Vem vill ha lite Ukraina?

29
1149
Nazistdemonstration i Kiev 13 oktober 2018.

Ukraina-frågan är mycket viktig. USA & Co lyckades med stöd av en statskupp 22 februari 2014 få ett avgörande inflytande i landet. Med starkt stöd av en folkomröstning återförenade Ryssland Krim, som odemokratiskt hade överförts till Ukraina av Chrustjov. Vi har här behandlat många aspekter på Ukraina-frågan. Dagligen får vi höra/läsa att Ryssland hotar Ukraina. Tanken att en militär uppladdning en bit in i Ryssland ska kunna ha en avsrkckande effekt lyser med sin frånvaro i MSM-media.

Denna artikel av Dmitry Orlov hos The Saker har upphittats översatts av Rolf Nilsson. http://thesaker.is/who-wants-some-ukraine/. Orlov är uppvuxen i Sovjetunionen men bor sedan många år i USA, vars kollaps han tycker sig kunna förutse i boken ”Reinventing Collapse”. Framtiden får visa om Orlovs bedömning är riktig. Den förefaller tämligen sannolikt. Medan professor Diesen menar att risken för krig i Ukraina är tämligen stor. Är krig mellan Ryssland och NATO om Ukraina på väg att bli allt mer oundvikligt?
.

________________________________________________________

Vem vill ha lite Ukraina?

Valery Gerasimov

Tisdagen den 23 november hade Rysslands högste general, Valery Gerasimov, en telefonkonferens på temat ”trappa ner” med USA:s Chairman of the Joint Chiefs of Staff, Mark Milley, där de två diskuterade ”angelägna frågor om internationell säkerhet”. Faktiska detaljer om vad de diskuterade är inte tillgängliga; Det som finns tillgängligt är spekulationer i västerländsk media, som de senaste dagarna har inkluderat falska rapporter om ryska trupper som samlats vid den ukrainska gränsen och förmodligen gjort sig redo att invadera. Vad västerländska medier omsorgsfullt har ignorerat är en verklig samling av ukrainska trupper vid gränserna till Donbass-regionen – den industrialiserade tillfälligt ukrainska regionen, som har varit de facto oberoende sedan Kiev-kuppen 2014.

U.S. Army Gen. Mark A. Milley, 20th Chairman, Joint Chiefs of Staff, poses for a command portrait in the Army portrait studio at the Pentagon in Arlington, Va., Sept. 26, 2019. (U.S. Army photo by Monica King)

Efter den kuppen, och efter Donbass (tillsammans med Krim) vägran att erkänna den nya ukrainska regeringen, som installerats av det amerikanska utrikesdepartementet, gjorde ukrainarna ett försök att återerövra Donbass med våld. Detta försök misslyckades, och Kiev lyckades undvika ett totalt nederlag genom att underteckna Minsk-avtalen från februari 2015, men har uppenbarligen inte haft för avsikt att någonsin uppfylla dem. Istället har ukrainska styrkor ända sedan dess beskjutit ingenmanslandet mellan ukrainskt hållet territorium (som mestadels är öppen prärie) och Donbass (som är urbaniserat och tätt bebyggt), och dödat ett litet antal civila och lokala milismedlemmar och orsakat betydande skador på egendom.

Även om västerländsk press kontinuerligt har rapporterat om ”ryska styrkor” i Donbass, har de ännu inte presenterat några bevis för det. Och även om västerländsk press gillar att beskriva Donbass med det slitna epitetet ”krigshärjat” är det faktiskt mer välmående och stabilt än resten av Ukraina, integrerat i den ryska ekonomin och i huvudsak fungerande som en rysk region.

Oavsett västerländskt mediebrus är ett ryskt militärt försök att ta Donbass, oavsett resten av Ukraina, ytterst osannolikt. Ryssland har redan allt det vill ha. Till skillnad från Krim, som i sin folkomröstning 2014 gav 97 % stöd för integration av regionen i Ryska federationen med ett valdeltagande på 83 %, var det i en liknande folkomröstning i Donbass (som hölls mot Moskvas vilja) bara 27,5 % av de 74,87 % röstande, som visade sig rösta för anslutning till Ryska federationen. Baserat på detta resultat valde Moskva att tona ner Donbass-situationen, tillhandahålla humanitärt bistånd och diplomatiskt stöd, ge ryskt medborgarskap till dem som vill ha det och gradvis integrera regionen socialt och ekonomiskt.

Redaktörens kommentar: I en folkomröstning i Donetsk och Lugansk den 11 maj 2014 visade befolkningen att 89 respektive 96 procent ville att de båda territorierna skulle förklara sig som självständiga stater – med en efterföljande återförening i linje med Krim och Ryssland som nästa steg. Kommer Donbass att bli ryskt?

I andra ukrainska regioner, om liknande folkomröstningar skulle hållas där, skulle nivån på stödet för att ansluta sig till Ryssland med all sannolikhet ha varit ännu lägre, och nu, sju år senare, skulle det vara ännu lägre. Av detta kan en slutsats dras: förutom Krim (som var en del av ett självständigt Ukraina i bara 23 år) var eller är ingen del av Ukraina en kandidat för inkludering inom Ryska federationen. De ryssar som bor där kommer att få en del ryskt stöd och är naturligtvis välkomna att flytta till Ryssland, men det är verkligen det enda.

Efter att ha uteslutit det som är ytterst osannolikt, låt oss vända oss till det som är ganska troligt; och det är en provokation i Donbass, iscensatt av myndigheterna i Kiev och deras utrikesdepartement, Pentagon och CIA-agenter, utformad för att avleda skulden från den verkligt katastrofala ekonomiska situation som utspelar sig där, i hopp om att kunna behålla politisk kontroll av situationen. Genom att klampa in i Ukraina och omvandla det till ett slags anti-ryskt bålverk, fick USA på halsen ett fräckt, korrupt och oregerligt beroende.

Utan att kunna stoppa dess obönhörliga utveckling till en misslyckat stat och politiskt och socialt sönderfall, ställs USA inför utsikterna för ytterligare ett fullständigt nederlag i Afghanistan-stil, med desperata efterlämnade, som springer efter amerikanska transportplan som hastigt lyft från Kievs flygplats Borispol, efter vilken tidpunkt även de mentalt efterblivna, som styr Europeiska unionen, kommer att tvingas erkänna att amerikanska säkerhetsgarantier är ett rent skämt och kommer att börja göra sig redo att gå in i Kreml på knä, för att kyssa den ädelstens-klädda filttoffeln.

