Västerländska media och Aleksej Navalnyj – i letande efter trovärdighet

50
1795

Västerländska media och Aleksej Navalnyj – i letan efter trovärdighet

Av Andi Olluri

Andi Olluri

Det är svårt att tänka på något ståhej med jämförbart ursinne än västerländska ledares och tidningars reaktioner på att Kreml, direkt eller indirekt, tagit Alexej Navalnyjs liv.

Detta har ackompanjerats av den sedvanliga retoriken om hur “Hänsynslösheten mot Navalnyj visar återigen varför det är nödvändigt att fortsätta kämpa mot auktoritärism”, för att citera massmord- och anfallskrigsapologeten Tobias Billström. Hans, och andra politikers, tanklösa och oförtrutna citeringsmaskiner i liberal “Fri press” var, helt förutsägbart, snabba med att slå mynt av tillfället för att främja proxykriget i Ukraina; “Hedra honom genom att rusta upp snabbare” (DN).1 Låt inte “europeiska länders misslyckande med att producera tillräckligt mycket ammunition och artillerigranater” fortsätta (The Guardian).2

Varför bryr sig västerlänningar om Navalnyj, men inte andra patriotiska ryska journalister? Anledningen är att journalisterna flitigt selektivt fördömer Västs brott och synder, men knappast sina egna. Vi visar naturligt nog ingen respekt för dessa, då de förväntas kritisera sin egen stats brott – inte Fiendens. Därför respekteras Navalnyj i Väst; han kritiserade sitt eget lands brott, de han ansvarade för, inte andras. Annars hade han av den västerländska mediaapparaten räknats till den ryska statspropagandist-skaran vi aldrig får höra om.

Nå, med samma standard ställer vi frågan hur pass ofta de som nu ylar över Navalnyjs död, det vill säga fördömer Fiendens brott, någonsin nämner – för att inte prata om att konsekvent kritisera – de otaliga avrättningar som diktaturer med fullt västerländskt och svenskt stöd utför mot politiska fångar. Vi finner därmed att mer eller mindre varenda svensk journalist måste betraktas som statspropagandist.

Betrakta till exempel Västs favoritklient Egypten, med sina åtminstone 65 000 politiska fångar som torteras och avrättas på löpande band som människorättsorganisationer massivt dokumenterar i ignorerad rapport efter rapport. Eller de bönder och aktivister i terrorstaten Filippinerna som Marcos och hans föregångare konstant avrättar med västbeväpnade statliga dödsskvadroner. Detsamma gäller dissidenter i det illegalt ockuperade Palestina som Israel regelbundet avrättar, helt frånsett den etniska rensningen i Gaza som pågår med västerländska vapen och fullt diplomatiskt stöd. Man kan fortsätta exemplifiera, men det hade inte resulterat i mycket mer än att sparka in vidöppna dörrar.

Inget av detta rapporteras i pressen. Det bevisar ännu en gång att den selektiva västerländska indignationen över hur dissidenter behandlas i Ryssland är absolut ingenting mer än ren hyckleri, psykologisk krigföring, med inte något mer moraliskt värde än när Politbyrån i Kreml, Irans islamisk Nezam eller Koreas Arbetarparti kritiserar hur dissidenter misshandlas av Väst och dess klienter, men håller tysta om sina egna.

  1. DN, Arvid Åhlund, 17 feb. 2024.
  2. The Guardian Observer, 18 feb. 2024.

Artiklar om Navalny.
Navalny dör vid sämsta möjliga tidpunkt för Ryssland. En tillfällighet?
Vem var avlidne Navalny? Dödsfallet klar motgång och nackdel för Putin. Uppodaterad
Biden ”gråter” över Navalnys död, men nonchalerar USA-medborgaren Gonzalo Liras död i fängelse i Ukraina
Hur dog Navalny?
Mördades Navalny av västerländska underrättelsetjänster? Förbjuden fråga?

Hur dog Navalny?
Vem var avlidne Navalny? Dödsfallet klar motgång och nackdel för Putin. Publicerat 16/2 2024.
Artiklar om Navalny på Globalpolitics.se
Rysslands UD: Navalny finansieras av utländska ambassader.
Ryssland: Bevis finns för att Navalny får instruktioner av CIA! Inbjuder OPCW och Tyskland till samarbete.
Navalny och förräderi.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva?
Varför sittet Navalny i fängelse i Ryssland?
Vad tycker Ryssland om påstådda mordförsök på Navalny och Skripal och annekteringen av Krim?
Lavrov: Berlin bekräftar att man gav Navalny tillgång till arkiv om Putin
Om svenska FOI:s analyser av blodprov som sägs komma från Navalny.
Tyskland vägrar fortfarande att lämna ut prover i Navalny-fallet, medan Ryssland vill ha gemensam undersökningskommission.
Varför vägrar Tyskland att lämna ut nödvändiga handlingar om Navalny till Ryssland, men ger dem till Nato?
Novichock – Navalny – NordStream – Nonsens
Skapar upphovsmännen bakom Navalny en ny “False Flag” för att dölja lögner?
Mer debatt med DN och andra om Navalny.
Debatt i DN om Navalny-affären. Ryssland och allmänheten förlorare, imperialism och krigshetsare är vinnare.
Vem tjänar på förgiftningen av Navalny? Vad säger man i Tyskland och i Moskva.

Föregående artikelUSA vill förhindra vapenvila i Gaza
Nästa artikelEtt ensidigt klasskrig: De svenska bolagens segertåg. Del 2

50 KOMMENTARER

  1. Det finns faktiskt en verkligt avgörande mänsklig som geografisk skillnad: Ryssland är ett (mycket nära) grannland, en sannerligen europeisk högkultur, ryssar är i mångt och mycket mänskligt som vi nordbor – och precis som vi konstant noga iakttar vulkanutbrott i realtid, och i direktsänd tv, på grannlandet Island med stor dramatik – medan faktiskt samtida vulkanutbrott i t.ex. Indonesien eller Latinamerika (som sker väldigt många gånger per år) inte ens får en enda notis i någon svensk media. Det är egentligen klassisk ”närbevakning” som media i hela världen sysslar med.

    Den andra helt rimliga förklaringen – som inte alls är någon minsta ”dubbelmoral” – är att Ryssland förklarat krig mot likaså ett nära grannland (Ukraina), en demokrati i växande – medan Ryssland självt, som påstår att det är en ”demokrati” och håller ”val” (som ingen tror på någonstans) utesluter den ena kandidaten efter den andra, giftmördar eller försöker giftmörda dissidenter, journalister, politiker och där hela ryska finansfamiljer dör i mystiska dödsfall runtom i världen som inne i Ryssland (media är full med det, det är är bara att leta upp). Det ligger bara på andra sidan Östersjön.

