Svensk propaganda i konkreta siffror. Var går gränsen för vad som får sägas om Ukrainakriget? Utdrag ur Andi Olluris kommande bok.

34
3054


Åter en artikel av Andi Olluri. Läs om andra liknande artiklar av Andi Olluri och andra under ”Relaterat.” Jag påminner också bl.a. om publicerade artiklar om ”Djupa staten”,

Andi Olluri

FÖRORD: Denna korta pilotstudie – som mig veterligen är den första systematiska studien av sitt slag över svensk media, propaganda och Ukrainakriget – är ett litet utdrag ur min kommande bok Organ för Självdisciplin: Tankekontroll i det fria Sverige och Väst. Den är svagt modifierad för att passa som fristående artikel. Ämnen som lyfts i boken, men inte nämns i denna artikel, har jag ersatt med fraser i stil med “som jag dokumenterat annanstans”. Studien, som granskar varenda rikstidning och större regional tidning i Sverige sedan Ukrainakrigets tidigaste skeden, visar att svenska nyhetstidningar – oavsett politisk färg eller vare sig den är privat eller statlig – uppfyller en statlig propagandafunktion till nästan 100%, där alla statliga grundantaganden om kriget antas undantagslöst.

För att verkligen kunna uppskatta konformiteten efter den statliga Partilinjen i media, kan vi ta en titt på var gränserna går för vad som får uttryckas i allmän debatt; en pilotstudie bestående av en databasundersökning över hur pass ofta olika kritisk information om Ukrainakriget nämns i alla svenska nationella och de främsta regionala mediakanlerna, under perioden 15:e december 2021-15:e september 2023.

Frågan vi undersöker är var gränsen för vad som får förekomma i allmän debatt går – vilket spektrum av åsikter som förekommer både i privata och statliga media. Vilka fakta kan nämnas inom spektrumet för debatt, vilka skyms?

Det kumulativa antalet texter från 15:e december 2021 till dagen innan kriget i Ukraina bröt ut var ungefär 5 000. Hela perioden inkluderar ungefär 100 000 artiklar.1

Den väsentligaste frågan, såklart, har alltid varit: hur många referenser finns i media till det faktum att ett krig kunde ha undvikits? I en Fri press hade det diplomatiska alternativet funnits tillgängligt för invånarna, i en totalitär sådan förblir det av staten förespråkade krigsalternativet det enda alternativet som tillåts diskuteras. Hur många gånger förekom referenser till Rysslands diplomatiska proposition innan kriget som Väst unilateralt och prompt avfärdade, och citerade dess egentliga innehåll (nämligen att Ryssland och Väst upprättar “ömsesidig fred” utefter “FN-stadgan” och tillsammans “följer principerna i Förenta Nationernas stadga”, förhandlar “med fredliga medel” för att undvika krig och så vidare)?

Med andra ord: till vilken grad åtlydde media statens krav på att det diplomatiska alternativet måste undvikas och censureras? Av 100 000 artiklar refererade 0 till innehållet av de ryska dokumenten. På den viktigaste frågan råder alltså 100% konsensus, inte ens en viskning till undantag. Vad som följde var komplett falsifiering av dokumenten, som pågår än idag, som jag dokumenterat i detalj annanstans.2 Stalin, Goebbels eller Putin hade blivit mållösa.3

Stoltenbergs kommentar inför EU, i september 2023, att krigets bakgrund “var att president Putin bad i hösten 2021 – och faktiskt till och med skickade ett utkast av dokumenten han ville NATO skulle skriva under – NATO att lova att inte expandera ytterligare. Det är vad han skickade oss. Och det var villkoret för att han inte skulle invadera Ukraina. Givetvis skrev vi inte under … Så han gick i krig för att förhindra NATO, ännu mer NATO, intill sina gränser”, förblir också orapporterad i all svensk press.4

Nära besläktad till den bästa utsikten att undvika kriget var utsikten att ha kunnat avsluta kriget i dess tidigare skede: nämligen under de framgångsrika rysk-ukrainska förhandlingarna i Turkiet under våren 2022, som Väst handgripligen saboterade och blockerade.

Ännu en gång finner vi ungefär samma sak: 1 referens på nästan 62 000 artiklar om Ukrainakriget som publicerats sedan 7:e maj 2022, då Ukrainska Pravda publicerade sin story om Boris Johnsons sabotage av framgångsrik diplomati. Den enda hänvisningen till detta faktum förekom i en artikel av SvD (7:e maj 2022), i form av en några enstaka fraser kort bulletin nedgrävd i mitten av tidningen och helt omgiven av viktminsknings- och fasadtvättsannonser. Så pass viktigt var faktumet att Väst ingrep för att kuva Ukrainas suveränitet, och därigenom kunna fortsätta sitt proxykrig, med tiotusentals dödade ukrainare som följd.5 På liknande vis rapporterades uttalandet av den turkiske utrikesministern Mevlut Cavusoglu från 20:e april 2022 (“Efter förhandlingarna i Istanbul trodde vi inte kriget skulle pågå så pass länge”, men “Det finns de länder som vill att detta krig skall fortsätta … det finns medlemsstater inom NATO som vill att kriget fortsätter, som låter kriget fortsätta medan Ryssland försvagas. De bryr sig inte särskilt mycket om situationen i Ukraina”) 0 gånger på 66 000 artiklar.6

Fiona Hill och Angela Stents reportage i Foreign Affairs från Vita Huset, där ämbetsmän från Bidenadministrationen bekräftade Ukraina och Rysslands framgångsrika förhandlingar i Turkiet som saboterades av Väst, har rapporterats 0 gånger på 46 000 artiklar sedan 31:a augusti 2022, då de två publicerade reportaget.7

U.S. Army Gen. Mark A. Milley, 20th Chairman, Joint Chiefs of Staff, poses for a command portrait in the Army portrait studio at the Pentagon in Arlington, Va., Sept. 26, 2019. (U.S. Army photo by Monica King)

Inte helt överraskande, avfärdas till och med de mest auktoritativa västerländska militära underrättelserapporterna, ifall de ger fel bild om vad som sker i Ukraina. Således är till exempel Mark Milleys uttalande från redan i november 2022 – att sannolikheten av en ukrainsk militär seger i vilket man driver ut ryssarna ur hela Ukraina”, inklusive Krim, “är inte stor”, varför vi bör “Ta tillfället i akt när det finns ett tillfälle att förhandla fram fred” – i stort sett spårlöst försvunnet. Sedan Milley presenterade fel agenda, 12:e november 2022, har totalt 36 000 artiklar publicerats om Ukrainakriget, och det förekom färre än 10 referenser till hans uttalande, nästan alla avfärdande och aldrig i form fullständiga citat av han faktiska ord.8 Samma tystnadsplikt gäller övriga liknande västerländska underrättelserapporter och uttalanden, återigen dokumenterande i omfattande detalj annanstans.

Spektakulärt nog användes ordet “proxykrig” för att beskriva Västs förhållningssätt till Ukrainakriget i endast 5 artiklar av 100 000. Det är en hisnande propagandasuccé, i och med att detta alltid varit den transparenta essensen av västerländsk politik, och erkänns vara det av ledande statskretsar, samt är officiell amerikansk policy (få “Ryssland försvagat”, som försvarsminister Lloyd Austin uttryckte det).9

Det är intressant att notera att referenserna till Minsk-avtalet, den internationella planen för att upprätta fred i Ukraina innan februari 2022, nämndes i endast 6 artiklar av 100 000. Ingen förklaring till varför avtalet föll, frånsett Rysslands omättliga koloniala planer, presenterades. Inte heller den mest omfattande studien än idag om Minsk-avtalets implementering, skriven av den ledande västerländska russologen Anatol Lieven, nämns. Kanske för att studien fann att Väst och dess marionett i Ukraina struntade i Minsk-avtalet innan avtalspapprets bläck hunnit torka, och “vägrat ta” ens “de första stegen för [Minsk II-avtalets] implementering”.10

Kort sagt: diplomati före, och under, kriget i Ukraina var under strikt förbud och får aldrig utgöra mer än ett svart hål i historia enligt påbud från Högre Ort, därför också enligt Fri press.