Med tanke på detta ovälkomna scenario är USA ganska angeläget om att kontrollera hur det kommer att uppfattas och att få det att se ut som att allt är Rysslands fel. Eftersom att bara hoppa upp och ner och skrika ”Ryssarna kommer! Ryssarna kommer!” inte inte längre fungerar, letar de efter något – vad som helst! – som kan få ryssarna att dyka upp och ställa till med, om än bara en liten bit av ett slagsmål, så att CNN och MSNBC kan sända iscensatta bilder av en blodig babyfilt och så att USA:s kongress sedan kan ’harrumf-harrumph’ om ”rysk aggression” och införa sanktioner mot ryska babyfilt-tillverkare. Det där ”vad som helst” kallas en provokation, och vilket bättre ställe finns att iscensätta det på än Donbass, som är ett befintligt blödande sår som de hållit på att hacka på i sju år nu. Naturligtvis kommer de att göra detta under stor bävan över en eskalering, som de inte skulle kunna kontrollera, därav den förhastade ”trappa ner”-konferensen med general Gerasimov: ”Titta, vi gör puff-puff, sedan gör du puff-puff, sedan förklarar vi fientligheterna avslutade och skålar för varandra med vodka och kaviar; OK?”

Med tanke på att en provokation av något slag verkar vara mycket trolig, är det värt att fundera över hur det skulle se ut och vad resultatet av det kan bli.

Först, här är lite bakgrund. Ukraina (som är ryskt för ”gränsland”) har alltid varit mindre ett land än ett heterogent, oändligt omtvistat territorium, kastat fram och tillbaka mellan Ryssland, Turkiet, Polen, Österrike, Tyskland och till och med, mycket kortvarigt, Sverige. Det gränsar mestadels till Ryssland (regionerna Krim, Krasnodar, Rostov, Voronezh, Belgorod, Кursk och Bryansk). Det gränsar också till Belarus (förkortning för ”Vita Ryssland”) som är mycket likt Ryssland. Det har kortare gränser mot Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, Moldavien och det okända, ryskt försvarade Transnistrien. Det gränsar också till regionerna Donetsk och Lugansk, gemensamt kända som Donbass, som är en förkortning för ”Donetsk Coal Basin”, och som tidigare var en del av Ukraina, men de facto varit oberoende under de senaste 7 åren och ekonomiskt integrerat med Ryssland.

Av dessa var Ukraina, Vitryssland och Moldavien ganska nyligen en del av Sovjetunionen, medan resten var en del av Warszawapakten, allierade med Sovjetunionen. För de flesta av dem var det de goda dagarna; av skäl som var obegripliga för rovlystna västerländska imperialister, lade Ryssland en hel del uppmärksamhet och investeringar i sin etniskt heterogena periferi, och byggde inte bara en hel del social och industriell infrastruktur och företag där, utan bemannade det hela med utflyttade ryssar. Detta, vilket de flesta ryssar nu inser, var ett dåligt val. Denna lärdom förstärks kontinuerligt av att observera hur dåligt de före detta sovjetrepublikerna har presterat sedan de blev oberoende. Ukraina är ett exempel, där det förlorar så mycket som en tredjedel av sin befolkning (exakta siffror är omöjliga att fastställa) och fortlöpande degenereras, från en välmående, högt utvecklad region till den fattigaste i hela Europa.

Ukraina strävar efter medlemskap i Nato och EU, men utsikten till detta förefaller ytterst osannolik, eftersom det är mycket mer av en minuspost än en tillgång: utblottat, bankrutt, politiskt instabilt och inte i kontroll över sin egen regering eller sitt eget territorium – i allt väsentligt en misslyckad stat. Dessutom kommer EU och NATO i sig själva kanske inte att bli så långvariga i denna värld, EU har nyligen förlorat Storbritannien och NATO har bara på ett fantastiskt sätt misslyckats i Afghanistan och är inte riktigt i läge att ta emot nya medlemmar. Genom att uppleva sin egen svaghet och projicera sina egna instinkter att uppsluka och sluka allt de kan, på Ryssland, förutsätter de automatiskt att Ryssland kommer att utnyttja denna svaghet och återerövra Ukraina och kanske även vissa andra delar av Östeuropa. Men detta är allt det är – en projektion, eftersom det samtida ryska projektet är något helt annat. Ryssland flyttar med jämna mellanrum runt sina trupper på sitt eget territorium, och håller därigenom väst i ett konstant tillstånd av nervös upprördhet som gränsar till direkt panik, men ur det ryska perspektivet är det bara en trevlig bieffekt av regelbundna schemalagda militärövningar. Det var till exempel nyligen ett hysteriskt utbrott i västerländsk press över ryska stridsvagnar, som samlades vid den vitryska gränsen. Ryssland är alltid ”på väg att invadera”, speciellt på tisdagar, men på något sätt blir det aldrig av.

Det beror inte på att Ryssland saknar medel eller möjlighet; men det saknar helt motivet. Behöver det mer territorium? Absolut inte! Behöver det en återhållsam, alienerad befolkning, som sedan kommer att kräva att få mat, läggas in på sjukhus vid behov och hållas säker och varm, samtidigt som den motsätter sig assimilering? Inte alls! Behöver den good-will-förlusterna från oprovocerad aggression? Återigen, nej. Tvärtom,

Ryssland är mest angeläget om att dra gränsen någonstans – en tänkt rysk mur, med den stabila, ekonomiskt liberala och socialt konservativa ortodoxa/muslimska/buddhistiska ryska världen på ena sidan och ett främmande, allt mer bankrutt, kulturellt degenererat, sexuellt avvikande och permanent fientligt Europa på den andra. Detta kommer att ge Ryssland den fred och stabilitet det behöver för att fortsätta utvecklas. Problemet är att, på grund av det röriga sättet på vilket Sovjetunionen bröts upp, lämnades många ryssar strandsatta på fel sida av tidigare irrelevanta gränser, och den här muren måste förbli porös, så att ryssarna sakta kan strömma tillbaka in igen.

Man kan notera att Rysslands romans med Västeuropa alltid var avsedd att sluta i tårar. Rysslands kooperativa, jämlika instinkter har utvecklats och fulländats under många århundraden inom den eurasiska kontexten av en relativt liten befolkning, som kontrollerar ett stort men svårt landområde med nästan oändliga, men ganska diffusa resurser. I denna kontexten är samarbete, snarare än konkurrens, nyckeln till överlevnad. Dessa instinkter har slösats bort på små östeuropeiska förläningar, som har tillbringat en evighet med att tjafsa om sina små områden. Deras historia har betingat dem till att bara förstå och respektera underdånighet och dominans, vilket fått dem att se rysk generositet som en svaghet, som ska utnyttjas. När Sovjetunionen plötsligt försvann bytte de snabbt lojalitet, glömde sin ryska, lärde sig engelska och välkomnade ivrigt amerikanska och västeuropeiska finansiella bedragare och tjuvar att komma och plocka rent hos dem. Och nu när de har plockats rena och amerikanerna ger sig av, skulle de kanske vara glada om Ryssland ville ”återockupera” dem och återuppta matningen av dem (om det inte vore för deras sårade stolthet), men Ryssland kommer inte att göra något av det.