    Vi bryr oss väldigt om den nära svälten och det israeliska barnamördandet i Gaza (som drabbat 2,5 miljoner palestinier), medan konflikten några hundra mil söderut i Sudan där snart 20 miljoner är på flykt och många barn redan svältdör i stora mängden i Sudans militärjuntas krig – inte nämns med ett ord heller i många medier, knappast i Sverige – men väl aningen lite i BBC och Al-Jazeera English: där dock den (”mindre”) konflikten i Gaza däremot dominerar dygnet runt. Likaså vem rapporterar i dag om konflikten i Kongo (med flera hundra gerillagrupper som strider mot makten, många rebeller som övervintrat från folkmordet i Rwanda för 30 år sedan) som är svår och med avsevärt lidande: få européer kan få minsta inblick i det i någon media.

    Inte heller Global Politics eller Andi Olluri tar heller upp denna minst sagt moraliskt svåra och helt obevakade konflikt.

    Det är tyvärr en journalistisk avvägningsfråga. Naval’nyj representerade våra egna europeiska värderingar om politik: debatt, ifrågasättande, avslöjande av politisk stöld och korruption hos den brutala och oetiskt genomruttna ryska politiska-finansiella-rättsliga hydran som smält ihop under säkerhetstjänstdiktaturens ledning i ett nära grannland av samma europeiska kultur som vår egen. Det rapporteras därför att det ligger nära oss, inte i de synnerligen avlägsna – inte bara geografiskt utan också medkännandemässigt som avlägsna helt okända kulturer och folk – i Indonesien, Sudan, Sydsudan eller i Kongo – tyvärr.

    Det är så media och journalistik alltid fungerat.

    Naval’nyj var en av oss européer – som stod för politikens återinförande i vårt ryska grannland: debatt, utväxlande av idéer och framtidsvisioner, ifrågasättande och transparens. Och ett grannlands säkerhetspolisdiktatur, som står enkom för härskande, och inte politik, tog honom av daga. Han var inspärrad på politiska brott, helt isolerad: och då är det just det landets HELA ansvar för vad som händer en sådan politisk fånge. Ingen annans.

    Vad skulle hända hos oss om en massa insnöade finansvalpar från Handelshögskolan som blivit miljardärer, lät Kristersson, Åkesson och en av dem utvald ny säkerhetspolis tog över all svensk media, hela polisen, genompolitiserade rättsväsendet, alla sociala institutioner och valde att regera i falska på förhand uppgjorda ”val” i 25 år, där alla som ställer upp för låt säga Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Centern konstant ”underkändes” som kandidater och där en del av dem dog i mystiska dödsfall med gifter hämtade ur svenska militärens laboratorier och där ännu fler av dem dog i svenska fängelser av tortyr och misshandel och deras lik inte lämnades ut till de anhöriga. Är det också ett godtagbart arrangemang för vårt svenska lands del, eller Norges, eller Finlands? Det finns knappast någon som vill ha en sådan utveckling i våra länder – men för rysk del tycks en del här tycka att det är ett fullt etiskt och moraliskt godtagbart arrangemang för dem att leva under, helt utan några medborgerliga, politiska och mänskliga rättigheter, i snart ett kvartssekel.

    Den tanken är Naval’nyj-rapporteringens kritiker svaret skyldiga. Jag tror däremot inte de kommer att finna något.

    • Gudar och demoner, vad kan man inte skapa med lite fantasi och mediakontroll. En högerextremist och småfifflare blir politisk agent, misslyckas med sitt uppdrag, mördas av CIA, upphöjs unisont till helgon i MSM och demonen, fienden, förintas etiskt och moraliskt. En konspirations tanke så god som någon. Den fungerar.
      Jag tar tillbaka min tidigare kommentar om tanken att CIA som Navalnyjs mördare är lite väl konspiratorisk.

    • Du skriver att tystnaden i media kan bero på ”avgörande mänsklig som geografisk skillnad”, ”närbevakning”. Ett försök till bevisföring hade uppskattats. Likaså en förklaring till varför media oavlåtligen grämer sig över politiska fångar och statliga brott i Kina eller Venezuela men inte i Israel, Filippinerna, Belmarsh, eller USA (den ultimata), eller en rad andra länder från A-Z jag kan nämna för dig ifall du önskar. QED

      ”Den andra helt rimliga förklaringen – som inte alls är någon minsta ’dubbelmoral’ – är att Ryssland förklarat krig mot likaså ett nära grannland (Ukraina), en demokrati i växande ”, medan Ryssland är en diktatur ”andra sidan Östersjön”. Jag föreslår att du tar en titt på fakta, snarare än att, liksom vulgära ryska propagandister, blint citera propagandan andra som media pumpar ut.

      Beror selektiv västerländsk indignation på att ”Ryssland förklarat krig mot likaså ett nära grannland (Ukraina), en demokrati i växande”? Nå, västerländska angrepp mot Jemen, Gaza, eller en rad andra länder med fullt västerländskt politiskt- och mediestöd, och omformuleras snarare till självförsvar. Dokumentationen därom är enorm, men likaså ignoransen.

      Du skriver också att Ryssland ”utesluter den ena kandidaten efter den andra, giftmördar eller försöker giftmörda dissidenter, journalister, politiker och där hela ryska finansfamiljer dör i mystiska dödsfall runtom i världen som inne i Ryssland”. Det stämmer helt, och än mer i Ukraina, på västerländska och svenska direktiv, såsom massivt dokumenterats i västerländska och ukrainska källor (jag har presenterat mest på svenska, ifall du är intresserad). Skillnaden mellan en ryss och en svensk är att ryssen känner till de ruttna omständigheterna de ansvarar för, men inte vi för den vi i orsakat i ett annat land, Ukraina.

      Du nämner det pågående folkmordet i Sudan, och anmärker att jag inte nämnt detta. Det stämmer, liksom en lång rad andra konflikter i världen. Och det av en enkel orsak: jag ansvarar inte för dem till skillnad från folkmordet i Gaza, och andra hemska krig jag regelbundet kritiserar.

      Du påpekar att ”Navalnyj representerade våra egna europeiska värderingar om politik”. Prata för dig själv; visst var han modig, men jag stödjer inte annektering, outsäglig rasism mot muslimer och andra minoriteter, och så vidare, och så vidare.

      Det övriga har jag inget att säga om, eftersom det inte meningsfullt angår någon av de ståndpunkter jag intagit – en hel del likt det andra du skriver, förresten.

      • Bäste Andi, jag har full respekt för allt det Du både skriver i Din ursprungliga text och i Ditt svar! Som både Du, jag själv och liksom säkert många andra läsare mycket väl vet, så är utrymmet begränsat. Katalogen över alla länders problem, mediebevakning och oförrätter kombinerat – är därmed evig och kan göras kommenterat lika evig. Det är det som är mänskligheten i sig.