Apropå bakgrund och historia: av de 100 000 artiklarna finns 0 referenser till att en västerländsk (USA-initierad) illegal kupp genomfördes i Ukraina 2014, trots att det inte råder några tvivel att den inträffade – västerländska media tillstod det medan och efter den genomfördes, och vi har dessutom tillgång till de interna amerikanska statliga planeringarna av genomförandet av statskuppen, såsom Victoria Nulands telefoninspelning. Det åker ned i det ständigt expanderande Memory Hole.11

Martin Kragh. Pressbild Utrikespolitiska Institutet.

Överstelöjtnant Paasikivi

 Den kompletta uniformiteten i statens frivilliga propagandasystem har också en förväntad självförstärkande effekt. Nämligen, de “experter” och “analytiker” som får uttala sig i media om Ukrainakriget är i stort sett alltid samma gäng enstaka apparatjiker som smort tungan väl med statens krävda fraseologi, som jag dokumenterat annanstan.12 Totalt sett förekommer exempelvis Martin Kragh (Utrikespolitiska Institutet) i ungefär 450 artiklar, Joakim Paasikivi (Försvarshögskolan) 1 700 artiklar, Jörgen Elfving (Försvarsmakten) 370 artiklar, Patrik Oksanen (Frivärld) 240 artiklar, Ilmari Käihkö (Försvarshögskolan) 650 artiklar, Oscar Jonsson (Försvarshögskolan och tidigare VD för Frivärld) 640 artiklar, och så vidare, och så vidare. I kontrast förekommer faktiska kritiker, som går bortom att kritisera Västs roll i Ukrainakriget på pragmatiska skäl, i stort sett aldrig i reportage; likt de svenska redaktionernas kloner i Moskva gör samma urval av “experter”.13 Alltså förekommer till exempel Jonathan Feldman i endast 2 artiklar om Ukrainakriget, Göran Therborn 0 artiklar, Kajsa Ekis Ekman 0 artiklar sedan april 2022, Jan Öberg 0 artiklar, och så vidare, och så vidare.14

Det är således ett få antal politiska kommissarier, välskolade i statsreligionen, som nästan dagligen tolkar en hel komplex världshändelse åt flera miljoner invånare, och tas sannerligen på stort allvar utan att någon höjer ett ögonbryn åt absurditeten i det hela. Man hade kunnat tro att jag talar om den nordkoreanska partipressen under Kim Jong Un, inte en av världens mest privilegierade, politiskt fria och utbildade befolkningar.

Fler ämnen i medierapportering angående Ukrainakriget kan väljas för granskning, men det hade inte resulterat i mycket mer än att sparka in öppna dörrar.

Vi har alltså i stort sett fullständig konformitet i de viktigaste frågorna om vårt proxykrig, i enlighet med de tre rådande Principerna av “debatt” om Ukrainakriget, recenserade ovan (se kap. 1 av min Organ för Självdisciplin, kommande). Men det är inte svårt att inse hur vi, inklusive jag, bidrar till propagandasystemet genom att skifta fokus bort från vår pågående aggression, och därmed spelar på propagandasystemets planhalva. Nämligen, genom att reaktivt försöka bemöta västerländsk propaganda om Fiendens brott (Rysslands invasion av Ukraina), och strunta i våra massiva aggressionsbrott som pågår samtidigt (i Jemen). Även ifall man kritiskt avslöjar statspropagandan i Fri press, vinner propagandan ändå i slutändan, eftersom den därmed lyckas sätta debattens agenda, och utesluta diskussion om de frågor som verkligen spelar roll – våra brott. På så sätt blir attacken mot Jemen och Ukraina passande kontrollerade experiment för att jämföra medias servilitet till statens krävda agenda, genom att fokusera som en laserstråle på Fiendens brott, och hålla tungan rätt i mun om våra brott. Det är återigen överflödigt att påpeka vilka andra än oss som föredrar att begagna sig av denna standardteknik.

A boy walks as he collects toys from the rubble of a house destroyed by a recent air strike in Yemen’s northwestern city of Saada May 27, 2015. REUTERS/Stringer – RTX1ET4O

Helt förväntat, förekom totalt färre än 0,3% artiklar där Jemenkriget ens nämndes (ungefär 300 stycken, varav de allra flesta är duplikat-artiklar från nyhetsbyråer som återges av olika tidningar – det verkliga antalet separata artiklar om Västs krig mot Jemen är förmodligen omkring 30-40 stycken, alltså 0,03%15), jämfört med artiklar om Ukrainakriget. Oftast angick dessa inte Västs sedan 2015 pågående anfallskrig som dödat åtminstone 500 000 jemeniter, utan snarare sport, Irans diaboliska inflytande runtom i världen, hur pass väl den angripande Koalitionen vill det jemenitiska folket, och så vidare. Det finns 0 referenser till att Väst och dess kumpaner i Gulfstaterna överhuvudtaget leder ett “anfallskrig”, eller ens att ett ord om att angreppet är “illegalt” eller “kriminellt”, trots att angreppet är ett skolexempel på vad som faktiskt är ett angrepp av ohöljd aggression under internationell lag. Det finns 0 referenser till att det pågår ett “oprovocerat” “angrepp” på Jemen – återigen ett okontroversiellt faktum – liksom det finns 0 referenser till ett pågående “folkmord” i landet, under vilket hundratusentals civila dött och närmare 20 miljoner lever under svält. Det finns 0 artiklar som föreslår att Väst betalar det skadestånd vi så uppenbarligen är skyldiga jemeniter, eller att vi sanktionerar oss själva för internationell aggression. Återigen 100% konsensus.

Kort sagt: “angreppet” mot Jemen är för oss lika litet tänkbart som “angreppet” mot Ukraina är för Politbyrån i Kreml.16

 Vi må spekulera över hur väl dessa beskrivningar om vår egen aggression stämmer för de 100 000 artiklar om Rysslands aggression som publicerats av bombastiska svenska moralister. Nämligen, ifall 0 av dessa 100 000 artiklar ens beskriver Ukrainakriget som ett “angrepp” till att börja med, eller som “illegalt”, eller ens att Ryssland är principiellt ansvarigt. Eller ifall de så användbara fraserna “oprovocerad” eller “folkmord” för kriget används 0 gånger, utan några som helst krav på ryskt skadestånd eller sanktionering. Det är dessutom värt att föreställa sig hur vi hade reagerat ifall rysk press var mättat, dagarna i ända, med hundratusentals hemska reportage om västerländska brott i Jemen, medan anfallet mot Ukraina förblev i stort sett orapporterat, och helt okänt bland moskoviter. På den fronten är ryssarna inte lika utvecklade som vi.

I praktiken fungerar Fri press som ett statligt propagandaorgan man finner i totalitära polisstater, där agenda, emfas, selektion och formulering av ämnen anpassas helt utefter officiell propaganda, dock utan behov av order, dirigering eller censur från formella myndigheter och statlig makt. Det påminner om den sedan länge favoriserade modellen av media i Sverige. Nämligen, för att låna Per Albin Hansson-administrationens beskrivning från andra Världskriget, ett “frivilligt kontrollsystem under pressens egen medverkan”, “ett organ för självdisciplin”.