Inom denna övergripande kontext har varje östeuropeiskt land sitt eget unika öde. De flesta av dem – närmare bestämt Estland, Lettland, Litauen och Moldavien – är helt enkelt för små och oviktiga för att ha någon betydelse och har lämnats att sakta vissna bort, eftersom de är av ringa intresse för västvärlden eller för den delen Ryssland. Vitryssland utmärker sig genom att det snabbt gick med i en unionsstat med Ryssland, men detta har inte räddat det från några ödesdigra uppgörelser med väst, som nästan slutade i katastrof sommaren 2020, när ett utländskt anstiftat gräsrots-uppror hotade att störta den valda regeringen och installera en västerländsk piga vid namn Svetlana Tikhanovskaya, med smeknamnet kotlett-fen. Sedan dess har Minsk och Moskva satt fart på sin integrationsprocess, vilket skapat den udda situationen där vitryssarna känner sig fria att sticka fingrarna i ögonen på västerländska ledare, medan de gömmer sig bakom Rysslands breda rygg.

Och så har vi Ukraina. Det är det näst största landet i Europa till arealen – näst efter Ryssland – och följaktligen strategiskt beläget. Ända sedan dess självständighet, som det tilldelades mot majoriteten av dess befolknings önskemål, när Sovjetunionen upplöstes av en liten grupp konspiratörer, har det styrts av en rad bedragare och tjuvar, som ständigt har plundrat och rånat det tills nu.

Ukraina är bara en skugga av sitt forna jag, brutet och utblottat. Detta har gjort det till ett lätt byte för västerländska geopolitiska ingenjörer, som försökte förvandla det till ett slags anti-Ryssland, med tanken att förhindra Ryssland från att bli ett imperium, baserat på ett felaktigt resonemang av den rabiat russofobiske polacken Zbigniew Brzeziński. Stora planer som kläckts av dårar tenderar att slå fel, och den här är inget undantag. Istället för att på något sätt begränsa Ryssland, gav det Ryssland allt det någonsin kunde önska sig:

  1. Den fantastiska nivån av ukrainsk politisk dysfunktion, som ett resultat av oändlig västerländsk politisk inblandning, reducerade Ukraina från en av Rysslands största regionala konkurrenter till en regional hopplöshet och leverantör av kvalificerad rysktalande arbetskraft. Ukraina hade en gång strategiskt viktiga industrier, som var avgörande för Rysslands militära och civila produktion, inklusive stora marina dieslar, helikoptermotorer, raketmotorer, flygplanstillverkning, skeppsbyggnad och mycket annat. Alla dessa industrier har nu flyttats till Ryssland, ofta tillsammans med alla ritningar och teknisk expertis, och producerar stort värde för både inhemsk konsumtion och export.
  2. Statskuppen 2014 tillät Ryssland att återfå Krim, genom att backa två misstag – av Chrusjtjov, som gav bort Krim till Ukraina 1954, och av Gorbatjov, som inte lyckades få tillbaka det 1991. Den tillät också Ryssland att delvis backa ett ännu äldre misstag —av Lenin, som gav Donbass till Ukraina 1920. Medan Donbass strategiskt sett inte är alltför betydande, gav återkomsten av Krim många fördelar. Tillsammans med den västra enklaven Kaliningrad vid Östersjön och nya ryska hypersoniska raketer, har Krim tillåtit Ryssland att hålla hela Natos europeiska territorium inom sin sfär av militär dominans, vilket ger en effektiv medicin mot Europas medfödda defekt, vilken gör att det periodvis marscherar mot Moskva. Västerländska sanktioner, som infördes som svar på den ryska annekteringen av Krim, gjorde det möjligt för Ryssland att ta tillbaka alla de nackdelar som det ådragit sig genom att gå med i Världshandelsorganisationen, inklusive att ta tillbaka jordbruket och viktiga tillverkningssektorer, för att hitta nya, vänligare handelspartners runt om i världen, och att hitta sätt att blomstra under förhållanden med begränsad självförsörjning. Krim har också tillhandahållit ett mycket användbart lackmustest för politiskt deltagande: att automatiskt utesluta alla som skulle hävda att Krim är ukrainskt, gjorde det möjligt att effektivt rensa i leden från alla interna fiender och utländska agenter. Det finns många andra fördelar också, för många för att nämna här.
  3. Inbördeskriget i Donbass, som pågår, gav Ryssland möjligheten att tvinga igenom Minsk-avtalen, vars genomförande är fastställt av FN:s säkerhetsråds resolution 2202 (2015), och som kräver att Ukraina federaliseras, vilket ger en hög nivå av autonomi till dess regioner. Detta är, i ukrainskt sammanhang, detsamma som slutet för den ukrainska enhetsstaten. Bortom den punkten blir Ukraina en uppsättning disparata, frånkopplade, utlandsdominerade förläningar, var och en med sin egen patetiska lilla oligarki, med Kiev kvar som en rent symbolisk huvudstad och ett gammalt museum och turistattraktion i Kiev. Regeringen i Kiev har motsatt sig genomförandet av Minsk-avtalen och insett mycket väl att detta skulle innebära slutet, men detta är bara ett uppskjutande. Inbördeskriget förenklade också alla framtida antinazistiska upprensnings-operationer och krigsförbrytartribunal. Medan olika ukrainska nationalister och krypto-nazister kunde ha varit svåra att identifiera innan, har det tvingat dem att inte bara stå upp och bli räknade, utan också att begå brott, för vilka det inte finns någon begränsning, vilket gör det lätt att permanent ta dem ur cirkulation när det är dags att städa upp.

 

Detta är alltså bakgrunden till den nuvarande situationen, som för oss fram till nuet, där USA tycks koka ihop något med stor brådska. Först sänder USA meddelandet att Kiev måste uppfylla villkoren i Minsk-avtalen. För det andra hävdar USA att Ryssland samlar trupper vid den ukrainska gränsen för att göra sig redo att invadera. Den ukrainska militären förnekar detta faktum. USA upprepar sitt påstående och skickar även några fler vapen till Ukraina. Eftersom den ukrainska militären fortfarande är osäker på vad som händer, blir de kallade och tillsagda exakt vad de ska tänka. Och därefter kommer det att bli en provokation. Men Ryssland är verkligen inte intresserad av någon form av attack eller invasion, så vad tror du kommer att hända? En rimlig stridsplan är att Ukraina först attackerar, föregriper den ryska invasionen och tar upp försvarspositioner inom Donbass territorium. Det är en lysande plan, om jag får säga det själv!