        Min poäng, som jag INTE tog upp – är egentligen en annan. Dina resultat är i artikeltexten anförda, närmast precis likadana hos den yngsta akademiska generationen i stora delar av världen. Jag har ändå läst dem i fyrtio år, jag började på universitetet första gången redan vid 15 års och en månads ålder, d.v.s. ganska tidigt.

        Sedan snart 20 år tillbaka är denna ”kandidattextbevakning” (om uttrycket tillåts) i stort sett helt byggt på en rent anglo-amerikansk textmiljö, som tror sig vara unik, exemplarisk och excellent – men inte är något av de tre egenskaperna. Mitt indirekta råd är att försök skriva en och två sådana här texter framtida utan att stödja Dig på just enbart engelska och amerikanska förlagor och källor. De kommer då att säkerligen nå en mycket högre verkshöjd – detta bör Du se som positiv och konstruktiv kritik till verkan. Ta intryck av låt säga fransk sociologi, liksom spanska, italienska och kinesiska diplomatiska kommentarer och t.ex. ryska journalistska verk som jag nämnt här tidigare en excellent rysk iakttagare som Maksim Jusin (Maxim Yusin) på utlandsbevakningen på Kommersant och arabiska texter som hos Marwan Bishara.

        Att Du sedan i Din kommande studie- och verksframtid har säkert 60 centimeter att läsa av Pierre Bourdieu i dennes mediestudier, kommer att vara bara till fromma. Jag kommer tydligt att märka när Du av godo rådbråkat Dig igenom dessa 60 hyllcentimeter. Jag kommer att läsa Dig då också. Det var det som stod mellan raderna i mitt första svar till Dig. Den intellektuella ödmjukheten kommer med åren. Man bör alltid – generellt sett – undvika att vara en docent i Bamse-pyjamas med rosa kattofflor med tandkrämsfläckar på. En söndagsmorgon ger dessa inventarier inte mycket auktoritet på vare sig Dig eller mig. Som ett gott ord på vägen. Men slutledningsvis: försök verka i Dina texter då och nu utan anglo-amerikanska referenser. Din nästa handledare kommer säkert märka det och Du utmärka Dig från resten av de tretton på dussinet som tillämpar denna för vår tid trista och trånga arbetshorisont; d.v.s. undvik likaså subjektiva personliga pekpinnar: det kan ses som stingsligt och det är där Bamsepyjamasen kommer in liksom villigheten att slå i från sig personligt offentligt på sakkritik. Bär inte dessa inte helt omdömesgilla egenskaper offentligt; ödmjukhet kommer i längden alltid att segra.

  2. I min tidigare kommentar på denna webb, ställde jag en fråga: ”Varför valde Navalnyj ett ryskt fängelse, istället för ett lyxliv i Väst?”. Svaret är faktiskt ganska enkel, fattar inte att jag inte kom på det tidigare. Om man skriver ett sammarbets avtal med en maffia (CIA och MI6), tappar man kontroll över sitt eget öde, man kan varken styra eller planera sin framtid. Det är maffian som bestämmer. Navalnyj var en förbrukat marionettdockan, som har inte uppfylld sitt uppdrag. Skapa en protest våg mot Putin i Ryssland. Hans anhängare var i stort sätt endast en liten del av Moskvas ”intellektuella” och en del av ”Netflix” ungdomar. Kunde han inte skapa kaos i Ryssland, då lätt CIA rutna honom i ett ryskt fängelse. Där kunde han tjäna sista gången med sin död, som en ”martyr”. Han var till ingen nytta för de längre. Liknande öde mötte troligen S. Skripal och hans dotter. S. Skripal ville återvända till Ryssland. Det fick han inte. MI6 kunde inte riskera att Skripal börjar skriva memoarer. Istället fick han ”skyddat identitet”. Troligen var hans och hans dotter aska spridda över Engelska kanelen.

  3. Johan. Måste säga att tycker du tar i lite för mycket när gäller både Ryssland, Ukraina, och självaste Navalnyj. När jag läser ditt inlägg känns de kopierat från DN eller Svt Public service kanaler ärligt talat. Riktigt så är de ju inte läget som du beskriver. Det är större än så i alla 3ämnen. Ryssland, Ukraina och Navalnyj. Men jag har själv skrivit inlägg här på bloggen genom månaderna där jag efteråt känt att jag kunde bättre av olika skäl. Eller att de blev lite fel. Lite förvånad över din helt antiryska inlägg och övriga om Ukraina och Navalnyj. Jag tror inte att du själv tror på allt du skrev. Du har ändå varit flitig läsare här med många bra inlägg tidigare vet jag. Det du skrev stämmer inte. Navalnyjs kropp är ju hos familjen. Obduktionen visade HELT rimlig dödsorsak som man presenterat. Men jag ska inte argumentera emot nu

    • Varje gång Johan skriver om Ryssland och Putin, blir det en riktig smörja han skapar. Tänker inte slösa tid på att kommentera det. Men han är säkert en omtyck och vass debatter bland hans akademiska vänner i Ryssland och Ukraina.

      • Putinisterna har tyvärr aldrig och inga kommentarer om sitt eget system. Det är därför de styr diktatoriskt, eller hur? Är Ditt hemland alltid dömt att leva under diktatur som det endaste landet i hela den industriella världen som inte klarar av att ens som en skimär upprätthålla ett demokratiskt system? Måste alltid era ledare dö på sin post och vara dömt till evig landsbygdsfattigdom? Varför flyttar inte alla dessa exilryssar då tillbaka till Putin-Ryssland om detta system är så ”överlägset”? Det är ju det som INTE händer, eller hur? Därför när ryssar får leva i länder och system med äkta demokrati, äkta pressfrihet och äkta rättsstat så stannar de alltid där (det är min eviga erfarenhet). När ryssar som föredrar demokrati och rättsstat återvänder till Putin-Ryssland så dödas de eller fängslas (som i fallet Naval’nyj, Vladimir Kara-Murza och väldigt många andra), ja eller dödas av i hemlighet tydligen utsända CIA-kommandon som i ondaste fördoldhet alltid tycks ta sig in i högbevakade ryska 1700-talsfängelser och dödar dessa ryska politiska fångar när ryska FSB-vakterna somnat av sömnmedel i amerikansk insmugglad vodka.

        I vilka andra länder skulle putinismen kunna upprättas och upprätthållas som existerande statssystem? Det är ju där vår ryske vän Koroviev måste börja jobba med argumenten. Vilka ryssar vill egentligen leva utan demokrati, utan frihet och utan press- och yttrandefrihet? Jag känner ärligen inte till en enda. Och det är mänskligt sett oerhört glädjande. Putinismen är sakta men säkert på väg mot sin bittra undergång. Sedan kommer precis alla ryska efterträdare att skylla precis allt (som alltid i rysk historia) på denne misslyckade anti-politiker och gatans slagskämpe Putin.