REFERENSER

  1. Min undersökning genomfördes med databasen Retriever och innefattade följande källor: Aftonbladet, Bohusläningen, Dagens Nyheter, Dagens Industri, Göteborgs-posten, Omnit, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio (Ekot, Dagens Ekot, Kulturnytt, P1, P2, P3, P4, Plus), Sveriges Television, Sydsvenskan, TV4 under perioden 2021-12-15 till 2023-09-15, alltså över ett och ett halvt år. Sökordet som användes var “ukraina*”, vilket inkluderar alla ord med “ukraina” som rot, såsom “ukrainakriget”, “ukrainakrig”, “ukrainahistoria”, “ukrainakonflikt”, “ukrainakonflikten” och så vidare. Siffrorna är kompenserade för duplikatartiklar.
  2. Se min Bortom Ukraina (2023), kap. 1, eller Organ för Självdisciplin (kommande) för omfattande dokumentation.
  3. Framtaget genom sökorden “Ryssland AND ömsesidig fred OR FN-stadgan OR följer principerna i Förenta Nationernas stadga OR med fredliga medel OR primära ansvar för att upprätthålla internationell fred OR proposition ”. Varje enskild fras från de två dokumenten användes också individuellt i sökningen för att se ifall media refererade till åtminstone begränsade delar av dokumentens innehåll.
  4. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND jens stoltenberg”.
  5. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND ukrainska pravda” samt “Ukraina AND ukrainska pravda AND boris johnson AND förhandlingar”.
  6. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND föhrandlingar AND Turkiet AND Cavusoglu” och “ukraina* AND förhandlingar AND Turkiet AND Cavusoglu AND försvaga ryssland” och “ukraina* AND förhandlingar AND Turkiet AND Cavusoglu AND länder som vill att detta krig” och “ukraina* AND förhandlingar AND Turkiet AND länder som vill att detta krig”.
  7. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND fiona hill” och “ukraina* AND foreign affairs”.
  8. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND mark milley”.
  9. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND proxykrig”. De enda referenserna i övrigt var artiklar som hänvisade till att Sergej Lavrov och Dmitrij Peskov hävdat att ett proxykrig pågick.
  10. Lieven noterade: Sedan 2015 har den ukrainska regeringen och parlamentet vägrat ta de första stegen för [Minsk II-avtalets] implementering […] De senaste sju åren har USA:s och EU:s sanktioner mot Ryssland inte hjälp ens det minsta i att få Ryssland att acceptera Ukrainas villkor för att lösa Donbas- och Krimdispyterna […] det finns ingen chans alls att en [Minsk II] lösning kan utgå från den ukrainska statens krav – i praktiken att ovillkorligt ta över Donbas […] Den nuvarande ukrainska regeringen har försökt åtala Petro Poroshenko, den förre ukrainska presidenten, för att han accepterade Minsk II […] för att få till stånd en fredlig lösning är det nödvändigt att behandla orsakerna till att Minsk II inte lyckats. Den främsta av dessa orsaker är Ukrainas vägran att garantera full autonomi åt Donbas […] USA godkände Minsk II och har aldrig offentligt tagit avstånd från det, [men] sedan 2015 har USA i praktiken inte gjort någonting för att skapa en faktisk lösning baserad på Minsk II. Framför allt har ingen av de tre amerikanska administrationerna sedan 2015 försökt använda USA:s enorma makt över Ukraina för att övertyga den ukrainska regeringen i Kiev om att ändra sin inställning till Donbas på ett sådant sätt att en lösning möjliggörs.

Quincy Institute for Responsible Statecraft, Anatol Lieven, “Ending the Threat of War in Ukraine”, Quincy Paper No. 6, jan. 2022. Den extraordinära falsifikationerna kring Minsk-II i svensk press dokumenteras i Bortom Ukraina, kap. 1, fotnot 67-72. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND minsk-avtal*” och “ukraina* AND minsk-ii OR minsk-2” och “ukraina* AND anatol lieven”.

  1. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND majdan AND 2014 AND kupp” och “ukraina* AND majdan AND 2014 AND victoria nuland”.
  2. Se Bortom Ukraina, kap. 1-2 samt appendix för diskussion.
  3. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND [respektive namn].
  4. Framtaget genom sökorden “ukraina* AND [respektive namn].
  5. Se Bortom Ukraina, kap. 5, fotnot 71.
  6. Framtaget genom sökorden “jemenkriget OR ‘kriget i jemen’” och “jemen AND aggression*” och “anfall* mot Jemen” och “oprovocerad AND jemen” och “jemen AND folkmord.

Redaktören: Några andra relaterade artiklar.
Andi Olluri: Västerländskt “stöd” till Ukraina? Århundradets propagandakupp.
Andi Olluri: Fred i Jemen?: De monumentala framgångarna för PROPAGANDASYSTEMET
Andi Olluri: Ett ensidigt klasskrig: De svenska bolagens segertåg. Del 3
Andi Olluri. Utdrag ur boken BORTOM UKRAINA: Faran av fri debatt i ett demokratiskt samhälle: Ukraina vid jubileumsmånaden
Ola Tunander: Om den dubbla staten. Fallet Sverige. Del II

Håkan Julander: Pressen är fri!?

* Pressfrihetens dag 30 år: Försvara pressfriheten! Kräv frigivning av Julian Assange! Kom till Odenplan onsdag 3 maj kl. 16.30
* Australiens regering vägrar försvara Assange, men stödjer USA:s planer på krig mot Kina

* Kors i taket – Australiens premiärminister ber USA släppa anklagelserna mot Julian Assange!
* Stora mainstream-media menar äntligen att USA ska slopa anklagelserna mot Julian Assange!
* Lyssna på Stefania Maurizis succeinformation om sina kontakter med Assange och Wikileaks
* Julian Assange, Alina Lipp, och Anne-Laure Bonnel– När sanningen blir brott i Väst.
* Debattsiten ”Ifrågasätt” stryper yttrandefriheten och bedriver censur i DN.
* Det är alltid viktigt att kämpa för yttrandefriheten! Tal vid riksdagshuset.
* Västvärlden på väg att överge yttrandefriheten!?
* Frige Julian Assange NU-Stoppa utlandsspionerilagen! Protestera mot regeringens idé att tillåta kärnvapen i Sverige! Sergels torg lördag kl 14-15. Kom!
Julian Assange åter nominerad till Nobels fredspris.
* Västvärlden på väg att överge yttrandefriheten!?
* Frige Julian Assange NU-Stoppa utlandsspionerilagen! Protestera mot regeringens idé att tillåta kärnvapen i Sverige! Sergels torg lördag kl 14-15. Kom!
* Koncentrationen av media ökar – påverkas yttrandefrihet och debatt?
* Vem äger media? Forum om hot mot yttrandefriheten. Del 3.
* Medieoligarkerna i världen och i Sverige.
* Fria kritiska ryska media – finns de?
* Är bannlysningen av RT förenligt med försvar av yttrandefrihet? Kan man straffas av att citera RT?
* Hur mina inlägg i debatt i DN censureras och hur yttrandefrihet kan strypas.

* Pentagon förbereder massiv censur av internet.
* Microsoft integrerar NewsGuard i sin webläsare i kampen mot falska nyheter och yttrandefrihet.
* Universitetslektor avstängd för kritik av angreppskrig & Israels övergrepp! Nytt exempel på angrepp på yttrandefriheten.
* Världspublicistorganisationen: Risk för att yttrandefriheten inskränks även i Ukraina.
* Facebook leder arbetet för minskad yttrandefrihet på nätet
* Google vill bli sannings-ägare men inte sannings-sägare.
* 14/11 2016. De spionerar på dig också via internet!
* Hur hemliga agenter infiltrerar Internet för att manipulera, lura och förstöra ditt rykte.
* False flag förleder, förvanskar fakta, förfärligt fult.
* En utvidgad definition av antisemitism hotar yttrandefriheten
* Hur USA ska censurera internet
* USA vill upphäva fria internet – ett av flera ingrepp mot yttrandefriheten
* Ökad censur i USA
Tyskland styrker yttrandefrihet i grundlagen
* Facebook får filter för falska nyheter i Tyskland
* Facebook stänger Palestinas största nyhetssite, och stryker konton på uppdrag av USA & Israel
* Den nya McCarthyismen
* Konflikt om konflikt om Ryssland, och PK
* Även Danmark vill minska yttrandefriheten
* EU vill censurerar Bonnierägd tidning i Tyskland
* Europaparlamentet stoppar film som rentvår Rysslands regering.
* Google hyr 10 000 personer för att censurera Youtube
* Yttrandefriheten inskränks också i USA – ny McCarthyism
* Minskad frihet på nätet i Tyskland
* Macron inskränker yttrandefriheten i Frankrike
* Köpta journalister igen

Förhållanden i Sverige.