Det mesta som den ukrainska militären kan göra är att inleda en attack mot Donbass. Att attackera Krim över näset skulle vara dumt och patetiskt; Att attackera Krim från vattnet skulle vara dumt och helt festligt att skåda. Och därför, Donbass måste det vara, igen. Det kommer inte att ta lång tid för ryssarna att svara med oidentifierat långdistans-precisionsartilleri och demolera ukrainarnas försörjningslinjer, fånga dem i en kittel där de kommer att få slut på ammunition, mat och bränsle och gradvis förblöda. Detta är vad som hände innan, 2015, vilket ledde till att Kiev skrev på Minsk-avtalen, eftersom deras enda alternativ var att förlora hela sin armé. Förutom att nu kommer det inte att finnas ytterligare en uppsättning Minsk-avtal, inga villkor för kapitulation, inga eldupphör och inga säkra korridorer för evakuering. Det blir bara döden. I ryssarnas ögon är dessa människor terrorister, och terrorister får möta Gud före oss andra.

Och det är kanske hela poängen. USA vill stänga hela den sorgliga ukrainska sagan, minska sina förluster, göra ett Afghanistan och lämna i en hast, eftersom de har en lång lista med länder som de måste dra sig ur, innan bränslet och pengarna tar slut, och man behöver verkligen höja tempot. Okinawa finns på den listan; Guam; Puerto Rico; Alaska. Kalifornien. Texas. Ukraina har vägrat att ens börja uppfylla Minsk-avtalen, som börjar med militär de-eskalering längs kontaktlinjen. Vad som verkar vara problemet? Kanske, som USA äntligen har räknat ut, har det att göra med det faktum att Ukraina har en militär; om det inte längre hade någon militär av något slag alls, skulle det inte finnas något att trappa ner och problemet skulle inte existera. Och därför kan det vara den smarta planen för Ukraina: självmord via Ryssland. Som en extra bonus kommer det att finnas ett Ryssland att skylla på, för tvivelsutan kommer allt att ha varit Rysslands fel. Sanktioner mot ryska babyfilt-tillverkare håller på att utarbetas. Amerikanska tv-tittare kommer att se det, och de kommer att gilla det. De kommer att tänka, ”Ryssar dåliga! Amerika starkt!”

”Men vad med Ukraina?” kan du frestas att fråga. Tja, det korrekta svaret på den frågan verkar vara: ”Ingen bryr sig.” Seriöst, om man tittar på den senaste ukrainska historien, verkar det vara det enda vettiga svaret. Amerikanerna brydde sig verkligen aldrig, ryssarna brydde sig en gång i tiden, men brydde sig mindre och mindre för varje dag som gick, och ukrainarna själva bryr sig inte heller och har påpekat det genom att rösta med fötterna. Europeiska unionen och Nato kan måhända bry sig mycket om att ha en stor misslyckad stat mitt i Europa, och det borde de, för det är förmodligen bara början, men en mycket bra början.

Relaterat
Ukraina hotar Ryssland med krig!? Zelensky varnar Kreml!

Trappar Ukrainas regering upp för ökat krig mot landsmännen i östra Ukraina?
Ukrainas sönderfallande ekonomi
Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter sju år!
Ukrainare i Ryssland får inte rösta. Demokratisyn?
Ukraina inrätter ny helgdag för nazistledare och mottar hundratals miljoner av svenska skattepengar
Krav för de-eskalering av den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina
Ekonomisk situation i Ukraina efter USA-stödd statskupp.

Putin varnar Poroshenko för att inte följa Minsk-avtalet.
Som observatör vid valet i Donbass, Ukraina. “Varför får vi inte bli en del av Ryssland?”

Ukrainare i Ryssland får inte rösta. Demokratisyn?
Ukraina inrätter ny helgdag för nazistledare och mottar hundratals miljoner av svenska skattepengar
Krav för de-eskalering av den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina
Ekonomisk situation i Ukraina efter USA-stödd statskupp.
Sverige ökar försvarssamarbete med fascisttoleranta Ukraina.
Ukraina-krisen: Från Nulandkakor till ett nytt kallt krig. Del 2.
Dödsskjutningarna på Maidan – vetenskaplig rapport: USA-stödd ”false flag”.
FN kritiserar Ukraina skarpt för fem års tystnad efter attentatet i Odessa. Vad hände?
I Ukraina stoppas kritisk dokumentärfilm av Oscarsvinnare.
Ukraina-valet: Krigspartierna förlorade, medan storsegraren Zelensky hotas av nytt Maidan.
Zelensky blir president i Ukraina: Bakslag för USA, EU, IMF och Sverige samt nazismen.
Ukraina under Poroshenko: Stor ökning av fattigdom, nazistmanifestationer, korruption, emigration, och valmanipulationer.
Fredshotet … Varför USA behöver krig med Ryssland och hur man kan stoppa det.
Sverige deltar i planläggningen av Nato-krig mot Ryssland? Ökad risk för krig i Sverige…
Ukraina hotar Ryssland med krig!? Zelensky varnar Kreml!

Föregående artikelÄven Fox News kritiserar USA:s fake om gasattackerna i Syrien
Nästa artikelRisken för kärnvapenkrig har ökat och är mycket stor
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

29 KOMMENTARER

    • Och USA gjorde en statskupp i Ukraina 2014 och tömde det på guldet och allt som inte vara fastsvetsat! Där kan vi snacka om att ta för sig! Det som är kvar av Ukraina är ingen intresserad av det är de etniska befolkningarna med ryssar i öster och polacker i väster som är av intresse att skydda för respektive land d v s Polen och Ryssland. Polen vill nog gärna dessutom ha tillbaka de delar man förlorade till Sovjet på sin tid och dagens Ryssland tog helt rättmätigt tillbaka Krim för att befolkningen där ville det. Kristoffer Ringbom uppmanas att läsa historia annars blir man snart lika vilse som skurkarna i Washington som tror de kan styra och ställa i världen trots sin dokumenterade inkompetens och ingen heller har efterfrågat deras inblandning. Man behöver inte lägga näsan i blöt överallt, det har väl alla förlorade krig som USA varit med om visat!

    • 100,000 soldater stämmer inte. I själva verket har Ryssland en miljard soldater nära gränsen redo att att sluka upp Ocker-raina. Det har anonyma, högt uppsatta och insatta källor från femhörningen bekräftat.

    • Säger inget om att de är beredda att anfalla. Troligen i avsrkäckande syfte. Varför skulle Ryssland svilja dra på sig världens enorma fördömande?