        Det är ju det som är och förblir den historiska sanningen. Inga ryssar vill bli de nya nordkoreanerna.

        • Har de Nuclear hört senaste nytt? Ryssland har besegrat Nato/USA i kriget via Ze🐽 som ombud.
          Du kan oja över ”Putinism” blä he bla ha bla hu, faktum är att alla dina utsagor om Ryssland och kriget bekräftar att du är en svensk version av Bagdad Bob.

    • Jag är synnerligen pro-rysk. Jag är däremot diktatur och en brutal och i sanning giftig usurpatorregim som den säkerhetstjänstdiktatur som dagen bruna putinism tyvärr utgör idag. JAg vet utvandrade ryssar som numera kallar den ”ren ondska”, något jag hört flera gpnger de senaste dagarna. Det gör ont även hos mig, men jag inser tyvärr att de har rätt.

      Däremot började inte Putin och hans ganska vilda politiska idéer i sent 1990-tal som det är idag. Han var i mina ögon (och öron) synnerligen oroande nyliberal – jag såg nämligen den långa och intressanta intervju som gjordes med den unge Vladimir Putin i en bil där en lokal tv-redaktion i Petersburg följde denne nyvalde vice borgmästare i staden, som då var synnerligen öppen och frispråkig. Hans böjelser för västerländska och då ganska extrema liberala tokigheter gjorde till och med mig orolig. Att han fått grönt ljus av Jeltsin-familjen och den första generationens oligarker, som Boris Berezovskij, gjorde mig än mer oroad. Att detta skulle slå över 15-20 år senare i ett renodlat våldsbaserat och rent fascistiskt Franco-system hade jag däremot inte kunnat räkna ut ens med stor och egen radikal socialistisk fantasi efter halv flaska vodka (som jag lätt tålde på den tiden i Ryssland, jag har bättre smak numera…). Jag såg inte eländet komma. Men efter neoliberalism kommer alltid fascism. Och så har skett i dagens Ryssland. Dess slutkapitel kommer att bli farligt och våldsamt för oss alla. Det, däremot, ser jag däremot komma. Klart. Det bästa någon kan göra är att dra fram Caesar-dolken i Kreml.

      • Då är du väl Zelenskys diktaturfasoner. Förbjöd i mars 2022 11 oppositionspartier, fängslade sedan och utvisade främste oppositionspolitikern. Tydligt nazisttolerant. Har publicerat flera artiklar. Hädiska tanke: Kan Putin vara populär för att så många i Ryssland tycker att5 han sköter sig bra??

        • Tja, de ukrainska oppositionspolitikerna dog i alla fall inte giftdöden!

          Mig veterligen stöddes i krigstid de politiska partiförbuden av ukrainska konstitutionen. Många av de här ukrainska politiska ”oppositionella” som Medvedtjuk, vars dotter har självaste Putin som dopgudfar, närmast illojalitetsmässigt en Quisling-position.

          Detta förbud hade ägt rum i vilket land i krig som helst, det är tillåtet med dessa konstitutionella tillslag i Sverige liksom andra civiliserade rättsstater.

          Samtidigt är det märkligt: så fort det kommer upp obehagliga fakta om ryska anti-politiska systemet av idag så måste – au contraire – alltid några ANDRA länders tillstånd och politiker diskuteras som avledande manöver.

          Anas gamla kommunistiska avledningstaktiker måhända, med tanke på de kommunistiska klenheterna i klassisk debatt om den specifika saken i fråga.

          Ärligt talat verkar det så.

          • Vad har du för belägg för t.ex. Navalnys dödsorsak? Vad v et du hur ukrainska oppositionspolitiker kan ha dött?

          • Mig veterligen använder inte t.ex. ukrainska GUR gamla sovjetiska militära gifter som Novitjok och dödar sina motståndare med sällsynta radioaktiva gifter som polonium. Jag har svårt att se att någon annan stat tillämpat dessa ganska unika giftslag, tills motbevisen är klara.

            Däremot vet vi i det närmaste helt säkert att Naval’nyj fått i sig novitjok. Motgiftet på sjukhuset i Omsk visade ju att det tillfälligt avhjälpte patientens seriösa akuta lidanden.

            Om detta finns ganska många uppgifter i allehanda källor och media, som inte är planterade kontra-konspirologiska teorier, som alla kan lätt gissa sig till varifrån de kommer.

            Den ryska politiska gifthistorien är lång. Se gärna Arkadij Vaksbergs bok ”Giftlaboratoriet” (Laboratorija jad).

          • Som så vanligt Johan – påståenden utan belägg. Har publicerat hundratals sådana kommentarer av dig. Novichock finns sedan länge i flera länder för övrigt.

          • Västerländska medier försöker dölja ännu ett ukrainskt misslyckande i Avdeyevka.
            https://weeklyblitz.net/2024/02/22/western-media-tries-to-hide-another-ukrainian-failure-in-avdeyevka/

            Västerländska medier använder återigen informationskrigsmetoder för att distrahera den allmänna opinionen från verkligheten i de ukrainska frontlinjerna. Den ryska oppositionsledaren Alexey Navalnyjs död nyligen har tjänat som en ursäkt för västerländska butiker att dölja ännu ett ukrainskt misslyckande – i Avdeyevka, en nyckelstad i Donbass där ryssarna vann en viktig seger.

            Navalnyj dog den 16 februari när han avtjänade sitt straff i ett arktiskt fängelse. Fallet är fortfarande under utredning, men alla bevis tyder på ett naturligt dödsfall, till följd av ett plötsligt hjärtsyndrom. Men som väntat har västerländska tidningar publicerat artiklar som ifrågasätter dödsfallet och antyder en kriminell inblandning från den ryska regeringens sida.

            Förvrängt och partiskt material publicerat av västerländsk press har fått den allmänna opinionen att tro att den ryska regeringen mördade Navalnyj. För att stärka berättelsen har en myt skapats kring bilden av den ryske dissidenten, som beskriver honom som en stor oppositionsledare, kapabel att leda en nationell rörelse för att utmana Vladimir Putins regering. Inget av detta är dock sant.

            Genom att driva på för en främlingsfientlig och nazistisk ultranationalism har Navalnyj aldrig varit en populär ledare i Ryssland. Hans projekt för etnisk polarisering av det ryska samhället, med stark fientlighet mot muslimer och ryska medborgare från Kaukasus, uppmuntrades av västerländsk underrättelsetjänst på grund av Natos förväntningar på att skapa interna konflikter bland ryssarna. Etnisk divisionism och separatism har alltid varit västerländska satsningar för att attackera Ryssland – och Navalnyjs rasistiska rörelse användes av västerländska organ för att främja sådana mål.

