sig på när de hoppar på Elsa Widding är att hon skrivit “Att WEF sedan gammalt har på agendan att bilda en Världsregering med Klaus Schwab i ledningen är sannerligen ingen hemlighet.”.

    Med förstahandsuppgifter så är det lätt att förstå att Elsa Widding har rätt i det hon säger, även om hon inte har bokstavligt rätt. Jag ska nedan ge två exempel. Dels vad WEFs självutnämnde ledare Klaus Schwab sagt offentligt, dels vad WEF-medlemmen, den danske Folketingsledamoten Ida Auken skrivit på WEFs blogg samt i tidningen Forbes.

    Nedan ska jag nu styrka Elsa Widdings berättelse om World Economic Forum.

    När WEFs ledare Klaus Schwab var på Harvard 2017 sade han nedanstående (som jag översatt från en video på Harvards hemsida från 17:48 till 20:10) [ https://iop.harvard.edu/forum/strengthening-collaboration-fractured-world-featuring-special-guest-yo-yo-ma ]

    “Ja, det finns faktiskt en idé om att integrera unga ledare som en del av World Economic Forum sedan många år tillbaka.
    Och jag måste säga att när jag nu nämner namn som fru Merkel, till och med Vladimir Putin och så vidare, de har alla varit unga globala ledare i World Economic Forum. Men vad vi är mycket stolta över nu är den unga generationen. som premiärminister Trudeau, Argentinas president och så vidare, att vi tränger in i [regerings-]kabinetten. Så igår var jag på en mottagning för [Kanadas] premiärminister Trudeau, och jag vet att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är faktiskt Young Global Leaders av World Economic Forum.
    […]
    Det är sant i Argentina och det är sant i Frankrike nu. Jag menar, med presidenten, med den unga globala ledaren. Men vad som är viktigt för mig är dessa Young Global Leaders har en möjlighet att komma hit.
    […]
    Och vi har nu inrättat en kurs sedan flera år tillbaka. Och jag tror att det har, att det här företaget har en enorm inverkan eftersom det är en enorm effekt att vara här i en vecka skapar verkligen en stark gemenskap. Och vi, förutom Young Global Leaders, har en stor grupp av unga globala ledare, har vi nu Global Shapers i 450 städer runt om i världen. Jag undrar bara, finns det någon Global Shaper här? Ja, se, se. Global Shapers här.
    […]
    Och vad som är häpnadsväckande är att se hur dessa unga människor verkligen har ett annat tankesätt. Och jag har stor beundran för när jag har en grupp Global Shapers i rummet och frågar dem: Tänker ni i globala termer eller i nationella termer? Majoriteten skulle svara i globala termer.“

    Danska politiker och Folketingsledamoten Ida Auken [ https://www.weforum.org/agenda/authors/ida-auken ] berättar om den framtid hon och WEF vill tvinga oss alla att leva i. Men texten är numera borttagen från WEFs hemsida finns kvar på webbarkivet WayBackMachine [ http://web.archive.org/web/20210501034928/https://www.weforum.org/agenda/2016/11/how-life-could-change-2030/ ] samt på tidningen Forbes hemsida under rubriken Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better [ https://www.forbes.com/sites/worldeconomicforum/2016/11/10/shopping-i-cant-really-remember-what-that-is-or-how-differently-well-live-in-2030/ ].
    Ännu mer information om WEF ambitioner och påverkansmetoder finns att läsa på deras hemsida. [ https://www.weforum.org ]

    Är inte detta – WEFs agenda och politiska nätverk och inflytande – något som vi borde upplysas om istället för att Källkritikbyrån och etablissemangets medier avfärdar det som en “konspirationsteori“ och smutskastar budbäraren?

  4. Navalny är bara en korrumperad skurk och nynazist som upptäckt att om man är mot Putin så kan man få både pengar och politiskt stöd från väst. Väst stödjer på samma IS i Syrien och nazister i Ukraina för egna syften. Eller som man säger i USA…”we know they are bastards but they are ours bastards”. Svårare än så är det inte att analysera! Hade vi haft en svensk som uppfört sig som Navalny hade han suttit på Kumla för länge sedan…

  5. Tänk om Ryssland och Kina börjar med regim-byten i västvärlden snart? I Sverige skulle de t ex kunna utse Kasselstrand (AFS) som oppositionsledare och börja finansiera honom trots att hans parti bara har stöd av ca 1%? Ni kan ju tänka er det ramaskri som regimen i Stockholm skulle utbrista och börja skrika om inblandning i svensk politik!!?? (Kasselstrand är inte efterlyst för några brott för övrigt, ska väl tilläggas, mer än att han vågar kritisera partidiktaturen i Sverige öppet vilket anses vara ett ”brott” av sosse-staten)

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here