      Läs gärna Ryssland drar tillbaka trupper i Ukraina. ”The costs of a war between Russia and Ukraine far outweigh the benefits. It brings significant risks to the economy, political stability and Russian foreign policy, fails to solve key security problems, but creates many new ones. That’s according to Valdai Club Programme Director Ivan Timofeev. The top Moscow think tank is closely connected with President Vladimir Putin. ”

      Russia still planning to invade Ukraine – Kiev och Kremlin outlines who it believes is behind ‘hysteria’ around possible Ukraine invasion

    • @Kristoffer Ringbom 30 november, 2021 At 15:55

      Sista dagen i nov 2021 länkar du till en video som är minst 7 månader gammal
      Varför länkade du inte till NATO-övningarna som har ägt i Svartahavet för inte längee sen?

      Läs vad en amerikansk forskare skriver:
      ”Eugene Rumer och Andrew Weiss från Carnegie Endowment hävdade nyligen att Putin strävar efter att Ukraina ska återvända till den ryska ”fåran”, och hävdade mest felaktigt och bedrägligt att Putins juliartikel om rysk och ukrainsk historia handlade om att ”förneka Ukrainas rätt att existera som ett oberoende country” ( http://www.wsj.com/articles/for-putin-the-great-prize-has-always-been-ukraine-11637332184?page=1). En skribent från det NATO-bundna Atlantiska rådet drar slutsatsen ”att Putin kommer att slå Ukraina igen, och snart” (www.foreignaffairs.com/articles/ukraine/2021-11-19/ukraine-crosshairs).”
      och
      ”I verkligheten finns det praktiskt taget inget scenario där Putin skulle försöka införliva i Ryssland med våld hela Ukraina eller till och med hela östra Ukraina upp till floden Dnepr eller ens så kallad ”Novorossiya” eller sydöstra Ukraina.”

      ”Myten om att Putin tjatar på att återinföra hela Ukraina i den ryska ”fåran” är en tillverkad kris. Det mest Putin vill ha är ett vänligt Ukraina, kanske ett som kanske är villig att gå med i den eurasiska ekonomiska unionen eller till och med gå med igen – hur osannolikt det än är – CSTO. Utöver detta kommer varje ytterligare partiell eller fullständig återintegrering att genomföras endast som en nödvändighet skapad av västerländska handlingar, vilket inträffade i fallet med Krims annektering och stöd till Donbass separatister (men, särskilt, inte för faktisk separatism/separation hittills ).”

      ”I västerländska analyser av en rysk styrkauppbyggnad nära Ukraina, som också delvis är en trupprotation, ignoreras att det inte har funnits någon brist på aggressiva drag från väst under de senaste månaderna och året. NATO-medlemmen Turkiet sålde Azerbajdzjan Baktayar-drönare, som använde Bayraktar-drönare som köpts från Turkiet för att besegra styrkor från den ryska allierade Armenien och uppnå en avgörande seger i en kort omstart av det ”frusna” Nagorno-Karabach-kriget.”

      ”Simon Saradzhyan i en utmärkt analys av Putins Ukraina-kalkyl som nästan exakt överensstämmer med mina egna skriver:
      ”Skulle dock Putins möten med Biden antingen ställas in eller misslyckas med att göra framsteg mot att uppnå dessa två mål, då kan Putin verkligen dra slutsatsen att han har uttömt de icke-militära alternativen gentemot Ukraina och att våldsanvändning är nödvändig att försvara Rysslands intresse av ett neutralt Ukraina.”

      I verkligheten är en rysk invasion av Ukraina fortfarande osannolik i stället för en västerländsk och/eller ukrainsk provokation.
      https://gordonhahn.com/2021/11/29/putins-plans-for-ukraine/

  1. Man måste ändå säga att Dmitry Orlovs text var något av en ”game changer”. Jag citerar Orlov:

    ”Det mesta som den ukrainska militären kan göra är att inleda en attack mot Donbass. Att attackera Krim över näset skulle vara dumt och patetiskt; Att attackera Krim från vattnet skulle vara dumt och helt festligt att skåda. Och därför, Donbass måste det vara, igen. Det kommer inte att ta lång tid för ryssarna att svara med oidentifierat långdistans-precisionsartilleri och demolera ukrainarnas försörjningslinjer, fånga dem i en kittel där de kommer att få slut på ammunition, mat och bränsle och gradvis förblöda. Detta är vad som hände innan, 2015, vilket ledde till att Kiev skrev på Minsk-avtalen, eftersom deras enda alternativ var att förlora hela sin armé.”

    Orlov skriver alltså i klartext att det var den ryska militären som med maktmedel tvingade ukrainarna till förhandlingsbordet. Jag utgår här från att långdistans-precisionsartelleri inte är något som några andra än Rysslands reguljära militär har tillgång till.

    • Fånga dem i en kittel var det som var analogt inte nödvändigt metoden med vilket man uppnår det.
      Att med trupper på marken omringa en fiende är ju inget ovanligt.
      Det tycks även ha varit Nato-trupper bland dom inringade och konfidentiella förhandlingar skedde med resultat att Nato-trupperna släpptes.

      Detta gav Ryssarna legitim anledning att ingripa lika inofficiellt som Nato om det är som du antar.

  2. Tack för intressant artikel om dagens stökigt, verkligt Nato-busiga ukrainasituation!

    Jag kan meddela att i eftermiddag/ikväll (tisdag 30 november) släppte ryska civila (ej militära) utrikesunderrättelsetjänst SVR de helt nya uppgifterna om att det är en brittisk-amerikansk politisk-psykologisk kampanj som lanserats och pågår kring ukrainska krisen för att mobilisera Ukraina att ”förbereda krig” liksom att man låtit sprida desinformationsrykten om en planerad ”statskupp” i Kiev den 1 december. Alla västliga ambassader i Kiev skall ha underrättats om det förestående ”ryska anfallet i vinter” liksom ”statskuppen”.

    Förmodligen, säger försvarsspecialisten Ivan Konovalov, att man vill ha möjligheten att det utbryter krigshandlingar som ska medföra nya långt hårdare ekonomiska sanktioner mot Ryssland, liksom ”nedstängning” av gasledningen Nord-Stream 2, vilket ska vara huvudorsaken till den anglo-amerikanska planen. Den neokonservative galne höken John Bolton i Washington har föreslagit i en nylig artikel att väst skall enligt amerikanskt beslut helt sluta köpa ryska olje- och gasprodukter (hur nu det skall gå till i just Europa?). Man verkligen häpnar över de nykoloniala orderfanatikerna i Washington.

    Vi ser självklart nu en anglo-amerikansk geopolitisk desperation och närmast panik som pådrivs av främst de engelska och amerikanska ”deep state”-etablissemangen bland säkerhetstjänster och vapenindustrin i dessa länder.