            Men av uppenbara skäl var sådana fascistiska idéer aldrig populära i Ryssland, varför Navalnyj inte lyckades etablera en solid politisk opposition mot Vladimir Putin. Som politisk ledare var han nästan irrelevant, varför det inte fanns något intresse från Moskvas sida att eliminera honom. Inte av en slump, västerländska anklagelser saknar bevis, eftersom de bara är ogrundade berättelser.

            Det finns dock en mycket specifik anledning till varför västvärlden utforskar ”Navalny-fallet”. Dissidentens död kom mitt i de ukrainska truppernas reträtt från Avdeyevka. Staden hade varit under intensiv militär tvist i månader, med massiva krigsansträngningar på båda sidor för att uppnå total kontroll över området. Ukrainarna led stora förluster i regionen, varför vissa analytiker nämnde Avdeevka som ett slags ”Bakhmut 2.0”.

            Avdeyevka ligger i utkanten av Donetsk och är en stad av högt strategiskt värde eftersom ukrainska styrkor hade etablerat en militär fästning i regionen som möjliggjorde attacker mot andra viktiga städer. Så, utan ukrainsk närvaro i Avdeyevka, kommer Donetsks säkerhet att förbättras exponentiellt. I denna mening är befrielsen av Avdeyevka en viktig bedrift för Ryssland, med tanke på Moskvas mål att fullständigt lugna sina nya territorier.

            Från Ukrainas sida låter dock reträtten som en förnedring. Kiev är militärt försvagat och har många svårigheter att säkra sina positioner, eftersom de inte kan hålla tillbaka de ryska truppernas frammarsch. Tillflykter från nyckelstäder som Avdeyevka är ännu mer katastrofala för ukrainarna, eftersom de är betydande nederlag, som, förutom den militära inverkan, direkt påverkar truppernas moral.

            Faktum är att nederlaget i Avdeevka också var ett stort slag mot Aleksandr Syrskys militära kommando. Den nya chefen för ukrainska styrkor förväntades följa en ”köttkvarn”-strategi i staden, och upprepade de allvarliga misstag han gjorde i Bakhmut. Men den nuvarande verkligheten i Ukraina hindrade honom från att upprepa samma metoder. Kiev har inte längre tillräckligt med mobiliseringskapacitet för att ersätta massiva förluster, vilket är anledningen till att en ”Bakhmut 2.0” skulle få oåterkalleliga skador. Syrsky var tvungen att inse begränsningarna och beordra Avdeevkas reträtt under sina första dagar i befälet, vilket utan tvekan var en förnedring.

            Alla dessa faktorer är extremt skadliga för väst. Återigen har Ryssland gjort det klart för den globala opinionen att man besegrar Nato i det proxykrig som fördes genom Ukraina. Konsekvenserna av ännu en rysk seger på slagfältet kan bli katastrofala för Natos planer, eftersom västerländska medborgare helt enkelt kunde förstå att detta redan är ett förlorat krig och börja kräva ett slut på sändningen av vapen till Kiev. Så, för att undvika detta, satsade västerländska medier på ”Navalny-fallet” för att distrahera allmänheten och dölja det ukrainska misslyckandet.

            Bevakningen av Navalnyjs död, i kombination med konspirationsteorier om påstådd ”Kremlin-inblandning”, hjälpte Nato-länderna att försöka dölja det faktum att de led ett tungt nederlag på slagfältet. Dessutom tjänade de till att försöka förtala den ryska regeringen under ett valår, vilket ökade anklagelserna om ”tyranni”. Effekterna av den här typen av informationskrigsmanöver tenderar dock att bli mindre och mindre relevanta, eftersom efter årtionden av lögner och censur uppenbarligen försämras den västerländska opinionens förtroende för mainstreammedia.
            https://weeklyblitz.net/2024/02/22/western-media-tries-to-hide-another-ukrainian-failure-in-avdeyevka/

      • Verkar som att herr Naucler drömmer om att det ska komma en framtida Jeltsin och ta över. Det kommer aldrig att hända.

        • Nä. Jag är helt för att ryska medborgarna 1) på vuxet vis får välja vilka personer och politiker de vill (utan valfusk och förbjudna politiker och partier) och 2) att de ryska makthavarna slutar mixtra med sin konstitution och följer lagtexternas lydelse – ty dagens Ryssland saknar både politiska och alla rättstatliga traditioner och 3) att självaste Vladimir Putin ställer upp i sitt livs första politiska debatt med sina motståndare.

          Alla civiliserade politiska system i den industriella världen klarar av detta, bara inte ”de gamla ryska slavtraditionerna” som ryssarna själva oftast skyller på.

          Om inte Holmströms stalinistiska föregångare tyvärr hade lyckats förstöra detta lands politiska system, och lika klantigt i sina gamla ”klassanalyser” idag inte ens klarar av att se att en superrik finans-maffiaklass med napolitanska vanor och sysslor kapat landet och förstört all politik (debatt, opinionsbildning, värdefrågor, åsiktsutbyten, seriösa val och legala maktskiften) utan allt slutar upp i en 25 år lång orgie av giftmord och politiska fångar – och inte ens kommunister (d.v.s. de korkade i väst, de riktiga seriösa och ärliga ryska kommunisterna sitter tyvärr redan i fängelse) inte ens klarar av att se det; ja, det är en självförklaring av Holmström varför kommunismen idag är en just helt igenom stendöd och lika självorsakad avdödad politisk kraft.

          För Era analyser vinner ju aldrig några röster och allra minst några politiska val.

          Det är ju historiska fakta på bordet. De europeiska potentiella proletärerna röstar på Åkesson, Meloni och Le Pen, och älskar Putin. Det är ju så verkligheten ser ut. Att svenska stalinismen numera älskar husguden och den högernationalistiske Putin är en svårare freudiansk nöt att förklara måste jag däremot medge. Där behövs en stor skog av rättspsykiatrisk expertis, misstänker jag.

          • Alla de kommunister som inte, likt sovjetiska kommunistpartiet redan gjort, tagit avstånd principiellt från olagligheterna i den stalinistiska anti-politiken, d.v.s. dödandet som ”politiskt” redskap (d.v.s. aktiv anti-politik). Om jag minns rätt ansåg herr Holmström själv för en tid sedan på min direkta fråga: ”att inga lagbrott begicks av Stalin”.

          • Alldeles korrekt, min bäste herre, om vi pratar om Stalin personligen. Något ”dödande som politiskt redskap” existerade inte, utan det sköttes av Jezjov och hans gäng till dess att han avslöjades.

  4. Herr de Nuclear skriver ”Naval’nyj var en av oss européer”
    Vi vet att Navalny var korrupt.
    Jag tror att Navalny var en nynazist.
    Alltså om vi ska tro på herr de Nuclear då han påstår ”Naval’nyj var en av oss européer” -vad innebär det för karakteristik av oss européer?