* Fri lejd och frihet för Julian Assange! Försvara yttrandefriheten! Från manifestation i Stockholm
* Räcker det med dumheter nu, Fridolin?
* Jonas Gardell föreslår nätcensur och kulturministern är förstående
* Jan Myrdal: Paradoxal tankefrihet och mina svenska erfarenheter
* Läs Folket i Bild Kulturfront – ”militant röst för fred, yttrandefrihet och folkets kultur”, som går framåt
* Konflikt om ”Konflikt” om Ryssland och PK.
* Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
* Fortsatt debatt med Ivar Ekman, Konflikt, Sveriges Radio om USA, Ryssland, media mm.
* Censurerat om massakern i Odessa

* Inte bara Svenska Institutet – flera tecknen på kommande censur i Sverige?
* Det behövs en ny fredsrörelse Del 3 – yttrandefrihet
* Debatt med DN:s Erik Helmerson om yttrandefriheten i Ryssland

* Principiellt om tryckfrihet 20/10
* Debatt om yttrandefrihet: Nya Tider, DN och nazism 25/10Jan Myrdal vs. Margareta Zetterström – fortsatt debatt 25/10
* Om Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10
* Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10
* Debatten om yttrandefriheten rasar vidare 16/11
* Yttrandefrihetens brister: ABF, Ukraina
* Öppet brev till SVT om ukrainska organisationers försök att påverka sändningen av dokumentären Ukraina – revolutionens mörka sida.

Föregående artikelEtt nytt imperialistiskt projekt – att dela upp Ryssland? ”Forum för Rysslands fria folk”
Nästa artikelDags att återkalla vår Natoansökan. John Lapidus: Tack vare Turkiet och Ungern har vi tid för eftertanke

34 KOMMENTARER

  1. Författaren skriver att ”det faktum att ett krig kunde ha undvikits”.
    Jag har då följande frågor:
    – Hur skulle situationen varit idag om ”ett krig kunde ha undvikits”?
    – Vilka eftergifter skulle Ukraina behövt göra?
    – Vilka vinster skulle Ukraina gjort?
    – Vilka eftergifter skulle Ryssland behövt göra?
    – Vilka vinster skulle Ryssland gjort?
    – Samma frågor om eftergifter och vinster som eventuellt andra parter skulle behöva göra?

    • 1. Svårt att svara på. Mina spekulationer är inte särskilt värdefulla, men åtminstone hundratusentals färre ukrainska och rysk lik. Västs ledande russolog, Anatol Lieven, påpekar dock vad som faktiskt skett: att Väst gjort motsatsen till att ”undvika ett krig” genom att sabotera det diplomatiska alternativet – så mycket är klart.
      2. De som Ukraina gjorde efter kriget, under förhandlingarna i Turkeit. Nämligen neutralitet, federal suveräintet för Donbas med säkerhetsgarantier från Väst. Ukraina visste inte sitt eget bästa, varför det Fria Väst kom till undsättning och blockerade förhandlingarna, så att fler ukrainska män kan dö, utan några ukrainska framgångar på slagfältet (snarare tvärtom) trots >$100 miljarder i västerländska vapen (se NYT senaste reportage, som inte nämndes i svensk press).
      3. Undvika fullskaligt krig, i konflikt med öppet deklarerade västerländska intressen.
      4 + 5. Upphöra sin illegala krigföring.
      6. Europa hade behövt upphöra sin ”auto-underordning” och ”vasallisering (European Council on Foreign Relation) under USA, och istället följa sina sedan länge tydliga resurs-strategiska intressen med Ryssland snarare än knähund åt Washington.

    • ”– Vilka eftergifter skulle Ukraina behövt göra?”

      Själva kriget startade 2014 då ukrainarna öppnade upp de gamla sovjetiska mobiliseringsförråden och startade ett brutalt krig mot den ryska och ryskorienterade befolkningen i Donbass som utropat sig som självständiga republiker efter den USA och Väst- inspirerade kuppen på Majdantorget ukrainarna, särskilt de i västra delarna ville orientera sig mot det borgerliga Väst och med det kasta ut det ryska inflytandet ur Ukraina som tidigare varit en del av det Ryska Imperiet.
      Alla medel användes, bokbål på ryska böcker, förbud mot ryska språket (vilket aldrig lyckades) likväl som militärt våld som senare trappats upp av Västvärlden men inte heller det ser ut att lyckas.

      Det enda Ukraina hade behövt göra inledningsvis för att behålla freden var att sluta militärt angripa utbrytarrepublikerna.

      Troligtvis förbjöd USA och Västvärlden dem detta vilka hade istället hade strategiska mål.
      Som exempelvis USA och NATO militära baser nära Rysslands gränser.

      Något som Ryssland självklart inte kan tillåta och dessutom på deras egna historiska mark.
      Novo Rossia (Östra Ukaina = Nya Ryssland)

      Tyvärr är det så Anders att fred på Jorden aldrig kan uppnås före främst USA men även Västvärlden är avväpnat på samma sätt som nu Ukronazistlandet kommer att avväpnas.

      Anders, oavsett du är ”vänster” eller ”höger” byt sida till Global Rättvisa för en fredligare Värld med med fler samarbeten och mindre dominanser.

      En fråga till dig,
      Vad är det för legitimitet att Västvärlden, med USA i spetsen, vill göra sig och sin del av ”Fri Marknad” eller kapitalismen som ledare för världen?

      Det är inte första gången heller,
      även Adolf Hitler med sin vision om det Tredje Riket som han menade Ryssland inte hade något berättigande jämfört den överlägsna tyska ariska rasen.
      Adolf Hitler drevs av samma hybris som USA och Västvärlden idag som tror de kan krossa Ryssland, mörda befolkningen och dela det digra bytet mellan sig i en demokratisk kapitalistisk gemenskap.

      Tror du verkligen det kan ske utan ett mycket blodigt och förödande krig i det folktäta Västra Europa från Skandinavien i Norr och till Italien i Söder samt från de gamla Öst Europa i öster samt till och med Storbritannien i Väster.
      Även USA som aldrig blivit invaderade på sin stulna mark lär heller inte undgå det Tredje Världskriget.

      Då är det bättre att Västvärlden slutar försöka utöka sitt välde för att spara miljarders människors liv.
      Kanske inklusive ditt och mitt?

      Västvärlden imperialism måste upphöra och mer rättvisa måste ges åt Orienten, Afrikas och Latinamerikas länder där de senare förtrycks under Nordamerikas brutala stövelklack.

      En orättvis värld kan aldrig bli en fredlig värld.

      • 1991/1992 års gränser gäller framledes lika klart som förr. Det gäller diplomatiskt för både Ukraina och Ryska federationen inom OSSE och 1975 års Helsingforstraktat, som är ett diplomatiskt underorgan till Förenta nationerna liksom dess säkerhetsråd (d.v.s. internationell lag), och att Ryska federationen och Republiken Ukraina diplomatiskt erkänt varandras självständighet och de gränser som rådde årsskiftet 1991/1992. Inget av dessa länder kan därför kräva gränsändringar, och inte heller ändra dem genom våld eller erövring i krig.

        • @Johan de Nauclér 29 september, 2023 At 16:47
          ”1991/1992 års gränser gäller framledes lika klart som förr. Det gäller diplomatiskt för både Ukraina och Ryska federationen inom OSSE och 1975 års Helsingforstraktat, som är ett diplomatiskt underorgan till Förenta nationerna liksom dess säkerhetsråd (d.v.s. internationell lag), och att Ryska federationen och Republiken Ukraina diplomatiskt erkänt varandras självständighet och de gränser som rådde årsskiftet 1991/1992.”