    Vi kan föreställa oss att det faktiskt blir någon form av skottutväxling i gränstrakterna i vinter och måhända Ryssland måste agera: det tycks vara de aggressiva planerna i London och Washington, därvid kan man driva på utplacering av Nato-materiel i Ukraina (som naturligtvis landet som överallt annars i Europa man inte blir av med) och åtgärder mot de tyska företagen som arbetar med Nord-Stream 2: bl.a. har en senator i Amerika lagt in veto mot ett allmänt amerikanskt försvarsbeslut om inte man samtidigt går med på sanktioner mot hela tysk-ryska Nord-Stream 2 (som är ingått mellan tyska och ryska företag rent affärsmässigt och som USA inte har det minsta att göra med, allra minst med illegal extraterrestial lagstiftning).

    Jag har en stark känsla att man känner till allt detta redan sedan länge i Moskva, och kan agera tryggt därefter. Man vet att idag har USA och Storbritannien bara väpnade kupper, kaosdemonstrationer och sanktioner kvar som instrument att kaosisera europeiska offer som Ukraina.

    Mitt i allt detta har president Erdoğan i Turkiet erbjudit sig att på egen hand förhandla mellan Ukraina och Ryssland.

    Å andra sidan finns redan de normandiska formatet med Minsk I & II som den ukrainska sidan kan uppfylla och komma till förhandlingsbordet imorgon dag -så är krisen löst. Men det vill inte Ukraina.

    Man får en stark känsla av att dagens ukrainska styre vill ha just våld för att nå sina mål med Nato och ett nedstängt Nord-Stream-2-projekt. Men man kan knappast tänkt ut detta själv i Kiev. Idéernas hemvist torde absolut vara London och Washington som med sina irakiska och afghanska kollapser nu måste återupprätta sina stormaktsrykten.

    Vi vet att Tyskland och Frankrike är hittills tveksamma: kommer man lyckas övertala dem? Det avgör i så fall om Ukraina ska falla ihop politiskt och ekonomiskt.

    Vidare kan jag kommentera att det inte var Nikita Chrusjtjov personligen som var ansvarig för Krim-”överlämnandet” till Ukrainska SSR år 1954. Det hade att göra med införandet av mer lokala decentraliserade ekonomiska reformers införande efter stalinepoken av s.k. SovNarChozer, som liknande den jugoslaviska lokala socialistiska styresmodellen för företag i regionerna, med minskade centralmaktsdirektiv från huvudstaden. Att Krim överfördes till ukrainska republiken hade att göra med att all dricksvattenförsörjning kom från ukrainska fastlandet, därför skedde denna överföring till Ukraina av logistiska skäl. Samtidigt erhöll ryska republiken RSFSR ett antal kommuner i ukrainska nordost i territorieutbyte. Detta beslut skrevs under av Sovjetunionens statschef i Högsta Sovjet, marskalk Kliment Vorosjilov(gammal stalinist), och INTE av Chrusjtjov. Inte heller kan president Gorbatjov anklagas för att Krim hamnade i Ukraina: då hade han redan avgått. Den då ukrainske ledaren Leonid Kravtjuk frågade Jeltsin i slutet på 1991 i Kreml då man självsvåldigt och olagligt på egen hand avskaffat Sovjetunionen hur man skulle göra med Krim och Sevastopol(som ALDRIG tillhört ukrainska republiken utan styrts direkt från Moskva), Jeltsin brydde sig inte i den firande vodkafesten och whiskeyprovningen i Kreml, utan ärendet förföll. Det ärar den förste ukrainske presidenten Kravtjuk på den tiden att denne ville lösa Krimproblemet, men Jeltsin bokstavligen sket i detta problem…

    Intressant erbjöds en liknande territorieöverföring republiken Litauen som skulle tilldelas Kaliningrad-oblasten(tillhörande RSFSR). Märkligt nog sade Litauens dåvarande långvarige ledare Sneckus nej: Kaliningrad tog han inte sig an; varför vet vi inte, så den förblev år 1954 rysk -men den kunde ha varit litauisk idag!! (Som ett litet påpekande om ”Chrusjtjovs skuld” i Krimfrågan år 1954 som han fått oförtjänt skulden för: den skrevs under av ryssen Vorosjilov, dock var han född vid floden Dnepr i Ukraina, i tsarryska Jekaterinoslav i Malorussija, dagens Dnipropetrovsk, av ukrainska högern idag omdöpt till bara ”Dnipro”).