  5. I december -22 undertecknade Eckardt, medförfattaren David Leindl och tolv andra tyska läkare en klinisk rapport om fallet Navalnyj, som publicerades av The Lancet. Uppgifterna om vad som fanns i hans blod redovisas samt Jonh Helmers analys är fin i följande artikel. Jacques Baud hänvisar även till Lancet i sin bok om Navalny. ( kommer ej ihåg om Lancet artikeln varit med tidigare)
    https://johnhelmer.net/hair-raising-new-evidence-berlin-hospital-test-reveals-alexei-navalnys-lithium-and-benzo-addiction-his-german-doctors-are-covering-up-tropicamide-poisoning-also-hidden/

  6. Navalnyj komedin kan förklaras med två ord: ”Qui bono?” Det är inte Putin. Navalnyjs eget uttalande, att Putin inte vill mörda honom, eftersom det inte skulle hjälpa honom i någonting, kommer inte att hjälpa Putin. Navalnyjs död kommer att användas mot Putin och Ryssland i ett alltmer hysteriskt hybridkrig. Enligt våra västerländska experter, medier och politiker, var president Putin, med stöd av nästan 80% av väljarna, rädd för en rival, som under sin storhetstid hade stöd av knappt 3% av det ryska folket. Nu hittar Väst kanske en ny ”oppositionell” ledare, med 5% stöd. Vilket torg i Stockholm kommer att döpas efter ”hjälten”? På maps.google hittade jag ”Boris Nemtsov Place” i London. Ännu en stackars som blev mördad av Putin. Gubben hinner med mycket.

    I den här videon förklarar Natali Morris (jag är förälskad i henne) vem i verkligheten var medias älskling Alex Navalnyj.
    https://www.youtube.com/watch?v=g8g4QRTyN9E

    • På tal om torgnamn så borde man döpa om Sergels torg till Jullian Assange torget. Det vore ett sätt för Sverige att sona sina illdåd mot förkämpen av det fria ordets, Julian Assange

      • Assange-Navalyj-platsen finns det nog många goda platser för. Däremot uppkallar man av hävd inte geografiska platser och institutioner efter nu levande personer. Det brukar tyvärr alltid straffa sig.

      • Dessvärre har inte ditt förslag någon chans i dagens läge. Dagens svenska politiker tillåter inte det. Men kanske om 50-60 år kommer ”svenska” politiker ändra namn på torget till Abu-Baker al-Baghdadi torg

  7. Scott Ritter Extra | Jeff Norman – Sverige | Substack
    Googla på ovanstående…och läs artikeln om Navalnyj av Scott Ritter:The tragic death of a traitor(förrädare)

    Ni vet Scott Ritter, denne amerikanske hedersman, som inte brydde sig om sin karriär utan som satte sanningen främst.

    “Hela fokuseringen på ”massförstörelsevapen” (WMD) var falsk, ett grovt bedrägeri. Det fanns inga ”massförstörelsevapen” kvar i Irak 2002 – vilket FN:s chefsvapeninspektör Scott Ritter berättade för alla som ville lyssna 2002 och 2003.”
    Irak & Ukraina: ”Ett vackert raseriutbrott” – Medias svek. – Global Politics
    ——-
    Johan de Naucler- Som svar på det här kommer du att vilja, i ditt korståg för USA-imperialismen, misskreditera Scott Ritter, på sedvanligt sätt, genom att kommentera att han är en sexualförbrytare.

    Jag är inte tankeläsare, men jag har lärt mig av dina tidigare kommentarer. Du behöver alltså inte skriva det.
    Varsågod!

    • Tack. Jag bryr mig ärligt talat inte om en talare som Ritter är dömd för pedofili, heller. Men om Scott Ritter just varit RYSK medborgare (fast han tycks bo hos – och betalas – av de bruna putinisterna just nu) och åkt runt och talat om det han gör i Amerika om rysk krigföring, hade han varit lika död som Naval’nyj, Politkovskaja, Nemtsov och många andra vid hemkomsten. Eller hur? Det måste ju även Du kära Catarina inse klart. För så pass smart är Du allt nog.

      • ”Bruna putiinister”? Felskrivning? Menade kanske ”Bruna Zelenkister”? Ukraina som förbjöd 11 oppositionspartier för snart 2 år sedan som utvisat ledande oppositionspolitikern Medvedchuk har nu rest statyer och givit gator nya namn efter nazistkollaboratörer som Bandera och andra, har nazinfluerade Azov som del av sin miltär, och har liksom USA röstat mot en resolution mot nazism framlagd av ”putinister” (Ryssland) i FN.

        • En hel del politologer och sociologer i allmänhet brukar anse att kombinationen av rysk högernationalistisk politik, avsaknaden av öppet politiskt samhälle, nedtryckande av alla politiska och medborgerliga rättigheter och friheter i fredstid liksom mord och fängslanden av i princip alla oppositionella, avsaknad av fungerande politiskt system och ett anfallskrig mot ett grannland (som mig veterligen redaktören korrekt helt tog avstånd från redan på morgonen den 24 februari 2022 med orden ”detta känns inte bra”) och att landets kombinerade sociala, ekonomiska, rättsliga och politiska system styrs närmast korporativistiskt av sitt lands säkerhetstjänstklass så kan – tyvärr – dagens ryska tillstånd räknas närmare fascism än i princip något annat land i denna världen, möjligen undantaget kungadömet Nordkorea.

          • ”Accepterar inte Rysslands angrepp” var titeln på artikeln jag publicerade förmiddagen 24/2 2022.

          • Precis.
            Då är vi helt eniga. Jag tycker det är en synnerligen bra grundståndpunkt.

            Vänstern skall i huvudsak stå för fred och nedrustning.

          • och för protester mot imperialistiska krig, sanktioner där ju USA, Nato och EU-.stater dominerar samt för försvar för FN-stadga och internationellt rätt som kränks av f.a. Väst som har valdemokrati med några års mellanrum.
            Samt mot den pågående inskränkningen av yttrandefrihet. Detta står föreningen Folket i Bild-Kulturfront för. Se Läs tidningen Folket i Bild Kulturfront!
            Tag en provprenumeration på 3 nr för 100 kr! Riktpris 180 kr.

            Föreningen tog snabbt ett uttalande mot Rysslands angrepp på Ukraina för 2 år sedan. Medlemmar har olika uppfattningar om kriget i Ukraina.