          Varför använder du inte det korrekta/exakta namnet: ”Helsinki/Helsingfors Final Act”?

          Kan du länka till en tillföritlig källa för dina fabuleringar?

          Jag är tveksam om du kan/har läst hela innehållet i Helsinki Final Act
          Från en artikel från ”svensk jurist tidning” har plockat det som jag anser viktigt, med tanke på vad du hävdar.

          Slutdokumentet är ingen folkrättsligt bindande traktat.
          Västsidan har däremot inte varit beredd att ingå en juridiskt bindande traktat. Resultatet blev att samtliga deltagande stater enade sig om att slutdokumentet inte skulle betraktas som folkrättsligt bindande. Detta har kommit till uttryck på flera sätt, klarast kanske i slutklausulen. Där stadgas att dokumentet ”is not eligible for registration under Article 102 of the Charter of the United Nations”. Enligt FN-stadgans artikel 102 skall varje traktat eller internationell överenskommelse som ingås av medlem av Förenta Nationerna registreras hos sekretariatet.

          Att slutdokumentet inte är”eligible” (antagbart, lämpligt — i den svenska texten av slutdokumentet oriktigt översatt som ”avsett”) att registreras måste anses innebära att det inte är en traktat eller en internationell överenskommelse i juridisk mening. Dessutom stadgas i anslutning till ”Förklaringen rörande principer förförbindelserna mellan deltagande stater”, vilken är slutdokumentets viktigaste del, att den inte påverkar vare sig staternas rättigheter och förpliktelser eller motsvarande fördrag och andra överenskommelser och arrangemang.

          Vidare har företrädare för ett stort antal stater vid själva konferensen öppet förklarat att slutdokumentet inte är en juridiskt bindande överenskommelse, utan att någon stat opponerat sig mot detta. Också doktrinen accepterar att slutdokumentet inte är en traktat i folkrättslig mening. I ingen av de deltagande staterna har slutdokumentet blivit ratificerat i enlighet med konstitutionella regler om ratifikation av traktater.

          Även FN:s generalsekreterare Waldheim förklarade i sitt tal i Helsingfors att slutdokumentet inte var rättsligt bindande.

          I förordet till Aktstycken utgivna av utrikesdepartementet, Ny serie II: 29 (Stockholm 1975) skrev dåvarande svenske utrikesministern Sven Andersson: ”Dokumentet är inget mellanstatligt avtal som fordrar de deltagande staternas ratificering.”

          Det som skiljer slutdokumentet från en folkrättsligt bindande traktat är i grunden de deltagande staternas bristande vilja att ingå en sådan traktat. Enligt auctor regit actum-principen är det parterna själva som bestämmer över avtalets rättsliga värde.

          Slutdokumentet är säkerligen en överenskommelse i vardagsspråkets mening, trots att det inte är rättsligt bindande. Det kan således inte jämställas med t. ex. resolutioner av FN:s generalförsamling, vilka inte är överenskommelser mellan stater utan viljeuttryck av ett organ antagna i enlighet med tillämpliga bestämmelser i FN-stadgan.

          Visst är detta en överenskommelse, men parterna förutsätter att den skall följas frivilligt eller endast under moraliskt tvång. Några rättsliga påföljder vid icke-uppfyllelse kommer inte i fråga. Detsamma kan sägas om slutdokumentet.

          Öststaterna fick en särskild allmän princip om gränsers okränkbarhet, men de tvingades gå med på att man i anslutning till princip I (suverän likställdhet och respekt för rättigheter som innefattas i suveräniteten) skulle införa en ny mening enligt vilken staternas gränser kan ändras i enlighet med internationell rätt med fredliga medel och genom överenskommelse. På detta sätt förlorade Öst vad man vunnit i princip III.
          https://svjt.se/svjt/1977/303

          • Ryssland och Ukraina har erkänt varandras gränser till fyllest när de utbytte diplomatiska förbindelser efter Belovezj-överenskommelsen i december 1991 mellan Ryska federationen (f.d. RSFSR), sovjetrepublikerna Ukraina (USSR) och Vitryssland (BSSR).

            Skribentkollegan M:s utflykter i Svensk juristtidnings skapelser och M:s subjektiva slutsatser som lekman ur diplomatiska och juridiska texter lämnar jag därför utan svar och kommentar, eftersom tolkningen knappast är teleologisk i juridisk mening sett.

            Förenta nationernas Generalförsamling –liksom dess generalsekreterare Guiterres– har fastslagit och vid många tillfällen KLART uttalat fullständigt att Ryska federationen uppmanats att lämna Ukrainas territorium -och det är Förenta nationerna och dess underavdelning OSCE (OSSE) som ansvarar för dessa tolkningar i Europa. Inget av dem finner något folkrättsligt godtagbart att ryska militära ockupationsenheter befinner sig inne på Ukrainas territorium.

    • Svårt att veta:
      – Hur skulle situationen varit idag om ”ett krig kunde ha undvikits”? Förslag: Fred: Spänt mellan Ryssland & allierade, Sverige och Finland skulle ej sökt medlemskap i Nato.
      – Vilka eftergifter skulle Ukraina behövt göra? Skriva under dokument om neutralitet och att ej söka medlemskap i Nato och att söka kärnvapen. Följa FN-.stödda Minsk 2.
      Ge – Vilka vinster skulle Ukraina gjort? : Se ovan.
      – Vilka eftergifter skulle Ryssland behövt göra?: Acceptera Minsk 2 och kanske folkomröstning i Donbass och Krim etc.
      – Vilka vinster skulle Ryssland gjort? : Sluppit ytterligare sanktioner och troligen sprängningen av Nord Stream 2. Samt få sina krav på säkerhet, baserade på internationella avtal, godkända.
      – Samma frågor om eftergifter och vinster som eventuellt andra parter skulle behöva göra?

  2. Bra att få det svart på vitt, hur utsatta vi blir för propaganda.

    Men när det gäller det här som Andi Olluri skriver, så håller jag inte med ”Men det är inte svårt att inse hur vi, inklusive jag, bidrar till propagandasystemet genom att skifta fokus bort från vår pågående aggression, och därmed spelar på propagandasystemets planhalva. Nämligen, genom att reaktivt försöka bemöta västerländsk propaganda om Fiendens brott (Rysslands invasion av Ukraina), och strunta i våra massiva aggressionsbrott som pågår samtidigt (i Jemen).”
    Jag tycker att det verkligen vore att spela på propagandasystemets planhalva om vi koncentrerade oss lika mycket på Jemen. Därmed inte sagt att Jemen inte kan nämnas.

    Artikelförfattaren är klok när det gäller mångt och mycket och duktig på att använda sig av artificiell intelligens, men han har en tendens att intellektualisera problem.

    Vad vill de flesta som försöker bemöta västs propaganda? Jo, få allmänheten att förstå vad som egentligen händer i Ukraina, att USA/väst vill fortsätta den nyliberala politik som inleddes i början på nittiotalet, dvs den som gick ut på att råna det ryska folket på dess rikedomar-naturtillgångar, industrier- och som innebar att fler ryssar dog än under andra världskriget.
    De flesta vill också få vanligt folk att förstå att Sverige genom att gå med i Nato bidrar till en sådan slags politik.

    Och vidare att i Sverige behövde inte USA-imperialisterna starta något sådant krig, det räckte att man såg till att avrätta statministern (Olof Palme) som var emot EU och som hade börjat öppna sig för Sovjetunionen.

    Och att karriäristerna i socialdemokratin såg till att fiffla oss in i EU och i värdlandsavtalet med Nato. Och med EU infördes samma nyliberala politik som Zelenskij nu hjälper till att införa i Ukraina.