  3. SVR – USA PRESSAR UKRAINA ATT ÅTERUPPTA DONBASS-KONFLIKTEN, SAMTIDIGT SOM DE ANKLAGAR RYSSLAND FÖR ATT VILJA ATTACKERA.. 30/11/2021
    Ryska federationens Foreign Intelligence Service (SVR) har fördömt det sätt på vilket USA försöker få folk att tro att Ryssland vill attackera Ukraina, samtidigt som Washington pressar Kiev att återuppta Donbass-kriget.
    Chefen för SVR, Sergey Naryshkin, sa till en journalist från Rossia 1-kanalen att bakom rapporterna om att Ryssland förbereder sig för att invadera Ukraina ligger Washingtons önskan att pressa Kiev att attackera Donbass. ”Målet är att försöka pressa den dåligt kontrollerade regeringen i Kiev att återuppta konflikten i östra Ukraina. Och för USA är Ukraina bara en förbrukningsvara i det hela, men de vill återuppta konflikten med förnyad kraft. Självklart måste vi hålla oss kalla och stärka vårt lands försvarsförmåga, sa han.
    Chefen för SVR var också angelägen om att förneka rapporter om att Ryssland vill invadera Ukraina. Han sa att USA pressade Kiev att attackera Donbass genom att sprida rykten om en påstådd rysk invasion av Ukraina.
    ”Jag måste försäkra alla att inget sådant kommer att hända. Generellt sett är allt som händer nu kring denna fråga, naturligtvis, en illvillig propagandaaktion från det amerikanska utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet injicerar dessa förfalskningar, dessa lögner till sina allierade, till cheferna för media och till cheferna för de politiska centran i USA så att de multiplicerar och multiplicerar och multiplicerar dessa lögner. Och de har byggt en stor bubbla runt det, tillade Naryshkin.
    Och insprutningen av all denna krigshysteri kring Ryssland och Ukraina sker inte bara i media, utan också genom diplomatiska kanaler, som SVR presstjänst sa idag .
    Enligt SVR har ” den västerländska diplomatkåren i Ukraina enligt uppgift sett en ökning av USA:s aktivitet som syftar till att få stöd från europeiska allierade för att begränsa Ryssland ”. Den tillägger att ” tonen i denna dialog är tuffare ”. Och för att så hysteri bland västländer kan USA räkna med hjälp av britterna, som inte är att överträffa vad gäller russofobi.
    “I synnerhet hölls ett möte med representanter för EU:s diplomatiska beskickningar i Ukraina i Kiev i mitten av november i år, där seniora amerikanska och brittiska diplomater deltog. Utsände från Washington och London försökte skapa panik genom att fortsätta att manipulera falsk information om den förestående fullskaliga invasionen av Ukraina av Ryssland och den efterföljande ockupationen av ukrainskt territorium av Ryssland. De insisterade på att EU-länderna skulle anta en enad strategi. Enligt den amerikanska och brittiska tolkningen är detta det enda sättet att rädda den ryssofobiska regimen i Kiev, säger presstjänsten SVR.
    Vid mötet uppmanade USA och Storbritannien också europeiska länder att leverera energi till Ukraina, och försökte ” pålägga EU det kostsamma ansvaret att upprätthålla den ukrainska ekonomins livskraft mitt i Ukrainas aldrig tidigare skådade korruption, ruttnande energiinfrastruktur och stigande energipriser ”. . EU-länderna finner sig alltså ” ansvariga för att se till att Ukraina inte förlorar sin ekonomiska motståndskraft under den kommande hårda vintern ”. Som om den nuvarande energikrisen inte redan var ett verkligt träsk för EU-länderna, nu måste de hålla den ukrainska Titanic flytande…
    Problemet är att ” EU-staterna, som själva står inför allvarliga problem, inte vill mata de korrupta ukrainska myndigheterna ”, eftersom ” Europa för närvarande inte ser några utsikter till att Ukraina ska bli en civiliserad och förutsägbar partner ”, säger SVR-uttalandet.
    Dessutom är de europeiska diplomaterna ” medvetna om att amerikanerna och britterna på konstgjord väg tänder hysterins lågor för att presentera Ryssland som boven för alla problem om äventyrarna i Kiev attackerar Donbass ”, medan de ” noterar att den ukrainska myndigheterna provocerar själva fram spänningar i regionerna Donetsk och Lugansk ”.
    De europeiska länderna är med andra ord inte särskilt angelägna om att öppna sina plånböcker, och ännu mindre att gå och slåss för Ukraina mot Ryssland.
    Och medan USA upprätthåller hysterin kring en hypotetisk invasion av Ukraina av Ryssland, fortsätter Kiev att underblåsa eskaleringen i Donbass. Den 30 november 2021, till exempel, skadades en civil i Petrovsky-distriktet i Donetsk , DPR (Donetsk People’s Republic), som ett resultat av ukrainska arméns handeldvapeneld.
    Den 34-årige mannen sköts i vänster lår och fördes till sjukhus i ett mycket allvarligt tillstånd. Mannen, som är handikappad från skador som han ådrog sig 2015 på sin egen bakgård från ukrainska arméns mortelbrand, fick en skottskada, har en öppen fraktur med flera ur led i den nedre tredjedelen av vänster lårben och är i chock. Läkarna vet för närvarande inte om de kommer att kunna rädda honom.
    Samma dag gjorde den ukrainska armén ytterligare ett försök att genomföra en terrorattack med hjälp av drönare mot byn Sakhanka i södra DPR.
    Lyckligtvis hindrade folkmilisens luftvärnsstyrkor de två drönarna som skickats av den ukrainska armén från att nå byn. En av de två drönarna kraschade bakom frontlinjen, men den andra föll på DPR:s territorium. Den återfanns, och liksom drönaren den 24 november i Donetsk bar den här en sprängladdning med metallelement, för att lemlästa så många människor som möjligt som kan ha varit i närheten.
    Medan USA upprätthåller mediehysteri genom att skrika om imaginär invasion av Ukraina av Ryssland, fortsätter Kiev att återuppliva konflikten med krigsförbrytelser och terroristattacker mot Donbass civila. Detta är fakta som denna skamlösa amerikanska propaganda försöker dölja med desinformation och hysterisk anklagande inversion.
    Christelle Néant
    https://www.donbass-insider.com/2021/11/30/svr-united-states-push-ukraine-to-relaunch-donbass-conflict-while-accusing-russia-of-wanting-to-attack/

  4. Caspian Report är en mycket seriös och propagandafri analyskanal. Eftersom den ryska politiken västerut har geostrategiska grunder spelar det ingen roll att avsnittet är sju månader gammalt. Det är bl.a. den som avhandlas.

    • Alla som begriper något förstår att det är USA som ligger bakom propagandan! Att USA:s propaganda både är löjlig och falsk och lätt att genomskåda bara genom att sortera ut fakta är ju inget problem för den som tänker efter lite? Inför vilket krig som USA startat har man talat sanning Kristoffer?

      • Caspian Report produceras vid Kaspiska Havet, därav namnet, och den har aldrig publicerat något löjligt som jag sett. Caspian Report är inte propaganda, alla sidors motstridiga intressen redovisas utan att ställning tas. Det är mao riktiga nyheter.

    • Tack Kristoffer: det behövs för alla som inte riktigt har ”koll på” de besvärliga detaljerna i regionen och inbördeskriget i Ukraina.

      Jag har följt denna region och dessa länder dagligen sedan tidigt 1980-tal och för egen del har till denna dag aldrig varit med om så selektiv, subjektiv och missvisande -liksom gravt bristfällig- nyhetsrapportering i svensk media (med ren nyhetscensur) som de senaste 3-4 åren om just situationen i Ukraina.

      Och jag vill påpeka att jag aldrig tidigare gjort den bedömningen om någon annan nyhetsbevakning i någon kris eller krig.

      Svensk mediapublik matas idag i stort sett överallt med selektiva och undvikande ämnen i Ukraina, och då får man självfallet felaktiga och omdömeslösa analyser och beslut.

  5. Det bästa som skulle hända Ukraina är att styckas upp i tre delar. Västra delarna kan ingå i Ungern eller Polen.
    Centrala delen få bilda en egen stat (Kievistan är ett namn som skulle sitta perfekt) och Donbass och Lugansk blir självständiga stater. Ryssland få se till att detta blir verklighet och det ganska snabbt. Få då får vi slut på hela det Ukronazi eländet.

    • Dagens Högerukraina har ju faktiskt redan delat upp sitt land i tre delar: de facto!

      Krim har brutit sig ur det ukrainska kaoset, de rysktalande östra Ukraina (Donbass) har Kiev tappat kontrollen över och där vill man inte foga sig under post-Majdan och det delvis fascistiska uppsvinget i Kiev. Sedan styr Kiev över resten, eller rättare: oligarkerna får hjälp av Washington att förbli vid makten.

  6. PS. Såg en nyhetsflash hos TT att amerikanske utrikesministern Blinken anser sig ha ”bevis” att Ryssland har planer på krigsangrepp mot Ukraina.

    Utrikesministern viftade dock inte med något provrör i luften med vitt pulver i.