          • Nynazistisk junta driver Ukraina i blodbad.
            https://weeklyblitz.net/2024/02/22/neo-nazi-junta-pushes-ukraine-into-bloodbath/

            Kievregimens djupt rotade koppling till ukrainska nynazistiska rörelser från andra världskriget är ett axiom. Att förneka detta är meningslöst, eftersom många av juntans soldater ogenerat uppvisar nazistiska insignier, medan det statligt sponsrade främjandet av kulten av nazistiska kollaboratörer som Stepan Bandera, Yaroslav Stetsko, Roman Shukhevych och andra av deras liknande är ett tydligt bevis på att detta är Inte någon spontan reaktion från en extremistisk minoritet, utan en noggrant orkestrerad politik.

            Under det senaste decenniet har det skett en systematisk vitkalkning av nazismen, med en hel generation barn och unga uppfostrade till att i huvudsak avguda de tidigare nämnda figurerna. Många soldater från Kievregimen som har kämpat under de senaste åren var bara barn vid den tidpunkt då Nato organiserade Maidan-kuppen som förde den nynazistiska juntan till makten och drev Ukraina in i det pågående blodbadet.

            Dessa barn (många i 20-årsåldern nu) radikaliserades till att tro att den ideologi som bokstavligen ser dem som ”Untermenschen” är något ”bra” eller till och med ”önskvärt”. De fick aldrig veta vad Hitlers Generalplan Ost inkluderade och att de nästan säkert aldrig ens skulle ha fötts om Nazityskland hade lyckats med sina folkmordsavsikter av globala proportioner.

            Ännu värre, de har varit övertygade om att ryssarna, deras närmaste anhöriga (historiskt, genetiskt, kulturellt, religiöst, you name it), är deras ”dödsfiende”. För att inte tala om det faktum att den enda anledningen till att det överhuvudtaget finns ukrainare nuförtiden är just den seger som vunnits av tiotals miljoner ryssar och andra folk i Sovjetunionen.
            Denna hårt utkämpade triumf betalades med blod, med nästan 30 miljoner människor som slaktades på de mest brutala sätt man kan tänka sig, varav minst sju miljoner från Ukraina.

            Ironiskt nog är många av dem som nu kämpar under Banderas fana och hans nazistiska överherrar ättlingar till människor som faktiskt kämpade i Röda armén, många av dem under hela andra världskriget.
            Detta inkluderar Kiev-regimens frontman Volodymyr Zelensky själv, vars farfar Semyon Zelensky var soldat från Röda armén, medan hans far och tre bröder dödades av nazisterna.
            Och ändå hade hans barnbarn inga betänkligheter om att förklara Bandera som en ”ukrainsk hjälte”. Följaktligen är nazismens live-action rollspel (eller så kallat ”larpande” för kort) av många ukrainare bokstavligen ett förlöjligande av uppoffringen av deras förfäder och deras närmaste släktingar i Ryssland och på andra håll i det forna Sovjetunionen.
            Ändå skulle man kunna tro att den tanklösa efterlikningen av den där föraktliga ideologin skulle begränsas till ren formalitet. Inget kunde dock vara längre ifrån sant.

            Den nynazistiska juntan är nämligen fast besluten att följa sina ideologiska förfäder vid varje steg på vägen.
            Detta inkluderar inte bara höjningen av vad som bara kan beskrivas som dess egen upprepning av den ökända Volkssturm, en militärstyrka som effektivt består av civila som pressas in i tjänst praktiskt taget över en natt, utan också efterlikningen av den tyska nazistiska militärstrategin, en som ledde till dess nederlag på slagfältet (tyvärr, bara på slagfältet, verkar det som).
            I en ny artikel publicerad av Business Insider erkände den amerikanske militäranalytikern Michael Peck i huvudsak att Kievregimen använder Berlins misslyckade taktik från andra världskriget.
            Enligt hans bedömning försöker den nynazistiska juntan att välja samma typ av mobilt, aggressivt försvar, en desperat tysk strategi för att stoppa eller åtminstone bromsa den Röda armén som snabbt gick framåt i alla riktningar.

            Peck noterade att Wehrmacht var både underlägset och urslagna. Han bortsåg dock från en anmärkningsvärd skillnad mellan dem – Kievregimen är inte riktigt undermäktig (och var det aldrig).
            Tvärtom åtnjuter den en betydande numerisk fördel gentemot den ryska militären. Ändå spelar Moskvas strategiska och tekniska överlägsenhet in, och fungerar som en massiv kraftmultiplikator för dess trupper.
            Och ändå använder den nynazistiska juntan fortfarande samma tillvägagångssätt som ledde dess ideologiska idoler till ett katastrofalt nederlag. Till hans förtjänst erkände Peck åtminstone det uppenbara genom att erkänna att den mycket omtalade motoffensiven misslyckades och att Kievregimens styrkor upplever en kronisk brist på ammunition och styrka att bekämpa den ryska militären.
            Han kritiserade förhoppningarna om att bedriva ”aktivt försvar” mot Moskvas styrkor, eftersom det skulle kräva mycket större och bättre utrustade enheter.

            Även om Peck inte direkt jämförde den nuvarande strategiska situationen med andra världskriget, sade han att Röda armén ständigt var på attack efter Stalingrad, vilket antydde att nederlaget nyligen vid Avdeyevka kunde vara ett liknande olycksbådande tecken för den nynazistiska juntan, särskilt som den ryska militären har inte stoppat sina offensiva operationer efter att ha tagit kontroll över staden.
            Strategin som användes av Nazityskland, främst utarbetad av fältmarskalk Erich von Manstein (som Peck beskrev som ”legendarisk”), var ett ”mobilt försvar som skulle dra fördel av tyska taktiska och operativa skicklighet, särskilt av elitpanzerdivisionerna”.

            Enligt författarens bedömning är von Manstein ”känd för sitt ”bakhandslag”-koncept att låta sovjeterna avancera in i tyskockuperat territorium och sedan inleda en utsökt tidsinställd motattack för att omringa och förstöra deras spjutspetsar”.

            Men Peck medgav att ”det här var mer ett strategiskt snarare än ett taktiskt koncept”. Teoretiskt sett skulle Kievregimens arbetskraft och utrustning räcka för att genomföra operationer på samma sätt som von Manstein gjorde. Dess inhemska enheter, som ursprungligen bestod av moderniserade vapen från sovjettiden, utökades kraftigt och till och med ersattes av Nato-motsvarigheter (ofta de senaste varianterna som inte ens har införts av de västländer som skickat dem).
            Och ändå misslyckades detta inte bara med att förbättra de nynazistiska juntastyrkorna, utan det visade sig att sovjettidens vapen och doktrin faktiskt var överlägsna.

            Kärnidéerna i von Mansteins strategi är manövrering och vilja att tappa mark för att fånga en framryckande fiende. Emellertid saknar Kievregimens styrkor förmågan att manövrera i en tid präglad av avancerad ISR (underrättelser, övervakning, spaning).