    Om vi kan berätta det för allmänheten, och berätta vad sanktionerna mot Ryssland har inneburit för västs handel med Ryssland, så kommer dom att förstå mycket bättre, för i väst börjar snart vanligt folk att gå på knäna, inflationen stiger, fler och fler blir arbetslösa, företag och fabriker läggs ner, räntorna på huslånen stiger, sjuk-och hälsovården börjar utarmas, matpriserna ökar lavinartat, narkotikan flödar in över öppna gränser fler och fler unga människor blir drogberoende…. Ja precis ett sånt land som de nyliberala neokonerna vill ha. Inte bara i Ukraina, Ryssland, i Sverige, i Jemen och i hela världen.

    Proxykriget i Ukraina är ett skrämmande exempel på vad neokonerna, dvs de som finns främst centrerade i USA vill…. dvs det som Harold Pinter uttryckte så bra i sin nobelprisföreläsning 2005 “ USAs utrikespolitik kan bäst definieras på följande sätt: Kyss mig i arslet eller så sparkar jag in skallen på dig.”

    • Tack.

      Jag håller faktiskt med dig när du skriver ”att det verkligen vore att spela på propagandasystemets planhalva om vi koncentrerade oss lika mycket på Jemen”. Vi bör, kumulativt, ha fokuserat långt mycket mycekt mer på vårt krig mot Jemen eftersom det är det krig vi formellt inledde, pågått ungefär 5x längre tid än Ukrainakriget, och enligt alla parametrar varit blodigare (speciellt för den civila populationen) än Ukrainakriget.

      Jag har aldrig använt artificiell intelligens.

      Allt du sedan nämner har jag påpekat, förutom det du skrev om Palme och hans fabulerade ”anti-västerländska”/”anti-imperiella” sentiment, som jag tror är mer eller mindre mytbildning.

      • Palme var varm Amerikavän, bodde länge i landet, sägs ha haft samarbete med CIA(jag vet inte), hjälpt flyktingar från det stalinistiska Tjeckoslovakien, men var krigsmotståndare till det amerikansk-vietnamesiska kriget – hans enda anti-”västliga” ståndpunkt.

      • Andi Olluri, tack för svar! Och nja, om AI hur kan du annars hitta alla tusentals artiklar och citat i massor av tidningar?
        Om Olof Palme: Läs intressant uppsats om Sveriges väg till EU:
        “Med neutraliteten som drivankare Sveriges motsträviga väg mot EU-medlemskap en uppsats i ekonomisk historia från Göteborgs universitet, Institutionen för ekonomi och samhälle.”
        Med neutraliteten som drivankare (gu.se)
        Den avslutas så här:
        ”Det skedde stora förskjutningar av politiska föreställningar och synsätt inom socialdemokratin både ideologiskt och praktiskt politiskt, framför allt under 1980-talet. Tillsammans motiverade dessa förskjutningar en förändrad inställning i EEC/EU-frågan. Att så inte skedde förklaras av den hårda kopplingen av frågan till neutralitetspolitiken. Den ”tredje vägen” mellan det kapitalistiska väst och det kommunistiska Östeuropa var syftet och neutralitetspolitiken medlet för att undvika att Sverige drogs med i en djupare, västeuropeisk samverkan under de första decennierna efter kriget. Mer än fyrtio år senare blev sammanbrottet för ”den tredje vägens ekonomiska politik” på 1980-talet den faktor som slutligen fick den socialdemokratiska regeringen Carlsson att byta spår i EEC/EUfrågan. Men det förutsatte ytterligare en viktig faktor: Järnridåns fall och det kalla krigets slut.”
        ——————————————————————————-
        EU-medlemskapet upphäver i praktiken Sveriges påstådda neutralitet och alliansfrihet. Det var för övrigt Olof Palmes huvudargument mot att Sverige skulle gå med i det som då hette EG, att det var oförenligt med svensk neutralitet och en självständig utrikespolitik. Proletärens EU-skola Del 7: Krigsprojektet – EU rustar upp | Proletären (proletaren.se)
        ——————————-
        Med Palme försvann tredje vägen – DN.se “Olof Palmes dröm om att hitta en medelväg mellan kapitalism och socialism blev historia efter hans död…Kanske är det därför som hans parti försöker göra honom till en politisk parentes. “ fortsätter den låsta artikeln.
        ———————————
        Satans mördare sa Olof Palme – Radiofynd | Sveriges Radio
        Så visst var Palme en black om foten för neokonerna som ville införa nyliberalism i hela världen. Han älskades av alla länder som hade kämpat mot USA-imperialismen. Det märktes om inte annat efter hans död.

        • Sverige har varit ett västland och en lika utpräglad marknadsekonomi som resten av de europeiska EEC- och Natoländerna sedan krigsslutet 1945. Vi var bara inte öppet medlemmar av Nato, till skillnad från Norge och Danmark -och det enbart med hänsyn till att inte lämna Finland isolerat.

          När Sverige planerade att skaffa ett ”eget atomvapen” så ledde det till att Sverige de facto hamnade under Nato:s kärnvapenparaply. Som 1970-talets utrikesminister Sven Andersson (s) uttalade: ”vi vet var vi hör hemma” (d.v.s. i väst). I Sveriges krigsförberedelseplaner fanns planer på att inför ett krigsutbrott skulle en av Sveriges högsta militärer flyga över till Washington. Det hände nämligen natten då Olof Palme mördades, med hänsyn till att det kunde vara början till en statskupp eller krigsförberedelse (det var så det gick till när Sovjetunionen gick in Afghanistan december 1979: man stormade presidentpalatset i Kabul och sköt president Amin -hette han väl då?) och en av Sveriges högsta militärer ringde efter någon timme in på dygnet 1 mars 1986 och frågade ÖB ”om han nu skulle flyga iväg?”.

          Allt om detta kan man läsa i f.d. Svenska Dagbladets journalist Mikael Holmströms bok ”Den dolda alliansen” (Atlantis) som funnits ute i väl över tio år.

          Sveriges nära nog exakta medlemskap i Nato utan att det sades högt för just svenskarna, var en offentlig och öppen hemlighet för alla som skrapade på ytan och undersökte saken. När Sverige nu tycks(?) gå med i Nato öppet, så bekräftar det bara en över 70-årig nära, för att inte kalla det intim, relation och ett samarbets- och ett låt säga 98%-igt medlemskap i Nato.

          Sverige må i sina utrikesförklaringar kallat sig ”alliansfritt”, men neutralt har vi aldrig varit. Aldrig. Inte heller i Sovjetunionen eller i Warszawapaktens militära ledning uppfattade någon enda landet Sverige som något annat än en västallierad. Tänk bara på nedskjutningarna av två svenska plan (på sovjetiskt eller internationellt vatten, vem vet?) i spionplans-DC-3- och Catalina-affärerna utanför baltiska kusten i slutet av Stalins epok. Vilken vänskaplig och neutralt eller rentav allierad nation skulle ha gjort något sådant?

          Under kalla krigets epok var det viktigaste för Sverige att veta vilken Moskvas inofficiella syn var på Sveriges militära status, och den var att Sverige tillhörde västalliansen. Helt och fullt. Någon annan sanning fanns inte på de sovjetiska MO och MID.

          • Absolut. Jag vare sig förvånas eller chockas. Professor Ola Tunander brukar synnerligen veta exakt vad han talar om.

            På något värsta vis var ju dessa lögnerna i svensk utrikespolitik mest ägnade åt att dupera det egna svenska folket.

            Att Sverige –och svenskarna– fick åka oförtjänt snålskjuts på att ständigt förväxlas med det verkligen neutrala SCHWEIZ räddade väl en och annan svensk politikers ära och heder i utländska sammanhang där denna neutralitet gav fördelar bland de mer ”opålästa” i utvecklingsländerna.