    • Inte än. Ampullerna måste jo förvaras på ett säker sätt. Men det sägs att USAs och tillika apartheid israels ställföreträdande utrikesminister förbereder en stort presentation som han ska visa på ett snabbt inkallat Säkerhetsrådets möte och lägga farm alla bevis (ampuller plus satellitbilder och några intervjuer med Ryssak desertör officerare) om att Ryssland är på väg att invadera inte bara Ukraina utan även självaste Paris. Det spekuleras i att Parsi blir invaderat för att Frankrikes president och Rothschild bankirerans lakej Maccaroni har förolämpat Vladimir Putin. Men just pågar diplomatiskt skytteltrafik på USAs initiativ. USA gör allt den kan för att stoppa den förestående Ryska invasionen av hela Europa. Världen är glad att amerikanerna håller huvudet kallt och kör med diplomati och försöker lösa det med dialog (som de är jo kända för).

      Glädjande är dock att även EU bidrar med sitt lilla till stacken
      https://www.strategic-culture.org/news/2021/11/12/europe-on-brink-germany-france-must-uphold-peace-in-ukraine/

      Vi hålla er ajour med anledning av att ingen vill invadera Ukraina

    • Blinken är ett dåligt skämt. Hela den amerikanska administrationen förefaller slå nytt världsrekord i inkompetens och talanglöshet. Putin är en mördare och Ryssland tänker starta krig säger dom, men inte ett vettigt bevis i något av fallen. Man undrar verkligen om någon ens i väst fortfarande tror på idioterna, eller om dom bara jamsar med för att det är bäst för affärerna. Sannolikt är det det senare och det kanske också förklarar hur USA kan ha en sådan samling knappt läskunniga tomtar i ledningen och ändå behålla sitt inflytande över västvärlden.

      I Aftonbladet däremot, där briljerar man med kunskap och analysförmåga.
      Idag skriver dom att Putin har skickat en agent till Gävle för att slå ihjäl en dissident med hammare…..
      Va fan är det för fel på förgiftade kalsonger undrar man??

      • Det är jo bästa beviset för det allmänna förfallet i hela väst – mediokra politiker, medioker media, mediokra experter. En viktig liten detalj i Gävle-affären är att det var en viss Ulf K:n som tipsade Säpo. Han la nämligen märke till den konstiga bucklan i rocken på Putins man. Varpå Säpo kunde gripa honom flagrante delicto som det heter på fin fikon-ska. Anonyma, höguppsatta och insatta källor säger till Aftonljuget att offret hade inga kalsonger just denna dag därför uteslöts förgiftning á la Navlny, d v s via långkalsonger. Hur som helst hade Säpo missat den konstiga bucklan i rocken på den dissade, nej jag menar dissidenten. Det ryktas också om att Ulf K:n ska föräras med ett hederspris av något slag (hammare priset av den lägre graden, närmare bestämt), men detta har än så långe inte bekräftats av kalsong journalisternas riskförbund. Förbundets sekreterare, Herr Ignatius J. Reilly, är ej anträffbar. Vi få helt enkelt vänta och se för hela Gävle-sagan om mannen med hammaren är bara i sin linda.

  7. Håller helt med. Hela Vita huset kommer att förgiftas med Novitjok. Man har redan hittat spår på Vita husets julgran.
    Säkerhetsrådet nästa!!

  8. Jag vill ha mycket Ukraina, Ryssland och Belarussia
    Märkligt nog verkar jag inte tröttna.

    Hittade i kväll Laskovyi Mai:s hemsida eller rättare sagt minnet av Laskovyi Mai.
    Jag hittade Laskovyi Mai på Youtube i somras.
    Visste inte att de ens existerat tidigare.
    Men så var det ju en järnridå mellan oss och Ryssland.
    Laskovyi Mai var från början ett politiskt projekt för att göra något bra för barnhemmen i Ryssland men resultatet blev istället en total revolution av hela den ryska ungdomskulturen.
    Finns knappast någon ryss, ukrainare eller belarusare yngre eller i medelåldern som inte vet vilka Laskovyi Mai var.
    Jag håller på och lära mig sjunga deras första hit Belie Rozy på ryska då förstås.
    Har kommit halvvägs i den låten.
    Nedan finns en Internetöversättning av den ryska hemsidan.
    Läs den. Tydligen fanns även pedofiler som härjade på barnhemmen. Ruskigt!!!
    Man förvånas över texterna i låtarna. De är hur oskyldiga som helst.
    Hemlös hund. Till min kära mormor. Rosa kvällar. Vita Rosor. Gammal skog. o.s.v.
    Det är så långt från svensk gangsterrap man nånsin kan komma.

    ”Pedofiler organiserade en attack mot Valentina Tazekenova, chef för barnhemmet Orenburg där Yuri Shatunov studerade.

    Vi är glada att välkomna dig till den officiella webbplatsen för det legendariska bandet ”Laskoviy May”. Vår sida skapades den 15 september, födelsedagen för ledaren och solisten för gruppen Andrei Razin. Kära vänner, i avsnitten på webbplatsen har vi placerat mycket intressant och användbar information: historia, biografi, video, ljud mp3. Du kan också njuta av dina favorithits, chatta med likasinnade, ladda upp med ett positivt humör, med vilket vi sjunger våra sånger för dig.

    Laskovy Mais officiella hemsida Laskovy Mai är en legendarisk sovjetisk grupp som revolutionerade den ryska popkulturen. På kontot av detta kollektiv finns det flera tusen konserter, överfulla arenor och miljontals gråtande flickor. 1990 hade ”Affectionate May”, enligt folkräkningen med hjälp av Central Television, 16 miljoner fans. Var tredje tonårsflicka somnade med namnet Y. Shatunov på sina läppar. Det var med uppkomsten av denna grupp i landet som de först började prata om showbusiness. Det var inte föredömliga pionjärer med ideologiska sånger som intog scenen, utan vanliga tonåringar med sånger om vad vi enligt patrioter aldrig haft. Innan ”Affectionate May” fanns inga ungdomskonserter, det var bara barnmatinéer, förskolekvällar, där fattiga barn tvingades stå på uppmärksamhet. Detta kollektiv sprängde hela det förlegade systemet, på sina konserter snyftade de, skrek, gymnasieaktivister viftade till och med med sina underkläder. Elever byter pionjär- och Komsomol-märken mot märken med bilden av Shatunov och andra ”maj”-symboler. Med andra ord, ungdomarna, trötta på att titta på låtar och sånger, fick äntligen ledare, som de var redo att följa ända till världens ändar.”

    http://laskovyi-mai.com/

  9. Buy a brick! The USA is selling Ukraine

    “Buy a brick” – a common Russian joke. A big guy holding a brick approaches a passerby: “Ah, dude, buy this brick”. The person responds: “No, thank you, I don’t need it”. When the big guy waives the brick menacingly over the head of the other: “You’d better buy this brick and not tempt your fate”.
    http://thesaker.is/buy-a-brick-the-usa-is-selling-ukraine/

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here