            Moskvas praktiskt taget aldrig tidigare skådade anfallsförmåga på lång räckvidd gör det i praktiken omöjligt att genomföra sådana manövrar, vilket bara resulterar i ytterligare försämring av effektiviteten hos denna strategi från andra världskriget som redan ledde till Tysklands nederlag långt innan Sovjetunionen/Ryssland hade någon avancerad ISR .

            Intressant nog erkänner Peck att Nato också antog von Mansteins tillvägagångssätt under det (första) kalla kriget. I själva verket, ännu mer intressant, tjänstgjorde den nazistiska fältmarskalken som Natos topprådgivare, trots sin tidigare dom för krigsförbrytelser mot både civila och krigsfångar (krigsfångar) under Nürnbergrättegångarna.
            Denna kontrovers tjänar som ytterligare ett bevis på att det politiska västvärlden aldrig riktigt avsagde sig sin geopolitiska föregångares förvirrade ideologi, medan Ukraina är den olyckliga platsen där det nynazistiska experimentet är överlägset mest uppenbart och rikligt.

  8. Johan de Naucler, som vanligt slänger du dig bara med ord och fraser utan att ha minsta belägg för det du säger.

    Hör vad den underbart kloke Lavrov säger om ”bruna”
    “Fokus för vår uppmärksamhet förblir kampen mot förfalskning av historien, främst Great Patrioc War/Det Stora Patriotiska kriget, kampen mot spridningen av nazistisk ideologi i vilken som helst av dess former och manifestationer. I detta solidariserar sig världsmajoriteten med oss, de stöder regelbundet den resolution som vi årligen lägger fram vid FN:s generalförsamlings session om förbudet att förhärliga nazismen. Samtidigt var det i år djupt oroande att Tyskland, Italien och Japan för första gången röstade emot detta dokument. Detta ifrågasätter uppriktigheten i deras ånger för de massmord mot mänskligheten som begicks under andra världskriget.”
    https://www.globalpolitics.se/utdrag-ur-utrikesminister-lavrovs-tal-infor-rysslands-duma/

    Kolla här hur dina andra kompisar röstar när det gäller NAZISMEN:
    USA, Sverige och nazitoleranta Ukraina vill inte fördöma nazismen i FN-resolution. – Global Politics
    —————————–
    Du slänger dig med ord som “bruna” utan minsta bevis på att det är sant.
    Här finns bevis om avslöjar vemNavalnyj är:
    Navalnyj, vem är han: Amnestys samvetsfånge Navalny: ”Muslimer är kackerlackor” – Global Politics
    ————————————————————————
    Några goda råd när man läser Nauclers kommentarer

    1) är att fråga sig “Vem har intresse av att han skriver så här?”

    2) att fråga sig om han bara trollar med “truten” som den gode Strindberg sa, eller kommer han med några bevis.

    3) Och det tredje rådet, tänk tvärtom, dvs utgå/anta ifrån att han projicerar, enligt det gamla ordstävet: “Den som sa´det , han va´det!”

      • Naucler, vad har jag för bevis att Ryssland inte är en fascistisk stat?
        Jag vet nämligen vad som hände under andra världskriget, att väst försökte med Hitlernazismens hjälp att krossa Sovjetunionen, och jag litar på det ryska folkets förmåga att dra slutsatser av sin erfarenhet, att 27 miljoner sovjetiska medborgare dödades i detta fruktansvärda krig. De offrade sina liv, i krig MOT FASCISMEN, så att vi alla i Europa inte tvingades att leva under den, och det är jag dom evigt tacksamma för.

        Jag kan som sagt min historia och jag vet vad väst har varit ute efter ända sedan dess: att lägga beslag på Ryssland.
        Hur ska man undgå att förstå vilket intresse som ligger bakom att utmåla Ryssland som en fascistisk stat när man läser ex citat som det här:
        ”Hitler var en dum karl, han agerade öppet, vi kommer inte att lämna några spår.” Nu försöker dom igen att krossa Ryssland, med nazisters hjälp, genom att föra ett proxykrig i Ukraina , och med hjälp av propagandan manipulera folk att tro att det är Ryssland som anfaller Ukraina,…
        ”dom agerar inte öppet som den dumme karln Hitler”, dom agerar i det fördolda.
        ———————————–
        Läs här vad de andra ledarna i väst sa:
        Tal av kommunisten Nikolaj Ivanov den 15 februari vid ett möte i statsduman

        ”Idag, mitt i kampanjen för valet av Ryska federationens president, finns det mer krav i samhället än någonsin på att förstå var och en av kandidaterna kommer att leda landet, vilken bild av det framtida Ryssland de erbjuder befolkningen.

        Medan det i Ryssland pågår en debatt om huruvida en statsideologi behövs eller inte, har våra fiender redan utvecklat sin egen ideologi i förhållande till Ryssland och skapat sin egen bild av framtiden. Låt mig ge er några exempel.

        Den nyligen avlidne Henry Kissinger sade: ”Jag skulle föredra kaos och inbördeskrig i Ryssland snarare än tendenser till återförening till en enda, stark, centraliserad stat.”

        Och här är ett citat från John Major, Storbritanniens förre premiärminister: Rysslands uppgift efter att ha förlorat det kalla kriget är att ge resurser till välmående länder, det vill säga välmående länder är det globala väst, men för detta behöver vi ha 50-60 miljoner människor i Ryssland.

        Och hans föregångare Margaret Thatcher sa i allmänhet: det är ekonomiskt försvarbart för 15 miljoner människor som servar gruvor och brunnar att bo på ryskt territorium.

        Och var föreslår de att resten ska placeras – 131 miljoner människor? En, Zbigniew Brzezinski, rådgivare till USA:s president, tog hand om detta. Han sa detta: slaverna, det vill säga ryssar, vitryssar, ukrainare, är de mest upproriska folken i världen, de kan förintas, men inte erövras, vilket är anledningen till att detta utsäde måste likvideras. Och han sa också: Hitler var en dum pojke, han agerade öppet, vi kommer inte att lämna några spår.

        —————————–

        Anglosaxarna skisserade inte bara en plan för att förstöra Ryssland, utan började också aktivt genomföra den. Detta är vad USA:s president Bill Clinton sa den 7 februari 1997: vi spenderade många miljarder dollar på att föra Jeltsin till makten, men de betalade mer än väl av den amerikanska vinsten från att föra Jeltsin till makten uppgick till mer än 5700 procent.”

        Inlagd av: LightYearsFromHome | 24 feb 2024 23:04 UTC | 59

        Länken finns på Moon of Alabama

  9. Ursäkta, Ta den här,redaktören!
    Här en annan artikel om västs idol Navalnyjhttps://www.thekomisarscoop.com/2023/02/navalny-documentary-nominated-for-march-12-oscar-is-crude-disinformation/

    /

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here