          • Johan de Naucler, du skriver ”Under kalla krigets epok var det viktigaste för Sverige att veta vilken Moskvas inofficiella syn var på Sveriges militära status, och den var att Sverige tillhörde västalliansen. Helt och fullt. Någon annan sanning fanns inte på de sovjetiska MO och MID.”
            Ja för socialdemokratin, men inte för Olof Palme….
            Läs här vad en av hans efterträdande partikamrater säger om honom:

            “Han förstod inte alltid den grundläggande socialdemokratiska regeln, att först kommer alltid, alltid demokratin… Han var svag för socialistiska diktatorer… Orden är Göran Perssons om Olof Palme, citerade i journalisten Olle Svennings bok om den förre statsministern, ”Göran Persson och hans värld”. Uttalandet inbegriper essensen av den kritik som varit vanlig i den politiska debatten om Olof Palme och hans utrikespolitiska gärning – både före och efter hans död – och som synes här inte enbart kommit från det motsatta politiska lägret. I min tidigare undersökning*1 om framställningen av Olof Palme på svenska tidningars ledarsidor efter hans död 1986 och 1996, slogs jag av just de hårda omdömen som inte sällan riktades mot Palmes utrikespolitik – trots att hans internationella roll ofta har tilldelats stor betydelse och utomlands betraktats i positivt ljus. Men kritiken mot att Palme under det sena kalla kriget agerade alltför undfallande gentemot det kommunistiska östblocket var utbredd redan under början av 1980-talet och uttrycktes både inom och utanför Sveriges gränser.”

            Södertörns högskola | Institutionen för Genus, kultur och historia Kandidatuppsats 15 hp | Historia | vårterminen 2008 Programmet för Kultur, samhälle och historia (KSH) “Palme och Sverige mellan öst och väst”
            Microsoft Word – C-UPPSATS VT08.doc (diva-portal.org)

          • Catarina, sådan var tidsandan rent officiellt i det öppna svenska politiska landskapet – jag delar dessutom denna Olof Palmes uppmärksamhet på länderna utanför den västliga världen. Vi skall vara stolta över den! VI borde ha den även i dag!! Bara som det ovan nämnda Jemen: hur många fotbollsspelare och golfspelare har ”frysts ut”, ”bojkottats” och fått sina ”tillgångar frysta” för att de idag ställer sina goda namn och karriärer i de saudiska krigsförbrytarnas gäld och drängtjänst?

            Vore en lika sanktionsmässig hållning mot de saudiska krigsförbrytarna idag möjlig (sanktioner, sportsliga avstängningar, beslagtagande av saudiska medel och bojkotter av västerlänningar som stöder Saudi-diktaturen) som vi idag behandlar Ryssland? Samma hållning borde vi dessutom hålla mot apartheidstaten Israel – men nej. Omöjligt.

            Jag kan bara hoppas –men inser det fullkomligen hopplösa i denna hållning. Tyvärr.

            Skall Ryssland stängas av för det som sker i Ukraina skall såväl Saudiarabien respektive Israel mötas av precis samma hårda hållning på alla dessa områden för massmorden och folkmorden i Jemen och Palestina.

            Det är det som är politisk etik. Samma hållning och åtgärder för samma begångna politik- och krigsbrott.

          • Men varför inte USA med sina mångdubbelt större brott mot folkrätten? Och Nato-länder som Storbritannien och Frankrike för sina krig och deltagande i förstörelsen av Libyen.

          • ”Men varför inte USA med sina mångdubbelt större brott mot folkrätten? Och Nato-länder som Storbritannien och Frankrike för sina krig och deltagande i förstörelsen av Libyen.”

            De Västländer du nämner har det gemensamma att de ”försvarar” demokratin.
            Därför kan de av oss heller inte anklagas.
            Deras krigsbrott blir istället behövda och nödvändiga tjänster.

            Den största krigsförbrytaren i modern tid är demokratin.
            För vem skulle det annars vara?
            De stater och länder utanför demokratin har inte de globala maktambitioner som just Demokratin med sin Fria Marknad har.
            Ytterst är det egenintresset som styr demokratin.
            Absolut ingenting annat.

            Folk tror på demokratin därför demokratin ger ett sken att den överlämnar makten.
            Men det är just bara ett sken därför maktpositionen i demokratin ALLTID ligger hos dess Fria Marknads aktörer.

            För att jämföra Ryssland ligger istället landets viktigaste ekonomiska tillgångar hos Ryska Staten.
            Gazprom och Rozneft är två mycket tydliga exempel.
            Över dessa två viktiga tillgångar är det just ryska folket som har makten.

            Lek med tanken om inte Vladimir Poutin på 1990-talet räddat de tillgångarna från Globalismens kapitalister, hur hade då ekonomin sett ut för ryssarna idag?

            1990-talets avskräcker givetvis och Ryska folket vet vad de har men också vad de får om de ger efter för den kapitalistiska demokratin i Västvärlden.

            Misstag får inte upprepas.
            Michail Gorbatjef samt Baris Eltsin, två av Fosterlandets förrädare som av samma anledning blev till älsklingar i den ”Fria” och demokratiska Västvärlden.

            Precis som Majdan-ukronazisterna sålde de sig till Mammon i landet Sodom och Gomorra.

  3. Bra arbete – men min slutsats är en annan: Olluri visar hur krigshetsande privatägda media är.
    De skjutsar SR/SVT och de politiska partierna framför sig. Samma krigshets har rapporterats från bl.a. Tyskland USA och Canada. En granskning av CV-19 borde ge samma resultat

    • Undersökningen inkluderar statliga media. Ingen skillnad.
      Frågan om till vilken grad privata eller statliga media sätter agenda är intressant, men i stort sett irrellevant – iallafall i dessa utrikespolitiska frågor; staten är i mångt och mycket ett nexus för olika privata intressen, oftast väintegrerade konglomerat, som staten tjänar. Statliga media reflekterar dessa intressen, liksom privata media gör detsamma, såklart.

      • Har undersökningar och jämförelser gjorts i europeiska media: franska, italienska, tyska, polska, spanska o.s.v.

        Dessa länder har i allmänhet en mycket rikare och rentav friare debatt än i den anglo-amerikanska mediavärlden som enkom tycks föra Washingtons megafonpolitik (antingen från Biden- eller rentav den bombastiska Trump-sidan)? Jag har funnit att den europeiska politisk-historiska debatten, åtminstone den jag följt, kring det rysk-ukrainska kriget är långt mer detaljerad, kritisk i alla riktningar och mer uttömmande kunskapsmässigt, historiskt och rent ”intellektuellt”.

        PS: När kommer boken och vad är dess förlag, cirkapris och går den att beställa? (Om denna fråga inte anses för alltför irrelevant i forumet här, så ursäkta!). / JN.

  4. Ett bra initiativ av vår unge stjärna på stigande (hoppas jag innerligt) att skriva EN BOK som går att läsa i lugn och ro utanför det alltid subjektiva internet!

    Vi bör alla här faktiskt jämföra de tre senaste stora anfallskrigen: mot Irak (2003-), mot Jemen (2010-talet och framåt) och mot Ukraina (2014-/2022- ) och vilka reaktionerna varit, likheter, brutalitet i anfall, tortyr- och våldtäksgrad, antalet döda per krigsdag (om denna statistik går att få fram), och hur de politiska och mediala reaktionerna varit.

    Vad vi vet till dagsläget (mig veterligen), var av såväl alla dessa tre internationellt sett helt illegala anfallskrigen mot FN-stadgans lydelse, så var krigen mot Irak och Jemen långt brutalare, blodigare och dödsbringande än kriget mot Ukraina varit, och dessutom döda av ”sidoorsaker” som svält, brist på vatten/smutsigt dödsbringande vatten och livsmedel, barnsjukdomar, allmän hälsovårdsbrist o.s.v. är i dag självklart långt värre i just Irak och Jemen.

    Italien och Tyskland vidtog en tid vapenembargoförsäljning gentemot Saudiarabien, men mig veterligen har inga krav på att utreda de ansvariga som orsakat krigen mot Irak och Jemen på det internationella planet.

    Samtidigt med krigsförbrytarrättegången mot den ryska illegala krigsinvasionen av Ukraina bör likaså på jämlik basis samma krigsförbrytarrättegångsprocess inledas mot de länders företrädare som var för krigen mot Irak (där länder som Polen, Litauen, Ukraina självt(!), England och de amerikanska Förenta staterna m.fl.) inledas, liksom i kriget mot Jemen där stöd givits från de amerikanska Förenta Staterna och Saudiarabien.

    Precis som i Nürnbergrättegången dömdes den nazistiske propagandamakaren (var det Stichler, Straizler…(?) han hette?!?) även de stora mediers rena regimpropaganda FÖR krigshetsen för Irakanfallet (t.ex. Fox News och Murdochgruppen) kunna ställas inför rätta som pådrivande för folkmordet på det irakiska folket från år 2003, liksom de svenska medier som på ledarplats stred hårt för svenskt deltagande och i många år hyllade dödandet i Irak – vi minns särskilt Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet: de stod rakt av FÖR de anglo-amerikanska, liksom de alltid ”lämpligt bortglömda” litauiska, polska, australiska, danska och ukrainska (m.fl. länder) krigsbrotten mot och i Irak, och hyllade dess utövande i många från 2002 och framåt. DN:s Peter Wolodarski kom många herrans år senare med en tyst ursäkt för tidningens och ledarsidans ställning: ”Ursäkta, vi hade fel om Irakkriget”. Och det räcker inte. Här skall pressens ledarsidor kunna ställas inför internationell krigsbrottsdomstol för att ha frammanat –och hyllat– en opinion FÖR krigsförbrytelser och rena folkmordsbrott som i Irak- och Jemenkrigen.

    • @Johan de Nauclér 29 september, 2023 At 16:26
      ”Vi bör alla här faktiskt jämföra de tre senaste stora anfallskrigen: mot Irak (2003-), mot Jemen (2010-talet och framåt) och mot Ukraina (2014-/2022- )”

      Kan Naucler förklarar vilket land har krigsanfallit Ukraina år 2014??

      Kriget mot östra Ukraina startades av Turchynov.
      Our task is to step by step move towards east – Turchynov about ATO
      Secretary of National Security and Defense Counsil of Ukraine (NSDC) Oleksandr Turchynov, who on April 14, 2014, being acting president of Ukraine, signed a decree on the beginning of an Anti-Terrorist operation (ATO) in the east of the country, has said he would have done everything in a similar way, knowing about the results now.
      http://en.interfax.com.ua/news/general/415910.html

      The 20 April 2014 Easter Atack: Again on Right Sector and the Making of the Ukrainian Civil War
      https://gordonhahn.com/2016/04/19/the-20-april-2014-easter-attack-again-on-right-sector-and-the-making-of-the-ukrainian-civil-war/

      Shocking analysis from the Prosecutor General Office. Poroshenko and all who fought there will answer for Donbass
      https://www.newcoldwar.org/shocking-analysis-from-the-prosecutor-general-office-poroshenko-and-all-who-fought-there-will-answer-for-donbass/ översättning av en artikel från ukrainska nettidningen VESTI

        • Enligt de många akademiska (men ej politiska) uppfattningarna började det ryska krigsanfallet mot Ukraina då Putinsidan skickade in vapen, personer (små gröna män) på Krym) liksom materiel som intog ukrainskt territorium mot detta lands vilja, d.v.s. våren 2014, d.v.s. ett brott mot OSCE:s och Helsingforstraktatens regler om orörliga gränser som ej får ändras med våld.

          • Det finns olika uppfattningar om ”små gröna män”. I en folkomröstning röstade över 90 % för anslutning till Ryssland

          • Finns det OLIKA uppfattningar om dessa gröna män? Och vilka då?

            Jag känner en hel del privata vänner på Krim och de är mig veterligen uteslutande pro-ryska och för ett ryskt Krim, men det gruffas en hel del missnöje inne på Krim om en alltmer tilltagande byråkratisering och svårt för mindre företagare med allehanda tillstånd och vardaglig verksamhet. Vi vet inte heller hur det politiska förtrycket verkat (egentligen) sedan våren 2014 -det kan ha tilltagit en växande opposition mot just det putinistiska systemet och om ukrainska styrkor närmar sig halvön, kan mycket väl en (viss) stor del av befolkningen vilja ha mera av den frihet som rådde innan 2014 -om detta vet vi ingenting. Men det är ett utgångsscenario (av många). Om Putin faller av ålder eller inrikespolitiska skäl och oro bryter ut inne i själva Ryssland; regioner som Tjetjenien, Ingusjien, Burjätien och Tyvva, de islamiska Tatarstan, Basjkirien/Basjkortostan liksom det jättelika Sacha/Jakutien har sporadiska och olika former av självständighetsrörelser om mer självstyre och rentav hel självständighet -så vet vi inte hur det går. I valet mellan ryskt inrikeskaos på Krim kan man ändå välja stiga in i ett Ukraina i fred på väg mot Europa.

            Att de fredsbevarande styrkorna klarade av den nu gångna azeriska militäroperationen så vekt mot den azeriska regionen Karabach, tycks ha berott på att mycket rysk utrustning och en hel del mannar hade ryska trupperna i Kaukasus behövt överföra till krigsinvasionen av Ukraina, om man får tro de uppgifter som lämnats av Ekot i Sveriges Radio. Om ett blivande ryskt inrikeskaos så har knappast Ryssland av idag förmåga att hålla ens de svaga ställningarna i Ukraina av idag och dessutom ännu mindre hålla ihop ett land i självständuighetskaos. Faller Kadyrov-Putin-alliansen på endera sidan, så kommer tjetjenerna att bryta sig ur, den saken står nog klar; islamismen har gått fram något oerhört konservativt chockartat de senaste åren i bl.a. Dagestan, Ingusjetien(Ingusjien) och just Tjetjenien – en islamisk rysk region att hålla ögonen på. FN har upprättat och stödjer en organisation som heter Nord-Kaukasus SOS där nere, som kan ge mer information om läget. Den hjälper många utsatta grupper för det tilltagande islamistiska konservativa våldet i denna sydryska region. Jag bedömer situationen som folkrättsligt mycket oroväckande och Moskva bryr sig inte det minsta (tyvärr), säkert den mest instabila och repressiva i hela Europa: NC SOS Crisis group.

            Den nye försvarsministern i Ukraina är dessutom muslim just från krimtatariska folkminoriteten på Krim, den faktorn skall vi nog inte undervärdera.

            https://www.crisisgroup.org/
            respektive
            https://www.ncsos.io/

          • Talespersoner för USA och Väst påstår utan belägg att ”små gröna män” hade avgörande betydelse för att Krim blev del av Ryssland. Rysk militär fanns på Sevastopol till följd av långvarigt avtal med Ukraina. I en folkomröstning med hyggligt deltagande röstade över 90 % för anslutning. Naturligtvis hare denna omröstning kritiserats och förtalats.

          • ”Många akademiska” utan hänvisning till en enda 🤭🤭🤭
            Herr de Nuclear har verkligen källallergi

          • Med akademiska källor avses seminarier, konferenser och möten som anordnas för specialister och akademiska forskare vid universiteten som i allmänhet inte alstrar t.ex. böcker och artiklar; det finns sålunda inga länkar och internetartiklar att tillgå utan man utbyter insamlade diverse objektiva som subjektiva fakta från områdena man bevakar i sin forskning. Man diskuterar och definierar alltså framtida problem som ännu inte uppkommit men som kan komma att ingå i den framtida utvecklingen.

            Man utbyter alltså seminariskt tankar och nya idéer för en framtid vi inte vet något om. Specialisterna håller på så vis varandra underrättade. Några källor att tillgå för allmänheten på internet finns således inte.

          • Stämmer det? Akademiker publicerar i tillgängliga vetenskapliga tidskrifter och liknande också. Det finns andra relevanta källor, dokument från konferenser, uttalanden också. En del andra kommentatorer använder det.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here